Söt som socker

För X antal veckor sedan så var jag och spanade på ett Rävgryt som finns i närheten där en kompis bor. Sedan glömde jag bort det.  Men en em förra veckan så meddelade hon att hon sett valpar, då blev det fart på mig. 

Väntade ett bra tag tills jag fick se fyra små öron stack upp i det höga gräset. Dom upptäckte mig och försvann ner i grytet. Men den ena kom upp igen och brydde sig inte speciellt att jag stod där. Var ju en bra bit ifrån, fotat med 300 mm och vissa bilder är ju beskurna. 

I går var jag åter tillbaka där, var på väg att åka därifrån då plötsligt en av dom kom från ingenstans, den försvann snabbt ner i grytet. 

Sedan kom den som vekade mindre blyg, den satte sig ner och poserade en liten stund innan den också försvann. 

Härligt att få se dessa söta små rävvalpar.

// Ing-Marie

Jobbigt att vara föräldrar

På olika sätt. Här hade herr och fru kanadagås fullt sjå att försvara ungarna mot en irriterande skrattmås. 

Det blev en vacker kväll, vindstilla för en gångs skull.

Forsärlorna hade fullt sjå att jaga insekter. Så imponerad av hur mycket dom kan ta i näbben.

Gokväll ! 

// Ing-Marie

Rofylld morgon

Hade bestämt mig för att åka ut på en tur tidigt i går, gärna före solen uppgång. Men den går ju upp rätt tidigt nu så det blev inte riktigt så. Men jag kom i alla fall iväg i skaplig tid. 

Fördelen är ju att man kan krypköra när man nästan är ensam efter vägarna. Första stoppet blev när jag såg något rörde sig på åkern. En liten hare, alltid något. Sen får jag se räven en bit bort, väntade på att dom skulle komma närmare men jag tappade tålamodet efter en stund och åkte vidare.

Slutdestination blir som vanligt Högbo. Det var en fantastisk morgon, några minusgrader och att det var vindstilla var det som gladde mig mest. Det är man inte bortskämd med nu för tiden.

Många drillsnäppor i farten, men dom är ju så rädda och sticker så fort man närmar sig men här var det en buske i vägen så jag hann med en bild innan den upptäckte mig.

Och där drog dom 

Herr and brukar ju vanligtvis glänsa av grönt men i detta ljus blev det blått.

Sädesärlor var det överallt denna morgon.

Vitsipporna slokade av kylan 

Några storskrakar, knipor och kanadagäss gav bilderna över sjön lite liv.

Hästarna är som vanligt nyfikna och kommer lite nära för att man skall få dom i helfigur när man har 70-300  hann med en sen fick det bli närbilder.

Oj, det blev många bilder men eftersom det är ganska lång mellan bloggarna så får ni stå ut med det.

// Ing-Marie

Efter blått kommer vitt

Vitsipporna måste ju också utmanas. Några timmar före solen nedgång så åkte jag iväg till Högbo i söndags. Vid Qvarnen såg jag att solens sista strålar glimmade i vattnet och där i slänten stod några ensamma vitsippor. Jag är ju svag för bling-bling och skuggor så det blev ett spännande läge. 

Så här kommer en radda bilder från den kvällen.

// Ing-Marie

Det ena och det andra

Ja, det blev lite av varje, både i väderlek och motiv i söndags. Det blev en sväng till Högbo i söndags, rejält påklädd. 

Kommer man när det är folktomt så får man ofta se en gröngöling leta mat utanför Qvarnen. Men man ser ju den oftast när den blir rädd och flyger iväg. Efter en stund så fattade jag att det var två. Blyga är dom ju så det blir ju inga pangbilder men tyckte det var kul att få herr och fru på samma bild.

Stötte på Kurre som skyndade sig upp i trädet, tog några bilder för att se vad han bar på. Ingen aning om vad det är men han satt där uppe och käkade på detta ?

Plötsligt började det snöa, men mamma gris bekymrade sig inte över det. 

Kaj däremot såg mindre nöjd ut

Efter en stund så ljusnade det och jag blev glad när den lilla rödhaken dök upp och poserade lite

Vanligtvis är väl dessa trappsteg till för barnen så dom når över att titta på alla grisar, men i dag var det rödhaken och en gulsparv som stod där.

Det finns många grisar där upp, duroc och linderrödssvin. Dom hamnar väl på den fina restaurangen i framtiden.

Dessa var både rädda och nyfikna, sprang till mamma om jag kom för nära.

Efter ett tag så började det vräksnöa, blev lite väl blött så då var det bara att bege sig hemåt igen. 

Men är det April så är det, och då får man aldrig bli förvånad

Men nu längtar vi alla efter lite värme. 

// Ing-Marie