Nationaldagen 2010 - ett bildreportage

Jag hade stämt träff med min yngste son Kristoffer på Skansen på eftermiddan den 6 juni. Vi skulle gå runt och kika hur människorna firade nationaldagen, hur djuren hade det och så skulle vi få i oss lite mat. Efter det att vi hade ätit bestämde vi oss för att gå och se om vi kunde få en skymt av kungligheterna när de for upp till Sollidens scen. Efter ett tag kom massor av ryttare åtföljda av kungligheternas karosser farande i en väldig fart uppför backarna. Ett tjusigt och välregisserat skådespel för folket.

Innan jag promenerade ut på Djurgården gick jag en runda genom Kungsträdgården. Där var fullt med människor som viftade med flaggor, bar kläder i gult och blått och som lät sig väl smaka av det som restaurangerna och stånden hade att erbjuda. Ljuset var under större delen av eftermiddan mycket besvärligt med starkt solsken och mörka skuggor.

Hur kan man då fira vår nationaldag?

Man kan:

fira tillsammans med andra människor

ha en blomsterkrans i håret

visa att man spelat vänsterhalv i landslaget (kanske)

ta en öl iklädd en blågul tröja

springa fort med en flagga i hand

ta långa kliv med en flagga i hand

äta på gående (!) fot

fira ensam

sätta på sig något snyggt

slå på stora trumman

åka i blågul cykeltaxi

vänta på grön gubbe

ta på sig vackra folkdräkter

göra som paret innan

stretcha ena benet på Bollnästorget

berätta hur höga ölglasen är "over there"

hålla svenska flaggan med rak arm

vinka åt kungen och drottningen...

 

...och kronprinsessan Viktoria och Ockelbograbben Daniel

titta på livgardets dragoner

titta närmare

se på när dragonerna drar sig tillbaka

betrakta den beridna polisen

ha en picknick med familjen

fira med en Ramlösa

klättra upp på en soptunna och vifta allt vad man orkar

få nog av allt firande!

 

På återseende

/Torbjörn

 

Färg eller svartvitt

Det pågår en ständig diskussion om färg contra svartvitt här på FS. Jag har ingen bestämd uppfattning om vilket som "är bäst" och jag tänker inte ge mig in i några djupa spånerier om detta heller. Det finns inget rätt svar utan det handlar om vars och ens tycke och smak. De som generellt tycker bättre om färgbilder kan inte betraktas som mindre seriösa än de som föredrar svartvita bilder. Ibland kan man få den uppfattningen att så skulle vara fallet när man läser vissa inlägg. Jag kan stå länge framför en skickligt gjord svartvit förstoring, både bildmässigt och framkallningsmässigt. Upplevelsen är mycket stark och intrycken lever kvar även efter det att jag slutat titta på bilden. Det är svårt att förklara vad som sker men jag kan tänka mig att hjärnan får bearbeta intrycken på ett annat sätt än vid betraktande av en färgbild. Jag kan uppleva en skickligt gjord förstoring i färg mycket starkt också. Men där upplever jag att tolkningen av bilden går snabbare och kanske "eftersmaken" varar något kortare också. Det här är naturligtvis mycket subtilt men så länge jag kan minnas har det varit så.

Färg eller.....

.....svartvitt

 

Bägge bilderna har exakt samma behandling i Camera Raw och Photoshop fram till det att jag konverterar den andra bilden i Silver Efex Pro (High Structure, utan ytterligare justering).

Själv tycker jag att fasaden på den den svartvita bilden ser lite blaskig ut. I Silver Efex Pro:s normalläge är den ännu blaskigare. I det här fallet föredar jag färgbilden. Vad säger ni?

 

På återseende

/Torbjörn

 

 

 

 

Öland nästa

Min chef påpekade att jag hade mycket sparade semesterdagar kvar och ville att jag skulle ta ut lite innan sommaren. Sagt och gjort. Nu har jag hyrt en stuga i Ryd, som ligger ungefär två mil söder om Borgholm. Ryd ligger i Mittlandsskogen ca 15 km norr om brofästet på Ölands västra sida. Det ska bli spännande att utforska den här lövskogen som lär hysa många olika fågelarter bl a. Jag åker nu på lördagmorgon och blir borta en vecka.  Det är mysigt at ge sig iväg på sådana här utflykter. Jag tar det i regel lugnt när jag kör och stannar flera gånger efter vägen för att fika och att äta, eller bara för att sträcka på benen. I fjol när jag körde till Öland stannade jag i den mysiga staden Söderköping och fikade och lunch åt jag i Oskarshamn.

Varje gång jag åker ned till Öland har jag tänkt att jag ska besöka de ställen i Oskarshamnstrakten som Peter Gerdehag så skickligt skildrat i böckerna "Bondeboken", tillsammans med Jan Danielson, och "Bygden där vinden vände", tillsammans med Mårten Aronsson. Tyvärr vet jag inte riktigt hur man åker för att komma dit. Det skulle vara kul om någon som läser det här inlägget kan ge lite tips.

En dag i mitten av maj förra året sitter jag i min bil och åker ned mot södra Öland. Jag passerar ett litet samhälle och på höger hand ser jag ett knallgult rapsfält. Alldeles intill och parallellt med vägen löper en låg stenmur och uppe på muren står en praktfull fasantupp och skådar ut över det gula fältet. Jag kunde naturligtvis inte stanna direkt för jag hade bilar bakom mig. Efter en stunds körning hittade jag ett ställe där jag kunde vända. Om nu tuppen kunde vara kvar tänkte jag medan jag sakta körde tillbaka. Jodå, tuppen stod kvar och liksom väntade på mig (inbillade jag mig). Jag hade mitt Minolta 28-135 mm på kameran och det fanns ingen tid att byta. Efter 7-8 bilder tackade tuppen för sig och klev värdigt ned för muren och försvann ut i rapsåkern.

Så här blev det:

Den står där på muren och spejar över rapsfältet

Nu har den upptäckt mig

Sedan showar han en liten stund för mig. Visst är han stilig?

Men eftersom applåderna uteblir tröttnar han fort

Mycket värdigt klättrar han ned för muren och försvinner ut i rapsåkern

Och när huvudrollsinnehavaren lämnat scenen så återstår bara dekoren

 

Jag hoppas på ännu ett möte med den stilige fasantuppen om några dagar.

 

På återseende

/Torbjörn

Sandöbron 1969

I min förra blogg kunde man skymta Sandöbron på en av bilderna från Lunde. Lennart Olsons bortgång helt nyligen fick mig att tänka på att jag hade tagit några bilder på Sandöbron under en semesterresa.  Jag och en kompis hade lånat brorsans bil och gjorde en semestertur upp efter norrlandskusten sommaren 1969. Vi stannade bl a i Lunde intill Sandöbron för att på plats kolla var filmen "Ådalen 31" hade spelats in året innan. Efter det så satte vi oss på klippan precis under bron och fikade. Det var en mäktig känsla att sitta där under det väldiga brospannet och höra på när bilarna passerade över våra huvuden. Jag minns att det var en lös plåt vid ena brofästet och varje gång en bil körde över så smällde det till i plåten. Vi trodde ett tag att bron höll på att rasa så vi skyndade på med fikat. Här kommer alltså några bilder som är drygt 40 år gamla.

Sandöbron sedd från Lundehållet

Här på klippan satt vi och fikade

Sandöbron har ett mäktigt brospann

Det är en mycket vacker bro

 

Fotograferat med Pentax Spotmatic, normalobjektiv och Kodachrome

 

På återseende

/Torbjörn

 

Ådalen 1931

1931 utbröt en arbetskonflikt i Lunde i Ångermanland. Arbetarna strejkade för bättre villkor. Arbetsgivaren svarade med att sätta in strejkbrytare. Strejkbrytarna arbetade bl a med lastning av båtar i Lunde hamn. De strejkande, organiserade, arbetarna kunde naturligtvis inte acceptera detta och bråk uppstod. Militär inkallades från Sollefteå. Vid den påföljande demonstrationen, där demonstrationståget gick från Kramfors till Sandviken i Lunde, öppnade militären eld och dödade fem personer. En av de dödade var en ung flicka som stod på en stenmur och tittade på demonstrationståget. Offren begravdes på Kramfors kyrkogård. Jag och en kompis besökte Lunde 1969, efter det att vi sett filmen "Ådalen 31",  och träffade där en gammal farbror som var med och demonstrerade 1931. Han visade oss kulhålen som fortfarande fanns kvar på en del av de gamla husen. Han berättade också om Bo Wiederbergs inspelning av ovan nämnda film, som bl a ägde rum i Lunde.

 

Lunde 1969

Här genom Lunde gick demonstrationståget 1931. Vid filminspelningen 1968 grusades alla asfaltvägar

Lunde ligger alldeles nedanför Sandöbron

Här svänger vägen ned mot hamnen

I fasaden på det här huset kunde man 1969 fortfarande se kulhålen från 1931

Här i hamnen arbetade strejkbrytarna och bråk uppstod mellan dem och de strejkande arbetarna

Fyra av de som dödades av militärens kulor är begravda på Kramfors kyrkogård

 

Allt fotograferat med en Pentax Spotmatic, med s k normaloptik, Kodachrome och någon tillämpning av "The Sunny 16 Rule"

På återseende

/Torbjörn