En återuppväckt plåtslagare
Gick Sven vilse?
I morse var jag lite orolig när jag var tvungen att lämna trygga Uppsala för att besöka stora Stockholm - i synnerhet som Sven hotat med att våldgästa den här delen av landet och göra livet surt för oss
Som tur var hade Sven inte hittat fram när jag lämnade dagens arbetsplats och det var t.o.m. så att man kunde se skymten av lite blått i himlen :)
Med lite knasiga vinklar kunde man i alla fall får det att se ut som om världen blåst omkull ...
Ha det, och hälsa Sven när ni ser honom!
Dagens I-landsproblem: Fjärr eller timer?
I mitt föregående inlägg avhandlade jag den heta frågan om hur man får fotografera barn (i synnerhet vuxna kvinnliga barn), men idag blir det något helt annat :)
Förra vintern såg min bil ganska ofta ut som i den första bilden i det här inlägget, och i år bestämde jag mig för att åtminstone förebygga en del av problematiken genom att låta montera elektrisk motor- och kupévärmare!
Lilla Bilen på kvällen den 5 december 2012
Det var många många år sedan jag ägde en bil utrustad med såna lyxvaror, och på den tiden var åtminstone själva kupéfläkten ett ganska stort åbäke som värmde upp även en stor bil till temperaturer som närmar gränsen till vad finnarna står ut med i bastun. Den kupéfläkt jag fick monterad idag är ungefär lika stor som ett fodral till en dubbel-CD, fast det kanske inte säger så mycket för den yngre generation som är van att all musik får plats i mobiltelefonen. Den är hur som helst liten och sitter snyggt och prydligt monterad på mittkonsollen i passagerarens benutrymme (som är förvånansvärt stort i Lilla Bilen). Värmaren har inte så hög effekt, men det skulle nog räcka med en vanlig glödlampa på 60 watt för att hålla rutorna isfria (motorvärmaren drar nog dock lite mer).
Jag parkerar min bil så nära vägen som möjligt, vilket kanske framgår av brevlådorna i bilden - de måste ju nu för tiden sitta i klump så att alla de firmor som delar ut posten ska får det lättare. Anledningen att jag parkerar där är att det blir mycket mindre skottande än om jag skulle köra in bilen längre på tomten, och det innebär också att jag ikväll har gjort en jättesnygg dragning av skarvsladd från huset till grinden (25 meter sladd räckte precis).
Jag köpte också ett litet fjärrstyrt eluttag som jag satt i vägguttaget på huset så att jag kan starta bilvärmaren närhelst jag får för mig att det är dags att tina upp bilen, och det fungerar alldeles utmärkt - jag kan t.ex. ha fjärrkontrollen på mitt sängbord och trycka på knappen så snart jag vaknar, och eftersom bilen är så liten torde den vara well done när det är dags att åka.
Det finns dock ett litet problem med detta. Hur tusan vet jag att fjärren lyckats få kontakt med mottagarenheten? Inget indikerar huruvida den lyckats starta bilvärmaren eller inte, och jag kan visserligen trycka flera gånger på knappen för att vara säker, men jag kan ändå inte veta. Ett alternativ är att jag öppnar ytterdörren och lyssnar på mottagaren innan jag trycker på knappen (då eluttaget sitter precis utanför dörren), men då skulle jag ju lika gärna kunna skippa fjärren och sätta i eller dra ur sladden manuellt ...
En klassisk variant för bilvärmare är förstås att använda en timer, men det har jag ju bara nytta av om jag vet exakt när jag vill åka någonstans. Ska jag ut och okynnesköra på oplanderade tider måste jag ändå sticka ut nästan i kylan och aktivera en dylik.
Svåra frågor detta, precis som frågorna kring vad man får fotografera eller inte. Har ni några bra svar får ni gärna posta dem!
En sak är jag dock rätt säker på; om bilen ser ut som i bilden nedan hjälper vare sig fjärrkontroll eller timer - den bilägaren fick nog invänta våren eller använda ishacka :)
En ledsen Mini två dagar innan julafton 2012
Ha en fortsatt trevlig julmånad (som förhoppningsvis blir lite vitare snart så jag får riktig nytta av dagens bilinstallation) :)
Moralpanik!!!
Veckans avsnitt av SVT:s "Alla är fotografer" handlade om fotografering av barn. Barn som i små människor och barn som i avkomma (i det här fallet Johan Rheborgs 20-åriga dotter Josefin). Rheborg valde att fotografera sin vuxna dotter iklädd avklippta jeans och en topp, och det har fått både forumskribenter och andra att gå i taket. Bilden hittar ni på Johan Rheborgs flickr.
Jag fotograferar mina egna söner i alla möjliga situationer och klädsel, och vare sig de eller jag tycker att bilderna är olämpliga för allmänt beskådande, men när det sker i public service på bästa sändningstid blir det uppenbarligen för mycket för många. På expressen.se skriver fotografen Linnéa Pettersson totalt ner programmet och förstår inte hur inslaget kunde visas.
Sönerna på Isle of Mull 2005
Också här på fotosidan.se är det en del som hävdar att det var ett synnerligen olämpligt beteende av herr Rheborg att fotografera sin dotter på det vis han gjorde (och somliga ger också kängor åt den gubbslemmige skolfotografen som var med i avsnittet.
Sonen Felix i november 2005
Varför är det så känsligt med bilder av barn (t.o.m. vuxna barn)? Visst finns det otäcka nätpedofiler och andra sjuka människor som kan tänkas gå igång på bilderna som blivit mycket mer lättillgängliga i och med Internet, men ska vi som gillar att fotografera barn för den skull avstå från att fotografera eller publicera bilderna?
Sonen Oliver med klasskompis jag glömt namnet på. Valborgsmässoafton 2006.
Visst finns det tillfällen där det är olämpligt att fotografera, och alla bilder ska kanske inte läggas upp till allmän beskådan på nätet, men jag tycker inte bilderna som visades i teveprogrammet hör till den kategorin. Det är uppenbarligen väldigt viktigt för PK-maffian att alltid gripa in när det finns minsta misstanke om att någon beter sig på ett oacceptabelt sätt. Att programmet visas av SVT gör det till en ännu tydligare måltavla än om det sänts av någon av betalkanalerna.
Oliver i juni 2006
Efter att första avsnittet av Alla är fotografer sändes var det massor av folk som klagade på det - kanske främst för att två komiker inte under några som helst omständigheter skulle kunna göra något vettigt av ett så känsligt ämne som fotografering (som måste tas mycket seriöst alltid och hela tiden). Tongångarna förändrades lite efter andra avsnittet, men det var fortfarande bara ett underhållningsprogram som inte har så mycket med fotografi att göra.
Felix, april 2010
Onsdagens avsnitt verkat få många att glömma det där med underhållningen, och i stället fokusera på att det faktiskt handlar om bilder. Tyvärr handlar det uppenbarligen om fel bilder och fel fotografer. Skolfotografer är per automatik snuskgubbar, och att be sin vuxna dotter ta av sig tröjan är något helt vansinnigt olämligt att göra.
Felix, februari 2007
Det ska bli intressant att läsa i forumet och diverse krönikor efter nästa avsnitt, och se vad som är fel med programmet då. Själv tycker jag det är intressant och underhållande, men lite för kort - 30 minuter gör att man missar mycket (som att Rheborg gjorde den klandervärda bilden av sin dotter med en analog kamera och inte den Canon han sprayar med i programmet).
Ha det gott!
Tanken var god ...
... men ibland blir det inte som man tänkt sig ;)
Jag tänkte att min lilla RX100 II kunde vara en lämplig kamera för "gatufoto" från bilen, genom att sätta den på instrumentbrädan och fjärrstyra den från den iPad Mini jag brukar använda som GPS.
Det första problemet jag stötte på var att mitt gorillapod var rätt svårt att klämma fast på ett sätt som hindrar kameran från att åka omkring eller trilla ner på golvet, men det gick att få till ganska bra. Nästa problem som syns tydligt i bilden ovanför är att jag nog måste tvätta vindrutan både in- och utvändigt om det ska bli nåt vettigt ...
Kameran var först inställd på autofokus, och som synes fungerade inte det heller så bra. Ofta for fokusen omkring utan att hitta något, och då blir det inte så lyckat ...
Om jag inte körde så fort, vägen var slät och efter en del efterbehandling i Lightroom så gick det att få till något som åtminstone liknar en bild som kanske går att stå ut med ...
Ytterligare ett problem med ministativet är att det p.g.a. sin konstruktion är tämligen mjukt, vilket gör det synnerligen olämpligt som bilstativ på ojämna vägar - det skakar åt alla möjliga håll :)
Här är jag nästan hemma, så sedan blev det inga fler försök idag! Jag kommer dock inte att ge upp detta, och ska försöka hitta något litet sugkoppsstativ i stället (och tvätta vindrutan) - jag är övertygad om att den här tekniken kommer kunna vara användbar :)
Hadet!
Självporträtt sedan urminnes tider (åtminstone sedan 2005) - V
Jag lovar - det här är sista blogginlägget i serien, så efter det här slipper ni så himskans många bilder av mig (förra inlägget finns här). Jag lovar dock inte att det inte blir självporträtt rent generellt, för det kommer jag inte kunna hålla :)
En galning i december 2012
I förra inlägget lovade jag att vara på Fotomässan så att ni som ogillar mina bilder (eller min moderering) skulle få banka på mig, men jag fegade ur i sista stund. Sorry, men det kommer nog fler chanser :)
Ett försök att se seriös ut i mars 2013?
Alla bilderna i det här inlägget har jag haft med i tidigare blogginlägg (tror jag), men de tål att upprepas. Det jag kan konstatera är att mina försök att se seriös ut kanske inte alltid ger så kul resultat - då ser man ju att jag är ännu fulare än när jag gör grimaser och ser knasig ut ...
Vete tusan hur jag tänkte här (också i mars i år)
I början av oktober av år köpte jag mig en liten kompaktkamera som förutom att ha möjlighet till ovanligt bra bildkvalitet för sin storlek, också ger oanade möjligheter till just självporträttering (en Sony RX100 II).
En sur en den första november
Det roliga med den lilla kameran är att den går att fjärrstyra från min mobil eller padda (vilket jag gjort i bilden ovanför och följande bilder). I stället för att bara använda självutlösare eller fjärrutlösare kan jag alltså se direkt hur självporträttet kommer att se ut :)
Ett helt gäng bilder sammansatta till en
Nåja, i den ovanstående bilden kunde jag inte förutse resultatet, eftersom det är många bilder inblandade, men jag kunde åtminstone se till att göra en massa olika grimaser som förhoppningsvis skulle gå att kombinera. Resultatet är kanske inget som lämpar sig för LinkedIn, men på t.ex. fejjan funkar det bra :)
Mobilbild?
I ovanstående bild har jag försökt få det att se ut som om jag fotograferat med mobilen, fast det egentligen är en helt annan kamera som gjort bilden (och iFånen bara använts som skärm). Skärpan sitter fel (det går inte att styra var den ska fokusera via mobilen tyvärr), men i övrigt tror jag inte det skulle gått att få samma bildkvalitet från telefonen ...
Skitbild!
Avslutar den här serien med ett exempel på hur hemskt det kan bli när man utnyttjar fjärrstyrda kameror på absolut sämsta och mest kränkande sätt.
Det var allt jag hade att bjuda på i den här lilla serien, och ni som av någon outgrundlig anledning vill se bilderna i jättehög upplösning hittar dem i sitt eget flickralbum.
Tack för titten :)
P.S. Eftersom jag nu har en självporträttskamera, lär det bli fler såna bilder i kommande inlägg, men kanske inte en hel kavalkad med dem ...





















