Bilder och berättelser från min resa genom livet.
Vi fikar, men har inte så mycket att säga till varandra
De har känt varandra i många, många år och pratat om allt möjligt. Med tiden känns det som om det är färdigpratat. Man känner varandra så väl att man vet vad den andre kommer att svara. Därför blir frågan aldrig ställd. Samtalet rinner ut i sanden, och de längtar nog bort någon annanstans. Till en annan miljö, och till andra människor.
Kanske är det så? Vad vet jag? Jag sitter bara och iakttar och låter fantasin skena i väg. Men nog ser dessa människor ut att vara lite blasé? Egentligen ska jag ju inte leda in betraktaren av bilderna på mina irrspår, men jag gör det i alla fall. För jag är så nyfiken på hur andra tolkar bilderna. Personerna på bild är helt okända för mig.
På återseende
Torbjörn
Inlagt 2014-10-08 23:21 |
Läst 4667 ggr. |
Permalink



Fina bilder o kul tanke, LO
Tusen tack Lars Olov. Ja, visst fantiserar vi ibland om människor vi ser. Bl a utifrån minspel och gester. När man sitter på ett café är det en ganska trevlig sysselsättning.
Textraden från en schlager , den bara dök upp i mitt huvud.
Vad roligt att du tittade in Birgitta. Så kan det naturligtvis vara. De raderna känner jag igen men kommer inte ihåg vilken låt det är.
Ingemar, så blir det nog med åren kan jag tänka mig. Man växer liksom ihop och blir ett.
Låten: http://www.youtube.com/watch?v=bpzsjbnBrlk
Det sades inte mycket vid de två borden. Kanske hade de tittat på Anders Petersens bilder innan och var nu så utmattade att de inte förmådde öppna munnen :).
Ha de gott Torbjörn
//B-O
Det är en mycket viktig iakttagelse Bert-Ola. De är alltså närvarande fast det inte ser så ut. Ha det gott själv!
Tack så mycket Hans-Åke. I så fall en mycket lågmäld dialog kompletterad med ytterst finstämd mimik. Det hade varit intressant att se situationen filmad för då hade nog allt avslöjats.
Alla tolkningar är möjliga Linnéa. Jag slogs av att de satt tysta så länge. Bägge paren.