Gesällen/Brittas café

Brittas café i Hamrångefjärden invigdes i går. Det är ett gammalt café som efter mer än 30 års dvala åter har vaknat upp med ny personal. Många var vi som förväntansfulla infann oss på lördagen. En läcker, vit Ford Thunderbird cabriolet stod parkerad framför caféet. Med rätt tidsanda inställd klev jag in och kunde konstatera att möbler och inredning inte skiljde sig från den andan. Mysigt och hemtrevligt. I ett hörn stod en jukebox och spelade för fullt. Söta flickor i prickiga femtiotalsklänningar skötte ruljangsen. Premiärdagen beställde jag radiokaka och kaffe och det smakade förträffligt. En av flickorna gick runt och serverade påtår vid borden. Trevligt.

Har ni vägarna förbi så titta in och njut av det goda fikat och den trevliga atmosfären. I Gävle kan man svänga av E4:an och köra den gamla vägen till Hamrångefjärden. När man passerat järnvägen ligger caféet strax efter, på höger sida bredvid Q-star-macken.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Sommargylling och lågt vattenstånd

"På min väg ut till T-udden i Gävle möter jag en man med hörlurar på huvudet, och i ena handen håller han en liten parabol. Jag förstår att han håller på med någon form av inspelning. När vi möts stannar jag till och mannen tar av sig hörlurarna. 

– Vad är det du spelar in, frågar jag?

– Sommargylling, svarar mannen.

– Är den vanlig här ute, fortsätter jag?

– Man har hört den i Söderhamn och jag chansade på att den också skulle höras här. Men här finns ingen att spela in, svarade mannen besviket.

– Vad gör du med inspelningarna, frågar jag?

– Jag ger ut skivor med fågelsång som folk sedan får köpa, svarar mannen och vänder därefter på klacken. Han verkar djupt bedrövad efter att ha missat sommargyllingens sång.

Jag vänder också på klacken och fortsätter ut mot udden."

Palawan Star ska angöra Gävle hamn klockan sex den här morgonen. Det har basunerats ut av gävletidningarna. Anledningen till det är att fartyget är ett av de största som någonsin anlöpt hamnen. Därför är jag naturligtvis lite nyfiken. Fartyget är en gigantisk oljetanker som kommer med flygbränsle från Ryssland. Flygbränslet ska sedan transporteras vidare med järnväg till Arlanda. Jag ser till att vara ute på T-udden i god tid före sex. Härifrån ser man hamnen snett över vattnet. En liten holme skymmer visserligen en bit av inloppet, men jag känner just nu inte till någon bättre plats. 

Medan jag väntar tar jag lite bilder på omgivningarna. En fritidsbåt kommer med full fart utifrån havet på väg in till stan. Skäggdoppingar dyker och plaskar alldeles intill där jag står, och skriande måsar kretsar ovanför mitt huvud. Det är besvärligt motljus ut mot hamnen och ett blådis hänger över havet. Medan jag står där och funderar så händer plötsligt något. En stor båt närmar sig inloppet till hamnen. Jag hinner slänga iväg några skott innan den försvinner bakom en udde. Till slut dyker den upp igen och jag matar på med bilder. Spotmätning mot fartygsskrovet försöker jag med. Försöker se vad fartyget heter men uppfattar bara ett enda namn. "Anaba"? Vad märkligt. Jag beger mig hemåt för frukost och uppladdning av bilder i Lightroom.

När bilderna så poppar upp på skärmen ser jag att fartyget, visserligen är stort, men inte är det en oljetanker inte. På däck finns massor av containers staplade. Vad betyder det här? Jag ringer omedelbart Gävle hamn. En mycket vänlig och serviceinriktad kvinna svarar att vattenståndet är för lågt för Palawan Star, så den ligger på redden och väntar på "mer vatten." Just nu ligger vattenståndet 0,26 m under normalvattenståndet får jag veta. Det måste upp till minst "noll" innan fartyget kan angöra hamnen. Innan vi avslutar samtalet får jag tips om vart jag ska åka för att få se fartyget där det ligger ankrat på redden.

Jag packar fotoväskan igen och drar iväg.

Fartyget som "spökade"

Palawan Star på redden utanför Gävle hamn

Nu kan man ju undra hur vattenståndet i Bottenhavet kan sjunka efter allt regnande? Förmodligen är det månen som drar ut vattnet i Bottenhavet för närvarande. Jag ser att vattenståndet nu har sjunkit ytterligare så Palawan Star lär få ligga på redden ytterligare några dagar. I avvaktan på att månen ska släppa sitt grepp.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/En sommarkväll i Rusksele

"I Rusksele finns idag bensinstation, skola, affär, dagis, äldreboende och en restaurang + en slalombacke en bit från byn. Detta är några saker som gör Rusksele attraktivt att bo i. Rusksele ligger 4 mil norr om Lycksele och 14 mil väst om Umeå vid Vindelälvens strand. Rusksele ligger i Västerbottens län och i lapplands landskap. Antal invånare: 270
Antal företag: 20" (Källa: Rusksele.se)

Vi anländer vid aftonen till den vid Vindelälven vackert belägna byn Rusksele. Man bjuder till fest och underhållning. En scen är rest där några ungdomar från Lycksele uppträder. De är riktigt bra. En stor tjärdal har anlagts och den utvunna tjäran rinner fram undertill. Den är till allmän försäljning och många är det som går därifrån med några flaskor ljummen tjära. Träbåten behöver tjäras innan den ska sjösättas i älven, och medan man håller på kan man även tjära träskidorna. Allt får torka i solen, som vid den här tiden knappt hinner gå ned förrän den är uppe igen.

På strandängarna pågår slåtter på gammalt vis med lie och träräfsor. Slåtterfolket är tidsenligt klädda och liarna kapar höet med fina snitt och vana händer. Men det är segt och brynet får ofta dansa på den av flitig användning allt smalare lien. Ritsch, ratsch låter det unisont över strandängarna. Fast jag lyssnar intensivt kan jag dock inte höra något filibom-bom-bom.

Några beger sig med båt till en liten holme där höet också ska slås. Kaffekorgen är självklart med. Senare på kvällen drar man not och fångsten fördelas till de som dragit. Då är tyvärr min film slut så det blir inte dokumenterat. 

En bildberättelse från år 1976. 

På återseende

Torbjörn

Gesällen/En dag i Stockholm 1978

En dag mitt i sommaren 1978 åkte vi till Stockholm. Med på resan var bl a min Pentax Spotmatic och några rullar Kodachrome. Det blev lite shopping här och där och på Hötorget inhandlades lite frukt. Slottet besöktes, och på den tiden vaktade verkligen högvakten kungen och drottningen. Nu vet jag inte vilka de vaktar.

Den här dagen var där en liten tropp med sjökadetter (vild gissning) som marscherade över slottsgården med några yngre entusiaster i släptåg. Någon form av examination handlade det troligen om.

Vi hamnade också på Skansen där vi bl a såg två stackars elefanter vandra omkring på en pytteliten sandplan omgiven av en vallgrav utan vatten. De var skickliga på att tigga av besökarna och snappade snabbt upp med snabeln vad som bjöds. Betarna var borttagna vilket gjorde att elefanterna såg lite ynkliga ut.

På Sollidenscenen repade Kal P. Dal med sitt band. Senare på kvällen sändes konserten på TV. Litet utsnitt går att se här.

Kodachrome håller färgerna riktigt bra efter nästan 40 år. Ytterst lite mättnad har jag lagt till.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Dragspelskungen

Jag hade ett ärende till stadens galleria. Efter en stunds promenerande var jag framme. Jag klarade av mitt ärende snabbt och undrade vad jag skulle hitta på härnäst. Jag satte mig ned på en av de utställda sofforna för att fundera. En kort stund senare kom en äldre man och satte sig bredvid. 

Han började omedelbart att konversera om melodifestivalen, som han inte hade sett. Jag svarade att jag inte heller hade sett den utan tittat på när Zlatan spelade sin sista match för Paris SG. Han fortsatte med att berätta om alla spelmansstämmor han varit på och jag förstod att han spelade något instrument.

"Vad spelar du för instrument", frågade jag. "Dragspel", svarade mannen. "Jag har varit med i en dragspelsklubb i Skutskär och vi brukade spela på Rio, biografen där ute", fortsatte mannen. "Vilken typ av dragspel har du", frågade jag? "Knappdragspel", svarade mannen. "De är väl svåra att spela på" frågade jag vidare. "Inte då, det är lätt", svarade mannen. "Men nu ska jag sälja mina dragspel", sade han och lät lite nedstämd. "På spelmansstämmorna är det nästan bara fioler, och endast några enstaka dragspel. Det är trist när det blir för mycket fioler. Förresten spelar du något", frågade han mig. "Ja, jag spelar gitarr", svarade jag. "Gitarr är fint", sade mannen. "Jag hade en gitarrist med mig en gång som skulle vara så fantastiskt bra, men han kunde inte spela mollackord. Kan du spela mollackord", frågade mannen. "Jadå, visst kan jag spela mollackord", svarade jag. "När jag är ute och spelar ska det vara ordning och reda med kompet, fina ackord och fin rytm. En gång vann jag en dragspelstävling i Bollnäs. Jag satt där på en bänk med mitt dragspel på golvet och tänkte bara lyssna på de tävlande.

Då kommer en man fram och frågade om jag inte ville vara med i tävlingen. Jag svarade "ja" och fick strax därefter gå upp på scenen och spela", sade mannen och blev tyst en stund. "Hur gick det då", frågade jag? "Jag vann", svarade mannen. "Vilken låt spelade du", frågade jag? "Alla spelade Horgalåten", svarade mannen. "Den spelar jag i d-moll", sade jag. "Sedan går den över i f-dur", fortsatte jag. "Precis", sade mannen, "men jag spelar den i f-moll". "Ska du inte köpa ett dragspel av mig", frågade mannen. "Nej, jag tror inte det", svarade jag, "jag kan nog inte lära mig spela dragspel".

I samma stund kom mannens hustru fram till soffan där vi satt. Hon hade varit och handlat något som hon bar i en liten plastpåse. Nu ville hon ha mannen med sig till nästa affär och han reste sig från soffan för att följa med. "Det var väldigt roligt att få prata med dig", sade mannen. "Det var roligt att få prata med dig också", svarade jag. Så skiljdes vi åt och jag stod en stund och tittade på när dragspelskungen i sakta mak, tillsammans med sin hustru, försvann in i gallerians myller av butiker och kunder.

På återseende

Torbjörn