Makro

Satte på mitt makroobjektiv, Sigma 2.8/105 mm, och åkte en sväng till Botaniska trädgården, eller Botan som man säger, i Uppsala. Jag fotograferar inte så ofta makro men det händer ibland. Då jag f n arbetar deltid så har jag ledigt två dagar i veckan och i dag fick jag alltså lust att besöka Botan. I trädgården arbetades det flitigt för att ställa i ordning alla rabatter mm. Jag gick en runda men det fanns inte så mycket att fotografera ännu. Det fanns en hel del backsippor men de har jag tröttnat på att fotografera. Kan inte hitta några nya spännande utsnitt. Jag gick därför in i tropiska växthuset. Där hade vaktmästaren ersatts av en biljettautomat sedan jag var där senast. Tack och lov hade inte blommor och blader ersatts av någon digital fiffighet. Visar här ett litet urval av dagens bilder. De kommer jag att lägga in i min portfolio så småningom.

På återseende

/Torbjörn

Humor i bilden

Ibland kan det vara kul att försöka fånga det komiska i tillvaron på bild. Humor är ju väldigt individuellt och en del verkar sakna förmåga att se de roliga inslag som då och då dyker upp i livet. Det gäller att ha ett öppet sinne och inte ta livet för allvarligt. Naturligtvis krävs lite bildseende och en hel del fantasi också. Det är väldigt befriande att någon gång få ge sig hän den här genren inom fotografin. En del fotografer har nischat in sig helt och hållet inom det här området men då är du i ett helt annat läge. Då är det ingen lek längre utan allvar. Det gäller ju att prestera något kul hela tiden och då kommer en hel del press och stress med in i bilden. Nej, en stunds uppmärksamhet för det komiska då och då är idealet för mig. Du mår bättre och sinnena öppnas för nya intryck.

Bak och fram

Stuprörskatarr?

Må så gott och på återseende

/Torbjörn

Den kloke och några till i Kungsträdgården

Kungsträdgården tillhör absolut en av mina favoritplatser i Stockholm. Förutom att det ofta är en hel del roliga aktiviteter och uppträdanden där så är det skönt att koppla av med en matbit eller en kopp kaffe med glass och betrakta folklivet. Jag tycker också det är intressant att studera fåglarna som håller till i Kungsträdgården. Kajorna är väl kanske inte så vackra men deras klokhet kan man inte ta miste på. Har du skådat in i en kajas öga någon gång? Där innanför ryms mycket klokhet. Kajor håller ihop hela livet och är mycket sociala. Alla ställer upp för alla. Visst kan stora flockar låta en hel del i städerna - det har jag själv upplevt när jag bodde i centrala Uppsala - men ger man sig tid att studera dem lite närmare ska man snart upptäcka vilken kul och smart fågel det är. Måsen är väl kanske heller ingen favorit i staden men jag tycker det är en mycket vacker fågel med oklanderligt vit fjäderdräkt oavsett hur smutsig omgivningen är. Det är naturligtvis också en klyftig fågel eftersom den har anpassat sig till i stort sett alla miljöer. En tredje klok fågel är duvan. Den har som bekant ett väldigt avancerat navigationssystem som gör att den alltid hittar hem. De är också väldigt sociala och hemkära. Jag besökte Kungsträdgården en eftermiddag och förutom att fotografera de blommande körsbärsträden och de människor som rörde sig i området blev det en del bilder på kajor, måsar och duvor också. Mer bilder kan ses i mitt portfolioalbum. Se länk nedan.

Den kloke. Hör och ser allt

Riverdance på kajors vis

Mås i motljus

Dags för måskoncert

Först så går det upp...

...och sen så går det ner

Sen så går det upp igen...

...hoppsan luften gick visst ur mig

Så här gör man

Jag har tråkigt

På språng

Nu har jag nått till högsta trappsteget

Med glimten i ögat

Balansakt

Ett exempel på naturens okonstlade skönhet

Fler nytagna bilder från Kungsträdgården kan ses här:

http://www.pic-tor.fotosidan.se/

På återseende

Torbjörn

En rapport från Ellens bageri

Kvällens träff på Ellens hade samlat drygt 10 personer. Borden var som vanligt belamrade med kameror. Man såg flera Leicor och ett antal andra fina mätsökarkameror som Konica, Yashica och så var det någon ryss också. Två digitalkameror hade också vågat sig till Ellens den här kvällen. För ovanlighetens skull plockade någon fram en bänkkamera också. Efter träffen drog några vidare till andra begivenheter medan andra for hem. Trevlig kväll som vanligt.

Vid grannbordet satt de här två tjejerna och fikade

Affe granskar en gammal goding

Den här knappen får man absolut inte trycka på

Två av livets värsta frestelser: Gamla kameror och kanelbullar!

Krister testar en gammal Olympus OM10 (Fotograf Affe)

Ulf och Micke kappmäter :)

Bengt och Ulf kollar på bilder

Micke och Claes myser i kapp

En bänkkamera kommer upp på bordet

Nu har Claes äntligen fått ett objektiv till sin Leica

Det var dags för mig att promenera till Centralstationen för att ta tåget till Knivsta. Om inget oförutsett inträffar så är det dags för nästa träff på Ellens café om två veckor.

På återseende

/Torbjörn

En essä om blåsippor, en sädesärla och Leonard Cohen

"A photographic essay is an attempt to cover a topic with a linked series of photographs" kan man läsa i Wikipedia. Väl medveten om att det finns många väldigt duktiga makrofotografer här på FS så försöker jag mig på en liten "essä" om blåsippor. Låt mig säga på en gång att jag tycker det är väldigt svårt att få till bra bilder på blåsippor. Ljuset ska naturligtvis vara det rätta. Det är också bra om det är någorlunda vindstilla. Sedan är det inte så dumt heller om det är torrt på marken för det blir ett evigt krälande och krypande. För ett par dagar sedan gjorde jag en utflykt till Gredelby hagar, ett naturvårdsområde här i Knivsta. Det var fortfarande ganska blött på marken och det blåste kraftigt i byarna men solen sken och när jag tog paus för en kopp kaffe kunde jag följa den bruna kärrhöken när den jagade över Trunsta träsk.

Man får bestämma sig när man fotar blommor i makro. Vill man i första hand skildra blomman och den biotop den lever i eller vill man förmedla en känsla. En kombination av de två förhållningssätten är naturligtvis också möjlig. För mig är det nog vanligast med det första förhållningssättet.

En blåsippa är nästan vackrast bakifrån, genomlyst av solen. Foderbladen är vackra med sitt nätverk av nerver.

Nyutslagna blåsippor i rätt belysning har en härligt blå färg

Hur många flikar ska kronbladen ha? Här varierar det mellan sju och nio

En typisk blåsippstuva

Likt Ikaros, som flög för nära solen, har den här sippan också blivit bränd

Hur mycket ska man städa på platsen? Jag städar väldigt lite

Likt parabolantenner söker sipporna sina egna solkanaler

De unga kommer med stormsteg. Friska och fräscha

Ni som läst så här långt undrar säkert hur det blir med den där sädesärlan och Leonard Cohen. Då kan jag lugna er med att essän om blåsippor är slut och nu kommer det andra.

Jag satte mig ned bakom en sten för att få lä och tog mig en kopp kaffe. Då hörde jag ett läte bakom mig. En sädesärla satt på en sten och kvittrade. Jag försökte locka den till mig genom att kasta en brödbit. Inte intresserad. Då försökte jag vissla. Den enda låt jag kom på var Leonard Cohens "Sister of Mercy" så det fick bli den. Minnsann blev den inte lite nyfiken.

Den t o m tar några danssteg

Nu har den pejlat in mig

Till slut kunde den inte hålla sig längre. Den har landat framför mina fötter. Fast ändå lite för långt borta

Den börjar genast putsa sig och göra sig till

Den sträcker på ena benet och vingen och burrar upp sig och jag fortsätter vissla "Sisters of Mercy"

Så stannar den till. Det verkar som om den vill säga: "Kan du ingen annan låt?" Den har tröttnat på Cohen och mig och flyger sin väg

Jag har haft en trevlig eftermiddag med blåsippor, brun kärrhök, solsken och en nyfiken sädesärla. Också kaffe förstås. Jag dricker ur det sista, packar ryggsäcken och beger mig hemåt.

Till alla älskare av Leonard Cohen, och då inkluderar jag även kännare bland arten sädesärlor, kommer här en inspelning av "Sisters av Mercy" från 1972 med Leonard Cohen .

På återseende

/Torbjörn