Kanonfotografen i Eskilstuna
På försommaren 1980 följde jag med Fredriks förskoleklass till Eskilstuna djurpark. Utanför djurparken stod en fotograf av den gamla stammen. Han hade en kamera med framkallningskammare. Jag bad att han skulle ta en bild på Fredrik, kanske mest för att se hur han gjorde. Först tog han en bild ungefär som vanligt. Han använde fjärrutlösare och tiden var relativt lång. Sedan stack han in armarna i lådan och grejade en stund. Hela tiden grymtande. Han kollade aldrig på klockan utan jag tror att han använde grymtandet för att hålla tiden.
Efter ett tag tog han ut en liten plåtskål och i den låg en negativ bild på fotopapper. Han torkade av negativet helt hastigt och satte det i en ställning som hängde ned framtill på lådan. Därefter fällde han upp ställningen så den kom mitt framför objektivet. Han fotograferade av den negativa bilden och sedan började han rota i lådan igen medan han hela tiden återigen grymtade. Efter ett tag var han klar och ut kom den färdiga bilden som han sköljde i lite vatten innan han räckte över den till mig. Tyvärr kan jag inte visa bilden här för jag kan inte hitta den men den finns någonstans i mina gömmor.
Kanonfotografen i aktion
Ja, så kunde det gå till så sent som 1980.
På återseende
/Torbjörn





Haha :-)
Snigelpolaroid skulle man kunna kalla det!
Hej Rickard! Nej, den här kameran är inget för den stressade storstadsmänniskan. Det tar sin tid men det händer saker hela tiden ;-).
Tack Micke, jag bugar och bockar. Det var faktiskt en upplevelse att se den här mannen i arbete. I lådan fanns ett mörkrum i miniatyr. Via en ljussluss och en filterförsedd "kikare" skötte han jobbet i mörkrummet. Bägge mina grabbar har blivit stämplade med Fantomens goda märke. De var väldigt andäktiga när vi kom in i grottan och Fantomen tog emot. Vi var så exalterade att vi tolkade hans Eskilstunadialekt som äkta Bengalibrytning ;-).
En riktigt fotohistorisk bildsvit i alla fall. Hittar du bilden så får du allt lov att publicera den! :-)
Tack Ernst Göran. Jag har ett svagt minne att jag också såg sådana här fotografer när jag var barn. På den tiden var det så mycket kringresande folk i farten. Jag lovar att publicera porträttet på Fredrik om jag nu hittar det.
Ha det gott! /Thomas
Tack Thomas för dina vänliga ord. Den här mannen var nog bland de sista av sitt slag i Sverige men jag kan tänka mig att man i någon fattig avkrok vid världens ände fortfarande kan finna en grymtande fotograf med en mystisk låda ;-).
/Stephan
Chansen att du nu ska stöta på en dylik är nog minimal. Den här mannen med sin märkliga kamera tillhör en förgången tid och för mig och Fredrik har det blivit ett trevligt minne.
Man lär så länge man lever.
Tack Margareta. Ja, det gäller att alltid ha kameran med sig för rätt som det är händer något unikt mitt framför ögonen på dig.