Nikon eller Canon? :)

Canon eller Nikon?

En av bilderna har jag tagit med EOS 1Dx och 300/2,8 och den andra tog Martin Agfors med D4 och 300/2,8. blev rätt lika ...

Små, söta och snabba hundar med EOS 1Dx

Igår skrev jag att jag skulle visa lite resultat från den agilityfotografering jag och Martin gjorde. Jag fick en serie på 60 bilder att leka med i Lightroom (resten tar jag senare när jag slipper överföra allt över nätet), och av dem tyckte jag de sex bilder jag visar här var de som blev bäst.

EOS 1Dx, 300mm f/2,8 L IS @ f/4, 1/3200 sekund, ISO 400

Innan fotograferingen trodde jag att slalomen skulle ställa till problem för att autofokusen skulle hugga på stolparna, men så visade sig inte bli fallet.

EOS 1Dx, 300mm f/2,8 L IS @ f/4, 1/2500 sekund, ISO 400

Stolparna var inget större problem för kameran, men de små snabba hundarna var inte helt lätta att följa ändå. Balansbrädan var snällare då de där tog det lite mer försiktigt ...

EOS 1Dx, 300mm f/2,8 L IS @ f/4, 1/6400 sekund, ISO 400

Den här lilla vita hunden var nog den som jag upplevde som svårast att få kameran att följa ordentligt. Vit hund i ganska starkt solljus är inte det lättaste för autofokusen, men det gick att få till ett par bilder av den också som blev bra.

EOS 1Dx, 300mm f/2,8 L IS @ f/4, 1/6400 sekund, ISO 400

Jag har inte så mycket att säga om hanteringen av EOS 1Dx förutom att den på det hela taget var väldigt trevlig att fotografera med. Möjligen skulle AF-knappen för tumfokusering kunna få vara lite större (som på Nikon D3 och D4), och reglaget för att öppna luckan till minneskorten är inte lika snabbjobbat som på Nikonkamerorna.

EOS 1Dx, 300mm f/2,8 L IS @ f/4, 1/2500 sekund, ISO 400

Den här lilla gråvita hunden visade sig vara den som både jag och Martin tyckte vara lättast att följa med autofokusen. Jag gissar att kontrasterna i pälsen gjorde det lätt för kamerorna.

EOS 1Dx, 300mm f/2,8 L IS @ f/4, 1/2500 sekund, ISO 400

Med tanke på att jag aldrig tidigare fotograferat agility, inte hållit i en Canonkamera på över fem år och inte hade koll på AF-inställningarna tycker jag resultatet blev över förväntan.

EOS 1Dx, 300mm f/2,8 L IS @ f/4, 1/2500 sekund, ISO 400

Jag tycker att det för det mesta inte är så viktigt med snabb serietagning, men för den här typen av fotografering räcker inte ens 12 bilder/sekund alltid. Det var rätt många bilder där jyckarna lyckats flytta på sig så mycket mellan exponeringarna att det inte blev någon bra bild trots den hastigheten ...

Ett stort tack till de hundägare som ställde upp med sina små krabater så att jag och Martin fick något att testfotografera! Agility visade sig vara något av det svåraste jag fotograferat, men 1Dx klarade det galant och om jag haft koll på hur man ställer in kameran hade nog träffprocenten blivit högre.

Alla bilder är fotograferade i råformat och konverterade till jpg i Lightroom 4.1.

Snabba gubbar och hundar och kan man verkligen fotografera med en Canon?

Idag var jag och Martin Agfors i Upplands Väsby och fotograferade agility med Canon EOS 1Dx och Nikon D4. Martin körde med D4:an och jag med EOS:en, vilket kändes minst sagt ovant då jag inte hållit i en Canonkamera på drygt fem år. Jag har aldrig tidigare fotograferat agility, och det visade sig vara hyfsat svårt ...

Två snabba border collies, fast inte så snabba just här. NEX-7 och Canon FDn 200mm f/2,8.

Tyvärr har jag ännu inga bilder från själva agilityn att visa, då Martin har både kamera och minneskort. Om det blev några skarpa bilder kommer jag lägga ut dem i ett nytt blogginlägg. På det hela taget tyckte jag den nya EOS-kameran var riktigt trevlig, och inte särskilt annorlunda att plåta med än den Nikon D3 jag är mest van vid. Visserligen sitter kontrollerna annorlunda, och jag lyckades inte klura ut hur man ställde om autofokuseringen, så det fick bli som den råkade vara inställd. Både jag och Martin körde med 300/2,8 utan aktiverad stabilisering.

På vägen hem från Väsby åkte jag förbi Gränby Centrum för att handla. Där visade det sig att Midnattsolsrallyt fortfarande pågick, så knallade till tävlingsområdet för att glutta lite. Jag träffade Torbjörn Olsson där, och vi pratade lite Sony. Tyvärr började det regna och jag var varken klädd för det eller hade med mig något paraply, så det blev inte så många bilder.

Jag har ingen aning om vem som körde den här Porschen, men den är i alla fall fotograferad med NEX-7 och Sigma 19 mm f/2,8.

Den närmsta Porschen körs av Stig Blomqvist, vilket borde vara ett känt namn för alla motorintresserade. Plåtad med samma pryttlar som den röda Porschen.

Björn Waldegård som kör den här Porschen torde också vara bekant. Samma pryttlar igen.

Om Martin hittar några skarpa bilder av galna hundar bland mina cirka 600 exponeringar kommer det som sagt ett inlägg med sådana så snart jag fått filerna :)

Forta Cyklar!

Torbjörn skrev om helgens cykeltokar i Uppsala tidigare, och det måste förstås jag också skriva om.

Uttrycket "forta cyklar" har jag snott från ett annat svenskt forum där det också pratas mycket om prylar, fast cyklelprylar i stället för kameror då ...

Första försöket med panorering och NEX

Jag är van vid stora, tunga och dyra spegelreflexkameror när det gäller att fotografera sånt som går fort. Att ge sig på det med en pytteliten kamera med tämligen långsam autofokus var en ny erfarenhet. Det var bara att glömma att köra med följande fokus och i stället förinställa skärpan och hoppas det funkar ...

Med en gammal Canon FD 200/4 och manuell fokusering är det rätt bra med tio bilder i sekunden.

Elektronisk sökare är bra på många sätt, men på NEX:en blir det rätt svart när den matar på i full fart. Jag föredrar en bra optisk sökare för sånt här normalt, men den utvikbara displayen var en höjdare för att slippa bråka med knäna.

Inte helt lätt att följa med cyklisterna med svart sökare. Canon FD 24 mm f/1,4 L visade sig dock ge bra resultat nerbländat.

Gamla manuella objektiv utan stabilisering har en tendens att bli lite "fladdriga" i sökaren på min NEX. Det har dock poängen att jag inte förleds tro att bilderna blir skarpa bara för att det ser ut så i sökaren. Med den stabiliserade kitzoomen är det lätt att tro att bilderna blir skarpa bara för att det ser så ut i sökaren vid fotograferingstillfället. Om motivet rör sig blir det liksom inte så ...

Nerför backen, på min nya cykel - nån som kommer ihåg? :)

Min förmåga att hålla kameran stadigt på långa slutartider har aldrig varit bra, och den gamla tumregeln med 1/brännvidd sekund funkar inte alls. Jag har svårt att hålla en 50mm stadigt på 1/50 sekund :(

Tvär kurva på Trädgårdsgatan. Skulle kunnat bli rätt spektakulära vurpor ...

Jag hade tänkt mig göra en massa panoreringar och sånt under det här cykelloppet, men det var svårt att få till långa slutartider i solljuset och som sagt inte helt lätt att panorera med en EVF.

Jag tycker det verkar läskigt att cykla så här trångt. Behövs inte mycket för att klota ...

Skandis GP är såvitt jag förstått det ett lopp med gamla anor från något som hette Slottsrundan eller nåt sånt. Det kanske inte låter jättetufft att cykla runt i Uppsala, men trettio varv som inkluderar Carolinabacken och Slottsbacken ungefär var tredje minut är nog rätt tungt ...

Cyklarna är inte lika forta efter ett gäng varv ...

Förutom uppförsbacken var tredje minut måste cyklisterna passera en massa kullersten. Kullerstenen i Uppsala är inte fullt så elak som i loppet Paris-Roubaix, men orsakade säkert en del punkteringar i helgen.

Borggården på Uppsala Slott är belagd med en synnerligen cykelvänlig kullersten.

Jag hade inte tänkt vara kvar så länge och fotografera cyklisterna, men det föll sig så att jag blev kvar hela loppet.  Det var dock inte så mycket spänning kvar de sista varven eftersom belgaren Tom Godvaerts ledde med över en halv minut.

Tom Godvaerts med tre varv kvar att köra.

De som låg i bakhasorna hade nog aldrig någon chans att hinna ikapp.

Kanske inte riktigt som Bernt Johansson i Montreal, men ändå rätt coolt med fyra polis-MC som leder segraren i mål.

Tom, hans tränare och lagkamrater verkade uppskatta segern :)

Det var kul att fotografera cyklister, men NEX:en är egentligen inte optimal för det. Autofokusen har inte en chans att hänga med, men det funkade ändå med förinställd skärpa och bra ljus så att skärpedjupet täckte.

De manuella gluggarna jag hade med mig (Canon FD 24/1,4L och FD 200/4) imponerade inte jättemycket - de behöver bländas ned en hel del för att bete sig bra på en NEX.

Det var gott om forta cyklar i Uppsala i helgen :)

Canon FD-objektiv på Sony NEX

Jag har av mina snälla fotokamrater fått låna tre gamla Canon FD-objektiv som jag ska prova hur de fungerar på min NEX-7.

Canon FDn 24/1,4L, FDn 200/4 och 200/2,8

Objektiv för spegelreflexkameror är egentligen lite för stora och klumpiga för en så liten kamera som Sony NEX, men när det gäller teleobjektiv gör det inte så mycket.  En 24mm för SLR är däremot klart större än motsvarande för t.ex. Leica M (eller objektiv gjorda för spegellösingar).

NEX-7 med Canon FDn 24mm f/1,4. Kitzoomen är en klart mindre (och mycket lättare).

Just den 24:a jag fått låna är en klassiker bland pressfotografer. Den var vansinnigt dyr och vansinnigt ljusstark när den kom. På den tiden hade man ofta större nytta av en nytta av en ljusstark glugg än nu när sensorerna är många gånger ljuskänsligare än film. Då gjorde det inte så mycket att skärpan i hörn och kanter inte var i topp, och CA var det nog få pressfotografer som ens visste vad det var ...

Tyngden på 24/1,4 L gör mig egentligen inget, då NEX-7 är nästan lite för lätt för att hålla stadigt (fast lättvikten är förstås trevlig när man bär omkring på kameran).

En synnerligen välanvänd D3:a med tillhörande fotograf Agfors. NEX-7 med 24/1,4L på full glugg.

Tyvärr konstaterade jag att jag helt klart måste använda stativ eller ha bildstabilisering för att kunna använda 200 mm med bra resultat (skulle nog funka med enbensstativ). Det är inte något större fel på balansen med vare sig 2,8:an eller 4:an på NEX:en, men det lilla kamerahuset är svårt att hålla stadigt med den bildvinkeln. Det är lättare att hålla stadigt med den tyngre 2,8:an, men inte tillräckligt. Jag upplevde också att EVF:en i NEX-7 ställer till det lite då den inte riktigt hänger med i skaket.

Vikt- och utrymmesmässigt är 200/4 en trevlig kamrat till NEX:en dock.

Smygfotograferade grannens fönster med 200/4 på full öppning.

Jag har egentligen inte hunnit testa de här FD-objektiven tillräckligt för att dra några som helst slutsatser, men jag kan konstatera att alla tre dras med en purple fringing (eller möjligen CA - jag har svårt att skilja på dem ;) ).

De är inte heller lika skapa på full öppning som moderna objektiv om man pixelpeepar, men för normal betraktning tycker jag de verkar fullt användbara.

100% delförstoring av bilden ovan utan någon som helst skärpning.

De två manuella Nikonobjektiv jag hunnit testa (105/2,5 och 45/2,8P) har betett sig snällare än dessa Canonobjektiv på NEX - framför när det gäller fula lila kontraster.

Även om nu dessa Canongluggar inte är optimala så tycker jag 24:an och den ljussvagare 200:an är mycket trevliga objektiv, och jag kommer fortsätta testa dem ett tag för att se hur de beter sig efter lite tillvänjning. 200/2,8 är inte heller dum, men på en NEX skulle den må bäst av att ha stativfäste så att jag kan använda enbensstativ med den. Den är lite för framtung.

En Canon 24/1,4 med Sonybakstycke

Den som hittills verkar mest användbar är (förstås) 24:an med sin höga ljusstyrka. Även om den inte är jätteskarp och så på full öppning så ger det synnerligen korta skärpedjupet en del möjligheter man inte får med "vanliga" objektiv. Den jag lånat är dock tyvärr inte till salu, och de brukar dessutom kosta en hel del begagnat. Nu finns det i och för sig en Zeiss 24/1,8 som är gjord för NEX, är mindre och har autofokus, så det är nog en sån man kanske ska sikta in sig på - den är förstås också allt annat än gratis dessvärre ...

Jag återkommer förhoppningsvis med lite roligare bilder från mina tester av de här fina objektiven :)