EMAKS BETRAKTELSER

Nystart med bloggande på fotosidan från hösten 2013. Dessförinnan relativt inaktiv sedan våren 2012. Rensade då bort allt från mitt tidigare medlemskap som startade 2003. Här kommer fortsättningen. Men vänta dig inte dagliga blog-poster, det har jag inte tid med.

EMAKS BETRAKTELSER 437/Sånt som kommer i ens väg...

"From my ongoing project" och sen ett kryptiskt namn/rubrik på det hela. Ja så brukar det presenteras när man lägger ut bilder på diverse medier från det man håller på med. Men mitt projekt är "ongoing" hela tiden. Visst händer det att man letar upp och återkommer till miljöer man sett eller besökt tidigare, men det mesta är sånt man passerar eller stöter på under den vanliga/normala resan genom livet. Så något fotograferande i projektform, där man letar efter en viss typ av bilder som ska passa på temat, det blir det inte så ofta för min del. Det är helt enkelt sånt som passerar i min väg som blir förevigat med kameran. Och här är två såna bilder. Fotograferade när vi stannade för att äta matsäcken som vi hade med oss på hemvägen från Stockholm förra veckan. Och i dessa Coronatider letar man sig inte in på ställen där folk brukar stanna, utan man svänger in på nån avkrok och då kan sånt här dyka upp. Bara att komponera och trycka av.


BW13 - 2020.


BW14 - 2020.

Som oftast är det mörkrumskopior och här är de gjorda på Fomatone MG 532II. Kamera var Praktica PLC3 + Zeiss Jena Flektogon 2,4/35mm, och filmen Eastman Double X 5222. Den bästa film jag någonsin använt. Hade funderingar på att själv köpa ändbitar från filmbolag, som blivit över från filmproduktion för många år sen. Man kunde då köpa dom skitbilligt. Tyvärr blev det aldrig av. Nu finns sånt här att köpa, både i 10m, 30m och 100 m rullar och även färdigladdat på kasett, från firmor som tar rejält betalt för kalaset. Synd att man inte fick fingrarna ur då för många år sen, det hade man kommit undan mycket billigare med.
//

Postat 2020-07-21 09:34 | Läst 616 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 436/Årsta - v 28 juli 2020

Bilderna på den användbara filmen Eastman 5222, från v 28 i huvudstaden, är nu i stort sett färdiga som mörkrumskopior. Tyvärr exponerade jag de två andra filmerna (Ferrania P30) efter den uppgivna känsligheten 80 ISO. En av dom är framkallad och den visade sig vara kraftigt underexponerad. 20 ISO stämmer nog bättre (har skrivit om det i en tidigare blogpost). Hur jag ska framkalla den andra som jag exponerat efter 80 ISO vet jag inte, men Rodinal är ju känslighetsutynyttjande så kanske det blir Fomas R09 för att eventuellt rädda något?

Bara en ruta såg bra ut på den första 80 ISO filmen (se tidigare blogpost), resten var helt omöjliga att kopiera i mörkrummet (kanske går det att lithkopiera nån av dom?). Några rutor gick dock att scanna med inställningarna i maxlägen, för att sedan kunna redigera dom vidare i datorn. Men det blev långt ifrån bra ändå. Den sista bilden här  är ett exempel på det (jag lade också på en ton för att efterlikna tonen som Foma-papperet gav i de andra bilderna). Men jag fotograferar ju med film för att i första hand göra bilderna i mörkrummet, så för mig går det inte arbeta på det sättet med  så pass underexponerade negativ. Och jag tror ingen som slutför arbetet digitalt vill ha såna negativ att arbeta med heller. Exponera och framkalla rätt, det är receptet för framgångsrikt resultat, oavsett teknik.











//

Postat 2020-07-17 14:05 | Läst 682 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 435/Vilka bilder vill jag ta?

Kom visst fel i numreringen av bloggposterna. Tillrättat nu, och här är nummer 435.

Vilka bilder vill jag ta? Vill jag ta bilder som illustrerar det jag skriver, eller tvärtom? För en fotograf borde svaret vara givet. Bilden ska väl kunna stå på egna ben, genom komposition och/eller bildspråk? Den ska tala på ett eller annat sätt. Och tala med de byggklotsar som man har till hands som bildskapare. En känsla, en intressant/originell komposition, en "knorr" av något slag? Något som gör att man kan associera, få fantasier eller fundera? Så vill jag att mina bilder ska fungera i alla fall. Men om man lyckas är en helt annan sak. I alla fall försöker jag sträva åt det hållet.

För mig personligen spelar motivet mindre roll. Oavsett jag är i naturen/landskapet eller i staden/tätorten, så blir det nog samma sorts bilder, även om motiven varierar. Christer Strömholm skrev i sina kloka ord: "Låt inte motivet skymma bilden!" Det är tänkvärt. Men det är svårt, t.om mycket svårt att få till något som man själv blir nöjd med. Men man strävar vidare och letar och letar, undersöker och försöker se. Under tiden utvecklas man förhoppningsvis, och en dag så kanske man hittar de där riktig bra bilderna och kompositionerna, som man hela tiden  försöker få till med sina kameror och med sitt mörkrumsarbete?


BW 7 2020 - Årsta, juli 2020.


BW 8 2020 - Gustavsberg, juli 2020.


BW 9 2020 - Södermalm, juli 2020.

Bilderna här är från mörkrummet idag och kopierade på Fomatone 532II. Tog dom förra veckan vid besök i huvudstaden. Inget man gått och planerat, utan sånt som kommer i ens väg under färden genom livet. Precis som det är för det mesta.
//




Postat 2020-07-15 21:39 | Läst 743 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 434/Ferrania P30 = 20 ASA, inte 80!

Jag provade den italienska filmen Ferrania P30 som enligt tillverkaren har en känslighet på 80 ASA/ISO. Det är uppåt väggarna som jag och flera med mig bedömer det. I själva verket har den ca två steg lägre känslighet, alltså 20 ASA/ISO. De två bilder jag visar här är de som gick att få något vettigt ur på den första film jag nu exponerat. Den första med den gamla husvagnen, är exponerad efter det solbelysta gräset nedanför. Därför fick den rätt exponering med mätaren inställd på 80 ASA. Den sista med växthuset var ett motiv med väldigt låg kontrast. Negativet blev väldigt ljust pga felexponeringen på 80 ASA, men har teckning i alla fall. Bara väldigt tunt och därför gick det scanna ändå.





Vissa påstår att filmen är ortopankromatisk och därför har sämre känslighet för rött, och att det skulle vara orsaken till att negativen ser konstiga ut med dålig skuggteckning. Men det tror jag inte mycket på. Filmen som jag exponerat efter 80 ASA och framkallat i D96 har nästan helt utfrätta skuggor medan högdagrarna har svärta, om än inte lika mycket som de skulle fått om jag exponerat rikligare. Det ser ut som pressad film, och det är ju i princip det jag gjort. Alltså exponerat två steg under den känslighet filmen i verkligheten har. Fast filmen skulle då behövt lite mera framkallning än den tid jag nu använde.  Men att pressa denna filmen till 80 ASA, det är ingen bra idé som jag kan se av mina oanvändbara negativ på denna första film. Skuggdetaljerna är försvunna för all evighet. Ingen pressning i världen kan ta fram något som inte finns på filmen. Jag förstår helt enkelt inte varför tillverkaren vilseleder oss konsumenter om det här? Ungefär som om man skulle marknadsföra T-MAX100 som en 400 ISO film, helt galet. Fast Ferrania P30 har en fantastisk tonskala, inte tu tal om det och den är finkornig (nästan kornlös) som en 20 ISO film ska vara. Så jag kommer fortsätta använda den, men då med rätt känslighet inställd på kamerahuset. Förmodligen kommer det också krävas stativ i många situationer.
//

Postat 2020-07-14 19:31 | Läst 637 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 433/Rabarber a la Porturex.

Inte vet jag om det är Coronaviruset jag fått en halsinfektion och lite snuva av så här sista veckan på jobbet före semester och pensionsavgång, men en matsked gammeldansk som sakta får sippra ner i halsen (med efterföljande varmt the) gjorde susen mot den. Varit hemma två dagar nu men ska förhoppningsvis tillbaka imorgon igen och göra de sista passen före arbetslivets upploppsraka nu på fredag. Har dock ingen feber så jag har inte kunnat hålla mig borta från fotograferande eller mörkrummet. En Eastman 5222 Double-X satt i kamerahusetet när jag fotade av rabarberbladet på ljusbordet med en Carl Zeiss/Voigtländer Tessar 2,8/50mm. Jag fick ju en låda gammalt fotopapper av Gerry Johansson i förra veckan och nu har jag provat att lithkopiera på ett av dom, Fortes Porturex Rapid. Resultatet blev jag väldigt nöjd med. Låg tre st 25-pack 24x30 av det fabrikatet i lådan. Dom får man vara rädd om. Tonen blev lagom färgad mot beigebrunt.



Jag har gjort tre kopior av samma negativ. En av dom selentonade jag i 60 sek men det tog bort lite av den varbruna tonen, så de två sista körde jag bara 15 sek i selen för djupsvärtans och arkivbeständighetens skull. Den korta tiden i selen påverkar i princip inte alls själva färgtonen. Porturex verkar vara ett av de papper som det är lätt att återupprepa resultatet med vid lithprinting, och det var positivt. Annars är det svårt att få exakt utseende på kopiorna med en del andra papper, som ger lite mera infektuös svärta och kornighet. 



Forte Porturex Rapid är väl ett porträttpapper typ Agfas Portriga Rapid och Fomas Variant IV 123, och ytan lite lätt knottrig. Syns inte i helbilden men i 100% uttsnitt från scanningen av kopian så ser man den finknottriga strukturen. Det är det som är det fina med mörkrumspapper i fiber, Ytorna är väldigt speciella och härliga på många sätt, vilket man knappast kan säga om mörkrumspapper på RC plastbas. Finns inget tråkigare tycker jag personligen. Sen silversvärtan i emulsionen, det blir något annat än utskrifternas bläcksvärta uppe på pappersytan.





Postat 2020-07-01 14:38 | Läst 925 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera