Den kaffetörstiga kajan
Jag hade precis tittat på Lena Pesulas utställning på Broströms café i Uppsala och satt nu med en kopp kaffe och en rejäl frukostmacka vid ett av uteborden. Solen hade ännu inte kommit på den här sidan av huset så den medhavda tröjan kom väl till pass. En man sätter sig vid bordet intill med en kopp kaffe. Han tänder en cigarett och tycks njuta av den stillhet som råder kl 10 på förmiddagen en bit in i juli då många är bortresta på semester.
Efter ett litet tag börjar vi prata om det rådande vädret och samtalet utvecklar sig efterhand till att handla om mannens tid som militär i Boden. Då jag själv gjorde en del av min militärtjänstgöring där så hade vi en hel del att prata om. Nu bor han sedan många år i Uppsala och ägnar stor del av fritiden till att sköta om sin odlingslott.
En kaja uppenbarar sig plötsligt och sätter sig på mannens knä. Den verkar vara väldigt sugen på mannens kaffe, kanske är det cappuccino, och han kastar ideligen blickar åt det hållet.
En kaja landar plötsligt på mannens knä
Den är väldigt intresserad av mannens kaffekopp
Men mannen vill ha sitt kaffe för sig själv
Den tycks fundera ett tag hur han ska lyckas överlista mannen
Sedan gör den ett försök
En sista vädjande blick, men mannen är obeveklig
Då försöker jag väl hos fotografen då. Har du nå't kaffe att bjuda på?
Jag skrapade ihop lite brödsmulor som den fick nöja sig med. Om du prompt vill ha kaffe så försök med Landings på gågatan, föreslog jag kajan
Efter sitt misslyckade försök att få sitt morgonkaffe på Broströms café fick kajan nöja sig med lite brödsmulor. Kanske fick cafégästerna på Landings senare se honom spatsera omkring bland borden.
Ni som har möjlighet, passa på att se Lenas fina utställning.
På återseende
/Torbjörn









Tack Tommy. Kajan var väldigt sällskaplig av sig och jag misstänker att det här är hans stamcafé :).
/Torbjörn
Tror att kajan blev helt nöjd med brödsmulorna.
/Stephan
Tack Stephan. Ibland får man nöja sig med smulor från den rike (nåja) mannens bord och kajan verkade nöjd med sin lott.
/Torbjörn
En jättefin bildserie på kaja och man!!
Tack så mycket Anne-Sophie. Kajan flaxade runt mest hela tiden och jag skulle naturligtvis ha ställt in kameran på följande-AF. Det är ju lugna rörelser som gäller vid sådana här tillfällen och kameran låg redan på bordet.
/Torbjörn
Tack så mycket Per. Det är viktigt att alltid ha kameran med sig. Har man tur kan man få träffa en kaffesugen kaja :).
/Torbjörn
Med en kajas envishet fångade du den.
Det fanns inga tveksamheter här. Bara att skjuta på :).
/Torbjörn
//Ewa
Tack så mycket Ewa. Vad roligt att du gillade min lilla story.
/Torbjörn
Tack så mycket Dan. Det händer ju saker hela tiden och om man gör sig tid kan man fånga några av dem.
/Torbjörn
/Anna
Tack så mycket Anna. Ibland kan suget efter kaffe bli för stort, även för en kaja.
/Torbjörn
Enstaka kajor däremot kan vara riktigt roande bekantskaper, precis som i detta fall.
En härlig liten bildstory, tack för att du delade med dig av den!
Tack Erik. Kajor är klyftiga fåglar som vet hur man tar för sig och när de samlas i stora flockar blir det skränigt. Jag tror det här var en ungkaja utan stadigt sällskap för kajor uppträder annars ofta parvis.
/Torbjörn
Jag hade en liknande upplevelse i Ljungskile en gång där jag satt ute och åt pizza . Självklart bjöd jag den fina fågeln på en liten pizzabit. Blev lite sura miner av ägaren men jag log gott.
Tack så mycket Agneta. Jag har ju länge beundrat dina måsbilder och det gläder mig att du gillar den här lilla historien. Fågeln i Ljungskile uppskattade säkert din givmildhet och väntar nog på att du ska dyka upp där igen :).
/Torbjörn
Hälsningar Lena
Tack så mycket Lena. Vad roligt att du gillar ettan och sexan för de två är nog också mina favoriter. Kajor är väldigt klyftiga fåglar och det är kul att studera dem på närmare håll.
/Torbjörn
Dom är inte det minsta rädda för människor.
Ha det gött.
// Tommy
Tack Tommy. Den här kajan var framfusig och orädd men naturligtvis hela tiden på sin vakt.
/Torbjörn
Tack Dan. Det gläder mig att du tycker om bilderna.
/Torbjörn
Vilken fantastisk liten bildserie!!!!! Superhärlig...
Och så påpassligt och bra fotograferat.
Fö; hoppas du mår gott...
/ Lena E
Tack så mycket Lena för din trevliga kommentar och omtanke. Jag har semester just nu och har det jättebra. Hoppas det är OK med dig med.
/Torbjörn
Idag var jag och fotade på en grillplats mellan Gislaved och Hestra, och när jag kom dit vimlade de av Blåa Jungfrusländor. Dom var totalt orädda och satt på både Tim, min gubbe, på min tumme, och på kameran flera gånger. Man blir lite paff för man förväntar sig inte att fåglar, insekter, eller vad det nu må vara gör så...
Men det är små magiska stunder som dom som gör livet så glatt! =)
Ha en fin kväll Torbjörn!
Tack så mycket Heléne för din fina kommentar. Det är en härlig känsla att komma djur nära och visst kan de ögonblicken vara magiska. Ser fram emot dina bilder på sländorna.
/Torbjörn
Tack Margareta. Ja, det var en sällskaplig rackare som dessutom tycktes vara en van kaffedrickare :).
/Torbjörn