Mor och far far på semester
När mor och far åkte på semester började det alltid med en bild vid bilen innan de for i väg. Bilen var naturligtvis nytvättad och nystädad. Far tog körkort ganska sent i livet och det fanns ingen bil i vår familj när jag var barn. Det här utvecklade sig till en ritual och det blev ingen riktig semesterresa förrän de här bilderna blev tagna. Mor hade bakat skorpor och kubb som de packade ned i två stora plåtburkar, som det en gång i tiden hade förvarats mandelmassa i. Pappa var länge bagare och tog ibland hem tomma sådana här plåtburkar från bageriet han arbetade i. Burkarna finns fortfarande kvar i föräldrahemmet där min bror Stefan nu bor.
För en tid sedan fick jag ett kuvert med negativ av Stefan. I dag grovsorterade jag dem. Först efter filmformat och sedan efter fabrikat. I kuvertet finns tre filmformat, mellanformat (6x6), instamatic samt småbild. Fabrikaten är Agfa, Fuji, Kodak och Sakura. När jag grovsorterat negativen blir det inte särskilt många negativblad. Det blev inte så många bilder tagna och en film kunde sitta väldigt länge i kameran. Kameran kom fram under semestern och vid högtidliga tillfällen men knappast annars. När far fyllde 55 (eller 60) köpte jag en Olympus Trip till honom och då verkar det som om det blev fler bilder tagna. Kanske var det roligare att fotografera med Tripen.
Jag vet inte om det finns ytterligare fler negativ kvar efter mina föräldrar. De äldsta, svartvita, är förmodligen "bortstädade" för de har vi inte lyckats finna. Negativ som under en längre tid legat i ett kuvert och skavt mot varandra får naturligtvis skador. Kvarblivna klisterremsor ställer också till det och så åldras ju naturligtvis filmen också. Alla mina svartvita negativ har jag prydligt insatta i pärmar men de allra flesta färgfilmsnegativ ligger kvar i kuverten bilderna levererades i. Det finns m a o fortfarande utrymme för förbättringar.
De här bilderna är tagna under andra hälften av 1960-talet gissar jag. Exempel på filmskador kan ses på min far. Han är här 13–14 år yngre än vad jag är nu. Ett faktum inte helt lätt att ta till sig. Tiden blir ett förunderligt ting.
På återseende
Torbjörn



Far köpte den här bilen lätt begagnad omkring 1967 och han höll den väldigt fin hela tiden. Vill minnas att fjädringen var ganska mjuk så det var en bil för finåkning.
/Torbjörn
Det blev något av en vändpunkt i livet för mina föräldrar när de skaffade bil. Det blev både kortare utflykter och längre resor och efteråt fanns det alltid något att berätta. En rolig tid var det för oss alla.
/Torbjörn
/Stephan
Kanske semestern på något vis var "heligare" förut än vad den är i dag och därför omgärdades med sådana här ritualer. Nu packar vi bara väskorna och sticker i väg utan några som helst preludier. På den tiden var nog det färdiga "kortet" det viktiga, som sattes in i album, medan negativen mest var i vägen och hamnade lite här och där.
/Torbjörn
Härligt med gamla negativ lite repor gör inget i en dokumentärbild slarvade själv med förvaringen
i början som så många andra.hälsningar/Bo-Lennart
Jag gillade också den här lite bulliga modellen och just den här bilen var i väldigt fint skick. Far skötte definitivt bilen bättre än sina negativ :).
/Torbjörn
Blev som ett fint tidsdokument på så vis.
Eftersom de skaffade bil relativt sent i livet så blev semestertrippen årets höjdpunkt och naturligtvis skulle då avfärden dokumenteras. Sedan följde bilder när de stannade på vägen för att dricka kaffe och senare äta lunch. Väl framme så blev det typiska semesterbilder med bad och utflykter. Bilderna var inte särskilt märkvärdiga men desto intressantare var min fars berättelser kring dem. Han var en suverän berättare och det är i dag trist att konstatera att de här berättelserna aldrig blev inspelade på band. Fast både jag och min bror hade varsin bandspelare.
/Torbjörn