Gävles järnvägsmuseum – där varje skruv har en berättelse.

När man är i Gävle så är ett besök på det nyrenoverade järnvägsmuseet en bra idé. 

Det är ganska många år sedan jag var dit, men det är inte så konstigt då det varit stängt i flera år för 0mfattande både upprustningar av befintliga byggnader och tillbyggnader för nya utställningar.

I juni 2024 var det klart och nu var vi nyfikna på hur det blivit.

Tog oss en promenad i vackra augustivädret, är ju bara 2 km från stan och man går även genom en fin koloniträdgård.

Undrar lite, för när vi kommer fram finns det ingen öppning i staketet för att komma in.

Men när vi fortsätter runt huset och kommer vi till den nya pampiga ingången.

Vi löser våra biljetter på 100 kr och sedan är det dags att ta plats.

Följ med in så gör vi en resa i järnvägens historia.

Direkt när man kommer in så kan man slå sig ner och lyssna på lite röster från järnvägens begynnelse. Jag hörde en person berätta om sin första tågupplevelse: han var så nervös innan att han inte fick en blund i ögonen natten före resan, men till sin stora lättnad blev den helt problemfri.

Det första lok jag träffar på är loket Prins August.

Loket Prins August är ett av Statens Järnvägars allra första ånglok (littera B), byggt 1856 av Beyer, Peacock & Co i Manchester. Uppkallat efter prins August, gick det i trafik på Södra stambanan fram till 1906, räddades sedan åt framtiden och återställdes till körbart skick vid SJ:s 100-års­jubileum 1956. Idag står det på Järnvägsmuseet i Gävle som världens äldsta ånglok i originalutförande.

Loket Frykstad, byggt 1855 av Munktells Mekaniska Verkstad för Frykstabanan, är Sveriges äldsta bevarade ånglok. Efter trafikens slut 1871 och en period vid Karlskronas fästningsarbeten räddades det åt framtiden 1906, och idag står det stolt utställt på Järnvägsmuseet i Gävle som en påminnelse om järnvägens pionjärer.

Det finns en hel del modeller att beskåda och beundra.

De har även tänk på folk som har lite svårt att gå, eller bara är lite rötta i benen. Hissar där det var trappor och många bänkar utplacerade så man kunde sitta ner och titta på bildspel och montrar. Det finns även ett ledstråk i golvet  genom hela museet.

I ett bildspel kunde man få göra en tidsresa i järnvägens historia.

Vi kikade in i fångtransportvagnen.

Fotade man där inne så fick man passa sig för att inte hamna i finkan själv. 

När man kom in i nästa rum fanns det ett glasgolv, med utställningssaker under, det var lite läskigt att gå på glaset. Såg att en del tog sig försiktigt runt den utstickande väggen för att slippa gå på glaset.

Vi kikade vidare på lok, vagnar och maskinrum.

Den snöslunga A-4 som står utställd här är ett imponerande exempel på tidig svensk ingenjörskonst för vinterunderhåll på spåren. Fronten pryds av den stora roterande fläkten och de robusta stålbladen som en gång drev bort snövallar med kraftfull precision. Med sina massiva skärmar och mekaniska detaljer berättar A-4:an en tidlös historia om hur järnvägarna hölls öppna även under de djupaste vintermånaderna. Den stora runda snöslungan i fronten har en ungefärlig diameter på 1,5 meter och ett djup på cirka 0,8 meter.

Ska man jobba med elarbeten är det bra med flamsäkra kalsonger.

Färgglatt uppe i taket.

Även järnvägens roll under krigstid kunde man fördjupa sig i.

Här kunde man också testa hur det kändes att köra både modernt tåg och rälsbuss, på skärmen framför rullade en film.

Legolandskapet var populärt bland barnen.

Lite affischer.

Rökning förbjuden, nästan!

Till slut kikade jag in i restaurangvagnen och där var det lika fint som när vi åkte Vildmarkståget.

Det blev mycket mobilbilder på trippen till Gävle för jag hade lite problem att hålla i min kamera. Men de säger ju att den bästa kameran är den man har med sig och i det här fallet den man kan hålla i.

Lite Gävle.

Tog en liten tripp till Gävle.

Har varit där förr så det blev inte så mycket fotat, men lite hamnade på bild ändå.

Upptäckte att Gamla Gefle fått en bondgård sedan sist.

Gävlebocken har fått en egen skylt. Sedan 2022 står bocken på Rådhusesplanaden, så det här är nu hans egen privata parkering.

De är djurvänliga i Gävle, för här har hundarna fått en egen hiss inne i köpcentrat.

De värnar även om fiskar, för man kan äta fisktaco men utan att äta fisk. 

De tycker även om tåg i Gävle.

Därför har de ett stort och fint järnvägsmusseum. Dit ska vi gå i morgon.

Sommarminnen

Sommaren börjar gå mot sitt slut, en sommar fylld av både värme, glädje och annat lite otrevigt som åter på kryckor och borrelia, men det är det roliga som får bli kvar i minnet.

Ett trevligt minne var en tur som startade Malmköping,  Där tog vi en solig promenad på Harmonirundan. På station 7 skulle man tänka till. Vi tänkte och gick vidare.

Promenerade runt och kände in idyllen av småstad.

Färg stod det, men det var nog färg som saknades.

Vid Stora torget står kanonerna från Södermanlands regemente kvar som dekoration. 

I Malmköping finns det gott om bänkar att vila på.

På den här kan man slå sig ner  och titta ut över Malma hed, där tränade soldaterna på 1700-talet och ända in på 1920-talet.  Kan tänka mig att det blev varmt och svettigt i deras vadmalsuniformer en solig dag.

Vi promenerade vidare och såg att det här huset fortfarande inte är till salu. Fast texten ovanför dörren börjar blekna nu.

Även den här gången som vi är i Malmköping är fotomuseet stängt. Har bara öppet på onsdagar. Får välja att åka dit på en onsdag nästa gång.

Är man intresserad av veteranplöjning så kan man bege sig till Snösvad den 7 september.

På kvällen, före middagen, var det skönt att svalka sig med en drink i hotellets trädgård.

Maten var god och riklig.

Blev även ett besök Hälleforsnäs i juli. Ett nyrenoverat bruksområde.

Där skulle det finnas så mycket av se och göra,  synd bara att det endast var mejeriet med ostbutik som var öppen. Det var ändå mitt i semesternmånaden juli och många som kommit dit. 

Men ostbutiken var ändå värd resan dit. Raketost hade de visserligen inte,  men en bit av en mycket god ost fick följa med därifrån.

På ängen utanför hade någon jätte börjar gräva sig en grop.

Resan vidare gick över Kvicksundsbron, inget speciellt hände där, men det var dags för en bensträckare bara.

Ett stopp vid Sttrömsholms slott tog vi också.

Vi hamnade även i Engelsberg den här sommaren.  Där vajade svenska flaggan i sommarvinden.

Hittade skulpturparken där.

Änderna i dammen hade här fått sällskap av sälar, de tyckte nog att dessa var lite stela av sig. Saknade nog social kompetens.

Även tulpanerna hade stelnat något, men vissnade inte i första taget. "Forever young" kallade konstnären Ann-Britt  Hasselgren sitt verk. Hon har även humor för det fanns en tillägsskylt med texten, " Hoppas inte rådjuren blir besvikna".

Spegelpyramid, men den hette något annat. 

Natten tillbringade vi i Sätra brunn.

Blev ett kort besök vid Hjälstaviken, men stannade vid fel parkeringen och när vi upptäckte det var det redan förmiddag och för varmt att skåda fågel. Så det får bli ett besök  en annan gång.

Såg fågel i alla fall. 

Dottern fyllde 50 år i slutet av juli och firades rejält, vi köpte vin på barnens födelseår när de var små och nu var det dags att öppna hennes årgångsvin.  Det hade klarat lagringen alldeles utmärkt.

Eftersom festen var nära Örebro så blev det ett besök på slottet där.

Trevlig utställningen om häxor hade de på slottet.

Testade där inne hur bra kameran i min nya mobil var i mörkret,  gick ju riktigt bra. 

Det här rummet var dessutom helt mörkt.

Blev även lite spådom om framtiden vid spåbordet.

Även Örebro har bänkar om man behöver vila benen.

Och i Örebro kan alla få ett bord på puben.

Hann även vara lite i stugan landet och titta på fåglarna i sommar. 

Sådde ett frö i våras, nu får jag skörda. Sår nog två nästa vår. ;)

Blev långt men sommaren var lång och är inte riktigt slut än.

Är nu i Gävle och ska besöka det nyrenoverade järnvägsmuseet i morgon.  Blir kanske ett blogginlägg av det, vi får se.