Några porträtt på bandyälskare och så ett par som fått glädjefnatt

När jag går på något idrottsarrangemang brukar jag ofta fotografera publiken. De är för det mesta så inne i vad som sker på planen att de inte märker mig. Porträtten kan därför vid sådan här tillfällen bli ganska avspända och naturliga. När jag var på SM-finalen i bandy i söndags blev det några bilder på mina närmaste läktargrannar. Efter matchen blev det massvis med bilder på lyckliga spelare och supportrar. 

Programmet studeras noga innan matchen börjar

Nylagd make up 

Upphetsningen stiger

Spänt följer han spelet på banan

Full koncentration

Glädjefnatt

Vinteridrotten lider mot sitt slut och av de stora arrangemangen återstår det svenska finalspelet i ishockey och därefter en bra bit in i april VM i ishockey. Då har allsvenskan i fotboll redan spelat några omgångar. För oss fotografer är det ju säsong året om men nog lär det bli lite intensivare arbete nu ute på gator och torg, bland snödroppar och tussilago i rabatter och dikeskanter. Ljuset ska åter segra för ett tag. Låt oss alla utnyttja det på bästa sätt.

På återseende

/Torbjörn

Bollnäs kom, sågs och förlorade

För alla bandyvänner var det fest i dag på Studenternas i Uppsala. SM-finalen i bandy mellan Bollnäs och Sandviken. När jag gick från Resecentrum hamnade jag bland tillresande Bollnässupporters, Sandvikssupporter som jag är, men hälsingarna var trevliga och marschen till arenan gick utan problem. Matchen vanns till slut av Sandviken efter sju sorger och åtta bedrövelser. De spelade inget vidare i dag, första halvlek var de stundtals riktigt dåliga. Andra halvlek kom de tillbaka och dominerade matchen långa stunder utan att för den delen spela toppbandy. Bollnäs var hela tiden giftiga i sina anfall även om de mattades mot slutet. Ska man vara riktigt ärlig hade de mycket väl kunnat stå som slutsegrare, speciellt som de fick ett mål tveksamt bortdömt för offside. Sandviken missade å andra sidan en straff så det var en mycket rafflande match.

Bollnäs kom, sågs och förlorade...

...medan Sandvikens supportrar fick njuta segerns sötma

För min egen del började bandyfesten inte så bra. Övernitiska vakter beslagtog min lilla ståltermos innehållande te för de menade att ståltermosar kunde användas som tillhygge mot, ja vad då? I halvtidsvilan gick jag till inhägnaden där termosarna förvarades (?) och tog tillbaka min. Det blev en smörgås och en mugg te trots allt. Slutet gott allting gott :-).

På återseende

/Torbjörn

Tillväxtens pris, Khadaffi i knipa och kyrkstallarna i Rättvik

Alla nationer lovsjunger hög tillväxt i ekonomin. Tillväxt till varje pris. Tillväxt kräver insatser av olika slag av resurser. Resurser som i många fall är ändliga. Tillväxt har i alla tider varit en förutsättning för människans framgång och hon har varit skicklig i att ständigt lära sig nya saker och att använda de naturresurser som står till buds. Det enorma språng som togs under 1900-talet berodde till stor del på mycket god tillgång till billig energi i form av olja.

Mycket talar för att den epoken nu är över och det kommer ständigt rapporter om att ökningen av den totala oljeproduktionen i världen har avstannat. Det finns t o m de som  menar att produktionen är på väg ned. Allt har ett pris, även tillväxten. Koldioxidutsläpp och övrig miljöförstöring är sedan länge väl kända men väldigt lite åtgärdade. Naturkatastrofen i Japan visar med all tydlighet att kärnkraften ännu inte är färdigutvecklad och klar för att tas i bruk. Naturkatastrofer eller mänskligt slarv inträffar överallt och ska naturligtvis inte kunna få så katastrofala följder som i Tjernobyl för 25 år sedan eller som nu i Fukushima.

Det utbrända bränslet från kärnkraftverken avger livsfarlig strålning i hundratusentals år. Smaka på det. Hundratusentals år! Ingen säker lösning finns för att ta hand om det. I dag gräver man ner skiten och hoppas på tur och bra väder. Ett litet läckage och grundvattnet är förstört i hundratusentals år. Det verkar som om marginalen mellan tillväxt och välstånd å den ena sidan och katastrof å den andra ständigt krymper.

FN slog till slut näven i bordet och beslutade att sätta stopp för Khadaffis folkmord i Libyen. Det ska bli intressant att följa utvecklingen de närmaste dagarna. Khadaffi har efter FN:s beslut beordrat vapenstillestånd men han tänker naturligtvis inte ge upp i första taget. Nu vill han vinna tid. Ett scenario skulle kunna vara att han försätter befolkningen i någon av de städer han återtagit från frihetskämparna i någon form av gisslansituation vilket skulle göra det extremt svårt för de länder som skickar trupp dit.

Vid Rättviks kyrka finns sedan gammalt små timmerbyggnader, de s k kyrkstallarna,  som kyrkobesökare förr använde till sina hästar. De ligger väldigt vackert intill kyrkan och Siljans strand. När jag besökte Rättvik sommaren 2000 tog jag lite bilder på dem och några visar jag här.

Jag kan inte gå i god för att det ser likadant ut där i dag för det var några år sedan jag besökte stället. Vad som förr i tiden inrymdes i den sista byggnaden känner jag inte till men det är tillåtet att spekulera. Kanske en kvarn?  Kanske en takspånsmaskin?

På återseende

/Torbjörn

Damen som försvann

Det kan ha sina sidor att fotografera med gamla kameror och det är inte alltid som det fungerar prickfritt. Min Rolleiflex är från 1945 ca och ger fantastiskt fina bilder. Ibland krånglar filmmatningen lite, men kanske beror det mer på fotografens handhavande än fel på kameran. Häromdagen gick jag en runda i Uppsala och solen sken så fint. Folk satt på bänkar lite varstans och vände sina ansikten mot den efterlängtade solen. På Gamla torget satt en ung dam på en av parkbänkarna och njöt av solstrålarna som sköljde över hennes ansikte. Jag närmade mig, stannade till ett kort ögonblick, tog min bild, den sista rutan på filmen, och gick vidare...

På kvällen framkallade jag filmen och då såg jag att sista filmrutan bara bestod av en liten snutt. En gatlykta kunde jag se men inte den unga damen, ej heller den parkbänk hon hade suttit på. På den här rullen blev det endast 10 exponeringar mot normalt 12. Fortsätter det så här får jag nog lämna in den gamle på verkstan för service. För inte vill man väl att unga damer ska försvinna så där snöpligt :-).

Här nere skulle den unga damen ha suttit och solat på en parkbänk på Gamla torget i Uppsala. Det är alldeles sant men svårt att bevisa.

På återseende

/Torbjörn

Ellens bageri, dagen efter

Några rader om fototräffen på Ellens bageri dagen efter. Dagen efter den internationella kvinnodagen 8 mars. För nya läsare kan jag berätta att Ellens bageri = Café Puck på Hornsgatan i Stockholm. Varför Ellens bageri? Vi tar det en annan gång, men jag kan avslöja att en tårta är inblandad :-). Det här är inget inlägg som handlar om jämställdhet. Kanske mer om förhoppning och längtan. Förhoppning om förnyelse och längtan efter kvinnoperspektiv på fotografering och livet och de å sån't. Den här eftermiddagen hade 15 män i sina bästa åldrar samlats på Ellens bageri för trevlig samvaro kring det gemensamma intresset – fotografering. Det märks att vi långsamt går mot vår för ljuset sprider sig så trevligt allt längre in i lokalen.  

Den här dagen sågs ett antal mycket fina analoga kameror som vördsamt plockades upp på bordet och lika vördsamt fingrades på och kikades i. Visst får följande märken det att vattnas i munnen: Contax, Hasselblad, Leica, Pentax, Rolleiflex och Yashica. Det här är inga museiföremål utan fullt fungerande brukskameror som fortfarande ger utmärkt bildkvalitet. Det förevisades också ett alternativt sätt att ta färgbilder med svartvit film. Mycket intressant. Se mer information på Micke Borgs blogg. Som vanligt fanns det någon ny pryl som visades upp och beundrades av dagens gäster. Den här gången hade Staffan med sig ett Samyang 14mm f/2.8 IF ED UMC Aspherical
till allmän beskådning. Ett extremt vidvinkelobjektiv som enligt uppgift lär vara raktecknande men är helt manuellt. Det ska bli spännande att se bilder tagna med det här "allseende" objektivet.

När jag lämnade Ellens vid pass halvsex så var det fortfarande acceptabelt ljus för att ta några "eftersläckare" på min väg till centralen.

Bengt kan konstatera att det är så gott som fullt hus i kväll

Trånande blickar kastas på bordets läckerheter

Hasselblad, svensk ingenjörskonst på allra högsta nivå. Får man känna...

Olle och Staffan beundrar den fina Hasselbladaren

Claes visar sitt fina Carl Zeiss Planar T* 50/1,4 ZE

Många ambitiösa ungdomar sitter och läser på Ellens

Staffan visar sitt nya Samyangobjektiv för Bengt

Sedan blir det praktisk fotografering

Moderna kompakter fungerar bra vid sådana här tillfällen

Varsamma händer undersöker den gamla, fina Rolleiflexen

Det är svårt att slita sig från en sådan här fantastisk kamera

Ibland blir det riktigt dramatiskt när något ska demonstreras

Micke skjuter skarpt på Claes...

...som genst anlägger moteld. Lite pojkaktig busighet präglar ofta våra träffar

Ännu en trevlig eftermiddag på Ellens bageri går mot sitt slut. Morotskakan och teet är ett minne blott. Jag tar adjö av de vänner som fortfarande sitter kvar och går ut i den halvmörka och blåsiga kvällen.

Bussar tycks liksom kajor vara "flockdjur" och samlas i stora grupper inför den annalkande natten

Vid pennan och kameran

/Torbjörn