Varsågod, här är ditt liv

För ett tag sedan köpte jag en Reflecta RPS 7200 filmscanner. Jag har tänkt att i fortsättningen scanna all småbildsfilm i den scannern och de större negativformaten i Epson V750, som är en flatbäddsscanner. Jag har precis börjat utforska Reflectan och kan konstatera att batchscanning fungerar si så där. Efter 2–3 rutor kraschar SilverFast. Förmodligen är det en bugg i programmet som kanske kommer att åtgärdas i senare versioner. Jag har version 6.6 och det är den senaste som finns för den här scannern. Vad jag hittills kunnat se så blir resultatet mycket bra.

Jag planerar att göra en serie fotoböcker med bilder på mina barn. Jag börjar med Fredrik som fyller 39 år den 31 mars. Kristoffer, som nyss fyllt 25 år, får vänta på sin bok. När Fredrik var liten var jag väldigt aktiv med kameran och naturligtvis måste man göra en grov sållning. Det kommer inte att bli lätt men jag börjar från början...

Några dagar gammal har du börjat utforska världen

Trygg i mamma Evas famn

Det här projektet väcker många minnen till liv. Minnen som många gånger är väldigt smärtsamma. Min Eva gick bort på tok för ung och sorgearbetet efter hennes död tar aldrig slut. Så är livet och jag är så här efteråt både glad och tacksam över att jag har världens finaste hobby – fotografering. Jag tänker inte utnyttja bloggen som mitt familjealbum utan ni får se det här inlägget som ett exempel på vad man kan göra med sina bilder. Bilder ska inte ligga gömda i negativalbum och på hårddiskar. I dag finns så många möjligheter att visa sina bilder på. Gör det.

För er som är intresserad av teknik kan jag nämna att kameran är Pentax Spotmatic. Första bilden är tagen med Super Takumar 1.9/85 mm och den andra troligen med Super Takumar 3.5/35 mm. Filmen är Tri-X, framkallad i D76. Bilderna i inlägget är inte "färdigstädade".

På återseende

/Torbjörn

Datorservice från Egypten

Telefonen ringde och i nummerpresentatören såg jag att det var ett långt telefonnummer innehållande landsnummer. Jag kollade snabbt i katalogen innan jag svarade och såg att samtalet kom från Egypten. Vad kul, tänkte jag, känner de till mig i faraonernas och pyramidernas land ;). Jag svarade och en mansröst frågade:

– Do you have problems with Windows?

– No, I havn't, I use Mac, svarade jag som förstod att det var något lurt på gång.

– Oh, I understand, but then we can't help you, sade han då och jag slängde genast på luren.

I globaliseringens tid erbjuder man alltså datorservice från Egypten? Nej, det gör man naturligtvis inte. Jag berättade för Kristoffer när han kom hem från jobbet på kvällen och han visste naturligtvis vad det handlade om. Han undrade om jag lämnat uppgifter om e-post mm men det hade jag naturligtvis inte gjort och samtalet med egyptiern tog högst 20 sek.

Antagligen är de här förslagna människorna ute efter att komma in på din dator på ett eller annat sätt för att få uppgifter om password till banker mm. Antagligen ber de en att gå in på deras "hemsida" och tanka hem ett "antivirusprogram" som är fullproppat med just virus, maskar och annat otyg som sedan kan härja fritt på din hårddisk.

Vem backar och vem går framåt?

Resklar

Får ni samtal från Egypten så var på er vakt!  Annars då. Snön åkte av mitt altantak i dag så nu är det mycket ljusare i vardagsrummet. Liksom droppen till slut urholkar stenen så tär plusgraderna på snötäcket för var dag som går. Det ska bli intressant att se när Valloxen sköljer.

På återseende

/Torbjörn

Islossning, lite tankar om hur barnen har det och så några kvällsbilder

Traskar omkring i Stockholm med min Sony NEX 5N. Den här dagen får kitzoomen följa med. Jag har ingen aversion mot zoomobjektiv, bara de har bra kvalitet, och den här zoomen är riktigt bra. Tvärtom tycker jag att ett zoomobjektiv är idealiskt att använda när man strosar runt på stan. Jag har naturligtvis inget emot fast optik heller utan använder ofta 50 mm och 85 mm till min Sony A850. Ibland saknar jag däremot sökare till min NEX 5N även om skärmfotografering fungerar ganska bra så föredrar jag att se igenom en sökare.

Islossningen på Strömmen är i full gång och snart släpper nog Mälaren ifrån sig sina isflak också. Det är en skön känsla att se flaken segla iväg mellan stadens broar ut mot saltsjön. Jag växte upp på landsbygden och där jag bodde var ytterst få vägar asfalterade. När snösmältningen satte fart rann det vatten överallt och vi smågrabbar dikade och ledde vattnet dit vi ville. Vi tävlande med "båtar" gjorda av småpinnar som vi satte i i någon vattenpöl. Sedan följde vi, springande bredvid rännan, racet ända fram till dagvattenbrunnen ;). Det här var långt före dataspelens intåg i barnens värld ;).

Jag tänker ofta på hur barnen har det i dagens samhälle där de ofta är brickor i politikernas spel om väljarnas röster. Nu har de blivit insatskapital för de fria marknadskrafterna också och blir föremål för diskussioner om avkastning och strategiska placeringar i bolagens styrelserum. Barn är en lönsam business men inte sågade trävaror. Stora Enso lägger ned en mängd sågverk, både här i Sverige och i Finland. Ett stort sågverk i Norrsundet lades ned vid årsskiftet och nu verkar det som om sågverket i Skutskär är på fallrepet också. De får väl satsa på barn i stället Stora Enso, det är en tämligen riskfri business och med lite påtryckning kan man få en kommunal skola för en spottstyver.

Jag ser en liten flicka storgråta vid Sergels torg och hennes mamma försöker trösta så gott det går. Det är skönt att se att det finns en mamma i närheten som bryr sig. Alla barn har det inte så väl förspänt. I Björns trädgård är det full fart på barnens lekar. Det är blankis och de åker pulka nedför den lilla backen. När äldsta grabben var liten åkte vi pulka och snowracer nedför gravkullarna i Gamla Uppsala. Herregud vad fort det gick! Bildbevis finns nog i någon av dialådorna eller negativpärmarna.

Kvällsbilderna tog jag rätt upp och ned handhållet. Jag bländade upp och borde samtidigt ha exponeringskompenserat något för alla reklamskyltar och lampor som lurade mätaren.

På Östgötagatan håller man på att rusta en affär och i ett av rummen står en ensam skyltdocka. Jag tar, eller rättare sagt slänger i väg, ett skott genom skyltfönstret. Jag har ofta sällskap av slumpen när jag tar mina bilder på stan.

Ja, så här kan resultatet bli av en kort runda på stan. Visst är det roligt med den tekniska utvecklingen som förenklar fotograferingen för oss. Fast det är kul att använda enklare kameror också. Omväxling förnöjer. Det är det som är grejen ;).

På återseende

/Torbjörn

Sista vinterbilden?

Februari lider mot sitt slut och våren har börjat sin långsamma vandring norrut över landet. Jag vet inte om den tagit klivit över Stora Bält ännu men i så fall lär det ske ganska så snart. När jag växte upp noterades vårtecknen mycket noga. Allt ifrån när solen orkade kasta sina första solstrålar för året genom köksfönstret till stararnas inspektion av holkarna. Nu tycker jag det är lite oordning i naturen och vissa vårtecken ser man hela vintern ;). Visst såg man en och annan koltrast då också på vintern men nu verkar ingen flytta söderut längre när kylan kommer. Domherrarna verkar ha mat så det räcker i storskogen för det är väldigt sällan man ser dem här på gården.

Dagsmeja har man kunnat notera nu ett tag och snön på taket till min altan åker nog ned snart om plusgraderna håller i sig några dagar till.

Det här blir nog min sista vinterbild. Nu väntar vårvindar friska och porlande bäckar :).

"De snötyngda kastanjerna ramar in årummet mellan Dombron och Nybron. I luften virvlar snöflingorna i sin färd mot det mörka vattnet"

Bilden kan också ses här i UNT.

På återseende

/Torbjörn

Porträtt på kämpar

I söndags genomfördes Vikingarännet på skridskor mellan Uppsala och Stockholm. Drygt tvåtusen skrinnare hade anmält sig och de fick en tuff uppgift när de senaste dagarnas mildväder hade mjukat upp isen och på flera ställen stod vattnet upp till fotknölarna. Jag mötte åkarna i Sigtuna under några timmar. Då hade de åkt tre mil från starten i Uppsala. Många var trötta och genomblöta och alla jag pratade med tyckte att isen var förfärligt dålig. Flera av åkarna passade på att bryta här och några av dem hade kört omkull och gjort sig illa. En kille körde omkull i full fart precis framför mina fötter men han reste på sig direkt. Blöt men oskadd.

En kvinna hade sin blandrashund med sig på färden i sin ryggsäck. Vid pausen i Sigtuna spatserade den käckt omkring bland funktionärer och motionärer och fick sig en godbit här och där. Givetvis hade matte med sig lite matsäck också. Ett par från publiken hade med sig en mycket fin och väluppfostrad cockerspaniel. Eftersom jag själv haft en cocker så blev det naturligtvis en pratstund med både jycken och ägarna ;).

I Sigtuna får både åkare och publik fullservice. Det bjuds på blåbärssoppa, bullar, bananer, nygräddade pannkakor med sylt och likaledes nygräddat tunnbröd. Jag testade pannkakorna och de smakade förträffligt. En del av åkarna har egen matsäck med sig och sitter kvar länge på bänkarna. Väldigt många tar fram mobilen och ringer hem.

Den här gången blir det nästan uteslutande porträtt. Jag samtalar naturligtvis med dem jag fotograferar. Några är fåordiga medan andra vill prata nästan hur länge som helst. Atmosfären är mycket trevlig och ingen känner sig besvärad.

Jag har valt att presentera de flesta av porträtten i färg. Ibland fungerar inte färg alls, speciellt om det finns skrikiga röda och orangea ytor med i bild. Då passar svartvitt bättre. Svartvitt fungerar naturligtvis förträffligt i andra sammanhang också.

Fler bilder kan ses här och de fungerar bäst i fullskärmsläge.

På återseende

/Torbjörn