Man tager vad man haver....

.....och gör det man orkar.

Så kom då helgen och man vaknar och känner sig risig i hals och näsa, inte kul. Men ingen lust att stanna i sängen för så dålig känner jag mig inte. Men det är inte läge för någon fototur i det småsnöiga gråa vädret.

Så jag sätter mig vid datorn och kollar igenom lite i den samling av bilder som bara växer och växer.

Roar mig med att göra lite sammanslagningar av några av bilderna, sk. sandwich. Känner mig tillfreds när jag kan använda några av bilderna som varit på väg till papperskorgen. Och får då åter en påminnelse som jag egentligen inte behöver: " Spara- kan vara bra att ha" . Men som tur är kommer även stunder då jag är på kasthumör, vara sig det gäller bilder eller prylar.

Nåväl, dessa fick i alla fall en chans att vara kvar nu när två blev en.

Och ett klick för förstoring gör ju bilderna lite bättre !

Om någon funderar så jobbar jag med lager och suddgummi i PS elements. Mer kan jag inte förklara för jag vet egentligen inte alltid vad jag gör.

Önskar er en trevlig helg !

Havsörn och utter.......glöm det !

Jag och min fotokompis Lena hade bestämt oss för att ha en heldag i Gysinge i dag. Orsaken var att jag hade möjlighet att ta en hel dags kompledigt just i dag. Tyvärr just i dag, för vädrets makter var inte med oss. Termometern visade på + och det låg ett grått täcke över huvudet, men skam den som ger sig, hade vi bestämt oss så fullföljde vi det.

Ni ser väl Strömstaren ?

Hade ju sett att vänner fångat både havsörn och Utter där. Hmmm, visst lockade det väl en hel del, speciellt örnarna gjorde nog att Lena var så pigg på att åka trots det grå.

Men i stället för örn så fick vi syn på den tuffe Strömstaren, vilken hjälte, som njuter så i fulla drag av att dyka i den kalla Daläven och sedan se såå lycklig ut. Jag blev varm i hela kroppen när jag kände hur skönt det var i duggregnet i den blöta snön mot att simma i vattnet.

Vi åkte bort till bruket, lite forsande vatten måste ju också hamna på minneskortet.

Ingen satt och njöt på parkbänkarna vilket var förståeligt.

Vi åkte tillbaka till vindskyddet för att göra upp eld. Som tur var så var Lena smart nog att ha tändvätska med sig så att vi fick fart på de fuktiga vedträna.

Jag hade slängt ut lite bröd där utifall någon skulle vara sugen. Och det var det, en söt liten mus sprang där och mumsade.

I dag var det ingen korv på menyn, utan några marinerade karré skivor, potatissallad och lite tomater. Behöver jag säga att det smakade supergott.

Den lilla kikade fram och bad om mer, självklart fick den både mera bröd och kött.

Kom staren lite närmare innan det var dags att tänka på hemfärd.

Vi fick i alla fall en skön friluftsdag, nöjda, trots att vädret och objekten inte kanske blev som vi tänkt från början.

( och som vanligt så blir bilderna lite bättre om ni klickar på dom och förstorar )

    //    Ing-Marie

Så kom den....

.... den där känslan att nu vill jag fota. Men eftersom det är mörkt den mesta lediga tiden så är det uteslutet med utomhusfotografering.

I går kväll kom jag på att jag hade sparat den sista tulpanbuketten. Jag hade lagt blommorna i en bytta med vatten och ställt på altanen. Det har varit väldigt kallt några dagar, men i går så blev det mildare. När jag hämtade den så var det bara sörja överst men på botten var det fortfarande fruset. Upp med klumpen på diskbänken, orkade inte mixtra med någon mer lampa så belysningen ovanför diskbänken fick duga.

Rätt mörkt, stativet ute i bilen som för tillfället var ute på vift, så jag fick höja isot i stället. Men det var inte så noga, huvudsaken jag fick stilla min fotoabstinens. Makrot på, någon bild med Raynoxlinsen, någon med blixt.

Ja, så blev det, här kommer några av bilderna.

Glöm inte att klicka på bilderna för förstoring.

   //   Ing-Marie

R.I.P. Min älskade vän

Ditt hjärta orkade inte mer. I dag fick du lugnt och stilla somna in. Du har haft det lite jobbigt ett tag, men vi har sett på ditt allmäntillstånd att du inte lidit. Vi hade lovat både dig och oss själva att du aldrig skulle behöva lida. I dag hade du det extra jobbigt, så beslutet var givet. Även du verkade nöjd, såg på dig att du inte ville vara med mer nu. Medicinen ville du inte längre ta emot.

Sköterskan som gav dig sista vilan har jobbat länge och kände dig rätt bra. Även hon var ledsen för hon kände så mycket för dig. En sådan hund träffar man nog bara "once in a lifetime" sa hon. Du var alltid så medgörlig vad dom än gjorde med dig. Så mitt i alltihopa så kände man en stor stolthet.

Nu är du på andra sidan Regnbågsbron tillsammans med din mamma och dina andra kompisar. Du kanske kan vara en lika duktig fotomodell där borta

Livet måste väl gå vidare.

  //   Ing-Marie

Blankisen som försvann

Ibland hinner man inte med. Det har ju varit fantastisk blankis några dagar. Men kom aldrig iväg för att föreviga det.

Läste så Ewa.K´s blogg häromdagen då hon hade fotat vackra isbilder. Gissa om jag blev lite snopen när hon svarade och skrev att hon varit vid Hedåsen, vid "min" is och fotat. Hon har kanske 18-19 mil att åka och jag ett par km.

Var ut en sväng i em. efter jobbet. Snö i går och plask idag så det var en vågig is i stället.

Go´kväll !

  //     Ing-Marie