Från idyllen vid Svaneholms slott till otäcka vibbar vid Sövdesjön

Jag packade ryggsäcken med kaffetermos och smörgåsar och åkte från mitt tillhåll i Skurup mot Svaneholms slott. Det hade regnat så jag kom iväg sent på eftermiddagen. Väl framme så gick jag direkt till kaféet för att fika. Den medhavda matsäcken kunde ju komma till användning senare var tanken. Kaféet ligger inrymt i slottets borggård och är utsmyckat med flera skulpturer. Tyvärr skulle det snart stänga så jag tog en runda i omgivningarna i stället. Det ovanligt formgivna slottet ligger vackert vid en liten sjö och omges av en stor park. 

Jag hoppade in i bilen igen och körde vidare. När jag kom fram till Sövde såg jag den fina sjön nedanför vägen. Jag körde ned till stranden och hoppade ur. Inte en människa i sikte. Jo, ett par kom strax efter mig men de stannade bara en mycket kort stund. Märkligt att inte stranden är full med barn som badar tänkte jag där jag stod och såg ut över sjön. Solen sken och det var varmt i luften. Vid en av bryggorna låg det fullt med båtar men jag kunde inte se en enda båt ute på sjön. En man stannade till och gick ut på bryggan där han pysslade med sin båt en stund. Sedan åkte han sin väg. 

Jag drack mitt kaffe och gick sedan ut på en av de två bryggorna där en husbåt låg förtöjd. Där låg också två små segelbåtar, Laxe och Mulle, och guppade lätt på vågorna. Det hade börjat blåsa. Det är något som inte stämmer här tänkte jag medan jag svepte med blicken över den vackra sjön. Varför är det så folktomt här? Det borde inte vara så en sådan vacker dag. Jag fick otäcka vibbar och vände om.

När jag kom in till stranden såg jag det. Intill ena sidan av bryggan var det fullt med gröna, giftiga alger. I den här sörjan finns cyanobakterier som inte alls är hälsosamma att få i sig och lär dessutom vara cancerframkallande. Sjön är förgiftad. Förmodligen på grund av övergödda åkrar och dito skogar som omger sjön. Det allt varmare klimatet påskyndar sedan processen.

"Den kraftiga algtillväxten kan störa andra delar av vattnets ekosystem. Alger som dör och sjunker till botten stimulerar tillväxten av förruttnelsebakterier. Dessa kan orsaka syrgasbrist i djupare vatten, vilket i sin tur leder till fiskdöd. Syrgasbristen orsakar även kemiska förändringar i bottenslammet, som kan leda till utsöndring av giftiga ämnen. Några alger kan dessutom producera nervgifter. De höga koncentrationerna som uppstår vid algblomning gör att det kan (det) vara livsfarligt att dricka av det påverkade vattnet." (Källa: Wikipedia)

Nu förstår jag med ens varför inga barn badar i den vackra sjön med de fina stränderna. 

Det var med mycket blandade känslor jag gick tillbaka till min bil. Den otäcka känslan, likt ett varsel om stundande oår, kunde inte riktigt lämna mig när jag slutligen kör därifrån. Vi måste naturligtvis få ett stopp på den här utvecklingen och alla kan göra någonting i sin vardag. Jag är väl inte bättre än någon annan men jag försöker i alla fall så gott det går att leva miljövänligt. Min bil går på etanol, jag åker med allmänna kommunikationsmedel så mycket som möjligt och jag äter inte särskilt mycket kött. Tro inte att våra politiker ska fixa det här. Deras målsättning är att i första hand bli återvalda. Det är på oss det kommer an.

På återseende

/Torbjörn

En stund i Lund och nu vet jag vem som sköt Olof Palme

Under min vecka i Skåne besökte jag en dag Lund. Det var första gången. Jag har passerat staden ett flertal gånger tidigare men aldrig stannat till. En stund i Lund. Under ferietid dessutom. Som bekant är ju staden landets ledande universitetsstad om man räknar till antalet studerande. Är man anställd vid Uppsala universitet så är det här inte något man pratar så väldigt mycket om. Rivaliteten mellan de två lärosätena har pågått länge och är välbekant för de flesta.

Jag hade tänkt mig strosa runt i staden och ägna mig åt lite gatufotografering. Då måste det naturligtvis finnas något att fotografera också. Människor alltså. Den här torsdagen kändes dock staden vara övergiven av dess invånare. Visst fanns det lite turister som strövade runt kring universitetet likt strörenar på fjället. Så glest kändes det. Slutsats. Semester- och ferietid är ingen bra tid för gatufotografering. I alla fall inte i Lund.

Domkyrkan är en koloss som fullständigt dominerar den gamla stadskärnan. Den tynger ned och ger karaktär åt hela staden känns det som. Staden upplevs prydlig och prudentlig när man som turist vandrar runt på gatorna. Nästan återhållet. Det saknas något. Liv och rörelse. Folk som pratar högt och gestikulerar. Men i stället är det tyst och det är som om människorna viskar i sina samtal eller förblir tysta, begrundande, sittande på en bänk. Visst svischar det förbi ett gäng ungdomar på skateboards under några sekunder och en kille med gitarr står på Lilla Fiskaregatan och sjunger Bob Dylans "Don't think twice it's all right" riktigt, riktigt bra. Men tyst. Liksom för att inte störa friden. Jag stannar ändå en stund och lyssnar för han är duktig. En fattig student? Kanske. I alla fall musikalisk.

Jag vandrar runt i Stadsträdgården och går in på det enda kaféet jag kan finna där. Tyvärr ska de precis stänga. Klockan är bara tre på em och jag undrar varför. Det blir trubadurafton klockan fem, får jag till svar, och de måste förbereda den. I ett hörn av uteserveringen håller en av trubadurerna på att sjunga upp sig men jag går vidare. Den stora Stadsträdgården ligger nästan helt öde. Ett plank är fullproppat med graffiti. Några riktigt bra. Ett fåtal människor ser jag när jag förgäves söker efter en glasskiosk eller en ynka liten servering. Märkligt vad det är dött i hela den här stora trädgården. Återhållet liksom.

På vägen tillbaka mot centralstationen och bilparkeringen stöter jag så ihop med mannen som avslöjar vem som sköt Olof Palme. Han sitter på en pall på trottoaren och håller upp en skylt där det i klartext står att "Herr Y" sköt Palme. På händerna har han svarta handskar. Naturligtvis stannar jag en stund och mannen börjar prata. Det blir en makalös berättelse om mord flera generationer tillbaka i tiden, om intressanta Ulricehamnsbor och så naturligtvis om Palmes mördare. På min fråga om varför han tror att "Herr Y" mördade Palme svarar han:

– Han sa alltid att han skulle skjuta Palme och så hade han en stor kärlek till vapen. Jag har själv sett hans Magnumrevolver, ja t o m hållit i den. Det måste vara han.

För mig lät "bevisen" inte särskilt övertygande men jag lät honom ändå fortsätta sin berättelse. Förmodligen är mannen välkänd i staden och vad jag kunde se så verkade han uppskatta att han fick bli lyssnad till. En liten stund i Lund. 

De här målarna är de första jag stöter på när jag har parkerat bilen

Domkyrkan dominerar stadsbilden i den centrala staden

Likt strörenar på fjället strövar några turister omkring vid universitetet

Några sitter lugnt på en bänk och begrundar tillvaron

Mannen med de imponerande knävelborrarna spände uppfordrande blicken i mig

Don't think twice it's all right

Dressmanns rea intresserar oss inte

- Nu sticker jag hem, sade mannen och hoppade på sin HD

Stilla cykeltur

Det sensationella avslöjandet

Jag har hållit i herr Y:s Magnumrevolver

En sista bild från mitt besök i Lund

Det jag skriver här är de omedelbara känslor jag får när jag vandrar runt i Lund. Mitt första besök i staden är det och som jämförelse skulle det vara intressant att göra ett nytt under terminstid när staden fylls av vetgiriga studenter och deras lärare.

Nästa inlägg kommer att handla om skräckupplevelsen i Skövde utan "k".

På återseende

/Torbjörn

Anpassning

Det handlar om anpassning. Vad? Allt egentligen. Vi kanske inte tänker på det men vi anpassar oss hela tiden. Pö om pö oftast men ibland över en natt. Den som inte kan anpassa sig får i regel det sämre eller kan t o m i värsta fall gå under. Människan har varit mästare på att anpassa sig och det är därför vi fortfarande finns till. Krokodilen har också varit duktig och har varit med bra länge nu. Fast det har varit kritiskt några gånger. En period lär det enbart ha funnits några tiotusentals människor totalt på hela jorden. Homo sapiens var de enda som överlevde medan de andra människoarterna dog ut. Förmodligen hade det med anpassningsförmågan att göra. Neandertalarna kunde inte anpassa sig till den nya situationen trots att de bevisligen levde ihop med Homo sapiens och också fick livsduglig avkomma tillsammans. Vi bär fortfarande på en liten gnutta Neandertalar-DNA från den tiden. Fast vi har ju haft tur också. Då tänker jag naturligtvis på kometen som tog död på så gott som alla dinosaurier. Jag tror knappast att vi hade haft tid att anpassa oss i deras värld förrän vi blivit uppätna.

Själv håller jag på att anpassa mig till nya förhållanden. Jag har ätit cortison i snart 40 år och det sätter sina spår lite här och där. Det påverkar bl a blodsockret. Jag har ändå haft tur som klarat mig så länge. Det handlar naturligtvis inte bara om tur utan om – just det, anpassning. Tvingas man äta cortison under lång tid gäller det att man äter och dricker rätt och sköter sin kropp. Många kan, eller vill inte, anpassa sig till den nya situationen och då slutar det i regel också illa. 

Efter att en längre tid ha legat på gränsen är nu mitt blodsocker en aning för högt. Trots att jag ätit rätt och motionerat flitigt. En ny situation har inträtt. Anpassning är det åter igen som gäller. Köp av årskort till gymet och gruppträningen i sporthallen i Knivsta, köp av nya joggingskor för intensivare motion och så ett litet piller till lunch. Inget att gnälla över utan det är bara att gilla läget och köra på.

Det blir mindre tid över till fotografering och bildredigering vid datorn för nu är det träning i olika former varje dag som gäller. Jag ska därför börja sälja av mycket av min fotoutrustning och bara behålla det som jag har mest användning för. Anpassning här också m a o.

En typisk bild från Uppsala och som säkert finns i tiotusentals versioner. Här är min version från förmiddagen. I förgrunden Gamla torget.

Så följer några bilder från torghandeln i förmiddags på Fyris torg.

Restaurang Stationen vid Resecentrum

Allt fotograferat med Sony A850 och Minolta 50/1,4

Ja, så ser livet ut för närvarande med ständiga stick i fingrarna för blodsockerkontroll. För jag tänker inte låta det skena iväg utan har gett mig sjutton på att fixa det här. Mätare har jag till en början lånat från Vårdcentralen men tänker nog skaffa en egen. I sammanhanget kan jag avslöja att intensiv stavgång i 75-90 minuter sänker blodsockernivån till normal nivå. Så jag säger bara "Keep on", som Jerry.

På återseende

/Torbjörn

Bio under stjärnorna

Uppsala kommun bjuder på gratis utomhusbio genom sommarjobbsprojektet Bio under stjärnorna. Projektet genomförs av gymnasieungdomar i samarbete med filmföreningen Flimmer från Norrköping. Föreställningen den 5 augusti lockade drygt 2 200 personer till bandyarenans huvudläktare. Tonåringarna dominerade men nog såg man en hel del vuxna där också. Vi bänkade oss med med matsäck, sittunderlag och filt och väntade på att solen skulle gå ned bakom Akademiska sjukhuset. Först då började föreställningen. Filmen som visades var "Crazy, Stupid Love" med bl a Julianne Moore. En trevlig och stundtals rolig film som lockade fram både jubel och applåder hos den unga publiken.

Det var ett mycket trevligt arrangemang och film ska ju helst avnjutas tillsammans med andra. Upplevelsen förstärks och man känner fin gemenskap. Vi välkomnades av tända marschaller och man hade t o m rullat ut röda mattan.

Efter föreställningen, när intrycken från filmen fortfarande var färska, samlades man i grupper och pratade om det man tillsammans varit med om. Det kramades och pussades och mobilkamerorna gick varma. En fin söndagskväll blev det och vid nästa tillfälle den 8 augusti visas Tintin. Den här gången hade jag NEX 5N och kitzoomen med mig.

På återseende

/Torbjörn

Ett stopp i Värnamo – kan det va' nå't

På min väg ned till Skåne stannade jag till i Värnamo och åt lunch. Därefter spankulerade jag en runda på stan, köpte ett minneskort på Expert och tog lite bilder. Eftersom jag spankulerade på gågatan får väl det här kategoriseras som gågatufotografering.

Jag bor på Skurups folkhögskola. På somrarna, när eleverna är hemförlovade, fungerar skolan som  vandrarhem. Rummen är fina med två sängar, skrivbord och badrum. Dessutom finns tillgång till gratis nätverk, tyvärr ganska så långsamt. Ett fint, gemensamt kök och TV-rum finns också.

Som sagt var, ett stopp i Värnamo blev det. Här kommer några smakprov från gågatan.

En hel del höftskott blev det och skärpan sitter väl inte perfekt på alla bilderna. På min laptop har jag en gammal version av Lightroom som enda bildbehandlingsprogram och vid konverteringen till svartvitt har jag i huvudsak använt programmets förinställningar.

På återseende

/Torbjörn