EMAKS BETRAKTELSER
EMAKS BETRAKTELSER 421/Försöken fortsätter...
Mina fyra första "lithogram" (de två första visade jag också i förra posten). Spännande att arbeta vidare med detta och se vilka möjligheter som finns. Nu har jag bara använt Rollei Vinage 111 att kopiera dom på, men jag kommer säkert att prova flera papperfabrikat. Vintage 111 ger annars ganska skarpt kornig struktur i svärtan och jag tror det papperet därför passar bra till detta.




//
EMAKS BETRAKTELSER 420/Mina första lithogram.
Man har ju gjort fotogram tidigare, den förste som gjorde såna tror jag var Man Ray i början av förra seklet. Han kallade dom för Rayogram. Om du inte vet vad det är eller hur man gör, så får du googla på det. Det är i alla fall fotografi utan kamera, direkt skapat i mörkrummet med olika belysningar och föremål. Jag har en facebookvän i England, Mike Jackson, som utvecklat detta och gör det till fulländning. Hur han gör för att få de fantastiska bilder han skapar, det begriper jag bara inte? Men han säger i alla fall att han bl.a använder vanliga tändstickor som han håller över det ljuskänsliga silvergelatinpappret. Inga föremål alls är inblandade, bara ljus i olika former. Han kallar bilderna för luminogram och dom finns utställda på gallerier i både London och New York. Fast det mest fantastiska är att hans mörkrum är väldigt primitivt, inrett i en bod i hans trädgård. Vi diskuterade häromdan i en tråd på fb och där skrev han: "Ja Nils, du har helt rätt! Passion och spänning övervinner alla begränsande mörkrumsfaktorer. Jag skulle faktiskt säga att begränsade val hjälper kreativitet." Mike Jacksons hemsida finns HÄR. 
Lithogram 1 - 2020.
För min egen del har jag länge haft funderingar på att bygga vidare på detta med fotogram och bildskapande i mörkrummet utan kamera , och kombinera det med lithkopiering. I eftermiddag kom jag äntligen till skott. De två första försöken ser ni här. Jag provar enkla grundformer, inspirerad av keramikern och glaskonstnären Gunnar Nylund, vilken skapade ett eget sk. formalfabet med grundformer. Nylund var bl.a formgivare på glasbruket där jag växte upp, Strömbergshyttan. 
Lithogram 2 - 2020.
Jag har aldrig sett att någon tidigare gjort fotogram i mörkrummet, kombinerat med lithprinting. Men kanske finns det vad vet jag? Jag får väl kalla det för lithogram. Kanske finns det något som redan heter det, men vad fasen? Detta är en ren fotografisk process där bilden skapas i mörkrummet genom belysning av ett ljuskänsligt silvergelatinpapper på olika sätt, och som sedan framkallas kemiskt i en kraftigt utspädd grafisk lithframkallare. Så lithogram är perfekt som benämning tycker jag. Man får väl fortsätta med de här grundformerna och skapa en liten serie, för jag tycker om resultatet väldigt mycket. Att ta fram slutbilden med fotografisk teknik ligger mig varmt om hjärtat. Det är silvret i emulsionen som ska bygga den slutliga pappersbilden. Inte bläck som i utskrifter, eller grafiskt tryck med tryckfärg. Då blir det något annat. En bild som skapas genom belysning av ljuskänsligt material, det är fotografi för mig och det är det jag vill pyssla med.
//
EMAKS BETRAKTELSER 419/Ett negativ - tre lithprintar
Det ryska papperet Slavich Unibrom 160BP passar utmärkt att lithkopiera negativ från mina toycams på. Det är mest Diana jag har använt tidigare, men även Holga. Ingen av dom tillverkas längre. Jo Diana+ finns ju i nytillverkning från Lomography i Österrike, men den ger inte riktigt samma resultat som Diana original från 1960-talet. Jag gillar originalet bäst. Men Unibrom passar också fint för annat, te.x ett landskap från hemmaskogen vid Toragöl, fotograferat med en vanlig småbilds systemkamera. Kommer dock inte ihåg vilket av mina kamerahus som användes men jag gjorde tre printar i mörkrummet häromdan i alla fall, ingen blev likadan men alla godkända ändå. Lite olika kontrast och ljushet bara. Vet inte vem jag gillar bäst av dom? 
Lith 60a, b och c - 2020. Toragöl i hemmaskogen vid Lessebo.
På kamerahuset satt en Zeiss Ultron 1,8/50mm från ca 1970 och filmen var Eastman Double-X 5222 från Kodak (en oslagbar film enligt min egen åsikt), så visst fungerar det även att kopiera i mörkrummet med Unibrom och negativ från vanliga systemkameror med optik som tecknar perfekt, också. Den första kopian till vänster blev lite skir och ljus med lägre kontrast, så jag selentonade den ganska länge för att få den lite mörkare. Detta gjorde att svärtans ton ändrades ganska mycket, på det sättet att den blev mera neutral, medan de ljusare partierna inte förändrades nämnvärt i tonen. Det är så selentoning brukar bli vid längre toningar, svärtan i skuggor och mellandagrar påverkas mest, medan de ljusare partierna nästan inte påverkas alls. De två sista printarna fick bara en kort selentoning på 20 sek, mest för att göra dom mera beständiga och stabila i silveremulsionen, vilket i princip bara påverkar marginellt så att svärtan djupnar något lite grand med lätt kontrasthöjning som följd, och den varma tonen som kom av lithkopieringen finns fortfarande kvar i hela gråskalan.
//
EMAKS BETRAKTELSER 418/ART BY ART
Bilderna från den där utställningen jag skrev om i förra posten, blev till en egen liten utställning i mitt webbgalleri K888 GALLERY. Jag visar en av dom nya lithprintarna här, och vill du se alla sju samlade så finns dom i albumet ART BY ART. Jag tyckte det blev så pass intressant att de förtjänade att bli en separat utställning. 
Lith 55 - 2020.
//
EMAKS BETRAKTELSER 417/Lith as added value...
Jag fick en kommentar från en vän på fb när jag nyss lade upp de här tre nygjorda bilderna där. "Lith as added value". Lith som mervärde. Kanske är det så? Kanske är det inte så? I alla händelser så är det så alltmera (eller nästan alltid så numera) att jag tänker mig bilden som lithkopia redan när jag tar den. Hur det var med det då, när dessa bilder togs för några år sen på en konstutställning, vet jag inte? Men jag vet att jag gjorde ett par lithprintar av ett par av dom andra negativen från filmen, i mörkrummet samma år i alla fall. Ja den konstutställningen kommer man inte ihåg mycket av, har inte en susning om vem eller vilka som ställde ut? Det var ljus- och skuggspelet i lokalen som fångade mitt intresse istället. Jag hittar mina bilder varsomhelst där jag drar fram egentligen. Bilderna kommer till mig av sig själva känns det som, istället för tvärtom. Man försöker bara rama in det man ser och komponera mellan sökarens ramar, på ett så intressant sätt som möjligt. 
Lith 51 - 2020.
Lith 52 - 2020.
Lith 53 - 2020.
//
