72 H

Nu blir det lite reklam. ;)

Det finns ett bageri i Aten som heter 72H Bakery, det är ett hantverksbageri som fokuserar på traditionella metoder och långsam jäsning av surdeg. Namnet 72H kommer från deras unika process där de låter degen jäsa i 72 timmar innan den bakas ut, det ger brödet en djupare smak och bättre textur.

Bageriet är en del av Ergon House i Aten.

Det är känt för sina högkvalitativa bakverk och bröd, en rolig detalj är att vissa gäster har sagt att man kan känna doften av kanel redan innan man ser bageriet, stämde kanske inte men doften av bröd som spred sig ut på gatan var härlig.

Det är så populärt att det nästan alltid är kö utanför, det var i alla fall kö varje gång vi gick förbi där och vi gick ofta förbi för det låg nära vårt hotell. Men det är värt väntan, eftersom brödet och bakverken är av högsta kvalitet och gjorda med omsorg.

Även hotellet är värt att nämnas, vi fick tipset av en släkting som bor i Frankrike men som i sin tur har en släkting som bor i Aten. Det tipset tackade vi verkligen för, hotellet ligger mitt i Plaka och med gångavstånd till det mesta. Fin utsikt därifrån också.

Hotellet  är känt för sin kombination av boende och gastronomi, där man kan njuta av en modern marknadsplats med färska råvaror, en restaurang som är en modern version av en Agora, en marknadsplats med färska råvaror, en slaktare, en fiskhandlare och ett eget kafferosteri. Restaurangen har fokus på lokala och hantverksmässiga produkter.

Rummen är trevliga  och vi fick en liten kasse med överraskningar som välkomstpresent.   

Men det som är lite extra speciellt med det här hotellet är frukosten.

Du väljer fritt från brunchmatsedeln. Så gott och så rikliga portioner. Så här vackert serveras yoghurten. Någon kommenterade att det var inte mycket yoghurt, men den ligger under och räckte med råge att dela på.

Brödet  kommer naturligtvis från deras bageri 72 H, det var så gott att vi köpte en limpa med hem och ångrar att vi inte fyllde resväskan med bröd .  ;)

En egen butik och saluhall finns det även. 

Den här bilden är tagen vid frukost, övrig tid är det alltid fullsatt i den här populära restaurangen.

Varma dagar var det kö vid den gulliga glassbilen.

Nu blir det inte mer Aten..............................tror jag.

Vill du ha tur?

Lysikratesmonumentet eller Lysikrates lykta som den också kallas, den går man kanske helt obemärkt förbi eftersom den är omgiven av några av de mest ikoniska byggnaderna i antikens Grekland, men det är ett 2500 år gammalt monument som var mycket populärt i Aten och har en mycket speciell historia.

Detta monument byggdes av miljonären Lysicrocrates för att fira ett pris han fick från den atenska regeringen för en pjäs som han skrivit. Idag säger den grekiska legenden att om man vill ha tur måste man besöka monumentet under sin resa till Aten.

Monumentet är särskilt anmärkningsvärt eftersom det är ett av de första exemplen på fullt utvecklad korintisk stil.

Visste inte om det där med att få tur då jag var där, men får väl hoppas på att besöket ger tur ändå.

Den här dagen vimlade det av scouter i Aten, en del var vid lyktan också, får hoppas att de också fick tur.

Vi och en del av scouterna hamnade vid Odeon of Herodes Atticus, ett antikt stenamfiteater som ligger på den sydvästra sluttningen av Akropolis.

Teatern är känd för sina stora valv och sin historiska betydelse inom grekisk kultur.

Byggnaden har en imponerande arkitektur, och trots tidens tand är den fortfarande en viktig kulturell plats, ofta använd för konserter och föreställningar.

Jag kikade in genom en av gluggarna.

Katter

Såg många exempel på att Atenborna  är snälla mot sina katter.

Det är något speciellt med Grekland och katter, de hör liksom till. 

De flesta katter verkar bo utomhus men någon eller några värnar om dem ändå. På många ställen såg vi att mat sattes ut.

Några trivdes bland utgrävningarna.

Andra föredrog shoppingkvarteren.

Några gillade restaurangmaten och tiggde där.

Andra gillade planteringarna.

Medan några föredrog att ha det lite bekvämare.

Såg också uppe i Anafiotika att det byggts kojor till katterna.

Hur som helst det vimlade av katter i Aten.

Träffade inte på lika många hundar.

Promenad i Plaka

Plaka är Atens historiska centrum och en av stadens mest charmiga stadsdelar. Det är en av de äldsta bebodda delarna av Aten, med rötter som sträcker sig tillbaka till antiken. En trolig förklaring till områdets namn är att det kommer från ett ord som användes av de albanska soldater i osmanernas tjänst som slog sig ner här på 1500-talet; pliaka (gammal) var deras ord för att beskriva kvarteren. Vi bodde i området och promenerade ofta omkring där.

Trevligt att promenera där, slå  ner på någon av alla tavernor. Ta en Aperol spritz eller varför inte en grekisk sallad med solmogna tomater, mild lök och fetaost. 

Men vill man känna sig som om man hamnat på en liten grekisk ö så ska man gå upp till  Anafiotika, Det är en pittoresk del av Plaka med vitkalkade hus, inspirerade av den grekiska ön Anafi.

Dit upp är det backigt och många trappor, kanske därför man kedjar fast bilen.

Men det är lön för mödan att traska upp dit. 

Anafiotika uppstod på 1840-talet, när byggnadsarbetare från ön Anafi kom till Aten för att arbeta på kung Ottos palats. De byggde sina hem i samma stil som på sin hemö, vitkalkade hus med blå detaljer, smala gränder och blomsterprydda innergårdar. Under 1920-talet flyttade även grekiska flyktingar från Mindere Asien till området.

Det känns som att du har hamnat på en grekisk ö mitt i Aten.

Här uppe är man verkligen vid foten av Akropolis.

Smala gränder och charmiga hus. Perfekt för en avkopplande promenad bort från stadens brus och vissa gränder var verkligen smala.

Så smala att man nästan fick gå på tvären.

Bilder från området är ofta med i reklambroschyrer om Aten, den, här bildvinkeln valde de ofta.

Det var trevligt att promenera omkring där, inga bilar och eftersom vi var dit tidig förmiddag så var det ganska tomt på folk.

Mötte bara några få personer.

Charmigt men mycket trappor.

Området strax under de här charmiga husen och gränderna var lite övergivna och där hade kreativiteten bland graffitimålarna verkligen flödat.

Här några exempel av alla som fanns där.

Även Herkules hittade jag där.

På väg ner till lite livligare område fanns det en hel del serveringar, dock var det lite för tidigt för lunch för oss.

Ytterligare lite längre ner så gjorde souvenirförsäljarna ordentliga försök att locka turisterna till köp.

På vägen tillbaka till vårt hotell hade vi hittat ett litet minitorg där vi ofta slog oss er för att vila rygg och ben, var visst så ofta att folk började hälsa på oss.

Kiosken där var välbesökt och det såg ut som de hade en hel del stammisar också.

Den har jag inte sett förut

April var kall och min stela kropp behövde lite värme, den hittade jag i Aten. Där kan man få både värme och kultur.

Det här är Arch of Hadrian. Det är en  marmorbåge som byggdes mellan 131 och 134 e.Kr. för att hedra den romerske kejsaren Hadrianus. Tittar man igenom bågen så ser man faktiskt Akropolis.

Den bågen står som en portal före Templet för Zeus Olympios. Det är ett ganska stort inhägnat område med både lite antika föremål och lite park med växtlighet.

En av dagarna var vi ute på en promenad, vi passerade förbi den här bågen och fortsatte utefter parken med templet.

Den här dagen kändes det lite som i ordspråket "När det regnar manna från himmelen har den fattige ingen sked". Fast jag skulle här byta ut manna mot härfågel och sked mot kamera. För plötsligt där innanför staketet ser jag en konstig fågel.

Den ser lite ut som om den bär omkring på en lång pinne som den undersöker marken med. Men det tar inte så lång stund innan jag ser att det är ingen pinne utan den har så lång näbb och dessutom något som sticker upp ovanpå huvudet.

Jag har upptäckt min första härfågel. Den enda kamera som jag har med är förstås mobilen, sliter upp den, men innan jag lirkat in den innanför staketet så har fågeln snabbt skuttat bort ifrån mig. Ganska långt bort. Staketet, runt området med templet, gör att jag inte kan komma närmare.

Full zoom och försöker hålla mobilen så stilla som det bara går, men det går inte så bra.

Tänk om jag haft kameran med mig, den var ännu för stor och tung att hålla med min onda hand och handled. Fast å andra sidan, hur stor chans hade det varit att jag haft zoomen på i stadsmiljö konstaterar jag lite surt.

Fick i alla fall de här två bilderna som ett litet bevis på att jag såg den i alla fall.

Rekommenderar inte någon förstoring av bilderna, de blir tyvärr inte bättre än så här. För den som vill se fina fågelbilder så kan jag rekommendera Lenas blogginlägg om biätarna.

Lite senare under promenaden genar vi genom Nationalparken och vad kommer flygandes där då om inte en flock gröna papegojor. Samma sak där med brist på kamera.

Duvorna var lite mer fotogeniska.

Duvorna fick vara med för att få till en puffbild.  :)