Ny kamera
För åtta år sedan köpte jag min nuvarande kamera, Sony A7R III, och jag kände att jag ville skaffa en modernare innan jag blev för skruttig. Det har varit en mycket bra kamera men har börjat småkrångla lite. Jag klarar mig med den i många år till, trots krånglen, men har känt att jag vill skaffa något modernare innan det blir för sent. Fortsätter med Sony av flera skäl. Har redan ganska många sonyobjektiv, det är naturligtvis det främsta skälet, men jag tycker också om Sonys kameror, har haft flera stycken. De har länge legat långt framme i utvecklingen av spegellösa kameror. Hade jag startad i dag med spegellöst kanske det hade blivit ett annat märke. I dag finns många bra kameror att välja bland.
Den kamera jag nu har köpt är den nyligen lanserade Sony A7 V. Hämtade ut den i går. Det blev väldigt tomt på bankkontot, men fattiga konstnärer lär skapa bättre konst. Den har en sensor på 33 MP, min gamla har 42 MP. Ingen större skillnad, filerna blir något mindre och det är ju bra. Man kan förmodligen inte beskära bilderna lika mycket som med den gamla. Till det finns en lösning – du får gå närmare motivet. Övriga specifikationer kan ses på nätet.
Har plöjt igenom inställningarna och nu är det bara att köra. Har tagit några testbilder och det fungerar fint alltsammans.
Tomten fick bli premiärmotivet (oredigerad). RAW, ISO 200, 1/20 sek, bländare 1.8, objektiv Zeiss Sonnar 55/1.8.
Snö är på väg, på vissa håll kan det komma 50 cm. Värst blir det väl här i Gävle där snökanoner brukar komma in över Gävlebukten. Bäst att åka till affären och bunkra upp redan i dag.
På återseende
Torbjörn



Tack Ulf för lyckönskningar.
Lite nyfiken. Jag hänger inte med så bra vad gäller vad märken jag själv inte använder gör. Varför valde man att minska upplösningen? Båda kamerorna är väl full-frame?
Det har man (Sony) inte gjort. A7-serien har lägre upplösning än A7R-serien, så det ligger helt hos kameraköparen. Köper man senaste A7R får man 60 MP.
Jag har varit Nikonfotograf hela mitt fotografiska liv, men vänsterprasslat med både Leica och Fulifilm.
I februari bestämde jag mig för att det var dags att investera i någonting lättare och smidigare men tillräckligt bra.
Efeter ett besök på Kameradoktorn då valet stod mellan Nikon Z9, Z8, Hasselblad X2D II 100C, så övertygade de mig att jag skulle gå därifrån med en Sony A1och så blev det.
Jag bytte in alla Fujifilm prylar, både kamerahus och objektiv, min sista Leica, en Nikon D750 och en Sony RX1r.
Det blev en Sony A1, en Sony A7CR och några objektiv och är jag så nöjd med, kamerorna är underbart lättarbetade, lätta, smidiga med magisk autofokus.
Min Nikon D850 ger jag dock aldrig upp, den behåller jag.
Spegelfritt är en fröjd.
Stefan
För sisådär 15 år sedan var 21 och 24 MP fortfarande värsta upplösningen... :) Ska man vara ännu mer ärlig så räcker även 10-12 MP fortfarande till det mesta rent praktiskt, men ibland är det kul med mer. Sedan är de flesta av sensorerna med den upplösningen förstås tämligen omoderna även på andra sätt.
Jag är väl ingen större Sony-fantast vad gäller kamerahusen, men deras spegellösa är mer attraktiva nu än de var från början. Rent generellt så tycker jag att alla tillverkare genomgående har åtgärdat många av de mest störande sakerna med sina respektive spegellösa serier, även om det fortfarande föga förvånande skiljer t ex vad gäller utformning av grepp o dyl. Det går i princip att köpa vilket märke som helst utan att bli alltför irriterad. :)