Det kom ett brev.

Dagen var som vilken annan dag som helst men lite tråkigare och med mer krångel än vanligt. Hade hållit på och försökt få ordning på något som bara strulade, så humöret hade dalat ner flera nivåer. Vi får posten ganska sent här där jag bor och strax innan posten kom var jag  ganska irriterad och på dåligt humör. Förväntade mig inte att få något mer än trist post och lite reklam, men den här dagen hade brevbäraren med sig en liten överraskning, ett brev som förr i tiden och med så trevligt innehåll dessutom. Tänk så fort som ett dåligt humör kan vändas till glädje.

Bara att få ett riktigt brev med snigelposten och inte via mail är ju lite ovanligt i dag, men när brevet dessutom innehåller en hälsning från 80-talet så är det en värmande glädjehöjare. Kommes så väl ihåg besöket på Möckelåsen hos min tremänning Tore och hans mor tant Signe, men kommer inte ihåg att det togs några bilder. Tror det är ungefär 30 år sedan och där sitter vi alla på trappen till fäbodsgården. Jag med 80-tals krull i håret och alla har vi de stora glasögon som var moderna då och som nu börjar bli moderna igen. Alla tre barnen, mina föräldrar och längst bak har tant Signe (min fars kusin) placerat sig.

Nästa bild är på besök hos en till släkting och alla barnen har blivit placerade på trappan, Jan som är äldst ser lite butter ut och jag gissar att han tyckte det var lite fånigt med gruppfotografering.

Familjebilder är det och ingen mer än min familj tycker att de är så värdefulla, men jag ville bara dela med mig av lite glädje och vad ett brev kan göra för humöret. Dessutom har vi alla våra barn med på bilderna, så fint att se och minnas. 

Brevet gjorde mig också uppmärksam på att det är bäst att skaffa mig en ny skanner, för så här dåliga är inte bilderna och nog skannade den bättre förr.

Tack Tore för att du gjorde mig så glad, jag lovar skriva ett brev som tack och det ska komma med snigelposten och inte på mail.

Lite skotsk natur.

Det är inte så många turister i Aberdeen, det märks speciellt då vi är på turistbyrån för att försöka boka en utflykt. Dit vi vill åka är vi de enda som bokat den veckan och blir det inte två till så körs inte utflykten. Lite spännande väntan till måndagsmorgon för att se om vi kommer iväg.

Vi hade tur, för det är två till som bokat, två som bor i Norge.

Trevligt att se lite landskap och inte bara grå granithus.

Tyvärr är det inga fotostopp på vägen så jag försöker få till några minnesbilder på landskapet som vi susar förbi. Det är gott om får i Skottland, det är dubbelt så många får som människor.

Kommer till byn Elgin. Stannar till vid Johnston Courtyard för en fikapaus och titta på lite dyra hantverk i kaschmir.

Fast vi är inte fikasugna ännu utan går iväg till den gamla Elgin Cathedral.

Det är inte så mycket till katedral längre, mer en ruin efter den ståtliga katedralen.

Elgin Cathedral började byggas redan 1224 och växte under åren till en pampig domkyrka. Men den mötte sitt öde vid den skotska reformationen då den skotska protestantiska statskyrkan grundades och de katolska mässorna förbjöds.

Man kan se att det varit en rejält pampig byggnad.

Inte så mycket kvar av den nu, mycket av kyrkan återanvändes av traktens innevånare då de byggde hus och vi fick höra att taket monterades ned och skulle skeppas till Norge. Det var uppenbarligen en högre makt som inte uppskattade tilltaget och skeppet förliste.

Ett gulligt litet hus som ligger nära kyrkan.

Vi far vidare och vår guide Karl berättar att Skottland satsar massor på vindkraftverken.

Fascineras av det vackra landskapet och alla linjer som det bildar.

Lite hotande mörka moln tornar upp sig på himlen, få se om vi klarar oss utan regn.

Ser på åkrarna att det blåser en hel del.

Skörden har varit god.

Nu börjar vi närma oss målet för dagens utflykt.

Gamla Aberdeen.

Legenden säger att floden Don liknar en biskopskräkla där den rinner förbi Cathedral Church of St Machar och därför har det varit en plats för tillbedjan sedan 580-talet. Floden gör en märklig krök just intill kyrkan och en sten med ett keltiskt kors daterat ifrån den tiden indikerar att så är fallet, den stenen finns nu till beskådan inuti kyrkan men vi kan inte gå in för att leta reda på stenen just nu...

För det är söndag och högmässotid och i dag verkar det bli dop. Finklädda gudstjänstbesökare strömmar till.

Som många kyrkogårdar i Storbritannien så ser även den här lite rörig ut. Massor av gamla gravstenar som står tätt, tätt.

Vad som skiljer den här kyrkogården från andra är att de har lite annorlunda utformade gravstenar. På håll ser de mer ut som bänkar men den överliggande delen är gravstenen.

Kyrkvaktmästarna laddar inför dagens jobb.

Vi lämnar kyrkan och kyrkogården.

Kyrkklockorna kallar till gudstjänst och några sena besökare skyndat till.

Vi är nu i den riktigt gamla delen av Aberdeen. Det här huset var sjukhus på 1800-talet.

Kommer så upp i universitetsområdet.

University of Aberdeen är ett offentligt forskningsuniversitet och grundades 1495

Många gamla fina byggnader finns det i det här området.

Men det finns även lite moderna byggnader som det här huset som är universitetsbiblioteket.

Vi traskar vidare i den gamla delen av Aberdeen.

Kommer förbi King's College Chapel med sitt Crown Tower som har blivit som en symbol för universitetet som helhet.

Ser slutligen en port med torn som för tankarna till Törnrosa eller någon annan liknande sagoberättelse. Det är Powis Gates som uppfördes 1834 av ägaren till en fastighet som förr låg här.

Seaton Park och klädda träd.

På väg tillbaka från floden Don och den gamla bron tog vi vägen genom Seaton park. Här verkade de tycka att träden inte skulle behöva frysa in vinter.

Ett gäng var i full färd med att klä in träden.

Så där, nu ska trädet ha det varmt och fint.

I Seaton park blommade det för fullt.

En fotograf var där för att föreviga blommorna.

Varför inte bara slå sig ner och njuta av blomsterprakten.

Skotska flaggan i blommor.

Uppe på höjden skymtar Cathedral Church of St Machar, dit ska vi gå sedan.

I backen har det skulpterats fram ett litet landskap.

En bäck av stenar på högkant var ju fyndigt. Det rinner lite riktigt vatten i den också.

Den andra bron - Brig O 'Balgownie.

Eftersom Aberdeen ligger mellan två floder och eftersom vi gick till den gamla bron över floden Dee så vill jag också gå och se den gamla bron som går över floden Don. Promenaden dit är längre och går mer genom grå stadsbebyggelse. Men det finns en del växtlighet även i den grå delen av staden, fast då får man höja blicken.

Dessutom kan man träffa på lite vilda djur.

Det är söndag och vi ser att alla kyrkor inte är övergivna, till en del så strömmar det folk.

Ser en lite ovanligare varningsskylt.

Undrar om de varnar för att de äldre är lite våldsamma här eller kan det vara långsamma.

Efter ett tag kommer vi fram till floden Don. Då vet vi inte om det, men det är till byggnaden som syns efter flodkröken som vi ska.

Vi kommer till en lummig gångväg som följer floden.

Vi går och går...

...och går.

Några ska ut och paddla kanot och vi börjar skymta målet för vår promenad.

Där har vi den, Brig O 'Balgownie. Den här bron har betydligt äldre anor än den gamla bron över Dee, Brig O 'Balgownie har anor från 1300-talet och den är en av de äldsta i Storbritannien. Den var byggd och klar vid tiden för skotska frihetskriget, men med åren så blev den illa åtgången och 1605 var det dags för en omfattande renovering. Bron är konstruerad av granit och sandsten och valvet är i gotisk stil.

Här ser vi också den nya bron. Går man ner på den här gräsplätten så skulle det bli en mycket bättre bild på bron, men det är nog många turister som kommit på det för ägaren har satt upp avspärrningar och även skyltar om att det är privat mark.

Vi är framme vid de husen som vi skymtade från nya bron.

Klart vi måste gå över bron också.

Stilla flyter Don. Här brukar det finnas sälar, men hur vi än spanar så syns det inte till någon.

Bron från andra hållet.

Vi går tillbaka genom den lilla fina byn som ligger vid bron och önskar att det skulle kunna gå att se hur här såg ut på 1300-talet.

Vår promenad fortsätter.