När det regnar manna...

Sony har lagt på en rem och nu regnar det verkligen manna från himlen. Intressanta kameror med en hel del ny teknik är på gång som naturligtvis väcker intresse. Tyvärr saknar jag sked för närvarande så de här godbitarna lär enbart bli skådebröd – om nu inte fru Fortuna hälsar på förstås. Men varför ska hon göra det precis nu när hon varit osynlig så länge.

Maktkamp

Hur som helst är det roligt att se att utvecklingen går framåt och det verkar som om fullformatet (håller med Alf om att det är ett knasigt begrepp, nomenklaturen borde ses över) är på frammarsch. Jag tänker naturligtvis på Sonys lilla läckerbit RX1 där man i en mycket liten kamerakropp lyckats klämma in en sensor i den storleken. Senare lär det också komma en Nex i fullformat. Det ska bli spännande att se hur den nya A99:an kommer att mottas av användarna. Om vi kommer att ta bättre bilder med de här nya kamerorna är naturligtvis inte givet men kanske kommer vi att ta fler annorlunda bilder än vad vi brukar göra tack vare den avancerade tekniken, och kanske vi till och med kommer att gilla det. Den som lever får se.

Men eftersom jag saknar sked för närvarande så jag får väl harva på som vanligt ett tag till.

På återseende

/Torbjörn

Kylig Kulturnatt och snart dags att skriva önskelista till tomten...

Vi är redan en bit inne i september och medan sommaren stadigt tappar fotfästet för varje dag som går så tar hösten för sig av den tid som går förlorad. Jag stod i fotoklubbens studiotält i går kväll och fotograferade människor som kom förbi. Det var kyligt och termometern i bilen visade på åtta plusgrader när jag bilade hem vid elvasnåret. Kulturnatten gick av stapeln i Uppsala och det var mycket folk i farten hela dagen och kvällen.

För min egen del var jag som sagt porträttfotograf tillsammans med några andra entusiaster från Uppsala Fotografiska Sällskap (UFS). Vi hade riggat upp studion utomhus i föreningens tält och trots kylan så var det en jämn ström av människor som ville bli fotograferade. Ett festsällskap om elva personer dök också upp och knökades ihop i studion. Det här gänget har fest på Kulturnatten varje år och de senaste åren har de också kommit till vårt tält för att bli fotograferade. Kul tradition :). Stämningen är mycket god och ingen känner av kylan. Ett bildspel med bilder från ett flertal medlemmar visas hela kvällen på en TV och folk stannar upp, tittar och kommenterar. I tältet har vi lite enklare och oömmare bakgrund än i klubblokalen men blixtarna är desamma.

De här glada grabbarna har varit polare sedan barnaåren

Det blev många provsittningar för vår projektledare Jaan Koort

Jag höll nästan på att glömma önskelistan till tomten. För att inte han och nissarna ska bli alldeles sönderstressade är det bra att vara ute i god tid.

Jag instämmer med Torbjörn. Fixa era önskelistor i god tid

Ja, vad önskar ni er för fotojulklappar? Skriv gärna och berätta. Tänk inte på prislappen utan vad är det ni helst skulle vilja ha i fotoväg. Ingen lång lista utan några saker räcker.

På återseende

/Torbjörn

Bildtextens placering

I tidningar och böcker, men även när bilder visas i album och pooler här på FS placeras bildtexten under respektive bild. På Fotosidans blogg däremot är det många som i stället väljer att placera bildtexten ovanför bilden, som en slags rubrik. Jag vill inte påstå att det på något sätt är fel men för mig blir det förvirrande när bildtexten placeras på det här viset. Speciellt i de fall inlägget innehåller många bilder. 

Kommer du från tidningen Land, säger du?

Farbror med käpp

Bekymmer

Nej, placering av bildtext ovanför bild fungerar inget vidare för mig. Nu har jag arrangerat så att det är mycket luft emellan och då går det lättare att förstå vilken bild texten tillhör. I många fall förekommer inte det och då tycker jag det blir väldigt förvirrande. Jag föredrar placering under bild, som i första exemplet med de nyfikna korna.

På återseende

/Torbjörn

Det finns alltid något att fotografera

Alla har vi våra favoritområden när det gäller fotografering och den listan kan göras hur lång som helst. När man kikar runt på bilder här på FS ser man också en väldigt stor variation av motiv hos många av medlemmarna även om man lätt kan se vars och ens huvudintresse. Det kan naturligtvis variera över tid. Man tröttnar på vissa motiv och söker sig till ett annat område. Andra, som har ett smalare intresse, kanske tröttnar helt och hållet på att fotografera när lusten för det man brunnit för avtar och man inte kan tänka sig att fotografera något annat. Sedan finns naturligtvis de som fotograferar precis allt och det primära här är kärleken till prylen – kameran, och bilderna kommer kanske i andra hand. Allt är naturligtvis "tillåtet" och var och en gör naturligtvis som den vill. 

Jag är av den uppfattningen att det alltid finns något att fotografera. En förutsättning är naturligtvis att man vågar försöka och inte lägger en massa restriktioner på sitt fotograferande.

Även om mitt största intresse under lång tid har varit att fotografera människor i olika sammanhang är fotograferingen i sig mycket stimulerande och när jag är på det humöret har jag inga större svårigheter att finna motiv lite varstans. Jag har inspirerats mycket av Gunnar Smoliansky som är en mästare i att finna motiv bland till synes helt "värdelösa" föremål och av dem skapa intressanta och vackra bilder.

Det sägs ju ibland att vi ska locka fram barnet i oss för att underlätta skapandet. Kanske är jag lite barnslig när allt kommer omkring?

På återseende

/Torbjörn

I takt med tiden

Det är inte lätt att vara i takt med tiden. Nu är det dessutom kanske svårare än någonsin. Är man för sin utkomst beroende av att vara i takt med tiden är det naturligtvis en överlevnadsfråga. Som för bonden en gång i tiden när han investerade i både traktor och skördetröska och hästen fick gå till slakt. Hade han inte gjort det hade han haft svårt att överleva. För min egen del behöver jag inte vara i takt med tiden så där extremt. För min utkomst det vill säga. Naturligtvis måste jag hänga med och uppdatera mig så att jag klarar av mitt arbete men det är ju ett kontinuerligt arbete som pågått hela arbetslivet och som kanske inte kan liknas vid bondens situation. 

Privat är det naturligtvis helt frivilligt att vara i takt med tiden. Eller? Det kan diskuteras. Det kanske inte (längre) är någon skillnad? Vi tror kanske att arbetslivet är ett "liv" och det privata ett annat? Nej, livet är ju inte tudelat och man får nog försöka att vara i takt med tiden så gott det går även privat. Jag behöver bara nämna företag och myndigheters allt intensivare datorisering som pågått under flera år, utan att vi kanske tänkt på det. I dag utför vi massor av ärenden med hjälp av datorn. Ändå finns det människor i dag som inte har egen dator och tillgången ute i våra skolor lär vara katastrofalt dålig. I otakt med tiden alltså.

Hur kan det ha blivit så här? Varför väljer somliga att stå utanför? Varför har inte våra politiker sett till att lärare och elever går i takt med tiden? Vad är det för barriärer som dessa personer måste klättra över för att komma i takt med tiden? Jag erinrar mig i sammanhanget en lärare på min förra arbetsplats som vägrade att använda datorn i sitt arbete utan knackade oförtrutet vidare på sin gamla Facit. Han var den ende på arbetsplatsen som gick i otakt. Så en dag visade en tekniker honom vad han kunde göra med sin dator. Barriären var plötsligt nedriven och han blev en entusiastisk datoranvändare och i takt med tiden.

Fast ibland undrar jag om jag är så vidare i takt med tiden. Jag har ingen smartphone, ingen iPad, inte ens en MP3-spelare och när jag öppnar min datortidning upptäcker jag massor med "vita fläckar på kartan". Outforskat och oprövat. Appar har jag inga. Eller kan någon kanske ha gömt sig i datorn utan min vetskap? Kanske t o m i min moderna kamera? Jag har bett min yngste son att uppdatera mig om det senaste inför eventuella nyinköp och "inrättning i ledet". Han verkar tveka inför uppgiften. Kanske har han skådat den enorma barriär som måste passeras? Kanske har han glömt? Själv hoppas jag på det senare :).

Bilderna ovan kommer från Smygehuk i Skåne. Fler finns att se i mitt album "Smygehuk". Sent en kväll i somras stannade jag till där och åt en laxrulle och drack ett glas öl på den ende uteservering som fortfarande hade öppet. Det blåste från havet och solen höll på att gå ned bakom mörka moln, som skvallrade om det oväder som tidigare under kvällen passerat förbi. Ljuset var mycket varmt och de sista solstrålarna värmde i vinden.

På återseende

/Torbjörn