EMAKS BETRAKTELSER
EMAKS BETRAKTELSER 386/Min jobbarkompis fick stå modell på rasten idag.
En Carl Zeiss Jena Kipronar 165mm f:2,2 kom från Polen igår. Kunde inte låta bli att prova den idag under en av rasterna på jobbet. Min jobbarkompis Fabian fick stå modell och jag tycker det blev rätt skapligt. Den här gamla projektorlinsen, tillverkad i forna Östtyskland ser ut att prestera fint. Här är det fullformat med RP-huset. Den verkar skapligt skarp, med häftigt släpp och snygg bokeh. Blev lite förälskad i denna direkt måste jag säga. Något annat än full glugg finns inte på de här gamla linserna för 35 mm biofilm. Och det är liksom vitsen och meningen med dom när man använder dom som kamera-optik, att köra med "fritt utblås" så att säga...


Om någon undrar hur man kan använda dom på moderna digitalkameror som t.ex Canon RP, så är det via specialbyggda adaptrar med helicoidsnäcka, och ett rör som man skjuter in linsen i och fäster med skruvar. I den andra änden sitter oftast en M42-gänga och den kan man kombinera med diverse mellanplattor för olika kameramodeller. Projektoroptiken brukar ofta ha standarddiameter på 62,5 och 82,5mm, men det finns även andra mått. Det finns adapterrör för båda storlekarna att handla från bl.a Ukraina, om man inte är händig och fixar till ett bygge själv.
//
EMAKS BETRAKTELSER 385/Att frilägga saker med full glugg och bokeh...
Kanske lite tjatigt det här, men visst blir det snyggt att poppa fram detaljer med hjälp av bokehn på full glugg. Den här 50 år gamla Ultronen 1,8/50mm verkar dessutom vara högst kompetent redan fullt öppen. Att det blir speciellt med större sensor/negativformat har man ju förstått, men det går att få fram såna här poppa ut-effekter även med fullformatsensor/småbild 24x36. Bilden i förra posten t.ex, men den var ju tagen på ganska kort avstånd. Hur blir det då med fokus ställt på lite längre? Det beror givetvis på gluggens ljusstyrka och dess konstruktion. Ultronen tycker jag blir behaglig, trots inte allt för hög ljusstyrka. Jag tog några provbilder på jobbet idag.


Men det finns ju annat med högre ljusstyrka att använda. T.ex en Porst 55mm/1,2. Har inte använt den så mycket men den ska provas mera, speciellt nu när man skaffat fullformat och slipper använda brännviddsförkortaren (som ju inte förbättrar bildkvalitén) för att få ut brännvidden. Även de gamla filmprojektorlinser jag fått tag på måste bli mera utvärderade i digitalt fullformat. De är ju ganska ljusstarka och saknar bländare så man har inte mycket annat att välja på än full öppning, Har hittat ett 10-tal såna med olika brännvidder och konstruktioner som jag försöker lära mig, hur de tecknar motiven i olika situationer och miljöer. Dom har jag annars kört en del analogt svartvitt med i höst. Lite kortare brännvidder kring 50-70mm, men även vissa uppåt 90, kan vara omöjligt att få fokus med på längre avstånd när man använder spegelreflexer. Med spegellöst fullformat försvinner det bekymret. Intressant med de här filmprojektorlinserna är inte bara att de är ganska ljusstarka, utan även att de ofta har konstruktioner av Petzval-typ som ger en del säregna effekter som kan utnyttjas bildmässigt. Vi får se vad det blir av det framöver, men spännande är det i alla fall.
//
EMAKS BETRAKTELSER 384/Övertejpad kant gick bättre...
Skrev ju i förra blogposten om att adapterplattan Icarex BM-EOS/EF hade en blank metallkant som låg mitt för kontakterna i adaptern EOS/EF-EOS RP, och att det därför blev felmeddelanden efter varje tagen bild, som också låg kvar en stund. Nu är kanten belagd med svart tejp och då fungerar allt som det ska. Bilden här är från trädgården idag med Ultronen på RP-huset och full glugg. Beskärde så att den blev kvadratisk. Fullformatet gör ju att bildcirkeln utnyttjas bättre. Tyvärr allt för dåligt väder för att göra någon större provskjutning av den här Canon-kameran, men det får bli längre fram. Då har förhoppningsvis adapterplattorna för M42 och lite andra adaptrar kommit, så att alla andra gamla objektiv man har i samlingarna kan användas. Icarex BM-EOS/EF plattan hade jag sen tidigare. Mest nyfiken är jag på projektor-objektiven där två av de jag skaffat inte gick att fota annat än på macro-avstånd med de analoga spegelkamerorna. Med RP går det att komma närmare sensorplanet så att även dom kan fokuseras upp till oändlighet.
Carl Zeiss Ultron 1,8/50mm har en härlig bokeh tycker jag. Konstruerad för Zeiss Ikon/Voigtländers spegelreflexer Icarex 35 och Zeiss Ikon SL706 i både BM och TM (M42) fattningar. Det speciella med den är att frontlinsen är konkav (inåtbuktad), annars bygger den på Voigtländers första Ultron-formula som man kompletterat med denna extra konkava lins.
//
EMAKS BETRAKTELSER 383/ Det gäller att saker och ting är kompatibla...
Icke fungerande:
Krävs ny adapter Icarex BM - Canon RF (finns såna ) eller övertejpad mellanadaperkant. Icarex BM - Canon EOS EF + EOS EF - Canon RF (spegellös) gick alltså inte så bra. Det blev felmeddelande om kommunikationssvårigheter efter varje exponering (som står kvar flera sekunder innan nästa bild kan tas), när jag använder denna Ultron med Icarex MB-fattning på Canon RF fullformat. Det är den klara/blanka metallkanten i den tunna mellanadapter-plattan, vilken ligger mitt för kontakterna i Canon RF-adaptern, som troligen orsakar felet.
Perfekt fungerande:
Contax/Ya - Canon EOS EF + EOS EF - Canon RF. Här finns ingen klar/blank metallkant mitt för kontakterna i RF-adaptern. Därför fungerar det som det ska, med kameran inställd på fotografering utan objektiv. Bra att man kan klara ut hur olika adaptrar och kombinationer ska vara, så man skaffar rätt saker när alla gamla objektiv ska monteras på ens digitala kamerahus. Nu inväntar jag en svart platt M42-adapter, som inte fungerar med vanliga M42-objektiv på spegellösa kameror, men med själva fattningen i kombination med de specialbyggda adaptrarna för olika projektorobjektiv. Dessa ofta ljusstarka objektiv kräver ibland kortare avstånd till sensorn/filmplanet för att kunna focuseras upp till oändlighet. Med spegelkameror går det i regel bra med meddelånga till längre brännvidder, men med de kortare brännvidderna så sitter spegeln i vägen. Och då är en sån platt M42-adapter lösningen. I kombination med en spegellös kamera, givetvis.
//
EMAKS BETRAKTELSER 382/Helgens bildskörd
Höstmörkret fortsätter och för en analog fotograf är det knappt att ljuset räcker till, ens med Tri-X eller T-Max400 i kameran. Igår var det extra mörkt när vi var i stan (Växjö) igen och det var tur att jag tog med enbenstativet, för jag fick använda 1/60 som slutartid med Meostigmaten 1,7/100mm. Projektorlinsen från Meopta saknar ju bländare men trots den höga ljusstyrkan blev 1/60 den snabbaste tiden man kunde få. Jag har fastnat lite för miljön vid Konserthuset och då vi parkerade alldeles bredvid så blev det läge att ta några bilder där. Jag tog även på andra ställen i stan, men den bästa bilden från lördagen blev en av de som togs här. Min fru Margreth börjar nog bli lite trött på att agera modell för mina projektorlinstester, men den här bilden gillade hon i alla fall, så även jag. Kamerahuset var Zeiss Ikon-Voigtländer Icarex 35s TM och Meostigmaten satt monterad i en specialbyggd M42-adapter. Tri-X:en framkallades i D76 1+1.
Idag söndag satte jag en T-Max400 i samma kamerahus och tog en tur längs sjön där jag bor. Ville prova en annan gammal projektoroptik för 35mm-film som jag fått tag på, en Zeiss Ikon A-G Dresden Kinostar f=15cm med en ljusstyrka på ca 2,0. Den är inte tillverkad senare än 1945 av beteckningen att döma. En av bilderna blev rätt skaplig tycker jag. Dagens film framkallades även den i D76 1+1, och enbensstativet kom väl till pass också denna ganska mörka dag.
//
