EMAKS BETRAKTELSER 426/Jag är fotograf, inte grafiker...

Jag funderade en del innan jag för några veckor sen tog tillbaka min anmälan för veckokursen i fotopolymer/fotogravyr, vilken jag planerat att gå nu i sommar. Man måste inse att jag nog inte kommer ha möjlighet att pyssla speciellt mycket med det på hemmaplan när man saknar både utrymmen och utrustning för att använda tekniken. Sen vill jag också i första hand, att mina bilder ska komma till med fotografisk teknik, dvs att ljus belyser material som belagts med ljuskänslig silveremulsion och som sedan framkallas kemiskt. Inte med tryckteknik och färg/bläck. Skomakare bliv vid din läst, och så får det vara. Bilderna här är mina senaste alster, tillkomna igår kväll när jag gjorde den andra sejouren för dagen i mörkrummet.


Lith 64b - 2020. Hirtshals, Danmark - juli 2015.

Grafiska trycktekniker kan man inspireras av mycket av ändå, och det var väl bl.a därför som jag anmälde mig till den där kursen, samt att jag såg fantastiska fotogravyrer på Hasselblad Center i Göteborg när Graciela Iturbide utsågs till vinnare av Hasselbladspriset 2008. Har ända sedan dess drömt om att lära mig detta, men inser nu att jag är fotograf och inte grafiker. Fast fotografiska tekniker som lithprinting kan i mångt och mycket likna resultatet vid grafiska tryckförfaranden. Men det är ändå fotografi, inte  grafik med färgtryck eller bläckutskrift. När det gäller lithprinting blir resultaten också mera som unikat. T.ex är den ena av bilderna här gjord i två exemplar, som var för sig ser ganska olika ut. Den ena gillar jag mera men den andra kan också fungera, så jag signerar dom a och b istället för 1/2 och 2/2, för dom är ju inte likadana. Till bilderna från igår kväll använde jag gammalt sovjetryskt Bromexpress silvergelatin fiberpapper med utgångsdatum 1995, och de framkallades i Wolfgang Moerschs Easylith (vilken blivit standardframkallare för mig vid lithkopiering). Kameran var också en rysktillverkad Lomo LCA 120 som jag försett med film i form av Kodak 125 PX i 120-format. Filmframkallaren var tjeckisk, Fomas Fomadon R09.


Lith 63 - 2020. Hirtshals, Danmark - juli 2015.

//

EMAKS BETRAKTELSER 425/Nygjort från mörkrummet

Två bilder från Öland i en serie som jag tog för något 10-tal år sen med min Agfa Isoly III. En kamera som ger 16 bilder på en 120-rulle, i formatet 4x4cm. Har använt den lite under våren också och det blev några bilder från Stora Alvaret då. Det finns ytterligare negativ från tidigare Ölandsresor att ta sig an, fotade  med den här kameran och jag ska försöka ta fler nya bilder på Öland med den här kameran framöver också. Och sedan lithkopiera dom på samma fiberpapper, Rollei Vintage 111. Jag gör inte dom här bilderna särskilt stora, utan i stl 18x18cm på 8x10" papper. 


Lith 61a - 2020, Borga Hage.


Lith 62 - 2020, Djupvik.

Vad händer i övrigt? Jo, jag har nu en komplett serie med M42-optik från Zeiss Ikon/Voigtländer, till mina M42 kamerahus Icarex 35S TM och Zeiss Ikon SL706, i och med att jag kompletterat med en Tessar 2,8/50mm. Fast den kompletta uppsättningen är inte speciellt stor. Den består av Distagon 4/25mm, Skoparex 3,4/35mm, Ultron 1,8/50mm, Tessar 2,8/50mm, Dynarex 3,4/90mm och Super-Dynarex 4/135mm. I BM-mount (bajonett) finns även Color-Pantar 2,8/50mm, SuperDynarex 4/200mm, Telomar 5/400mm och Zoomar 2,8/36-82mm. De är till kamerahusen Icarex 35 och 35S med beteckningen BM (bajonett mount). Jag gillar dessa föregångarna till  Zeiss T*-optiken. De ger en lite mjukare teckning än de modernare med den senaste anti-reflexbehandlingstekniken. Lite snygg överstrålning i motljusbilder, som passar fint till vanligt svartvitt, kan det också resultera i.

Även med digitala hus ger den här äldre optiken med färre skikt (ibland bara ett eller t.om helt utan) en snyggare tonskala tycker jag. T.ex har jag gjort bilder med en Leitz Summar 2/50mm från 1935 (den saknar helt antireflexbehandling) som i utskrift 50x70cm fått en fantastisk fin tonskala med rika valörer och detaljer, och sen den där mjukare och inte så vassa återgivningen, som nyare och mera perfekt optik ger digitalt. På 1970-talet började den här perfektionsjakten inom fotografin med en allt effektivare antireflexbehandling i mångdubbla skikt, och det har fortsatt med det digitala. Det mesta ser vasst och lite själlöst ut som jag upplever det. Och i svartvitt har många problem med att hitta den rätta balansen i tonskalan, den som man till stor del får på köpet med film.
// 

EMAKS BETRAKTELSER 424/En promenad vid Årstaberg och optiken som inte finns...

Bilder från förra helgens besök i Årsta. Tokigt kanske många tycker, men vi träffade inga andra än vår dotter med sambo och våra två barnbarn. Och de hade varit friska en längre tid, precis som vi. Bilade upp med egen färdkost, inga besök på offentliga toaletter eller annat. Bara en tankning med kort och jag tvättade händerna i sprit efteråt. Promenader i Årsta samt en utflykt till Drottningholm där det finns gott om utrymme. Vi levererade två 10-packar film också, till en som hämtade dom i Årsta, men vi stod på behörigt avstånd när han tog emot dom. Och vi har nu klarat nästan 8 dagar utan några som helst symptom sedan vi åkte hem på förra söndagens morgon. Ingen av dom däruppe har heller blivit sjuka. Här är några bildresultat från lördagens promenad vid Årstaberg.

Första bilden är tagen med en optik som inte finns enligt boken "Voigtländer Report 2 - Spiegelreflex- und Stereokameras 1902 bis 1982": "TM-Mount - Keine Ausführung M42". Det är en en Carl Zeiss Dynarex 3,4/90mm i TM-utförande (Thread Mount, M42 skruvfattning). I alla fall har jag en som både har piggen för automatisk nedbländning och den komplicerade överföringen av bländarvärdet till fullöppningsmätningen med kamerahuset Zeiss Ikon SL706. Har dock sett en modifierad Dynarex 90mm på en japansk sida, där man gjort om den från BM-bajonett till TM-skruvfattning. Men då hade de utelämnat både piggen för automatisk nedbländning och den komplicerade bländaröverföringen vid fullöppningsmätning, eftersom det tydligen blev alldeles för svårt och i princip omöjligt att fixa det från optiken med BM-bajonett. Så hur denna omöjliga optik jag hittat har kommit till är ett frågtecken? Kanske en prototyp som aldrig dokumenterades eller kom i produktion då Voigtländer-fabriken i Braunschweig lades ner abrupt 1971, ungefär samtidigt som de kamerahus den är avsedd för lanserades? För den ser väldigt fin och intakt ut och inte alls som om någon fixat till någon slags modifiering från BM till TM? Återstående lager som fanns från Voigtländerfabriken, bjöds ut till försäljning åren efter nedläggningen, inklusive prototyper. Jag har även en Zeiss Distagon 4/25mm i M42 TM skruv-fattning som kommit från den utförsäljningen. Och den tillverkades, enligt boken jag refererade till, i en liten prototypserie på 20-25 exemplar.





De sista tre bilderna tog jag med Carl Zeiss Ultron 1,8/50mm. Filmen var T-Max400 som framkallades i Fomadon R09 och jag har fotat av småbildsnegativen med digitalkamera, lite primitivt på ett ljusbord.  Tycker det fungerar ganska bra i jämförelse med min gamla filmscanner. Man slipper scannerbruset som brukar synas tydligt i skuggorna, men delvis även i övriga tonskalan. Det blir ett bättre tonomfång som jag upplever det och kornskärpan är acceptabel. Så det här får man nog fortsätta med när negativ ska digitaliseras, istället för att köpa en ny och dyr filmscanner.







//

EMAKS BETRAKTELSER 423/Samma resa för 37:e gången...

Två bilder från gårdagens bröllopsresa nr 37. Den fina söndagen i slutet av maj 1984 gjorde vi vår bröllopsresa till Öland. Dagen innan hade vi gift oss i kyrkan i Lessebo och på kvällen efter döpt vår dotter, som då var två månader gammal. Nu var hon inte med, boendes i Stockholm med två egna barn, men vi fick med sonen istället, född ett par år efter dottern. Vi hade det inte så ekonomiskt välställt då, efter att ha flyttat in i nybyggt hus julen före. Så det fick bli en enkel tripp till Öland som bröllopsresa, landskapet som vi älskat över alla andra landskap i Sverige, även vårt egna Småland tror jag.


Frun och sonen vid Södra Greda Löväng.

Efter den där fina söndagen i slutet av maj 1984 har vi gjort samma resa varje år vid den här tiden. Nu var det den 37:e i ordningen. Vi tar med oss fika som avnjutes vid Karums alvar. Där sitter vi och njuter av lärkornas drillande i skyn och varje år har vi hört göken, så även igår. Ibland snattrar näktergalen också. Därefter styrs färden mot Södra Greda löväng där lunchen avnjutes innan vi går en sväng och studerar alla vackra orchidéer samt tar en tur i lunden nedanför och även ner mot havet längs orden där en gammal järnåldersby legat. Här växer även kattfot.


Vid Halltorps hage. Mobilkamerabild.

Slutligen tar vi en tur till Borgholm där vi fikar med glass. Ebbas café har varit stadigt besökt då, men i år tog vi bara en tur med bilen genom stan då vi inte ville träffa en massa folk i dessa Corona-tider. De senaste åren har vi även stannat på rastplatsen vid Halltorps hage och gått ner i skogen för att beskåda Guckoskon. Panoramabilden är därifrån. Förra året fanns inte en enda blomma men i år var där några ändå. Ja så enkel kan en bröllopsresa vara, men jag tror ändå den överträffar alla tillrättalagda lyxresor som man kan läsa om och som resebranchen vill att man ska lägga en förmögenhet på. Jag är inte ett dugg avundsjuk, för vi kan göra vår resa varje år. Och ingenting går upp mot gratis svensk natur i försommartid.
//

EMAKS BETRAKTELSER 422/Det verkar fungera fint att digitalisera negativ genom att fotografera av dom.

Jag var först skeptisk till att digitalisera negativ genom att fotografera av dom med digitalkamera och macro-optik. Men nu är jag inte det längre. Inte ens med småbildsnegativ. Var rädd att det skulle bli problem att få ordentlig kornskärpa. Men det verkar det inte vara. I alla fall inte med den utrustning jag använt. Resultatet blir klart bättre än en med en flatbäddscanner som jag upplever det, och lika bra som med en filmscanner i överkomlig prisklass. En fördel är att man slipper scannerbruset som ofta följer med billiga scannrar. Dessutom kan man få filerna i råformat, vilket ger stora fördelar. Här har jag fotograferat av ett mellanformats- och ett småbildsnegativ. Småbildsnegativet är taget med en Zeiss Jena Kipronar 1,9/120mm projektoroptik och T-Max400. Optiken har speciella egenskaper som ni säkert kan se. Den är av Petzval-typ så det har alltså ingenting med scanningen att göra.  Mellanformatsnegativet är taget med en Lomo LCA 120 och Plus-X. Ingen "optiskt perfekt" kamera det heller, men den 38mm Minogon som sitter på är ganska skaplig, trots den tydliga vinjetteringen som jag "trollat bort" lite här. Jag tycker man får ut ganska mycket även ur ett småbildsnegativ genom att bara fota av det. Och kornåtergivningen är ok, inget ludd som det ofta kan bli med flatbäddscannrar. Kameran jag använt vid digitaliseringen är Canon EOS RP ff och ett Vivitar macro 2,8/55mm från Komine med Contax-fattning (som anslutits med adapter).









//