Något har hänt

En välklädd kvinna kommer emot mig när jag vandrar genom Kungsträdgården. Jag skulle tippa att hon är några år yngre än vad jag är. Precis innan vi möts svänger hon plötsligt av och börjar rota i en papperskorg. Hon mumlar något ohörbart och skyndar sig till nästa papperskorg. Häpen står jag och ser på hur hon jagar mellan papperskorgarna på jakt efter något att panta. Varför är jag häpen? Folk har väl alltid rotat efter tomglas och burkar i papperskorgar och soptunnor. Jo, det har man sett ända sedan 60-talet. Men då och fram till nu har det mestadels varit utslagna, lite äldre och illa klädda människor som sysslat med sådant. Nu ser man både unga och gamla och de flesta ser ut som vem som helst. Den här dagen ser jag flera stycken som jagar runt på stan. Något har hänt.

En kortvuxen man rör sig på gågatan i Uppsala. Han är handikappad och rör sig med vissa svårigheter. Den utsträckta handen visar tydligt att han tigger. Jag har sett den här mannen förut. Men inte i Uppsala utan i Stockholm. Längre ned efter gågatan ser jag en kvinna som sitter och skramlar med en tamburin. Framför sig har hon ställt en liten plåtburk. Några dragspelare står en liten bit bort. Förut var tiggeri på gator och torg mycket ovanligt i Uppsala och jag vill påstå att det inte var så vanligt i Stockholm heller. Något har hänt.

Det finns de som påstår att det rör sig om rent geschäft. Alla i familjen ränner runt på gatorna och tigger mer eller mindre affärsmässigt. Detta vet jag emellertid inget om. Jag kan bara konstatera att antalet tiggare märkbart har ökat i de två städer jag känner bäst till, Stockholm och Uppsala. Jag noterar också att det finns tiggare som är verksamma både i Stockholm och i Uppsala. Något har hänt.

Hur kan det komma sig att man ser sådana här tendenser i ett så rikt land som Sverige med Europas snabbast växande ekonomi? Varför spiller inte lite av den goda ekonomin över på de här människorna? Har vi som ofta vistas ute på stadens gator och torg med våra kameror något särskilt ansvar? Vi ser, vi kan dokumentera och vi kan visa för allmänheten och politiker hur vardagen ser ut för många människor. Personligen har jag svårt för att fotografera dessa människor. Det känns lite grand som om man utnyttjar deras eländiga situation för sina egna, konstnärliga syften. 

På jakt

Dagens runda

Ett litet nedslag i Stockholm, en vanlig onsdag, i februari månad 2011.

På återseende

/Torbjörn

Vackra kvinnor

Vid ett besök i Båstad i somras mer eller mindre ramlade jag in på en mannekänguppvisning. Jag var där
 tillsammans med min son Kristoffer för att se på tennis. Efter ett tags tittande på tennis gick vi för att äta lunch och det var då jag observerade dessa vackra kvinnor på en scen nära matstället. Nu är jag inte så säker på om det verkligen handlade om en mannekänguppvisning. I alla fall så framträdde ett antal vackra damer på den här scenen och jag lyckades få några bilder innan nästa match började.

Kanske handlade det om den mest spännande frisyren? Vad tror ni?

På återseende

/Torbjörn

Min nya granne är en skata

Inte visste jag att mina grannar hade flyttat. Det måste de ha gjort medan jag var på jobbet i går.  Lite förvånad blev jag för det var ju bara i somras som de flyttade in i grannlägenheten. Ibland går det undan. Bevisen fanns där när jag kom hem på eftermiddagen. Spåren i den nyfallna snön talade sitt tydliga språk. Min nya granne är en skata. 

Det verkar som om skatan har haft flytthjälp 

Jag ser fram emot att få träffa min nya granne nu i helgen. Vad ska jag bjuda på?

Ja, det gäller att hålla korpgluggarna öppna för det händer saker hela tiden :-).

På återseende

/Torbjörn

Isjakter

Jag hade aldrig sett isjakter i aktion innan jag stötte på ett gäng som åkte runt i en rundbana på Sigtunafjärden den gångna helgen. Ljuset var ganska besvärligt med mycket kraftigt solsken ena stunden och mulet stunden därpå. Den här dagen hade jag både min analoga Minolta Dynax 7 och digitala Sony A850 med mig. På Minoltan satt Minolta 1,7/50 mm och på A850 använde jag Sony 2,8/28-75 mm och Sony 4,5-5,6/70-300 mm. Filmen jag använde var Kodak TMAX 400.

Här några bilder från Minolta Dynax 7

Också några bilder tagna med Sony A850

Den här trevlige killen berättade en hel del om hur man bygger isjakter. Just den här jakten hade mast och segel från en Tornado. Chassit är byggt av aluminiumprofiler. Det finns en hembyggd isjakt i Sigtuna gjord av trä men tyvärr missade jag den den här dagen.

På återseende

/Torbjörn

Soppan måste vara färsk

Den som tror att det här inlägget kommer att handla om matlagning kan snart sluta läsa. Den del av mänskligheten som inte svälter är fullkomligt nedlusad med matlagningsprogram i TV och radio (vem minns inte "Novisen vid spisen" med Folke Olhagen och Tore Wretman :-)), artiklar i dags- och veckopress och som om inte det vore nog så vimlar det också av receptabonnemang av olika slag. Likt förbaskat är det lika svårt att veta vad man ska äta till middag. Nog om detta fenomen i tiden.

Nej, det här handlar om framkallare till svartvit film. Jag har aldrig framkallat färgfilm och kommer förmodligen aldrig att göra det heller. Men svartvit film framkallar jag då och då. Trots att jag i huvudsak fotograferar digitalt så tycker jag om det analoga hantverket. Fast mörkrummet står nedpackat på vinden. En bra scanner gör jobbet alldeles utmärkt tycker jag och så kan man jobba i dagsljus. Jag brukar använda Kodak Xtol när jag framkallar mina filmer. För det mesta använder jag Fuji Acros 100 ISO och Kodak TMAX 100 och 400 ISO. Jag föredrar finkorniga filmer och "gammaldagskänslan" som de ger. 

Senast när jag köpte Xtol, av en fotohandlare i Stockholm, sade denne att Fuji Acros framkallad i "gammal" Xtol får en fantastisk rik valör och upplösning. Jag som hela tiden har trott att fotografering är kusin med färskvarubranschen :-). Nu hade jag en skvätt Xtol kvar som stått i dunken några månader. Fast nu var likheten med ett urinprov väldigt påfallande. Med fotohandlarens ord ringande i öronen hällde jag upp skvätten som var kvar och spädde till 1+1. Framkallade som vanligt men blev mäkta förvånad då jag hängde upp filmen på tork. Den var så gott som helt genomskinlig. Av valör och upplösning syntes inte ett spår! När filmen väl var torr kunde man vid noggrann kontroll upptäcka ytterst svaga skuggningar. Jag har försökt scanna några rutor och så här blev resultatet. 

Tänk att det gick att få fram detaljer från den här "blanka" filmen som framkallades i för gammal Xtol. Men resultatet blev ju inget vidare. Det verkar nästan som om framkallaren löser upp emulsionen för så här ser alla bildrutor ut med massor av vita prickar.

Samma gamla soppa men här har jag dragit upp kontrasten i PS. Lite bättre blev det.

Här har jag använt färsk framkallare och bilden har betydligt mer High Fidelity (?) än bilderna ovan. Den är helt fri från vita prickar. Filmen som jag använt till alla bilderna är TMAX 400.

Slutsatsen man kan dra av det här "ofrivilliga experimentet" är att tillblandad förrådslösning av Xtol bör förbrukas inom fyra månader. Mina problem dök upp efter drygt fyra månader. Det är möjligt att man kan förlänga hållbarheten om man förvarar framkallaren svalt och i lufttäta glasflaskor eller liknande. Jag har förvarat framkallaren i rumstemperatur och i en femlitersdunk av plast. Som sagt, färsk soppa är bäst!

På återseende

/Torbjörn