EMAKS BETRAKTELSER 401/Ni trodde kanske att jag skulle sluta blogga vid 400...

Men det skulle jag inte. Det kom en veckas influensa emellan och därefter en trötthet som gjort att jag knappt orkat göra någonting vettigt alls efter jobbet eller på helgerna i början av februari. Men nu är jag tillbaka på arenan igen, precis en månad efter förra blogposten. Ryggen har heller inte varit bra och just nu har jag tvingats sjukskriva mig ett par dagar, för jag pallade inte att jobba. Känns som det hade varit klokare att gå ner på halvtid sista året innan man blir pensionist, men nu är det bara 4 månader kvar. Man får väl sjukskriva sig när det inte funkar, under den tid som återstår helt enkelt.

Senaste veckan har jag dock framkallat några gamla filmer som togs i Danmark sommaren 2015. De har legat i en svart och ljustät påse i ett skåp under 4½ år, och där blivit bortglömda. Nu har jag framkallat dom och det verkar inte ha tagit skada av den långa perioden från expo0nering till framkallning. Det visade sig också vara en hel del ganska intressanta kvadrater på de Plus-X och Tri-X i 120-format som jag tog där med min Lomo LCA120. Den har en fast 38mm vidvinkeloptik och är alltså jämförbar med Hasselblads SWC-kameror i utsnitt. En "point and shoot"-kamera med programautomatik och tider från 1/500 till hur lång tid som helst (så länge batteriet räcker i alla fall). När exponeringstiderna blir för långa för att fota handhållet så varnar en lampa i genomsiktsökaren. Har inte fotat med denna på ett tag men det blir nog mera framöver skulle jag tro. Tre lithprintar av "danskfilmerna" från mörkrummet är klara, och några till ska det nog kunna kopieras fram som det ser ut av de fina negativen.

Kan tillägga att jag har gjort en egen liten finess med kameran, som gör att man kan exponeringskompensera i motljus. Det är ett litet utklippt plastfilter som jag hängt i ett snöre som tejpats fast på framsidan. I motljus kan man flytta filterbiten framför den lilla "diod" som läser av ljuset, och då förlängs exponeringen. Man får vara lite uppfinningsrik så fixar sig det mesta. Filmkänsligheten kan annars ställas mellan 100-1600ASA, men har man 100 ASA-film så finns ingen annan möjlighet än att använda filtret för att förlänga exponeringen.


Hirtshals, Jylland - 2015. Silvergelatin lithprint på Emaks K888.



Hune, Jylland - 2015. Silvergelatin lithprint på Emaks K888.



Hune, Jylland - 2015. Silvergelatin lithprint på Emaks K888.

När man står i mörkrummet och trixar går det inte så fort. Speciellt inte med lithpkopiering. Belysningstiderna för de här bilderna blev uppåt 5 minuter i förstoringsapparaten, och sen kan det behövas upp mot 20 minuter i lithframkallaren, om man inte värmer framkallaren. Fast det kan bli långa tider ändå. Men jag gjorde även en vanlig kopia av ett negativ och det blev inte så pjåkigt det heller.


Hirtshals, Jylland - 2015. Silvergelatin på Rollei Vintage 111.

//

EMAKS BETRAKTELSER 400/En runda vid Rottnens södra del.

Ja det blev det idag i det fina vädret. Passade också på att prova ett par nya tillskott i arsenalen, en Canon FD 2,8/200mm samt en Lomo P30 2,0/130mm. Det sistnämnda en gammal rysk projektoroptik för biofilm som jag via specialadapter kan använda på RP-huset. Båda verkar prestera fint. Hade även en vidvinkel med, och den kom till användning också.


Sjön Rottnen, sydöstra delen. RP + Carl Zeiss Distagon 4/25mm för Zeiss Ikon SL706 och Icarex 35 (M42-fattning).


Utsikt över Rottnen vid Knapelid.  RP + Lomo P30 2,0/130mm.


Vid bron över kanalen mellan Helvetesviken och Tomtsjön. RP + Lomo P30 2,0/130mm

Bokehn som den här Lomo-optiken ger kanske kan ha mer att önska? Syns väl tydligast vid denna bilden  med träd i bakgrunden. Men jag får prova den mera och se, kanske kan fungera bättre i andra miljöer? Första bilden från toppen av Knapelid verkar den fungera bättre med.


I skogen vid Tomtsjön. RP + Canon FD 2,8/200mm.


Tomtsjön. RP + Canon FD 2,8/200mm.

Canons gamla FD 2,8/200mm verkar vara otroligt välkorrigerad. Fast bokehn är väl heller inte nån kioskvältare som det ser ut? Man får prova mera och se innan man uttalar sig säkert om den saken.
//

EMAKS BETRAKTELSER 399/Inte Anton Corbijn, men ändå...

Anton Corbijn brukar lithprinta sina porträtt av de stora artisterna, så jag ska väl inte vara sämre. Fast jag vet i fasiken hur han lyckas göra dom relativt stora lithprintarna (45x45 cm) exakt likadana? För han säljer dom i upplagor om 20 st. Jag har problem med att få två likadana lithprintar, så fråga inte mig hur han gör? Här är det inte lika stora artister som Corbijn brukar fota, men kanske kan det bli? Elektroniska musikkonstellationen ABC, bestående av Gustav Haglund och Alexander Schurmann, fotade med Meopta Meostigmat 1.7/100mm. Lithprintad på Rollei Vintage 111 stl 8x10" (20,5 x25,4cm).



Jag gjorde tre kopior varav en blev godkänd. En till sparad men den tredje gick i pappersarkivet idag när jag tittade på den planad och klar. Har fler negativ och varianter som ska tas fram i mörkrummet under veckan. Dessutom något hundratal digitalt fotade bilder varav några ska väljas ut för redigering. Jag fixade till en av dom lite snabbt igår. Kul att också prova på sånt man inte pysslat med så mycket :-)

//

EMAKS BETRAKTELSER 398/ En sammanfattning av helgens aktivitéter i dunkelkammaren...

Jag är ju inte speciellt aktiv på fotosidan i övrigt, men jag tycker bloggfunktionen är bra och därför fortsätter jag skriva och lägga ut bilder här. Jag vet att en del lämnat för att det ibland blir en del tjat och gnäll, men det behöver man inte ta så allvarligt. Åsikter kommer alltid att finnas om allting, även framledes. Sen kan man, som jag brukar göra ibland, länka bloggen från t.ex Facebook och grupper där. Jag är bl.a med i en grupp om lithprinting och nu planeras en bokutgivning med lithkopierade bilder från gruppens medlemmar 2019. Intresserade får skicka in 1-4 bilder som fotograferats och gjorts under förra året, och hittills tror jag det är 13 st som skickat in bilder, och lite fler som visat intresse. Ska bli intressant och spännande att se vad det eventuellt blir av detta, inte minst för att man inte vet vilka bilder respektive deltagare kommer med? Det ska hållas hemligt tills boken är tryckt. Den enda som vet är den som håller i projektet. Jag har också anmält mig och skickat in några inscannade printar.


Lith 10 - 2020, ny för dagen, blev den sista producerade under helgernas långledighet. Resterande 20 lithprintar ser du i kavalkaden med tumnaglar nedan. En synnerligen produktiv ledighet för mig.

Som ni förmodligen förstått av tidigare poster under helgerna, har jag haft en del aktivitéter för mig i "dunkelkammaren", som ligger alldeles i anslutning till köket. Närmare bestämt groventrén som även inrymmer el-aggregatet till den nyinstallerade värmepumpen samt tvättmaskinen. Fast nu ser det mera ut som ett ordinärt mörkrum, det ska inte förnekas. Förstoringsapparaten står där alltid redo för förstoringsarbete, och mina Novatankar för kopior i max stl 12x16" (30,5x4o,6 cm), samt arkivsköljen för samma storlekar, finns också där permanent. Jag använder luktfritt stopp och fix som kan stå i tankarna upp till 2-3 veckor (om den inte förbrukats rent kapacitétsmässigt dessförinnan). Lithframkallaren däremot kasseras direkt efter varje session, och den delen måste man köra i skål, till skillnad från ordinär svartvitkopiering vilken jag gör i Nova-tanken. Fast lithframkallare luktar inte speciellt mycket ändå, och sticker man näsan intill så tycker jag personligen att det luktar sötaktigt gott. Om inte denna luktfria kemi fanns skulle jag nog inte kunnat hålla på här inne i huset med mitt mörkrumsarbete. Och om jag inte hade Nova-tankarna samt arkivsköljen, skulle det heller inte gått, då skålar tar ganska brett med utrymme. Nu tar kemin och sköljen endast ca en halvmeter i anspråk, och så har jag bänken ovanför tvättmaskinen fri för en eller två skålar vid lithkopieringen. Det har också blivit lite mera svängrum därinne sedan jag ställde ut den gigantiska maskinen Durst Laborator 3s (för upp till 13x18cm negativ) i garaget och ersatte den med den fina och smidiga Durst 670BW, vilken legat nedpackad på vinden några år nu.

Ja helgledigheten har resulterat i en del alster, och här nedan kommer dom på rad i en kavalkad av svartvita toner, och när det gäller lithkopiering även färgtoner. Nu kommer det nog bli lite lugnare ett tag med bloggandet, mera som det brukar vara med någon post per vecka i snitt eller så. Även lithprintandet går ner till mera normal frekvens, för när man jobbar heltid varken hinner eller orkar man göra lika mycket som när man är långledig. Denna jul- och nyårsledighet har jag vistats extra mycket i mörkret, för det har varken varit snö eller is i här sydsverige. Annars brukar ledigheter vintertid ägnas även åt skridsko- och skidaktivitéter utför. Nu står man också inför faktum att pensionen närmar sig och håller ryggen ett halvår till så kommer jag dra mig tillbaka från yrkeslivet till sommaren. Vi har troligen semester v. 28-31, men då jag fyller 65 i slutet av v. 32, så planerar jag sluta redan före semestern. Även v. 27 blir det förmodligen ledighet för min del, för då har jag planer på att inleda min pension med en veckolång kurs i fotoplymérförfarande på Kulturmagasinet i Bergkvara, vilket ligger på lagom avstånd från Lessebo. Det är alltså fotogravyr från kopparplåt eller fotobaserad grafik, vilket jag alltid tyckt vara en fantastiskt vacker teknik och gärna velat lära mig. Nu hoppas jag äntligen att detta ska kunna bli verklighet för min del!


//

EMAKS BETRAKTELSER 397/Mina försök med Rollei Vintage fortsätter...

Ni som läst de senaste blogposterna har sett att det här papperet med namn Rollei Vintage 111, är ett nytt lith-papper för mig. Provade det mest av nyfikenhet under helgen men hade inga större förväntningar. Jag har ju använt det en del för vanlig kopiering tidigare och det visade sig när jag jämförde med flera andra fabrikat, att det var det bästa papperet tillsammans med Emaks K888. Ett ypperligt papper med andra ord. Även Urs Berhard som numera bor på Öland hade mycket gott att säga om detta Fomapapper när jag besökte honom  för ett tag sen. Han hade kopierat hela serien av bilder från sin bok om Dolomiterna på Variant 111. Att det också skulle visa sig ypperligt för lithkopiering hade jag dock inte räknat med. Kornet blir riktigt skarpt och tydligt men det kan förhöja känslan i många motiv, speciellt i urbana miljöer. Att tonen dessutom blir väldigt läcker är också något som tilltalar. Inte överdrivet mycket ton men lagom, och så mera åt det gulrosa hållet än det orangebruna som blir med t.ex Fomatone.



En del påstår att Rollei Vintage 111 är ompackat Fomabrom Variant 111, men jag var lite skeptisk till det då bastonen i Rollei-papperet är mera creme-färgad. Och mycket riktigt, när jag idag (igår) lithprintade på Fomabrom Variant 111, så bekräftades det jag hade sett. Variant 111 var tydligt mera vit i basen. Färgtonen blev också mycket mera återhållsam med Foma-papperet, fast kornigheten blir likadan på båda. Även belysningstiden för samma negativ med samma bländare i förstoringsapparaten skilde sig mellan de båda papperena. Fomapapperet behövde bara 1/3 så lång tid som Rolleipapperet för att få en likvärdig bild. Känsligheten i emulsionen borde, om det vore samma papper, inte skilja sig så mycket tycker jag, men där kan jag vara ute och cykla så det ska jag låta vara osagt.

Förmodligen är det Foma som gör papperet åt Rollei (Maco) och förmodligen är det nån liknande emulsion, typ Variant 111, men med lite annan sammansättning som gör Rollei Vintage lite långsammare. Det verkar också gjutet på en annan pappersbas av mera creme-färgad ton. Ja då vet man lite mera vad Rollei Vintage 111 är för papper. Jag gillar att det blir lite mera rosa ton och därför kommer jag nog att beställa Rollei istället för Fomabrom Variant 111, när mina packar börjar ta slut vad det lider. För det kommer dom säkert att göra om 2020 fortsätter som det gjort hittills. Det här är Lith nr 7 och 8 för det nya året, och nr 9 hänger på tork när detta skrives.


//