Camera Obscura

Fd fotograf, numera förläggare - men plåtar såklart fortfarande och bloggar i tid och otid ;-)
 
Follow johanericson on Twitter

Några personliga favoriter från Baselworld 2014 #blogg100


iPhone via Instagram -  wrist shots från olika personliga visningar under mässam - samtliga bilder.

N
u har jag känt och klämt på samt läst och talat om ett stort antal nyheter i klockvärlden. Alla är intressanta och kommer att få det utrymme de ska ha mina kommande artiklar. Men vissa klockor - oavsett prisklass - fångade mitt intresse på ett alldeles speciellt sätt. Subjektivt, känslomässigt och strikt personligt. Här presentera jag några av dem. 

Ovan en bild på "världens tuffaste klocka" - Victorinox Inox - som tål i princip allt. Förutom att vara vattentät så klarar den ett fall från 10 meter ner i ett betonggolv. Och upp till 12 G är inga problem, extrema temperaturväxlingar från -51 till +71, samt hettan från en blåslampa i flera minuter. Att bli överkörd av en stridsvagn klara den också, och den är dessutom snygg! 




Ständigt lika aktuella Omega Speedmaster, här med grå keramisk boett. Modellen kallas "Moondust" och är en uppföljare till förra årets succé i svart: "Dark side of the moon".




Ovan PatekPhilippes nya Nautilus Travel Time Chronograph - ikonisk, innovativ och svindyr.




Senaste i Longines Heritage serien: One Push Chronograph - grymt snygg re-edition av en sann klassiker.




Tudors uppföljare till succén Black Bay från 2012 - nu med blå vridning, svart urtavla samt visare och index i silver. Samma pris som föregångaren som även finns kvar i modellprogrammet. Förtjänar verkligen epitetet "ursnygg"!

Och det finns fler favoriter som tex flera modeller från Seiko och inte minst Omegas Seamaster 300 - men den har jag redan bloggat om...


  Blogg100 - Ett inlägg om dagen i 100 dagar

 

Postat 2014-04-01 23:35 | Läst 10128 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Klockor för miljoner - bokstavligt talat :-)


Fujifilm X-pro1 med Fujinon 18/2 eller 60/2,4 - samtliga bilder ;-)

N
ymans Ur bjöd in till ett fantastiskt klock-event – Watchout Day – på anrika Grand Hotell i Stockholm. I spegelsalen och i dess sidoutrymmen visade utvalda klockmärken upp sina senaste nyheter: Rolex, Audemars Piguet, Breguet, Cartier, Chopard, IWC, Jaeger-LeCoultre, Ulysse Nardin, Vacheron Constantin, Panerai,  HYT och inte minst svenska Halda. 



Förutom alla de fantastiska klockorna med tillhörande representanter och experter på olika områden så bjöds det på god mat, musik och balett i världsklass. Ballerinor från Kungliga baletten uruppförde en nyskriven komposition speciellt komponerad för eventet.



Jag var där på spaning efter det klassiska herruret – eller med andra ord – kostymklockan. Ovan en Audemars Piguet Grande Complication i guld för dryga åtta miljoner, men nedan de tre klockor jag valde att skriva om.



Allt började med Cartier och deras modell Santos från 1904 – som faktiskt är det första armbandsuret för herrar. Just armbandsuret var innan dess en rent kvinnlig företeelse och män bar sina klockor i fickan. Men det ändrades snabbt och något årtionde senare släppte Cartier sin berömda modell – Tank. Formen hämtade sin inspiration från första världskrigets stridsvagnar, därav namnet. Just denna modell med namnet Tank MC (bilden ovan) är utrustad med ett 1904 MC urverk – MC står för Manufacture Cartier, det vill säga att det är ett helt egenproducerat, mekaniskt och självuppdragande. Just denna modell av Tank är också den största med hela 43mm i bredd för den fyrkantiga boetten. Ett mera klassiskt herrur får man leta efter. Och nu uppdaterat till en storlek som är passar dagens bärare. (Den blir din för i detta sammanhanget modesta 48.600 Kr.)




Breguet är en annan av klockvärldens verkliga pionjärer, redan 1801 patenterade Abraham-Louis Breguet turbillionen och 1810 tillverkade han världens första armbandsur åt Neapels drottning. Traditionen med turbillioner lever vidare hos Breguet som inte bara återskapar sina historiska mästerverk utan också leder utveckling i många avseenden. Som detta enormt eleganta kostymur (ovan), en Turbillion ”Classique Extra Thin Automatic” – faktiskt världens tunnaste självuppdragande turbillion ur. 



  Vad är då en turbillion? Enkelt förklarat en anordning som gör att urverkets ”hjärta” med balansfjädern roterar så att inte gravitationen och klockans läge ska påverka exaktheten. Detta var banbrytande på sin tid då fickuren oftast befann sig i samma läge i bärarens ficka. Moderna urverk är så exakta och praktiken okänsliga för gravitationen så att turbillion-uret inte har några praktiska fördelar. Men turbillionen representera fortfarande det yttersta av hantverksskicklighet och ett ur med ett sådant urverk är alltid något alldeles extra. (Men smakar det så kostar det –  du får ge en bra bit över miljonen för detta ur när det väl börjar säljas i början av 2014.)



Det blir aldrig fel med en klassiker som Rolex Datejust. Precis som många andra design och stilikoner så är den tidlös och Rolex är ett varumärke som de allra flesta känner till och känner igen. Datejust II med en stålboett på 41mm, här med silverfärgad urtavla och slät glasring samt stållänk är en stilren klocka som passar lika bra till kostym som till jeans. Den kombinerar skickligt kostymurets elegans med sporturets tålighet, oysterboetten är vattentät till 100 meter och stålet är reptåligt – en klocka som är gjord för att bäras varje dag. (Priset? 55.400 Kr.)

 

Artikeln finns att läsa i nästa nummer av Kungliga Magasinet som kommer ut 12/11 - om nu någon skulle vara intresserad ;-)

Postat 2013-10-29 23:40 | Läst 12950 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Eftertanke - efter en vecka med extrem lyx...


 Fujifilm X-pro1 med Fujinon 60/2,4, kamerans JPG via PS - obeskuren osv i vanlig ordning - ovan Chopards "Happy Sport" helt inklädd i diamanter :-)

E
fter en vecka uppslukad av Baselworlds extrema lyx och yta så upplevde jag något som satte allt i perspektiv. Det är lätt att tappa fokus i livet och det är lätt att drabbas av vanföreställningar angående vad som gör oss lyckliga och skänker äkta tillfredsställelse...


Fujifilm X-pro1 med Fujinon 18/2, kamerans JPG via PS - obeskuren osv... (mannen på bilden är inte han jag skriver om i inlägget).

På väg hem från Basel stannade jag i Frankfurt, och under en kvällspromenad, minuterna efter jag tagit bilden ovan passerade jag en man utanför ingången till Domen. Han hade ett vackert långt grått hår och ett välansat skägg.  Klädseln var proper med en lång svart yllerock. Jag lade märke till hans ödmjuka klara blå blick. När jag passerade sade han mycket tyst, nästan skamset - "en euro?"
Jag svarade reflexmässigt - "jag talar inte tyska". Och gick vidare.
Men något i mannens uppsyn och ödmjuka utstrålning bet sig fast i mitt sinne, jag var bara tvungen att  gå tillbaka till honom.
"Till mat?" - frågade jag.
"Ja, till mat svarade han" med stadig blick. Han fick mer än en euro. 

Verkligheten. Och vi definieras inte av de kläder, klockor eller smycken vi bär, inte heller av storleken på våra bankkonton - utan av våra personligheter och våra handlingar. Rika som fattiga. 

Postat 2013-05-03 00:37 | Läst 14240 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

"Fattigmans-Leica" eller "Leica-dödare" - det handlar om Fujifilm X-pro1 - och valet är ditt!

 
Fujifilm X-pro1 med 18/2 och handgrepp samt den för mig oumbärliga "Softreleasen" från Tom Abrahamsson. Bilden tagen med iPhone 4.

N
u är jag lycklig ägare till en Fujifilm X-pro1 med tre gluggar och diverse viktiga och oviktiga tillbehör. Detta är en kamera som har fått två epitet - båda utifrån en jämförelse med Leica M9. Dels "Fattigmans-Leica", vilket Fujin delar med ärevördiga märken som Contax och Minolta. Samt det lite mera kaxiga "Leica-dödare" som bla även tillskrivits Zeiss Ikon, men som är absolut vanligast i jämförelsen mellan Leicas M-koncept och diverse "monster-kameror" från Nikon och Canon.


 En helt unik Leica M9 "á la carte" i en butik i Köpenhamn - vågar inte skriva ut priset ;-) Bilden tagen med iPhone 4.

Men nu är det så att Fujifilm X-pro1 och Leica M9 faktiskt spelar i samma division och Fujin är Leicas första riktiga utmanare sedan Epson RD-1. MicroFourThirds kamerorna, Ricoh GXR och Sonys NEX mfl EVIL-kameror är inte i samma liga - de saknar en optisk sökare!

För att sätta allt i proportion - några snabba jämförelser mellan Fujis system och Leica M.

A. Priset (ink moms):
Leica M9       55.000 Kr      Fujifilm X-pro1      17.000 Kr
Leica 28/2     33.500 Kr      Fujifilm (18) 28/2     6.000 Kr
Leica 50/1,4  29.500 Kr      Fujifilm (35) 50/1,4   6.000 Kr
Leica 90/2,5  14.500 Kr      Fujifilm (60) 90/2,4   6.500 Kr 
_______________________________________________
SA utr         132.500 Kr                                  35.500 Kr

B. Prestanda:
                      M9         X-pro1
Megapixlar:     18           16
Sensor:          CCD        CMOS
Format:          FF           APS-C
Lågpassfilter: Nej           Nej
Bilder/sek:      2             6
Buffert:  ca   3 Bilder      14 Bilder   (baserat på mina egna erfarenheter)

C. Funktion:
                        M9            X-pro1
Optisk sökare:    Ja              Ja
Olika förstoring:  Nej             Ja
Mätsökare:         Ja              Nej
Paralaxkomp:     Ja              Ja
AF:                    Nej             Ja
EVIL-sökare:      Nej             Ja
Skärmsökare:     Nej             Ja
Filmning:            Nej             Ja
Matrixätning:      Nej             Ja
Spotmätning:      Ja              Ja
Leica M-baj:       Ja              Ja - med adapter
Sensorrengöring: Nej            Ja - vibrationer

Dessa jämförelser är inte uttömmande men fungerar som en enkel lathund. Och det som är avgörande för mig (förutom priset ;-) är faktiskt det teknikgenombrott som Fujifilm X-pro1 representerar - på två områden!


1. Hybridsökaren - att med ett knapptryck växla mellan en traditionell optisk sökare med ljusramar och exponeringsindikator till en mycket bra elektronisk dito som visar exakt utsnitt. Dessutom så har den optiska sökaren två förstoringsgrader beroende på vilken optik som används.

a.           b. 
2. Fujifilms helt nya och egenutvecklade "X-trans" CMOS-sensorn. Den har inte ett 2x2 pixel RGB-filter (fig a.) som de flesta andra sensorer utan ett "asymmetriskt" RGB-filter som bygger på 6x6 pixlar (fig b.). Och därför behövs inget lågpassfilter eller annan korrigering mot moaré, vilket ökar skärpan i bilden. (Leica saknar också lågpassfilter över sin CCD-sensor men kompenserar för moaré i kamerans mjukvara.) Enligt Fujifilm så ska deras unika RGB-filter bidra till att bilderna blir mera naturliga och "film lika".

Nu ska jag ut och fotografera ;-) Och om du vill läsa mer om Fujifilm X-pro1 så kan jag varmt rekommendera Dpreview.com .

Postat 2012-06-28 20:39 | Läst 17327 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Varför jag sålde min Leica M8


iPhone och Camera+ via Instagram, övriga bilder är tagna med Panasonic Lumix GF1.

Jag  har sålt min Leica M8 - till en mycket god vän och mångårig Leica-fotograf som definitivt behövde bli digital. Men jag har så gott som alla Leica, Leitz och Voigtländer-objektiv kvar, och några analoga hus, både Leica och Voigtländer.

 

Den direkta orsaken var nog Ricoh GXR med M-modul som faktiskt tillförde en ny dimension till Leica M-gluggarna och fotografin i stort. Jag ville förenkla och och minska ner min utrustning. Men samtidigt få det bästa ut både DSLR och mätsökar och EVIL-världen.

 

Faktum är att Ricoh GXR ger mig just det - det bästa ur flera världar. Som på bilden ovan med 28mm f2,5 med autofokus och APS-C sensor. Optisk sökare. Tyst. Grym bildkvalitet. Och snabb, speciellt i "snap focus" läget som kopplar ur autofokusen och arbetar hyperfokalt. Som backup och extra "vidvinkel-kamera" fungerar Ricoh GRD III perfekt - ovan med 21mm tillsatsen och optisk sökare. 



Men som bilderna tydligt illustrerar - Leica har något som Ricoh inte har - hur bra de senare än är...  Och Leicas mätsökare är fortfarande det enda digitala mätsökar-alternativet - hur intressant Fuji mfl än är i teorin. Och även om Ricohs EVIL-sökare med sin kontrast-fokus-indikering (liknande Sony NEX) är lättare att fokusera så är den trots allt ingen mätsökare. 

 

Så det måste bli en digital-Leica M för mig igen, förhoppningsvis ganska snart. Planen är att köpa en begagnad M9. Jag tror att så fort Leica M10 presenteras så börjar priset på begagnade M9 att falla. M9:an har faktiskt potential att bli ett riktigt "begagnat kap". Leica har tillverkat och tillverkar fortfarande massor av M9:or, och de flesta av de som idag skaffat en tvekar nog inte att byta upp sig till en M10 när den kommer. Vilket borde vara bra för oss som tycker att kring 25.000 är ett rimligt pris för en fin och måttligt använd M9:a! 

Men - Ricoh GXR med M-modul är ett väldigt bra - både Leica substitut och/eller komplement! 

Postat 2012-01-03 16:50 | Läst 38874 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera
1 2 3 Nästa