Dam i hatt och min första betonghäck

Det var mycket på gång i Stockholm i söndags. Blocket firade något slags jubileum och Sergels torg hade förvandlats till en jättegryta av loppisstånd och människor. Köerna ringlade likt en oändlig slinga runt försäljarnas bord och det var inte lätt att ta sig fram.

En dam i en gigantisk hatt fångade mitt intresse liksom en ditlevererad betonghäck.

Min första betonghäck

Betonghäcken levererades troligen till Sergels torg medelst lastpall och gaffeltruck ;).

På återseende

/Torbjörn

Musik i sommarkväll

"Förra året genomförde Framtidsboxen ett Förändringsprogram i Uppsala kommun. Uppdraget var att skapa sommarjobb av unga för unga. I Förändringsagenternas rapport kan du läsa vilka förslag de tog fram. Och UNT skrev: ”De skapar framtidens sommarjobb”.

Tillsammans har Förändringsagenter och Möjliggörare i Uppsala kommun sett till att ”framtiden” inte betydde ”om 10 år” utan ”i år”. I år jobbar med över 100 unga uppsalabor i något av kommunens nya sommarjobb." (Källa: Framtidsboxen)

Ett av arrangemangen som de här ungdomarna arbetade med var "Bio under stjärnorna", som jag berättat om i ett tidigare blogginlägg. Jag satt två kvällar på Studenternas IP och såg film tillsammans med över tvåtusen på läktaren. Jättefint arrangemang. 

Ett annat arrangemang har varit musikunderhållning på Walmstedtska gården i samarbete med Kulturkaféet. Det är sommarjobbande ungdomar som sköter hela arrangemanget. Jag gick dit en kväll, beställde lite mat från kaféet och slog mig ned vid ett av borden och snart var det hela i gång.

Nu var det inte bara ungdomar som spelade och sjöng, även om de dominerade, utan man kunde också få höra latinamerikansk musik framföras av en mycket spelskicklig grupp. Några äldre gentlemen spelade jazz med stor lust och energi och i gruppen kunde jag urskilja bl a min gamle fotolärare Kristian Aunver och författaren Martin Landahl.

Men det var ändå ungdomarna som imponerade mest på mig. De sjöng covers naturligtvis men även eget material som i många fall var riktigt bra. En härlig version av Stones gamla Satisfaction framfördes t ex av en av tjejerna. Publiken som bänkat sig framför den lilla scenen njöt i fulla drag och artisterna fick också rungande bifall.

En härlig tillställning och kvällen till ära hade jag tagit med mig Minoltas klassiska 28-135/4-4,5 zoom, som ingick i den s k beercan-serien. Robusta objektiv med mycket metall och glas. Kul att även kunna använda gamla grejer även om bokehn på det här objektivet inte är så skön i alla lägen.

På återseende

/Torbjörn

Sandhammaren lockade inte med bad

Sandhammaren har en fantastisk fin badstrand och ligger ofta i topp när kvällstidningarna arrangerar omröstningar om Sveriges bästa bad. Nu räcker det ju inte bara med fin strand det ska ju helst vara fint väder också, vilket för de flesta innebär solsken. Även om vädret här var aningen bättre än det i Kivik så var det inte tillräckligt bra för att locka några till stranden för att bada. 

När jag är på väg från stranden tillbaka till min bil möter jag dock en familj som tänker ta sig ett dopp i ruskvädret.

Brrr, sa Kasper.

På återseende

/Torbjörn

Petersen och Strömholm hängde i Kivik

Det hällregnade när jag styrde kosan mot Kivik. Utställningen med Anders Petersen och Christer Strömholm lockade och hällregnet kunde inte stoppa mina planer. Det är Galleri Final som öppnat nya utställningslokaler i den lilla byn Bästekille fyra km väster om Kivik. Fabriken, kallas det nya stället som är inrymt i en gammal industrifastighet. Lokalen är stor och ljus och den här hängningen var fantastisk fin. Många bilder av de båda fotograferna visades. Bilderna var väldigt snyggt kopierade och Petersens välkända bilder från Cafè Lehmitz i Hamburg respektive Strömholms bilder på de transsexuella kring Place Blanche i Paris var naturligtvis representerade men även en mängd andra bilder.

Jag gick flera varv och tittade på deras bilder för de var, som redan nämnts, väldigt fint hängda och stämningen bland oss besökare var nästan högtidlig där vi gick och betraktade mästerverken. Ingen fotograferade inne i galleriet så jag lämnade min kamera kvar i bilen.

Priserna var i mina ögon rätt så höga - många låg i intevallet 30 000- 50 000 kr. Strömholms var en aning dyrare. Nu har det varit högkonjunktur ett tag för välkända fotografer och mätt med internationell måttstock får man nog betrakta priserna som måttfulla. Många bilder var också märkta som sålda.

Åke Anderssons fotorealistiska målningar ställdes också ut. Efter att ha sett Petersens och Strömholms mycket levande bilder kändes de här en aning stela och intetsägande. Fast visst stannade jag till och tittade lite extra på några som stod ut lite mer än de andra. 

Torbjörn Mohlin visade bilder från Kiviks marknad åren 1965-66. De var intressanta tidsdokument och kul att titta på men kopiorna var i många fall för gråa för min smak. 

Efter besöket på Fabriken körde jag in till Kivik. På vägen dit passerade jag ett berg av fruktlådor vid sidan av vägen. Österlen, och kanske speciellt trakten kring Kivik, är ju något av ett Mecka för äppelälskare. Äppelodlingarna avlöser varandra. Jag minns en höst för några år sedan när jag bilade genom de här trakterna hur enkelt man kunde köpa sig en påse full med jättestora, härliga Ingrid Marie-äpplen. Alldeles intill vägen fanns "automater" uppsatta där man helt enkelt lade pengar i en låda och tog en påse med äpplen.

Jag parkerade nere vid hamnen och åt rökt makrill och potatissallad till lunch på en av restaurangerna där. Regnet strilade nu ned så det blev bara en kort promenad runt hamnområdet. Glassförsäljaren gjorde inge vidare affärer i det trista vädret. De klatschiga husen, som är ihopbyggda via ett glashus, hade nog glatt Fritiof Nilsson, även Piraten kallad, som bodde här i Kivik och som nu står staty här. Han är däremot begravd på Ravlunda kyrkogård och i graven bredvid vilar Olle Adolphson, en av mina absoluta favoriter bland svenska visartister.

I hamnen ligger ett antal båtar förtöjda och besättningen på en större segelbåt gör sig beredd att ge sig av i ruskvädret. En hel del nautika ligger utspridd över hamnområdet och i regnet lyser färgerna extra kraftigt. Innan jag sätter mig i bilen kan jag inte låta bli att ta en bild på det fina, blå fönstret som jag passerat så många gånger tidigare utan att höja kameran.

Nu bär det av mot Kåseberga via Sandhammaren. 

På återseende

/Torbjörn

Några bildbetraktelser vid dagens slut

Efter en lång resa tar jag en kvällspromenad och passerar ortens kyrkogård

Många vänner

Många vänner här också

Få vänner

Kvällsbadet väntar

Ung och gammal

På återseende

/Torbjörn