Sony A6000 - ett snabbtest med många bilder

Idag fick jag tack vare testredaktör Martin Agfors möjlighet att testa Sonys nya A6000, en kamera det varit mycket skriverier om främst tack vare uppgifterna om att den ska ha en så snabb autofokus. Enligt tillverkaren ska både den initiala fokuseringen vara väldigt snabb, men också följande fokus. Det som intresserar mig är just att snabbt sätta fokus och det där med följningen bekymrar mig inte så mycket (och det har jag inte heller testat i detalj).

Sony A6000 med Zeiss 24/1,8, Zeiss 55/1,8 och Zeiss 16-70/4 (fotograferat med Sony RX100 II)

Jag hade egentligen tänkt testa kameran med mina egna E-objektiv, men eftersom Martin lånat ihop inte mindre än tre mycket bra Zeissobjektiv användes bara dessa. De tre objektiven är mycket lika i design och storlek (inklusive 55/1,8 som är ett fullformatsobjektiv). Kameran är i sin tur ganska lik både de gamla NEX-kamerorna och fullformatskamerorna i A7-serien (men saknar sökarpuckel).

Martin, fotograferad med NEX-7 och Zeiss 55/1,8 på f/1,8

Just detta att A6000 är ganska lik min NEX-7, men inte helt kan nog ställa till en del förtret om jag skulle ge mig på att försöka använda båda kamerorna parallellt. Till exempel kontrolleras bländaren med den yttre ratten på A6000, medan den används för exponeringskompensation på NEX-7. Menysystemen är också helt olika, så båda måste läras in innan man hittar alla inställningar. A6000 har ett klart bättre och mer lättförståeligt menysystem, och den har också fler anpassningsmöjligheter. En detalj är också att ögonmusslan sitter fast ordentligt, vilket den definitivt inte gör på gamla NEX:en.

Martin fotograferad med A6000 och Zeiss 55/1,8 på f/2,8

Vi promenerade från Martins bostad på Kungsholmen till Kulturhuset där det skulle fotofikas med några gamla rävar från chatten #foto. Det var kul att träffa de som dykt upp, då det var många år sedan jag träffade de flesta av dem senast. Fotograferandet där blev väl dock som det mest brukar bli vid fikatillfällen :)

Andreas, med A6000 och 55/1,8 på f/2,8

Det var dock ganska bra med de stora panoramafönstren som är en utmaning när folk ska fotograferas i motljus. Det ger en ganska bra bild om vilka möjligheter en sensor har till upplättning av skuggor och nedmörkning av högdagrar - något den nya sensorn i A6000 klarade bra tycker jag.

Andreas och Ture. Zeiss 16-70/4 på f/4

Zeiss-55:an är en smått fantastisk glugg, som i tester inte hamnar långt efter den mycket dyrare (och helt manuella) Otus, och den var mycket mindre än jag trodde. För dagligt bruk är dock en bra normalzoom klart intressant, och Zeiss 16-70/4 visade sig vara just en bra normalzoom :)

Kungsan med 16-70 på f/4

Något jag konstaterade redan under fikat var att jag med A6000 kunde sätta fokus mycket snabbare och säkrare än med min NEX-7, och när man flanerar på stadens gator och snabbt vill fotografera något är sådant viktigt. Med min NEX blir kontrastfokusen ofta lurad av starka kontraster, och jag kommer hem med massor av felfokuserade bilder om jag inte kontrollerar med förstorad sökarbild att skärpan verkligen sitter där den ska. A6000 körde jag i läget AF-C, i och med att den då använder fasdetekterande AF med hjälp av en hel hög AF-sensorer på själva bildsensorn. Jag lät också kameran välja själv var den skulle fokusera, vilket den för det mesta lyckades väl med.

Kungsan. 16-70 på f/4

Nu ska jag dock inte påstå att det var alltid jag och kameran var överens om vad som skulle vara huvudmotiv, och då är det lite frustrerande att behöva ge sig in i menyerna och välja enpunktsfokus, men för det mesta gick det som sagt bra så jag lät den hållas ...

Körsbärsblomfotografer. 16-70 på f/5,6

Något som var betydligt värre, och som jag hade hoppats slippa se i den här kameran, var att den ibland efter att satt sig i standbyläge tog många sekunder på sig att vakna igen - en fördröjning som är längre än jag upplevt på någon annan kamera, och som definitivt gör att man missar en ögonblicksbild. Det är bättre att hålla kameran avstängd och starta upp den vid behov, då det åtminstone går hyfsat snabbt.

Knökfullt med folk i vårvärmen. 16-70 på f/5,6

Tyvärr blev fikat som vanligt lite långvarigt, så när vi äntligen kom fram till Skansen var glasblåseriet stängt. Det är annars ganska bildmässigt, och ett bra test av lågljusegenskaper. Det gick dock att ta en trist bild in genom dörren för att se hur det blev på höga ISO :)

16-70 på f/4 med A6000 på ISO 3200

Nu gjorde jag inte några direkta jämförelser, men när jag kollar bildfilerna tycker jag att A6000 klarar sig betydligt bättre än NEX-7 på höga ISO (med NEX:en går jag ytterst ogärna över ISO 1600 p.g.a. det fula färgbruset).

Kaknästornet med 16-70 på f/6,3 (och av någon anledning ISO 160)

En del objektiv är väldigt bra på korta avstånd, men inte så kul när motiven är långt bort. Också i det fallet tycker jag 16-70 skötte sig bra (vilket den förstås bör göra då den är ganska dyr - 9000:-).

Här hoppades jag på lite dramatik när Martin testar både Panasonic GH4 och Samsung NX-30, men dramatiken uteblev tyvärr. 16-70 på f/4,5

När vi knallat runt en stund var det hög tid att bege sig till akvariet, vilket är min favorit på Skansen i och med att man där kommer nära en massa roliga små djur. Framför allt lemurerna är kul i och med att de är så nyfikna, så ni får stå ut med att det blir några bilder av dem :)

Närgången fotograf, eller närgången Lemur? 16-70 på f/5,6 och ISO 800

Om slutartiden är för lång hjälper inte snabb autofokus ... 16-70 på f/5,6 och ISO 400 (och 1/60)

En del av er har kanske sett filmen Fierce Creatures med bl.a. John Cleese, Jamie Lee Curtis och Kevin Kline. I den filmen förekommer en del lemurer, men så där himskans skrämmande är de inte även om jag upptäckte att de både kan låta, ge ondskefulla blickar och bita barn och kameraremmar :)

Fierce Creatures? 16-70 på f/5,6 och ISO 800

Barnätande lemur. 16-70 på f/5,6 och ISO 800

Ett annat favoritdjur är surikaterna, och gynnaren på nästa bild ställde till lite bekymmer för Martin när han skulle fotografera den i kraftigt motljus (som jag lättat upp i bilden) med Samsung NX-30. A6000 hade dock inga problem att hitta skärpan i det läget, och det har nog med fasdetekteringen att göra.

På spaning ... Zeiss 55/1,8  på f/3,2 och ISO 100

Inne på själva akvariet finns en massa läskiga ormar och spindlar, och de blir oftast inte så jättebra på bild på grund av det ganska trista ljuset tycker jag. Det är dock åter igen en bra test av höga ISO.

Nåt slags orm fotograferad med 16-70 på f/5,0 och ISO 3200

Betydligt mer fotomässigt är i så fall den s.k. regnskogen där det finns en del mindre apor av olika sorter uppe i träden. Dessa är också en utmaning vad gäller för kameran när den ska välja var fokus ska sättas (om man inte väljer själv såklart), men också det gick ganska hyfsat. Här tror jag dock det skulle varit smartare att själv välja fokuspunkt ...

En bister typ med 16-70 på f/4 och ISO 1600

En hårfager typ med 16-70 på f/4 och ISO 1600

Det var alla bilder jag hade att bjuda på i den här korta testen. Mina slutsatser är att det definitivt är värt att uppgradera från NEX-7 till A6000 om snabb och exakt autofokus är viktigt. Menysystemet är också betydligt trevligare att ha att göra med än tidigare, även om det fortfarande är knöligt att ta sig till en del inställningar. Sökaren är också bättre än i NEX; den har lägre upplösning, men jag upplever den ändå tydligare, och den uppdateras mycket snabbare.

Det enda jag riktigt har att klaga på är att kameran tar en smärre evighet på sig att vakna ur standbyläge, och det  kan man kanske hoppas på en firmware fix för ...

Alla bilder finns i full storlek på min flickr.

Blir det bättre kattbilder med en Leica tro, och värsta P-huset nånsin?

Leica har idag presenterat sitt nya system med en kamera som konkurrerar med massor av andra bra kameror (som alla kostar mindre). Undrar om mina kattbilder skulle bli bättre med en sådan än med en kamera det står Sony på ...

Nä, den nya Leica T riktar sig nog inte främst mot fotografer (den nästan totala avsaknaden av fysiska knappar och priset tyder på det), utan mot de som kanske tidigare köpt en digital M men inte riktigt kan hantera den (mätsökare är inte helt trivialt utan vana). Inget fel med det, men det är nog inget för mig :)

Som bonus får ni en filmsnutt från det värsta parkeringshus jag känner till (under hotell Nortull i Stockholm) - filmat med en annan leksak :)

Ha det gött!

Glad Påsk på er allihopa!

Och det var allt jag hade att säga om det!

Edit: glömde att säga att bilden är beskuren, så ingen DOGMA här :)

Vägen hem del 2 - kattjäveln!

I del 1 skrev jag om skuggor och ljus och sånt finns det förstås här också, men det här är ett helt annat motiv som intresserar helt andra människor, så jag valde att förskona de som inte gillar kattbilder från dessa bilder :)

Nony är lite som en hund när jag kommer hem, han hör att jag kommer och då ska han hälsa och gosa. Eller ... egentligen är första reaktionen att skutta in i vardagsrummet, hoppa upp på en puff och tigga godis, men det är ju också en form av hälsning.

Om jag går ut på tomten hänger han gärna med för att se vad jag tänker göra för skoj, eller så har han insett att jag går ut på tomten för att fotografera honom, och följer med bara för att visa sin goda vilja och sedan få godis (även om jag aldrig har med mig något godis ut).

Det finns förvisso gott om godis också ute på tomten, men de flyger oftast för högt. Ibland gör de dock tyvärr inte det, och då händer det att det (tidigare) flygande godiset tas med in i huset och visas upp - ibland fortfarande med vissa livstecken ...

Efter de här fyra bilderna (och några till som inte var värda att visa) knallade både jag och kattjäveln in igen, tämligen nöjda med dagens insats (bilderna i det här inlägget togs under en tidsperiod på ungefär fem minuter) :)

När vi kom in fick han lite godis ...

Hadet!

Vägen hem del 1 - skuggor och ljus

Dagens blogginlägg får nog lov att bli två, då det är två helt olika typer av bilder. Med tanke på att jag är gruvligt förkyld är det ett under att det blev några bilder över huvud taget, och att det skulle vara bilder som räcker till två inlägg är förstås fullständigt omöjligt (och bilderna är ju inte så bra heller). Jag delar dock ändå upp dem eftersom det är helt olika genrer.

Täljstensvägen

Jag har valt att ha rubriken skuggor och ljus på det första inlägget, och det är förstås ett jäkla trams egentligen. En bild som inte består av skuggor och ljus ser troligen ut som ett gråkort (eller svart eller vitt). Det jag är ute och fiskar efter är det sena eftermiddagsljuset som jag tycker kan göra ganska mycket för annars tämligen banala motiv.

Marmorvägen (om du bara tänker titta på en av bilderna förstorad är det denna du ska välja)

Jag gillar hårda skuggor, åtminstone i vissa sammanhang. De är bra för att framhäva och dölja delar av motivet, men det gäller förstås att de faller där jag vill ha dem. Idag tyckte jag att de gjorde det, men alla håller säkerligen inte med.

Norra Norby Gård, där jag bor, fast i huset till höger om det vita och det syns inte i bilden

Jag har konstaterat att det är väldigt lätt, kanske alltför lätt, att dra i spakarna i Lightroom (eller andra råkonverterare) och lätta upp skuggor utan nämnvärd kvalitetsförlust. I vissa bilder är det en klar fördel att våra moderna kameror ger oss den möjligheten, men gör man det i den här typen av bilder blir det vansinnigt tråkigt tycker jag!

Mer spännande än så blir det inte i dagens första inlägg (och knappast i det andra heller).