EMAKS BETRAKTELSER

Nystart med bloggande på fotosidan från hösten 2013. Dessförinnan relativt inaktiv sedan våren 2012. Rensade då bort allt från mitt tidigare medlemskap som startade 2003. Här kommer fortsättningen. Men vänta dig inte dagliga blog-poster, det har jag inte tid med.

EMAKS BETRAKTELSER 406/Helios omvända öga, inramad lith, danskt kort och gyllene färgskiftning...

Det blev mycket på en gång, men så kan det va ibland. Bilder tränger sig på när man minst anar det. Den första bilden satt i IPhonens sista mapp och dök upp när jag letade efter den andra bilden (ett foto av en lithprint från 2019 som jag ramat in). Först kom jag knappt ihåg vad det var för något, eller att det var jag som fotat den (trodde jag sparat den från nån annan), men sen såg jag. Den kom till i Växjö under kulturnatten i januari i år, med Helios-44M 2/58mm på min Canon EOS RP. Just denna Helios har jag låtit killen som sålde den, vända på frontlinsen och då uppstår effekter som kan utnyttjas bildmässigt. Men som vanligt är det ganska svårt att tilltala en stor publik med den här typen av bilder. Och det är nog så med de flesta av mina bilder som jag förstått. Men vadå, man gör bilder som man tror på och gillar själv, det är det viktigaste. Skit i vad andra eller "main stream" tycker. Bara döda fiskar flyter med strömmen, som Christer Strömholm utyryckte det.



Den inramade lithprinten är från 2019 och som jag minns ville bilden liksom aldrig komma fram riktigt i framkallaren. Den blev lite mesigt kontrastlös tyckte jag då och jag selentonade ganska länge för att få den lite mörkare och med mera kontrast. När jag ser på den i efterhand, och när jag målade om en av mina svarta ramar i en vitbeige färg och monterade den med passepartout, så blev den riktigt bra och intressant. Den svarta ramen jag provade med först tog nästan död på bilden, men nu kom den fram på ett bättre sätt.



Nästa bild är ett av mina danska kort från 2015, och från en av de filmer som inte blivit framkallad förrän i vinter. En lithprint från mörkrummet även det, gjord på det ryska papperet Slavich Unibrom 160 BP i matt version (som jag gillar skarpt). Inte så mycket att säga om den mer än att jag fick beskära en del eftersom skyddspapperets siffror och bokstäver på just denna batchen av Tri-X i 120-format gjorde avtryck på filmen som inte försvann vid framkallningen.



Sen till de två sista bilderna som är nygjorda i mörkrummet. Det passar ganska fint att hålla sig isolerad i mörkrummet under dessa corona-tider ska förresten sägas. I övrigt blir det mest att man tar sina turer i omgivningarna, med kameran förstås. Här var det min gamla Yashica Mat 124G som hängde runt halsen och i den satt en rulle Plus-X 120. Plus-X som inte tillverkas av Kodak längre men jag har 40 rullar i mellanformat och några till i småbild som ligger och väntar i frysen på att bli exponerade. Plus-X ser jag som en klart bättre film än den nya Tri-X, och då tänker jag inte på att kornet är lite finare utan mest på att den verkar innehålla mera silver och att den har en fantastisk fin valörrikedom i jämförelse. Så Kodak, om ni läser detta, överväg om ni inte skulle återuppta produktionen av denna film igen? Jag tror många fler än jag skulle bli glada då. Och för Guds skull, ändra ingenting på den som ni gjorde med Tri-X 2003-2004.



Pappersbasen i det här fina tjeckiska Fomatone MG 542 II  Chamois som jag kopierat bilderna på, har en gulebeige färg och det passar fint för lithkopiering. Man får inte så grov stuktur i svärtan som med Slavich och det kan passa ibland, t.ex till de här bilderna. Tänk att det är de gamla forna fd. öststaterna som gör såna här fina papper som fungerar utmärkt även att lithkopiera på? Och man gjorde bra silvergelatinpapper även under kommunisttiden, det ska inte förnekas, så det här bygger vidare på en fin och gedigen tradition som började redan innan WW2 och kalla kriget, vilket ledde till östblockets bildande. Man är dessa fabriker och företag evigt tacksam att de tar fram papper som tilltalar oss som håller på i mörkrummet fortfarande. Hoppas bara att inte Corona-krisen ska slå ut något av dem. I England har ju Ilford t.ex stängt ner sin produktion helt tills vidare.



Att jag skrev "gyllene färg" i rubriken så har det mest med denna sista bilden från Hissö i Helgasjön att göra (den första är från skogarna hemma i Lessebo). För när jag tände lyset i mörkrummet och såg hur den här kopians färgton blev (det kan variera en del mellan olika printar), med det gyllengula som skiftar mot rött i himlen och vågornas vattenspegling, så kom jag att tänka på boken KÄRLEK TILL GLAS - Agnes Hellners samling av Orreforsglas. Agnes Hellner, dotter till den dåvarande ägaren av Orrefors glasbruk berättar där om en av sina glaspjäser som min farfar Knut Bergqvist gjorde i hyttan i Orrefors 1926, från en ny smälta de tagit fram i gult:
"Jag minns hur vid det första försöket med gult glas man fick fram en gyllengul färg i en helt liten smälta. Knut Bergqvist gjorde av detta ett par pokaler, helt färdiga med endast hyttarbete. De fingo en egendomlig skiftning i rubinrött, vilket i mitt tycke gjorde dem alldeles underbara. Jag minns hur jag satt i ateliern då Knut Bergqvist kom med det första glaset (det är numera mitt) och räckte in det genom fönstret för att visa konstnärerna, och jag minns hur glada vi blevo över det. På min fråga: kunna vi säkert smälta precis sådant glas igen? försäkrades att det var en lätt sak - men hittills har jag sannerligen ej sett något sådant. Samma gyllengula färg har de fått många gånger, men aldrig den underbara rubinskiftningen."

Jag tillhör själv en av de lyckliga som fått förmånen att se glaset som farfar kom med den där dagen för att visa upp, i verkligheten. Agnes var väldigt intresserad av glaset man gjorde i Orrefors och hon följde tillverkningen nyfiket. Vad jag förstått brukade hon vara den första som Knut visade det han gjort eftersom hon hade en gedigen kärlek till glas, och sånt uppskattades givetvis av en passionerad glasblåsarmästare som farfar. Så att det var hon som fick just den här pokalen var nog ingen slump. Samlingen av Agnes Hellners glas från Orrefors finns i det sk "Spökslottet" vid Stockholms Universitét, men den visas inte offentligt. Jag och min familj fick en privat förevisning av glasskatten i samband med att boken gavs ut på 1990-talet. Och den gyllene pokalen hade verkligen en speciell skiftning i rött som bilden i boken inte gör riktig rättvisa.
Ha en fin fortsatt påskhelg!
//

Postat 2020-04-11 23:21 | Läst 1131 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 405/En stor och en liten sjö.

Bilder från mörkrummet i den omvälvande månaden mars. Sjön Läen är lite större, nån mil lång och Tomtsjön lite mindre, nån km lång. Men Tomtsjön ligger förbunden med en liten grävd kanal till den större sjön Rottnen. Läen bor jag intill, men Tomtsjön ligger 1½ mil bort. Förr brukade jag lyfta upp kajaken på biltaket och köra till Hovmantorps camping vid Gökaskratt (ja den heter så) och sedan paddla tvärs över sjön Rottnen ner till Tomtsjön, där jag tog en matrast innan jag paddlade tillbaka till Gökaskratt. Har inte paddlat så mycket på senare år, men kanske kan det bli lite mera tid för det efter sommaren, då jag planerar ta pension.


Sjön Läen vid Djurhultsbro.
Lomo LCA 120, Plus-X120 i Fomadon R09. Fomabrom Variant 111, Moersch Easylith.



Tomtsjön.
Lomo LCA 120, Plus-X120 i Fomadon R09. Fomabrom Variant 111, Moersch Easylith.

Det blev lithkopior av de här också. Det har blivit mycket av den varan under senare år. Jag har några filmer till tagna med den här Lomo-kameran nu under Corona-månaden mars, som det ska bli bilder av också så småningom. Det är en väldigt lätt mellanformatskamera för 6x6, väger knappt nånting, så den är smidig att ha med sig när man vandrar runt lite. Ja det går t.om springa med den, så lätt är den. Optiken är en kraftig vidvinkel på 38mm, motsvarande Haselblads SWC . Vinjetterar en del men det kan bara vara snyggt tycker jag personligen. Automatisk exponering upp till 1/500 och blir tiderna för långa för handhållen fotografering så varnar en lampa i genonsiktsökaren. Avståndet ställs med zonfocus, och för det mesta blir det att man har den  på oändlighet. Skärpedjupet blir ofta tillräckligt ändå. På bilden är kameran i beredskapsläge. När man inte fotar kan man fälla upp så att både optik och sökare skyddas. Kameran är ganska platt så man kan ha den i en jackficka. Enkel, funktionell och snabb konstruktion. När man rör sig i lite svårare terräng så uppskattar men den. En kamera som kan passa för både snapshots på stan och landskapsfotografi.


//

Postat 2020-03-31 16:05 | Läst 1973 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 404/Lith 21 - 2020

Jag har inte så mycket mera att tillägga för den här bilden, än den text jag skrev på annat socialt medium. Så det får bli samma här:
Kalvhagen i Djurhult.
Förra helgen (lö 7:e) gick jag längs stranden av Läen, från vattenverket och ner till "nybygget" (det nyplanerade området med tomter i Djurhult). En Tri-X 120 i Lomokameran och en av dom bilderna har jag gjort i mörkrummet som lithprint. Idag (sö 15:e) tog jag remsan från "nybygget" och ända ner till 25:an vid Djurhultsbro. En ganska snårig och svårforcerad bit, men det går fint för en orienterare som mig. Det blev en Tri-X 120 som gick genom Lomon idag också, och en bild är nu klar. Är väl inte lika nöjd med den som den från förra veckan. Hela den här smala biten nedanför stenmurskanten vid de gamla Djurhultsåkrarna kallas för Kalvhagen, idag en ganska vildvuxen bit, vilket är bra för den biologiska mångfalden. Här finns storvuxna aspar och ekar och på några av dom växer ekticka. Häckande skogsfåglar som spillkråka och stjärtmes, utöver flera sångare. Jag tror det finns en del ugglor också. Några lithbilder till ska det väl kunna bli av de här negativen. Naturen har fått sköta sig själv ganska mycket här vid stranden av Läen och det är i såna miljöer jag tycker det mest intressanta finns att hämta.



//

Postat 2020-03-17 20:03 | Läst 1883 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 403/Helios omvända öga.

Helios var en personifiering av solen i den grekiska mytologin, solens gud. Det andra namnet Panoptes, betyder "allseende". Genom att vända på ögat (frontlinsen) på en rysk Helios-44M 2/58mm, så kan vi skåda in i världar som vårt egna öga inte kan se. Spännande saker som inte blir nån faktisk illustration, utan bara en bild...





//

Postat 2020-03-12 20:04 | Läst 2105 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 402/Landskap vid vatten...

Mellokvällen igår tillbringade jag instängd i mörkrummet. Sen när bilden sköljde (ja det blev bara en bild) bläddrade jag i en bok med bilder av den fantastiska fotografen Francesca Woodman. Det fanns annars 4-5 andra negativ som jag tror kan bli något av på den Tri-X 120-film som gick genom Lomo-kameran tidigare på eftermiddagen nere vid sjön. Men de får jag göra något av senare. Lithkopia som vanligt nuförtiden, det är mera sällan det går någon bild genom den vanliga framkallaren numera. Och det som kommer fram brukar ta lite längre tid samt även kräva lite mera papper innan man blir nöjd. Det är svårt att göra två likadana så jag ser mina lithprintar mera som unikat. Och gör jag händelsevis två av något negativ så brukar jag skriva version a och b eftersom de i princip aldrig blir likadana.

Wolfgang Moersch i Tyskland håller oss med kemi för lithkopiering. Den enda jag vet som tillverkas idag (förutom Rollei lith dev, som jag tror kan vara tillverkad av Moersch) så det får man vara glad för. Jag saknar annars Fotospeeds LD-20 som gav lite annat resultat, men den har slutat tillverkas för inte så länge sen. Vill man blanda själv så går det ju också. Ingredienser finns att köpa på ebay t.ex.



Det blir en del landskap, vilket jag tycker passar bra som lithkopior. Speciellt på papper som detta Fomabrom Variant 111, där man kan få en del artefakter som går fint att utnyttja bildmässigt. Fast överhuvudtaget kan man säga att lithprinting är en teknik där den sk. infektuösa svärtningen (vilken kommer ganska snabbt vid "snatchpointen") är typisk. Fast det finns papper som inte ger lika mycket såna effekter också. Och sen finns det papper som inte ger någonting alls av detta. Ilfords papper tillhör den kategorin, de passar dåligt för lithkopiering. Så vi får vara tacksamma för att tjeckiska Foma fortfarande gör utmärkta papper till lith. Både deras Fomabrom- och Fomatone-papper är fina att lithkopiera på tycker jag. Även det ryska Slavich Unibrom 160BP som tillverkas idag, fungerar fint. Gamla och utgångna papper kan också ofta fungerar bra, även om de är lite slöjade och där vanlig kopiering fungerar dåligt.

Mitt Fotogalleri i Skruv är i praktiken nedlagt. Den sista utställningen slutade förra året och nu hänger bara en del av dom bilderna kvar där. Till sommaren går jag i pension och slutar på företaget där galleriet är beläget. Men det har varit för lite besökare i skogen ute i Skruv för att jag ska tycka det är någon mening att driva det vidare. Istället har jag gått med i Konst- och Hantverksgruppen i Lessebo och i april blir det en samlingsutställning där medlemmarna ska visa sina alster på handpappersbruket i Lessebo, vilket numera drivs av Studieförbundet Vuxenskolan sedan den permanenta verksamheten upphörde där 2018.  Har lovat att visa en eller två bilder då och det ska bli kul tycker jag. Sen är det en veckokurs i fotogravyr/fotopolymer som väntar i månadsskiftet juni/juli. Vi får se vad det kan bli av det så småningom.
//

Postat 2020-03-08 08:20 | Läst 2025 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera
Föregående 1 ... 65 66 67 ... 145 Nästa