Varför bloggar du på fotosidan.se?

En del av er har säkert sett att det här i bloggarna försigått en debatt om bilderna vi visar i våra bloggar eller i fotosidans grupper och pooler. En del tycker att det visas för många dåliga bilder, eller bara för många bilder. En del tycker att bilder måste tas på ett visst sätt eller med en viss utrustning för att de ska vara värda att ägna någon uppmärksamhet åt. Nu är det förstås bara bloggförfattarnas privata åsikter som yttras i dessa blogginlägg, precis som det jag skriver är min personliga åsikt. Just det att skriva att man tycker det andra producerar är fel eller dåligt kan dock leda till att läsaren tar det personligt, trots att det säkert inte var författarens avsikt.

Jag bloggar på fotosidan.se då fotografering, fotografier och prylar är mina stora fritidsintressen här i livet, och för dessa ämnen tycker jag FS är en synnerligen lämpad plattform. Här finns många som delar åtminstone något av dessa intressen, och chansen är stor att jag hittar läsare som kanske finner lite nöje i att läsa det jag skriver och titta på mina bilder. Fotosidan är också Sveriges i särklass största samlingsplats för fotografer av alla kategorier, vilket vi som bloggar här bör hålla i åtanke. Jag tycker det är jättebra när folk skriver om hur de själva gör när de fotografera, väljer ut bilder att visa etcetera, men det är kanske mindre lyckat att skriva andra på näsan hur de borde göra (oavsett vad man tycker att de borde göra). Det är svårt att formulera den typen av åsikter i skrift på ett sätt som inte riskerar såra mottagaren. I forumen är det ännu mycket vanligare att skribenterna vill försöka övertyga andra om att just deras åsikt är den enda rätta (vilket är dömt att misslyckas), men just forumen kan vi lämna därhän (det är likadant i alla forum, oavsett vad de handlar om).

Nu är det förstås så att så länge ingen gör några personliga påhopp i bloggarna, eller skriver om sådant som av andra skäl kan vara olämpligt, så är det förstås fritt fram att tycka att det andra håller på med inom fotografin är skräp (eller inte). Jag vill dock inte göra det i min blogg :)

Det där med många bilder i blogginlägg har jag aldrig sett som något stort problem (så länge det är bilder som intresserar mig), men jag förstår mig inte på fotobloggar som inte innehåller några bilder alls. Det här inlägget får avslutas med en (tycker jag) halvbra bild från veckans besök i Linköping, så ni som inte vill ha för många bilder blir nöjda och jag uppfyller mitt eget krav på bilder i bloggarna (fast en del tycker säkert det blev för mycket text i stället) ...

Linköpings Domkyrka, fotograferad från en balkong på Frimurarehotellet

En nybliven 16-åring och kattjäveln!

Igår fyllde sonen Felix sexton år, och genast dyker det upp önskemål om att det nog är dags att börja övningsköra. Visst är det kanske bra att ungarna får börja träna på att köra bil redan när de är sexton, men det innebär ju att jag måste skaffa tillstånd också nu för tiden. Det var mycket lättare på min tid - jag började övningsköra när det var tre månader kvar till artonårsdagen, farsan behövde inte nåt jävla tillstånd och var mest bara glad att bli skjutsad till jobbet varje dag, och fem dagar efter att jag fyllde arton hade jag lappen i plånboken.

Felix, fotograferad med NEX-7 och Sony 50/1,8 @ f/1,8

Nåväl - tiderna förändras och vi med dem, så det är väl bara att bita i det sura äpplet och fixa det där tillståndet. Tur är väl att jag har en så liten bil som torde göra det lättare att ta sig fram bland alla eländiga cyklister i byn när sonen ska sätta sig bakom ratten.

Som bonus bjuder jag på ett dagsfärskt porträtt av kattjäveln också:

Nony - med samma pryttlar som bilden ovanför.

Ha det!

Ett litet oansenligt, men ack så bra tillbehör

Många av våra prylar är idag försedda med pekskärmar, vilket i många fall är väldigt praktiskt och lättanvänt. Nackdelen med detta pekande är att skärmarna blir ganska grisiga på kort tid (och när det gäller min kamera blir skärmen grisig trots att den inte ens har pekskärm - en flottig snok kan också ställa till det).

Ingen pekskärm, men kan bli skitig ändå

När sonen köpte en ny bärbar dator med pekskärm förra veckan fick han med en liten putsduk som påminde om en vanlig frottéhandduk (men förstås mycket mindre). Den visade sig vara suveränt bra inte bara till hans pekskärm, utan också till mina glasögon, iPad, iPhone och mina kameror.

Smutspadda och "handduk"

Jag tyckte mig läst något på iPad Insight om en ny sorts putsduk som tydligen skulle vara mycket effektiv, så jag letade rätt på detta och konstaterade att företaget som tillverkar dem sponsrar den sajten. Sponsrade blogginlägg kan man inte alltid ta på allvar, men eftersom den putsduken var väldigt lik den som kom med sonens dator beställde jag ändå två stycken (i det större formatet) från Amazon i England för att se om de var lika bra.

Tvåpack putsdukar och en snart inte så skitig padda

Det visade sig att de var precis lika bra, och enligt uppgift ska de även gå bra till att rengöra frontlinser på objektiv med (fast då kanske man inte ska använt den till att torka näsflott från skärmen innan). Jag är böjd att hålla med iPad Insight om att dessa små handdukar faktiskt är paddans (och allt annat i skärmvägs) bästa vän. Tydligen ska det gå bra att tvätta dem också när de absorberat för mycket näsflott ...

Lätt värt hundrafemti spänn inklusive frakt från England :)

Testade HDR med Lightroom 4 och Photoshop CS6

Egentligen är det där med HDR inget jag brukar pyssla med, men eftersom det varit ett uppehåll i bloggandet på ett par veckor då jag haft flunsan tyckte jag det var dags att skriva något. Ämnet fick bli just HDR.

Jag läste i forumet för ett tag sedan att HDR-funktionen i CS6 blivit klart bättre, och eftersom jag betalar varje månad för att få använda det programmet kan det ju vara kul att faktiskt använda det någon gång :)

Det blev inte något speciellt kul motiv, bara vårt gamla hus, men det fick duga för ett snabbt test. Bilden är hopsatt av 9 exponeringar med ett stegs mellanrum, och med 24 miljoner pixlar i varje bild gick det åt lite minne (tror PS käkade upp 16 GB eller så) men det gick i alla fall ganska fort.

Roligare än så blir det inte idag, men nu vet jag i alla fall att det fungerar och det kan nog vara bra att ha om jag hittar ett skojigare motiv i framtiden :)

Du får INTE lägga till eller ta bort något i bilden!

Rubriken i detta inlägg är något som ibland förekommer i definitionen av huruvida en bild är manipulerad eller inte. Om man lägger till eller tar bort saker i en bild kan man bli diskvalificerad från tävlingar, hängas ut i forum på nätet och tappa hela sin trovärdighet som fotograf om det vill sig illa.

Härom sistens var det en fotograf som redigerade bort en plastpåse (och lite annat) ur en bild han sänt in till en tävling som arrangerades av National Geographic. Det var kanske inte så smart att skicka in en bild som var så pass redigerad när arrangören är känd för att vara notoriskt kinkiga med bildernas äkthet. Om jag förstått det rätt måste alla fotografer som jobbar för NG skicka in sina råfiler just av den anledningen. Det är alltså inte någon god idé att ta bort störande element ur bilden i datorn om man vill tävla med den i en del sammanhang. Det hade dock uppenbarligen varit helt OK att ta bort det som störde genom att beskära bilden, men inte genom kloning.

Det är heller inte ok att lägga till något som inte fanns i bilden från början, såsom mårdhundar, lodjur, missiler eller annat. Den inställningen är mer accepterad än att man inte får ta bort något, då man när man tar bort något förmodligen gör det av estetiska skäl, medans tillägget av en missil, ett lodjur eller annat gör att bilden föreställer något som faktiskt inte fanns.

För att en bild ska vara omanipulerad får man dock vare sig lägga till eller ta bort något enligt de flesta definitioner, och det är det mitt inlägg går ut på.

Manipulerad bild!

När jag laddar upp bilder på fotosidan för att visa dem för er kan jag välja att ange om den är manipulerad eller inte (eller låta bli att svara på det). Bilden här ovan är manipulerad, men inte enligt Fotosidans definition. Ändå har jag tagit bort en hel del ur bilden!

Omanipulerad bild!

Den senare av de två bilderna är mycket mer lik verkligheten än den första, men den första anses ändå enligt många defintioner vara omanipulerad. Hur kan den vara det? Jag har tagit bort ett mycket viktigt element - färgen!

Jag kan gå med på att gamla svartvita bilder är omanipulerade i och med att det då inte fanns något alternativ - det fanns inte film som kunde fånga färgerna! Sedan en jäkla massa år går det dock att fotografera i färg, och vi tycker ändå att det är helt ok att fotografera i svartvitt (oavsett om det görs med film, en sensor som bara fångar gråskalor eller genom att konvertera till svartvitt i effterbehandlingen).

Varför är det inte bildmanipulation att visa svartvita bilder? Verkligheten ser inte ut så, och det finns inga tekniska hinder för att visa bilder i färg.

Ännu en manipulerad bild

Jag har arbetat som pressfotograf på den tiden när det var dyrt som fan att trycka i färg, och det tog mycket längre tid och krävde förberedelse (filmen skulle framkallas, bilden rastreras etc). Då var det möjligen minde manipulation att använda svartvit film, eftersom alternativet var att inte få någon bild alls i tidningen. Att använda svartvit film nu när tekniken inte sätter hinder i vägen är bara ett uttryck för nostalgi, nörderi eller bara sentimentalt dravel!

Omanipulerad bild av en kamera som ofta gör manipulerade bilder

Varför accepterar vi då, och också hyllar, nytagna bilder som saknar färginnehåll? Varför ser vi det inte som manipulation att vi tar bort färgen ur bilderna, medans det är jättefult att ta bort kvistar, plastpåsar och annat skräp?

Människan har inte gått från svartvitt- till färgseende, men en del av oss har vuxit upp med svartvit teve, foto och film. Det kan alltså ha med vana att göra, men det förklarar inte varför de som är födda efter att färg var vardagsmat i alla sådana sammanhang att göra väljer att göra sina bilder svartvita, och ändå inte tycker att de är manipulerade ...

Vad tror ni? Varför är det inte manipulation att göra en bild svartvit trots att man tar bort väldigt mycket information ur bilden?