Minnen, Polar bear!!!

Det här är den femte dagen på vår resa mot Nordpolen, eller rättare sagt den femte natten. Jag vaknade vid fyratiden. Midnattssolen är med oss så det är lika ljust som om det vore mitt på dagen. Jag klär på mig och går ut, kanske kan man få syn på någon isbjörn ute på isen. Mycket is är det som Yamal stångar sig fram igenom och mycket riktigt där kommer en ensam vandrare ute på isen.

Eftersom jag har rest med PolarQuest uppe vid Svalbard och kommer ihåg att om man såg isbjörn så slog man larm och alla väcktes även om det så var mitt i natten. Därför skyndar jag in till personalen vid komandobryggan för att de ska kunna ropa ut att det är isbjörn på gång. "Polar bear" kommer jag instormandes och ropar. Den ryske styrmanen tittar lite förvånat på mig och följer lite motvilligt med. Han tittar ut, ser isbjörnen nickar bekräftande. Ja visst det är en isbjörn, verkar han tänka. Rycker så på axlarna och går tillbaka till sina spakar. Jag får intrycket av att han inte tycker att det är något märkvärdigt , har liksom sett det förut.

Jaha, ingen ropar i några högtalare, ingen springer runt och väcker folk och fartyget fortsätter sin färd genom isen. Jag tar några bilder till på min isbjörn. Ser ut att vara en ensam hane.

Ingen kommer utrusandes och ställer upp stora filmkameran heller.

Så eftersom isbjörnen vandrar iväg i natten och ingen mer kommer ut, så går jag tillbaka till hytten till Isidor och Isabella som sitter där och väntar på mig.

Vi går och lägger oss igen.

Minnen, Murmansk - Nordpolen.

Eftersom jag mest ligger och väntar på att min fot ska läka ihop och bli gångbar igen och inte kommer iväg, vare sig på resor eller några kamerautflykter då dyker det upp minnen från resor som jag gjorde före bloggandets tid. Har ju inte bara rest efter det att jag upptäckte bloggvärlden. Tänkte inte skriva om hela resor och inte i någon kronologisk ordning heller utan bara hur minnena dyker upp hos mig. 

Det här minnet som jag nu tänker på är en expedition med en stor atomdriven isbrytare till den geografiska Nordpolen.

Yamal, som isbrytaren heter, sedd genom den enorma strålkastaren ute på däck.

Vi är på väg tillbaka till hamnen i Murmansk, eftersom vårt fartyg är så stort måste vi vänta in tidvattnet på kvällen för att klara av att ta oss in dit. Trots den sena timmen samlas de flesta av oss passagerare uppe på däck för att vara med om det sista på färden.

Många nya vänner från hela vida världen fick jag på den här resan och damen på den här bilden är orsaken till att jag finns på Facebook. Hade kanske inte hittat dit utan hennes inbjudan. Hon bor i Sydafrika.Ser på hennes klocka att det hunnit bli ganska sent, visserligen visar den Yamaltid som vi använde oss av på resan, samma som svensk tid, men den visar nästan halv ett på natten.

Färden in mot Murmansk hamn är ingen vacker syn,  överallt ligger det skrotfärdiga fartyg och rostar sönder. Det som är mest oroande är att många av fartygen som ligger där med ett ovisst öde är atomdrivna. Ser även skrotade ubåtar.

Solen börjar sakta sänka sig och i motljuset ser det ut som om midnattssolen försvunnit.

Går vi över till babords sida så syns det hur solen blänker i fönstren bakom den enorma stalinstatyn.

Men på styrbordssidan ser det mer ut som kväller då solen sänker sig bakom berget och skapar en glödande skog.

 Vi har varit på resa ute i Norra Ishavet (eller Arktiska havet som det också kallas) i ungefär två veckor och eftersom det är juli har vi haft midnattssol hela tiden. Ljust dygnet runt alltså, nu här i Murmansk är det inte lika ljust mitt i natten utan vi får lite solnedgång med sprakande färger. En engelsman som står bredvid mig smattrar iväg bilder som den värsta skarpskytt. I en paus mellan bilderna säger han med ett stort leende över hela ansiktet. " At last, I got to see the midnight sun".

På motsatta sidan förgyller solen de stora huskomplexen där de flesta numera står tomma.

Exakt vad det här är vet jag inte, någon sa att det hade något med oljeborrplattformar att göra, men jag vet inte. Tyckte att de såg vackrare ut när solen fick måla dem i guldfärg.

Spanar vi förut, in mot Murmansk får vi se ett spännande ljusfenomen. Det har inte regnat ändå ser det ut som en regnbåge, men den är ingen båge utan färgfenomenet skjuter rakt upp mot himlen.

Jag tror att alla är ute på däck och försöker föreviga stunden då vi anlöper hamnen efter vårt äventyr.  Everen fotar med sin något speciella kamera som tar bilder i 360 grader.                 

Så når vi äntligen hamnen. Här där de atomdrivna fartygen lägger till är det egentligen fotoförbud, men ingen verkar bry sig om att vi tar några bilder på solnedgången.

Tåg i blickfånget.

Brukar inte ha blick för tåg även om ett och annat kan fastna på bild i min kamera också.

Har sett att det finns en del tågentusiaster här på fotosidan, så här är några bilder på ett tåg  jag såg i Tallinn.

Det kommer från eller är på väg till Paldiski.

Julstämning

Jag åkte till Tallinn och hittade julstämning.

Tomten hade anlänt och han hade även renarna med sig. De hade tydligen jobbat hårt på färden så nu fick de vila i en liten hage.

Medans tomten och tomtemor körde runt barnen i sitt tåg.

Kinamat.

Kinamat i Kina är inte riktigt som den vi blir serverad på kinakrogarna här i Sverige. Går man runt i Peking så ser man helt annan mat och att de äter lite andra saker än vad vi är vana vid. Det är inte alltid som man vet vad det är som serveras och kan man dessutom inte kinesiska är det svårt att ta veta vad det är. Även om försäljarna gör sitt bästa med att ropa ut sina varor.

 Ibland så kan man gissa sig till vad det är som serveras.

Men vad det var som rykte och pyste ut ur de här muggarna lyckades jag inte ta reda på.

Hos den här försäljaren var det inte så svårt att gissa vad det var han sålde.

Levde gjorde de dessutom.

Men man får inte vara feg jag lovade ju Tommy att jag skulle göra ett försök att testa skorpion. Jag har ingen bild på när jag äter mina men bilden på makens måltid kanske räcker som bevis. Gräshoppan som blev efterrätt skymtar där också.

Här är lite andra delikatesser som serverades på matmarknaden.

Larver.

Orm.

Fisk.

Sjöstjärnor.

De här kallades för något som lät som Bananas, men jag tror inte att det var banan i dem, för det smakade inte så.

Glada försäljare och dignade bord, jag hittade även kräftor här.

Det såldes inte bara sådant som vi upplevde som konstigheter, även frukt fanns till försäljning.