En kamp mot tiden

Ibland är det ju bara så där underbart vackert ute. Det är vardag och man jobbar,  man ser hur vackert det är först när man kommer ut, det glittrar överallt. Får en liten stund på mig innan solen försvinner bakom träden. 

Älskar ju att leta motiv i detta, men känner nästan stressen då jag vet att jag inte har lång tid på mig. Men tröstar mig med att skulle det se ut så här allt för ofta då var det nog inte alls lika roligt och spännande.

Hinner med lite kvistar och krafs innan jag siktar in mig på fåglarna.

Tittut !

Kom inte hit !

Kanske kan jag locka till mig någon av alla gråsiskor till granen. Jo då, en kom och satte sig, nästan för nära närgränsen så jag fick försöka backa lite där jag stod mitt i granen. Lite snö innanför kläderna fick man på köpet. Men någon bild blev det i alla fall.

I dag har jag hållit mig inomhus pga. av förkylning, kanske tur att det inte var så vackert väder i dag :-)  Men hoppas på några fler liknande tillfällen innan vintern är över.

  // Ing-Marie

Sista ljuset som "surrogat"

Häromdagen var jag iväg för att fota strömstararna. Det är ett lite lurigt ställe, för stundtals är det så mycket vatten så inga stenar finns framme och då har dom ingen utgångspunkt att stå på när dom skall dyka ner i det kalla vattnet. Tidigare i vinter så var det mindre vatten och fyra starar fanns på plats. Men nu forsade vattnet för fullt och bara en stare har trotsat det och stannat kvar. Dom andra kanske har hittat ett bättre ställe. Så det blev inte mycket till bider.

På hemvägen så såg jag solen började gå ner över sjön. Stannade till och tog några bilder på det sista ljuset i stället.

Här hade det ju varit fint om staren haft en sten att stå på.

Här kommer en av de få bilder som blev på vinterbadaren.

  // Ing-Marie

G O T T N Y T T Å R !

Dom bästa bilderna får man när alla gått hem. Så var det någon som uttryckte sig, och jag kan bara hålla med. Men nu var jag ju redan hemma, stod vid den stora granen på tomten.

Hade fotat siskor och mesar "på mitt sätt" dvs. genom grenar och ris för att få lite liv i bilden. Det blev många suckar då fokus inte tar, en gren har kommit i vägen just då fågeln sätter sig så där perfekt på rätt ställe. Var på vippen att gå in då jag såg att solen gick ner och skapade lite spännande ljus. Och plötsligt kommer Kolis, som är så fruktansvärt blyg, han såg mig nog inte där jag stod på knä i en väldigt obekväm ställning under granen, han satte sig perfekt, jag darrade lite på handen, den första bilden blev en suddis, men sen så lyckades jag få skärpa på två bilder innan han drog vidare. Och jag reste mig upp med en stel kropp, blöta knän och kalla fingrar men glad över att den bilden satt :-) 

Men tänkte att jag stannar tills ljuset försvunnit helt, och i sista stund kom Hacke och poserade en stund så då blev ytterligare några bilder innan jag återvände in.

Önskar er alla en GOTT NYTT ÅR !

  // Ing-Marie

Kanderad natur

I går tog jag en promenad till ett ställe jag inte har besökt på länge. Den största orsaken var nog hopp om att få se stjärtmesarna. Det var fantastiskt vackert ute, som om hela naturen var kanderad.

Jodå, dom kom på en snabb visit, lite ivriga i vanlig ordning så det blev inte så många bilder på dom.

Nötskrikan och trädkryparen blev också förevigad

Go´kväll !

 //   Ing-Marie

Egentligen spelar det väl inte så stor roll

Men man har ju ändå ett önsketänkande om en vit vacker julafton. Och i går var det just så. Runt -14 på morgonen, ett vackert lager vit snö och solsken på det. 

Ute hos brorsans grabb hade Trolle och alla travare det fint ute i hagarna. 

Önskar er en god fortsättning på helgen !

  //  Ing-Marie