Rapport från min altan

Meteorologerna hade lovat sol idag så jag planerade att ta en tur till söders höjder. Vaknade dock med jätteverk i min vänstra fot och kunde med näpp och nöd ta mig till toaletten. Har haft inflammation i en tå en vecka efter slarvig nagelklippning med slö sax. Dumt nog slet jag bort den nagelbit som kluvits. Blev tvungen att gå till Vårdcentralen där doktorn med allvarlig min skrev ut penicillin. Jag har nu klämt ut massor av var i två dagar så jag hoppas kunna gå ut en sväng på söndag. En liten tur blev det i all fall i dag. Jag öppnade altandörren och gick ut i solen ett tag. En bit framför min altan står en rad med oxlar. I dag satt ett gäng med koltrastar och åt av de bär som fanns kvar. Kring grannens fågelbord flög några blåmesar. I snön ser jag spår efter fåglar, katter och hundar. Kanske har också en hare skuttat förbi. Grillen blev aldrig inställd i förrådet i höstas utan står där kall och skräpig. Från oxlarna har det blåst in en massa löv. Solen skiner så härligt på mig och visst kan man känna lite värme. Om man känner efter.

Grillen kastar sin slagskugga på väggen

En fågel har varit på besök

En annan har åkt kana på snön

Vinbärsbusken Stor-Klas har det kämpigt nu

För några dar sen strök grannens katt Minor förbi här

Blir nog tvungen att måla till sommaren

Från oxlarna har massor av löv blåst in

Blåmesen kikar in i grannens lilla stuga

Innan jag går in kastar jag längtansfulla blickar på grillen

 

På återseende

/Torbjörn

Brand i Uppsala 1975

I tidigare bloggar har jag visat bilder från de stora rivningarna i Uppsala centrum under första halvan av 70-talet. Det hände att en del av de gamla husen eldhärjades. Jag vet inte om bränderna var anlagda men i många av husen bodde utslagna människor så jag kan tänka mig att i många fall var det rena olyckshändelser. Jag minns inte heller om några människor kom till skada. I det kvarter jag bodde i då brann några gamla hus ned.

1975

Utbränt gammalt hus

 

Kamera: Pentax Spotmatic med Super Takumar 3.5/35mm. Film: Tri-X, framkallad i Microdol-X

 

På återseende

/Torbjörn

 

Skidåkaren som flög fram och koltrasten som vägrade flyga

Jag har varit kraftigt förkyld några veckor och kameran har liksom jag fått vila. I söndags kände jag mig piggare och tog med mig kameran på en tur över åkrarna ned till sjön Valloxen. Trots 17 minusgrader var det en hel del folk i farten.  En del var ute med sina hundar. Vi har fått ganska mycket snö och det uppskattas naturligtvis av både hundar och hundägare. På sjön försökte några åka skridskor på den mycket knaggliga isen med ganska dåligt resultat. Bättre gick de för dem som åkte skidor i det fina spåret runt sjön. Jag fäste mig särskilt vid en karl som verkligen låg i och åkte varv efter varv. Han riktigt flög fram.

På hemvägen såg jag en liten rönn som fortfarande bar på flera klasar av rönnbär. Jag gick av från stigen för att komma lite närmare. När jag var nästan framme såg jag den. Koltrasten. Jag var väldigt nära. Den satt uppburrad och stirrade stint på mig. Den vägrade flyga. Försiktigt retirerade jag tillbaka upp på stigen. Nu när det är så kallt ska man inte störa fåglar och annat vilt. De behöver all energi för att hålla sig varma. Om jag lyft kameran när jag stod alldeles intill hade den förmodligen blivit skrämd och flugit sin väg. Nu fick jag nöja mig med en bild i ett sämre läge.

 

Skidåkaren som flög fram

 

Koltrasten som vägrade flyga

 

På återseende

/Torbjörn

 

Under vajande fanor och flammande apeller

Jag har alltid tyckt att det är något visst med första maj. Man är ledig och så är det första dagen i vårmånaden. Nu är det ju inte alltid vårväder den dagen utan ofta är det grått och kallt. Det som alltid förgyllt dagen är arbetarrörelsens demonstrationståg. Tyvärr så har det varit ganska glest i leden de senaste åren. Jag tycker fortfarande att det är en mäktig känsla att se människor bära på fanor och apeller och höra när orkestern klämmer i med Internationalen och Arbetets söner. Bastrummans dån riktigt känns i maggropen när tåget passerar. Det är fint. Här visar jag några bilder från förstamajtåget 1981 i Uppsala. Tåget gick från Vaksala torg till universitetet. Det var snöglopp och snötäcket var decimetertjockt. Kallt och ruggigt med andra ord.

1981

Här har tåget marscherat några hundra meter

 

Det var kris även 1981. Vaksalagatan

 

Trumsektionen i aktion. Vaksalagatan

 

Här passerar tåget Stora torget

 

Tåget passerar Nybron. I bakgrunden backen upp mot Carolina Rediviva

 

Bygg nytt och riv det gamla!

 

Handelsanställda demonstrerar

 

Byggfackens apeller

 

En stolt fanbärare

 

Kvinnor och män sida vid sida

 

Årets nykomling!

 

Apell för de förtryckta

 

Apell för den nybildade, och fria, polska fackföreningen Solidaritet

 

Aktuella internationella frågor 1981

 

Även barn och ungdomar demonstrerade

 

Ungdomsorkestern

 

Män som hatar kvinnor?

 

Kamera: Pentax Spotmatic med Super Takumar 3.5/35mm, 1.9/85mm. Film: Tri-X, framkallad i D76

 

På återseende

/Torbjörn

 

 

 

Sylvia Vrethammar 1971

Jag gjorde min militärtjänstgöring dels vid S3 i Boden, dels vid S1 i Uppsala. Grundutbildningen genomfördes några månader i Boden och i februari 1971 inställde jag mig på S1 i Uppsala. Vid den här tiden planerades en nedläggning av S1. Regementet var väldigt nedslitet och hur det såg ut på logementet ska vi inte tala om. Jag hade lyckats få ett andrahandskontrakt på ett studentrum och frågade därför kompanichefen om jag kunde få bo där i stället för på luckan. Mycket bra idé, tyckte kompanichefen. Så hädanefter cyklade jag varje morgon från Sturegatan "till jobbet" på S1. Det var en härlig tid. Jag hade under våren gått en fotokurs för John Chang McCurdy vid dåvarande Kursverksamheten i Uppsala. Innan hade jag ansökt om kursbidrag vid Personaldetaljen på S1 och detta beviljades omgående. McCurdy var en mycket inspirerande lärare som manade på oss hela tiden. "Ut med er bland folk och ta alltid kameran med" fick vi ständigt höra. Jag stötte på honom senare vid de s k folkfesterna i Uppsala (se min blogg) och han gav mig hela tiden små tips.

En ljuvlig sensommarkväll 1971 uppträdde Sylvia Vrethammar på Parksnäckan i Uppsala. Parksnäckan är en utomhusscen i Stadsträdgården, inte långt från Studenternas IP. Här uppträder varje sommar olika artister. I pausen kan man köpa kaffe och bulle. Ett jättemysigt ställe. Som redan sagts så uppträdde Sylvia Vrethammar här en sommarkväll 1971. Jag minns att det var fullt med folk och Sylvia var härlig att se på och lyssna till. Gillar hennes tonsäkra, lite jazziga röst. Den här kvällen fick jag konkurrera med pressfotograferna om utrymmet kring scenen. Det gick alldeles utmärkt. När man väl tagit sina bilder gick man undan för att lämna plats till de andra. Så gjorde alla. Och här är kvällens artist....Sylvia Vrethammar.

 

Kvällen var ljuv och mycket folk hade kommit

 

Dansarna värmde upp bakom scenen

 

Sylvia välkomnar publiken

 

Alla artister har en baksida

 

Fin publikkontakt

 

Där borta, kära publik, står Torbjörn

 

Spexar lite

 

Som sagt, mycket folk var det som kom och lyssnade

 

Showar lite för orkestern

 

Sylvia avslutade spanskt

 

Kamera: Pentax Spotmatic med Super Takumar 1.9/85 mm. Film: Tri-X, 800 ASA, framkallad i D76

 

På återseende

/Torbjörn