EMAKS BETRAKTELSER

Nystart med bloggande på fotosidan från hösten 2013. Dessförinnan relativt inaktiv sedan våren 2012. Rensade då bort allt från mitt tidigare medlemskap som startade 2003. Här kommer fortsättningen. Men vänta dig inte dagliga blog-poster, det har jag inte tid med.

EMAKS BETRAKTELSER 391/Lith 51 - 2019

Den här nygjorda bilden lithkopierade jag på ett papper som jag absolut inte trodde skulle fungera bra att lithprinta på. Det är Rollei Vintage 111, ett blankt papper som är alldeles utmärkt för vanlig svartvitkopiering, och som jag tror är samma som Fomabrom Variant 111. Det finns även i matt, Variant 112. Visserligen ger det ett ganska grovt och skarpt korn, men det passar bra för många bildtyper, och färgtonen blir väldigt snygg också som jag upplever det. En positiv överraskning måste jag säga.

Papperet visade sig reagera precis som ett äkta lithpapper ska göra. Dvs att alla toner framkallas jämnt i början, så att man inte ser några detaljer utan bara en svagt svärtad och jämn bildruta. Sedan börjar de mörkare detaljerna komma allt snabbare för att slutligen passera den sk snatchpointen där svärtan sedan sprider sig infektuöst, även till ljusare bilddelar. Jag använde Moersch Easylith i pädning 40+40+920 ml.
//

Postat 2019-12-29 01:04 | Läst 2066 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 390/En förmiddag i mörkrummet...

Förmiddagen ägnad åt mera lithkopiering och det nya Retrobrompapperet från tjeckiska Foma. Måste lära mig hur det fungerar för att se om det är idé att införskaffa mera av det papperet än den provpack på 25 blad stl 20x25cm, som inhandlades när jag fyllde på förrådet med lithkemi före jul. Och som det verkar är det ett väldigt fint lithpapper som ger en inte allt för skarp färgton, utan mera moderat i jämförelse med det jag brukar få med Fomas Fomatone MG. Kanske lite mera som deras Fomabrom Variant 123 i färgton, fast något mera intensiv. Dagens första bild är enbart framkallad i lithframkallare.

Nästa bild blev för mörk (jag framkallade för länge i den andra framkallaren), så jag fick göra en tredje, och då började den första lithframkallaren redan ta slut. Man ser det i de begynnande mönstren i himlen, vilka inte finns på den första bilden. Den andra bilden hade heller inte dessa mönster, men som sagt, den kasserades då jag lät den ligga för länge i det andra badet. Den andra framkallaren används enbart om man vill få ner och reducera färgtonen, och här användes Catechol som är en vanlig svartvitframkallare vilken arbetar lite hårdare. Tillsatser: "Restrainer" (hämmare) och Ammoniumchlorid, detta för att inte färgtonen ska försvinna helt. Den tredje bilden är alltså framkallad bara en kort stund i Catechol efter lithframkallaren, och sedan snabbt stoppad i stoppbadet. Här fick jag som sagt också de begynnande typiska mönster som blir när lithframkallaren börjar ta slut. Blandningen 40ml a + 40ml B till 1 liter vatten räcker inte så långt, bara till två bilder i stl 20x25cm.

Jag provade också att göra ytterligare en bild i de båda framkallarna och den blev lite ljusare. Det brukar bli så ibland när lithframkallaren tar slut, att de ljusare partierna inte blir lika täta. Jag tror det var det som hände här, eller så lät jag den bara ligga lite för kort tid i den första lithframkallaren? Det är svårt att se när man bara har mörkrumsljuset att se i. Men framkallar man för länge i lithframkallaren så hjälper inte det heller, då sprider sig svärtan infektuöst och det kan bli inte bara mönster (som när den börjar ta slut) utan också fläckar och annat, vilket iofs kan utnyttjas bildmässigt om man nu vill det.

Ja det här med lihkopiering är inte så lätt som ni förstår, men det kan ju bli väldigt snyggt när man lyckas, så jag har svårt att låta bli det. Bäst kontroll har man om man bara framkallar max 2-3 bilder i en session framkallare och sedan byter till nytt. Då är chansen att få liknande resultat störst. Under senare år har det mest blivit lithkopiering i mörkrummet för mig och det är kul när det kommer ut nya papper på marknaden som detta Fomas Retrobrom 152 Sp, vilket verkar fungera bra också för denna teknik. Nu väntar man med spänning på att se vad Adox kan få fram i sitt Polywarmtone-projekt. De testbilder man visat ser väldigt bra ut och jag tror man bara har lite finjusteringar kvar innan de kan släppa ut det papperet på marknaden.
//

Postat 2019-12-27 16:00 | Läst 2227 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 389/Lugnt läge över julhelgen...

Det flyter på lugnt kanske man kan säga. Julhelgen flyter sakta bort och det blir en och annan bild producerad under tiden. Lugnt vatten var det i Hyllsjön när vi passerade på väg hem från Växjö före helgen. Vi stannade och jag tog några bilder. Spegelblank låg sjön, nästan som is. Fast det borde varit is, som förr vid den här tiden då man knöt på sig hockeygrillorna på Hyllsjön och tog Dubbel-Nissehjälmen på huvet. Jag var Nisse Nilsson och brorsan Tumba med Spaps-hjälm. Och puckarna gled över sjön lika lätt som dom gjorde den där VM-turneringen i Colorado 1962, då Dubbel-Nisse skickade iväg segermålet mot öppen kanadensisk kasse och den bara gliiiiiiider in i måååhåål...

Stenen på bilden har man skjutit några puckar mot i sin ungdom på 1960-talet. Då när isen oftast frös till och bar innan snön kom. Idag kommer varken is eller snö som det verkar. Men det ska visst bli lite kallare ett par dar, men sen blir det mildare igen och mera regn. Har ännu inga nya objektiv till RP-huset, men det fungerar ganska bra även med gamla saker. Här satt min Zeiss Ultron 1,8/50mm från ca 1970 på, och den är fullt öppen. Ett fantastiskt objektiv med en väldigt behaglig bokeh.

Sen har det blivit lite glasfotografering under helgen också. Och då är det som för det mesta när det gäller mig, saker från Strömbergshyttans glasbruk som ska fotodokumenteras (bruket ligger ju alldeles invid Hyllsjön men är nedlagt sedan 1979). Dom här bilderna tog jag med ett annat fantastiskt objektiv, en Pancolar electric 1,8/80mm från östtyska Zeiss Jena. Vaserna är från början och mitten av 1950-talet och designern bakom dom är Gunnar Nylund, annars mest känd för sin keramik. Han var anställd av Strömbergshyttans glasbruk under 4 år 1953-56, fick egen bil och lägenhet bl.a och han experimenterade mycket. Senare gjorde han en del jobb för bruket på freelans mellan 1967-73. Men även flera modeller som kom under slutet av 1950-talet och början av 1960-talet är ritat av hans penna. De togs fram som prover under hans första tid före 1957 men lanserades först senare. Han var ivrig att ta fram nya modeller och bruket kunde inte lansera allt han skapade i samarbete med de duktiga mästarna i hyttan och de lika duktiga sliparna och gravörerna i efterbearbetningen. En hel del förblev prover och förvarades i det sk "Experimentlagret" som låg i källaren till grannvillan där jag själv bodde. Den villan tjänade också under många år som utställningshall för bruket.

Jag har oftast en ljusbox som jag fotar glaset i, men här ställde jag det bara på köksbänken och använde lysröret som sitter under köksskåpet ovanför som belysning. Det fungerade rätt bra det också även om det blev en del arbete med att får rätt färger. Lyckades någorlunda tycker jag. Jag har annars ett par portabla studioblixtar som kan ställas på lite svagare belysning med permanent sken, och då är det lättare att få bra vitbalans när man fotar i t.ex ljusboxen.

Det har också blivit lite tid att prova ett helt nytt fotopapper från tjeckiska Foma, Retrobrom 152 SP. Det är ett fiberpapper av äldre typ med fast gradation och enbart i en kontrastgrad (special). Det är framtaget bl.a för lithkopiering och då spelar kontrastgraden på papperet mindre roll, även om det för det mesta brukar vara bäst med normalt till mjukt. Idag har jag provat papperet och det verkar fint med en snygg ton i vanlig lithframkallare typ Moersch Easylith. Har dock sett att man med specialmetoder, typ att man framkallar i ytterligare en framkallare som t.ex Catechol, vilken försetts med en liten dos Ammoniumklorid, kunnat få fram en del andra intressanta färgtoner med det här papperet. Och det får bli föremål för nya försök med det här fina papperet från Foma, lite längre fram. Jag har både Catechol och Ammoniumklorid hemma.

Visst är det fantastiskt att nya papper av den här typen utvecklas och nytillverkas i denna digitalålderns tidevarv. All heder åt tjeckiska Foma för att man tror på en fortsatt framtid för analog fotografi och bildframställning i mörkrummet. Vem kunde tro det för 10 år sedan? Sen är det ju inte bara i Tjeckien det tas fram ny material för mörkrummet. Ilford har kommit med ett nytt papper nyligen och i Tyskland är Adox på god väg att återskapa det fantastiska Polywarmtone i fiber från Ungerska Forte.

Lithprint på nya Foma Retrobrom 152 SP. Moersch Easylith 40ml+40ml+vatten upp till 1000ml.

//

Postat 2019-12-26 22:57 | Läst 1082 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 388/Svartvitt i vintermörkret...

Det är inte mycket färger i landskapet nu, mest grått och svart. Men det blev en runda på några km i omgivningarna ändå, innan regnet började strila ner från de gråtunga molnen. Bilderna som kom ut av detta passade bäst i svartvitt. Jag hade tre objektiv med. Ett på kameran, en Kipronar 1,9/9cm från Zeiss Jena, och två i väskan, en 120mm och en 165mm Kipronar. Alla tre projektor-optik för 35mm biofilm, och alltså utan bländarinställning, de är fullt öppna hela tiden. Och det gör att man kan få en del bokeh-effekter som blir lite säregna beroende på den optiska konstruktionen av Petzval-typ.

Som vanligt så blev det bara fotat med den glugg som satt på från början. Det blir för det mesta så, även om jag har andra objektiv med. Vet inte varför men hjärnan ställer kanske in sig efter en brännvidd och sen blir bildseendet därefter, och då kör man på det hela tiden?

Den Kipronar som satt på det spegelfria RP-huset är konstruerad så att den inte fungerar annat än på väldigt korta macro-avstånd när man använder den på kameror med spegel. Så tyvärr kan jag inte använda den på min analoga spegelreflexer, bara digitalt. Vill man ha den analoga korn/strukturkänslan så får man lägga på det i datorn, men här tycker jag inte det behövs. Mellan-storformat analogt är ju i princip kornlöst och som jag upplever det är digitalt foto mest likt dom större negativformaten. Det är nog därför jag inte använt mina mellsnformatskameror så mycket på senare tid. Men analogt mellanformat har ju sina fördelar det också, och vill man lithkopiera från stora negativ finns ingen annan möjlighet som fungerar billigt och tekniskt bra.

Det är svårt att inte få för mycket av den swirlande och snurriga bokehn med de här Kipronarerna. Men man kan ju utnyttja det också, och man får lära sig efterhand hur de fungerar i olika miljöer och bildsituationer. Just denna 1,9/9cm tycker jag ger mera snurr än de andra. Minst snurr verkar 165mm ge, men samtidigt gillar jag den skarpt då den ger ett så häftigt skärpesläpp och frilägger objektet så att det nästan ser inklistrat ut i bilderna.

Sista motivet har jag fotat förut med annan optik och analogt med film. Men här, med 90mm Kipronaren, tycker jag att jag bättre fick fram det jag ville. Tror det kan passa att arbeta mera med just det objektet och kanske även placera in någon människa i bilden. Jag har redan idéer kring detta som jag funderar på och som jag tror kan bli bra.
//

Postat 2019-12-15 20:01 | Läst 909 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 387/Så ser adaptrarna ut.

Fick en fråga i förra blogposten, om hur adaptrarna för mina projektorlinser ser ut. Här kommer svaret. På första bilden två olika adaptrar för samma sak, båda med helicoidsnäcka. Dessa är för optik med standard 62,5mm diameter. Optiken skruvas fast i det innersta röret med några skruvar och sen finns en snäcka till det yttre röret, vilket har en M42-gänga i bakänden. Den översta adaptern med 165mm Kipronar fastskruvad, har en platt adapter M42- Canon EOS/EF påsatt i bakänden, och på kamerahuset sitter en adapter EOS/EF till den spegellösa EOS RP. Det finns även platta adaptrar M42-EOS RF, och som kan användas med kortare brännvidder direkt till spegellösa hus (för att komma tillräckligt nära sensorn). Här är det 140 och 165mm och då funkar det med adaptern för objektiv till SLR-optik.

Men en del projektoroptik har standard diameter 82,5mm. Då får man byta till en adapter anpassad för det. De två på bilden nedan är av samma typ (specialtillverkade i Ukraina) med 62,5mm samt 82,5mm. Den grövre adaptern har en Meostigmat 1,7/100mm från tjeckiska Meopta monterad och det är ett tungt men kompakt "paket". Givetvis kan alla dessa adaptrar även användas med andra digitalkameror än Canon, eller på analoga SLR av olika fattningar.

För att få lite balans avslutas denna tekniska blogg med ett par bilder från lunchrasten idag. Vill givetvis prova hur Kipronaren på 2,2/165mm, beter sig. Den verkar fin och ger en riktig läcker oskärpe-bokeh. Men i focusplanet avtar det en del mot kanterna. Dock inte lika mycket som Kipronar 140mm vad det verkar...

//