Kritisk massa när det gäller gatufoto
Det är stor skillnad att ägna sig åt gatufotografering i lilla Gävle jämfört med Stockholm. En självklarhet som knappt behöver nämnas ens. Det behövs en kritisk massa uttryckt i antal invånare för att det ska fungera någorlunda bra. Nils-Erik Larsson t ex säger att han inte fotograferar i städer som har mindre än en miljon invånare. I det närmaste folktomma gator och torg gör det svårt att fånga något intressant. Som att sitta på älgpass ungefär. Hur ofta får en jägare korn på en älg?
Vi får se hur det kommer att gå med gatufotandet i min nya hemstad. Jag misstänker dock att det får bli några dagsmarscher i Stockholm om det ska bli något av värde.
Det är lite grand av en ny situation för mig. Det går ganska lätt att ta sig från Gävle till Stockholm, men inte lika snabbt som då jag bodde i Knivsta. Tågen går heller inte lika ofta. Men det behöver inte vara till någon nackdel. Stunderna på gatorna i Stockholm blir på något sätt "dyrbarare" när staden inte är lika lättillgänglig som tidigare.
På återseende
Torbjörn





www.gatufoto.net
Fina Stockholmsbilder du visar. Jag har inte varit där på trettifem år men blir sugen på att åka.
Tack så mycket Björn. Sköna Parisbilder du visar här och den stan lockar ju alltid, oavsett vilket intresse man har. Göteborg har jag bara fotograferat i några gånger så där återstår mycket att upptäcka bland gator och torg.
Tack Margareta. Det är en del arrangemang nu under sommaren som säkert drar en del folk. Annars är det väl bara att gilla läget och de nya omständigheterna. Man vänjer sig så småningom.
Sen finns det ju gatufotografer med en lugn och poetisk stil. Då är miljön viktig, men det behöver inte vara så mycket folk.
Visst är det som du säger och är det för mycket människor blir det svårt att sovra och risken är att man missar mycket intressant. Den intensiva pulsen i en storstad ställd mot det stilla livet i en mindre stad utgör olika utmaningar som båda är krävande på sitt speciella sätt.
//B-O
Tack för uppmuntrande tillrop Bert-Ola.
-affe
Ja, precis så är det Alf. Jag får väl visa för gävleborna att jag har goda avsikter och bjuda till med vänlighet och gott humör. Det brukar alltid fungera. Kanske blir man då med tiden accepterad som "(den) som går runt och fotograferar". Hittills har jag inte sett en enda som går runt på gatorna och fotograferar här så lite motvind lär det bli.
Att bara höja kameran och trycka av rakt in i en folkmassan, de e inte svårt! ;)
Å alltid hittar man nå't konstigt bland alla människor i den högen! ;)
Eller så kan man fabricera en händelse med en klurig rubrik!
Det blir genast mycket svårare i en mindre stad.....
Du syns hela tiden, du märks hela tiden, du e ofta litet ovanlig med din kamera, och du måste smälta in, men ändå vara beredd..
Att gå på Västerlånggatan och gatufota i Stockholm, hur svårt e de på en skala! ;)
Så tappa inte sugen Torbjörn!
Gatufoto bör ha poesi och kvalitet!
Och kvalitet, betyder inte mängd! ;)
/B
Visst är det en ny och annorlunda utmaning att gatufota här i Gävle. En av fördelarna är ju att motiven inte är lika uttjatade som de lätt blir i Stockholm, där så många springer omkring med divers fotoapparater. Jag ska tänka på det där med poesi när jag går här och "skaldar" på gator och torg :).
Undrar om inte den övergripande faktorn har nå´t med hur okänd eller hur inkognito jag känner mig att göra?
Hälsningar/ Björn T
Tack Björn. Jag tycker Alf uttryckte det bra vad gäller anonymiteten i en storstad contra igenkännandet i en mindre. Båda har sina för- och nackdelar och det är inte säkert att man behärskar båda tillstånden. Men inget hindrar ju att man provar på och nöter skosulor så ofta det bara går. Man vinner ju aldrig några segrar lättvindigt när det gäller gatufoto. Varken i en stor stad eller mindre.
Det gjorde han, jag gjorde nog min kommentar utan att ha läst kommentarerna som redan gjorts. /Björn T
Hälsningar Lena
Brynäs är än så länge en outforskad stadsdel. Jag har mestadels passerat med bil och då sett väldigt lite folk på gatorna. Förutom några köpcentra finns inte så många ställen för mänskliga möten. Boulognerskogen är en pärla i Gävle med vacker miljö och ställen där folk kan träffas. Nu är det inte lika mycket aktiviteter här som tidigare, men ett kafé finns kvar, och det är ett gäng som planerar att åter sätta igång Måndagskvittret. Hoppas de kommer att lyckas.
Tack så mycket Elisabeth för din uppmuntrande kommentar!
Tack så mycket David. Alla bilder är digitala.