Mot Finland.

Vi hade tänkt oss att ta bilen med oss på Finlandsbåten över till Helsingfors och knappade på skoj in Helsingfors på GPS:n i bilen, men den tyckte tydligen inte att det var någon säker eller bra väg för oss utan omdirigerade oss till någon plats 30 mil bort.

Eftersom vi nu hade både plats för bilen och även hytt så ignorerade vi vår vägvisare den här gången och körde ombord. Semesterväder hade vi också.

Blev något förvånad då vi kom tillbaka till bilen nästa morgon och upptäckte att det nu stod en bil framför våran med nosen mot vår. Vi hade stått längst fram då vi lämnade den där.

Fast vi kom på efter en stund att vi hade gjort uppehåll på Åland och naturligtvis så var det där den bilen kört ombord.

Så var vi i Finland och vår GPS tyckte först att vi skulle vända tillbaka för att komma till Finland och Åbo som var nästa inbokade övernattning. Efter lite knappande så övertalade vi den att vi nu var i Finland och det gick bra att använda den finska kartan.

Här i Finland har de, i mitt tycke, mycket finare informationsskyltar för fartkamerorna än vad vi har i Sverige. Ser mer ut som en bälgkamera.

 Lite ovanligt var att oftast kom kameran först och skylten senare.

Comosjön.

Comosjön, eller Lago di Como, är Italiens tredje största sjö och jag tycker kanske att det är snäppet vackrare där än vid Gardasjön. Om man kan se sjön från ovan så ser den ut som ett stort Y och vid den södra delen, vid foten på y:et ligger Como. Dit ska vi i dag, på vägen dit passerade vi en parkering vid ett litet köpcenter där det såg ut som om de byggt tak över parkeringen.

Så är det inte utan det är solfångarpaneler som byggts över hela parkeringen.

Vägen till Como går genom  vacker natur och från vägen som syns högt uppe på berget kan man hinna med att skymta Como och Comosjön innan man kommer fram dit.

Där nere klättrar staden upp utefter bergen runt omkring.

Vi tar en tur ut på sjön.

Nere vid vattnet ligger de pampiga gamla villorna med sjötomter, där bor de rika och berömda folket. Här är Sophia Lorens villa.

Otroliga hus och otroliga priser på dem dessutom. Först låter det väl inte så dyrt för en villa på runt 20 miljoner, det hittar man ibland även i Stockholmstrakten fast om man sedan hör att det var euro vi pratade om, så blir det en helt annan prisbild.

Vissa hus ligger dessutom runt 40-50 miljoner euro.

Men det är ju klart, har man egen hiss A la Katarinahissen så kostar det.

Eller varför inte skaffa en egen bergbana upp till sitt hus.

Det här vackra huset lär vara det äldsta.

Jag kommer inte ihåg vilka som ägde alla dyra hus, hörde inte heller så mycket av det guiden sa det mesta blåste bort i vinden eftersom jag föredrog att stå ute på däck och beundra allt, men stora och pampiga var husen.

 Har man inte ett eget hus här så är Villa d'Este ett populärt hotell att bo på.

Stora och dyra hus och jag undrar hur ofta de har tid att bo i sina fina palats, tror inte att det bara är för värmen som de flesta hus ser igenbommade ut.

Vackert är det här i alla fall.

Det finns en bergbana som går ca. 600 m  upp på berget.

 Där uppe ska det vara en fantastisk utsikt, men jag hittade nog inte rätta utsiktpunkten för jag tyckte det var mest hustak och träd ivägen.

Stadens stolthet Alessandro Volta, som var den som uppfann den elektriska kondensatorn, Volta upptäckte även gasen metan. Här i staden är han hedrad med ett masouleum och ett monument.

Monumentet ska antagligen likna Votas stapel, det första elektriska batteriet.

Sedan åkte jag hem...

Turandot och Tosca i Verona

Det finns säkert många orsaker att åka till Verona, min anledning var att få uppfylla en önskan om att få gå på opera inne i den gamla romerska teatern. Kvällens föreställning är Turandot.

Men först lite mat och vad passar bättre att äta i Italien än pizza. Här delas det lika och alla fick smaka från alla olika tallrikar med pizza som bars in.

Sedan var vi mogna för att entra arenan och leta reda på våra platser. De som får komma in först är de som sitter på de onumrerade platserna högst upp. När de går in får de ett varsitt stearinljus med sig.

Orkestern börjar komma in.

Musikerna spelar upp sig och spänningen stiger i åskådarleden.

Mörkret sänker sig över Verona...

...och strålkastarna börjar spela över läktarna.

Då får vi se vad stearinljusen var till för, det blev en magisk stämmning, då de övre sektionerna blinkade av tusentals lysande ljus.Förstora så syns ljusen bättre.

Sedan kan föreställningen börja.

Det sjungs, det gnistrar och det blixtrar.

Pampigt värre är det att få sitta i den varma kvällen under en blå stjärnhimmel och få se all den här prakten.

Efter mycken möda och besvär så fick till slut prinsessan Turandot och prins Calaf varandra.

Det var första kvällens opera, nästa kväll hade jag turen att komma på premiär och nu var det Tosca. Då tyckte vi att det var läge att ladda med en bubblande Prosecco.

Många på läktarna även i kväll.

Blev en mycket stämningsfull inledning på kvällen, då 5000 anhöriga till jordbävningsoffren i maj var inbjudna som hedersgäster. Först en tyst minut och sedan sjöngs nationalsången unisont och pelarna högst upp belystes i Italiens färger. En lite svalkande men lätt bris gjorde att många stearinljus blåstes ut.

En färgsprakande och effektfull föreställning bjöds vi sedan på. Vid första knallen från kanonerna lättade jag säkert flera centimeter från stolen. Det syns väl att det är fotoförbud under föreställningen. Har nog aldrig tidigare sett så många som fotograferat och även blixtrat när det inte är tillåtet.

Lunch i Verona.

Trots att det är så varmt så att luften mer eller mindre dallrar, så sjuder det av liv i Verona och runt den gamla romerska teatern på torget Piazza Bra är det full aktivitet bland gatuartisterna.

Iderikedomen om hur man ska uppträda för att få in lite pengar verkar aldrig sina. De här två blev rikligt betittade och det tag ett tag innan jag förstod hur de bar sig åt. När den undre mannen tog ett nytt tag om stången han höll i, utan att kvinnan där uppe ramlade ner förstod jag hur det gick till..

Andra hade satsat på att stå så stilla som möjligt.

Men fick de en slant, fick man en vink som tack.

Fast nu var det en lunch som jag hade tänkt mig och började leta bland alla mysiga ställen där man kunde äta.

I Italien äter man lunch länge och även lite senare än vad vi gör här hemma så det blev en liten promenad runt i gränderna.

Men det lönade sig att leta, i Veronas äldsta hus smakade maten superbt.

Där avnjöt jag en mycket god svampfylld ravioli med svart tryffel. Mums va god den va!

Hörde inga näktergalar som sjöng vid Julias hus, men här hade vi sällskap av svalorna...

...och en gullig hund som tyckte att min kamera var väldigt otäck.

Ett annat men säkert lika trevligt sätt att avnjuta sin lunch kan vara i skuggan av Garibaldi i en lummig park.

Eller dela en fruktsallad vid trottoarkanten...

...andra föredrar lite andlig spis.

Fast en grappa på en trottarservering var inte så dumt det heller.

Sedan orkar man med att vara lite kulturell och titta på kastellet...

...och även se hur vackert Verona ligger vid floden Adige.

Verona och Julia.

I Verona var det fullt med folk, på fina gågatan Via Mazzini där alla märkesbutiker ligger, var trängseln stor redan på morgonen.

Följer man den gatan från Pizza Brà, där den romersk amfiteater Arena di Verona ligger...

...och sedan svänger till höger. Hittar man Julias balkong.

Det var här Romeo stod och längtade efter sin Julia. En sorglig historia som Shakespeare bygger sin pjäs på. Är det kanske Julias ande som skymtar där uppe på balkongen i dag?

Många unga par är det som i dag kommer hit för att lämna sina önskningar på små lappar uppklistrade med tuggummin.

Många tuggummin var det.

Vad bryr sig kärleken om förbud.

Många är det som sätter fast sina hänglås här och sedan kastar bort nyckeln.

Inte heller spelar det så stor roll att det förmodligen inte var just här som Julia och Romeo var, det viktiga är väl att man vill tro att det var här den tragiska kärlekshistorien utspelades. Det här huset som är från 1200-talet var troligtvis ett värdshus och balkongen murades dit på 1930-talet och 1905 köpte Veronas politiker huset och döpte det till Julias hus.

Vet inte om det är den riktiga porten men här bakom den dörren lär Romeo ha bott.

Något som inte är påhittat eller fantasi är att här i Verona var det familjen Scala som styrde och ställde. Här i den stiliga sakrofagen vilar Veronas grundare.

I ett valv hänger ett stort valben, det är en gåva till familjen Scala, när och varför de fick det vet jag inte. Kanske någon annan som vet? Berätta gärna.

En kul sak med Verona är att man ibland kan förvillas att to att man är i Sverige, för deras flagga är väldigt lik vår svenska flagga.

På torget Piazza Erbe är det alltid full fart både på torghandeln och i serveringarna som kantar torget.

Mitt minne som jag köpte med mig från den här resan var en stilig mask.

 Polisen såg ut att ha det ganska lugnt, han kunde stå med armarna i kors och beundra de vackra unga damerna som passerade förbi.

 För mig var det dags för lunch, men det är en annan historia.