Plintsberg 60 år

Ja, nu är det ju inte själva Plintsberg som fyllt 60 utan det är jag. Ingen idé att hymla med åldern, det är som det är nu.

Det var 10 år sedan vi var till Plintsberg sist. Min sambo är 10 år äldre och när han fyllde 60 så hittade vi på detta ställe. Ett litet pensionat som ligger några km "ovan" Tällberg.

Fyller man år den 27 juli så kan jag säga att det är nog 99% chans att det är fint väder, kan inte minnas något annat. Stämde även detta år. Så det blev ett par vackra dagar där.

2009, när sambon fyllde, det var i Oktober, då hade jag just köpt min första digitala systemkamera ( som jag då fått när jag fyllde 50 ) Så jag börjar med att visa några bilder från 2009. Kameran stod naturligtvis på auto då, hade inte hunnit lärt så mycket. Men det gick det också.

Vi hade varit hos bekanta i Rättvik och när vi åkte hem genom Tällberg så såg vi knappt något för den tjocka dimman, men på väg upp till Plintsberg så var det som när man flyger och kommer upp genom molnen. Det var en rätt häftig syn.

Det var skog bredvid pensionatet 2009, då såg det ut så här

År 2019 såg det ut så här där stigen gått, inte så passande tycker jag.

I år blev det även en del mobilbilder på omgivningen och den härliga vyn över Siljan som man så vackert ser från altanen. 

Pensionat Soltägtgården

Skål !

Är det det här som kallas nattlysande moln ?

Avslutar med en abstrakt bild över Siljan 

  // Ing-Marie

Väluppfostrade ungar

Som vanligt har det  varit mycket smått vid min matning den här tiden. Först kommer det en massa pilfinksungar, ständigt tiggandes trots att dom kan äta själva. Likaså talgoxar, grönfinkar, skator,bofinkar och gråsparvar, alla sitter dom där och gapar på mat när föräldrarna kommer.

Men häromkvällen så kom domherrens unge, aldrig sett den förr. Så kul att få se den. Den satt så snällt och bara väntade medans pappan åt sina frön, inte tillstymmelse till tiggeri där. 

Dagen efter så hade den sitt syskon med sig, dom satt lika fint då också.

Och nu i kväll när vi satt ute och åt och jag tittar till på pinne, då sitter det tre syskon där. Fortfarande är det bara pappan som äter, mamman har jag inte sett till. 

Skall bli kul att se kommande kvällar hur det hela fortsätter. Kommer dom att våga sig fram för att ta sig några frön, eller låter dom bara pappa äta.

// Ing-Marie

En salig blandning, utan röd tråd

Dåligt med både bloggar och besök här nu. Man tror att man skall ha en massa tid när man man har semester men jag tycker det nästan känns tvärtom.

I juli 2011 skrev jag min första blogg och har skrivit minst en blogg varje månad sedan dess. Nu kände jag att det kan jag ju inte spräcka.

Så här kommer nu ett urval av bilder som blivit till under Juli månad.

Nyckelpigor gör nyckelpigor

Flugan

Reflektion från spindelnät

Gott om baldersbrå i år

Liten och stor

Blomsterkille, brorsans barnbarn

Grannens tös

Livsnjutare

I min vildvuxna trädgård

Skogsödla, tror jag.

Blomsterväg

Skrämd gröngöling. Inte av mig utan två skator som jagade bort den.

Nora på 7-årsdagen

Litet bygge.

Dom tre sista bilderna är från mobilen, som jag får ta till då jag vill ha lite mera vidvinkel.

Nu har jag i alla fall en blogg i juli, kanske kan det bli någon till innan månaden är slut.

  // Ing-Marie

Underhållning

Den här tiden har jag hur mycket som helst att titta på från min altan. Många bevingade blir lite personliga då man ser dom ofta, vissa känner man igen år från år.

Pilfinkarna har min baksida som sitt sommarboende, ser dom aldrig på vintern, då bor dom tydligen någon annanstans. Det verkar bli nya kullar lite då och då.

Måzart, vår tama mås, han återkommer ju varje år. Han kan stå på garagetaket i långa stunder, så det är bäst att stretcha ben o vingar så dom inte stelnar till.   Oftast får han något att äta. Han låter aldrig utan han står bara där så han stör ju ingen. Förutom att jag kan känna mig lite psykad då jag försöker mig på en bok i hammocken.

Skatorna kan vara lite jobbiga här på baksidan, men den här som numera heter Enben kan man ju inte låta bli att tycka synd om. Den var väldigt smutsig en dag och såg väldigt hängig ut, fick då se att den förlorat ett ben, då har man ju inte hjärta att skrämma iväg den. 

Herr och fru domherre är trogna varandra, dom gör det mesta tillsammans.

Kurran kommer nog en sväng varje dag. Men häromdagen gick det lite för långt då sambon hörde något som lät på parketten i rummet, då kommer hon gående ända borta i hallen. 

En dag fick jag en överraskning då stenknäcken dök upp. Inte varje år jag ser den. Väldigt skygg, men några bilder har jag fått .

Pappa grönfink med en av sina ungar.

Mycket kiv om maten

Kul i poolen har dom emellanåt. Får nog skaffa en trampolin så dom slipper stå på varandra .

Avslutar med lite modevisning.

Ha en skön söndag ! 

  // Ing-Marie

Ny kompis

Förra veckan fick jag en ny kompis, Fröken ekorre. Hon har underhållit mig en hel del nu. Första dagen jag såg henne så smög jag försiktigt ut, men det hade jag inte behövt. Hon är fullständigt orädd, kommer nästan för nära när jag lägger mig ner för att få en låg vinkel. Vet inte om det är samma som var här förra året,  hon verkar väldigt van med människor.

Hon  måste nog försöka få på sig ett par sommarbyxor snart, fortfarande vinterklädsel på den nedre delen, tröjan har hon däremot fixat i sommarmaterial. 

Efter regnet.

Det har nog blivit onödigt många bilder på henne, men det går ju inte att låta bli :-) 

  // Ing-Marie