Afrikaresan 2 Hop On.

Vad gör man av en solig dag i Cape Town och inte vet så mycket om staden. Ett bra förslag är att hoppa på en av de röda Hop on - Hop off-bussarna. Solskyddsfaktor 50 eller mer kan vara bra för oss bleka nordbor om man vill sitta på det övre däcket.

Då åker vi, kameran är laddad.

Det första vi kommer till är silon vid hamnen. Den ska nu byggas om till hotell och var länge den högsta byggnaden i Afrika efter pyramiderna.

 I hamnen finns det nu flera torrdockor där man fixar till fartyg från hela världen.

Kul med skuggorna som hamnar rakt under varvsarbetarna.

Klart man måste tvätta när man ligger och väntar på sin tur.

 Nu åker vi vidare in mot själva staden. Här står Bartolomeu Dias staty. Det var han som rundade Godahoppsudden 1488, mer om det senare.

Vem det här är som står där med ett hål i hjärtat framgick inte.

Som synes så är det inte silon som är den högsta byggnaden längre. Många nya och höga hus sträcker sig upp mot himmelen.

I Tibet såg jag att de målade stegar på bergväggarna, ladders to heaven. Här behövs inte det. Trapporna verkar leda raka vägen upp till himmelen, speglingen av molnen i glaset förstärkte känslan.

Men även lite äldre hus finns kvar, som det här huset från 1903.

 I den här kyrkan var nobelfredspristagaren Desmond Tutu ärkebiskop.

Vi passerar en lite ovanligt dekorerad häst.

 Till vänster i den här bilden syns det stora konferenscentret CTICC.

 Stadshuset med klocktornet som i folkmun går under namnet Little Ben.

 Här på balkongen höll Nelson Mandela sitt första ofentliga tal några timmar efter han blivit släppt ur fängelset.

 I dag håller de på med en filminspelning då vi passerar.

Inte alla städer som kan skryta med att de har ett femstjärningt slott men Kapstaden har ett. Det är mer som ett fort men alla kallar det för "Slottet", Castle of God Hoop, att det är femstjärnigt syns inte från marken. Intressant var att höra att förr gick havet ända upp till muren där vallgraven är nu. Då det stormade slog vågorna upp så högt att det var farligt att stå vakt i tornen.

Vid slottet kan man se flaggorna från Sydafrikas historiska bakgrund, alla länder som har härskat över landet.

På taket vaktar Poseidon.

Och vid ingången vaktar två lejon.

Inne på slottsgården står den gamla Omnibussen uppstäld.

 Innan bussen fortsätter upp mot Taffelberget hoppar vi av för en liten promenad inne i stan.

Afrikaresan 1. Kapstaden.

Den här gången går resan till södra Afrika med startpunkt i Kapstaden. Efter en lång och behaglig flygresa ser vi Kapstaden där nere under oss. Till höger om Taffelberget och berget som kallas det liggande lejonet ligger själva staden.

 Vårt hotell Cape Grace verkar lovande med fina rum och trevlig personal.

Utsikten från vårt rum är inte så dålig den heller. Tittar vi ut till höger ser vi Taffelberget eller Table Mountain som de säger här och rakt fram så skymtas rumpan på "Det liggande lejonet".

Det känns som om de kommande fem dagarna här i Kapstaden kommer att bli riktigt bra, vi tar en promenad ut för att bekanta oss med Victoria and Alfred Waterfront. Hotellet ligger på en liten pir med hamnbassänger på ömse sidor. Tittar man riktigt noga här så ser man att det simmar några pälssälar utanför hotellet.

 Syns de inte? Vi zoomar in dem lite.

Zoomar lite till. De ser ut att må ganska så bra där.

Nära hotellet reser sig en mäktig Coca Colagubbe bygd av Coca Colabackar.

På Nobeltorget står fredspristagarna parad. Albert Luthuli (1960), Desmond Tutu (1984), FW De Klerk (1993) och Nelson Mandela (1993).

 Här i V&A Waterfront finns det mesta, god mat i de flesta prisnivåer och mängder av butiker om man är sugen på en shoppingrunda, även ett pariserhjul om man vill upp och se på utsikten. För en ringa penning kan man få en egen gondol för två och då ingår champagne också. Det är den svarta gondolen.

Synd att jag inte kan lägga in lite ljud här för överallt så spelades det medryckande musik.

Klocktornet från 1882.

Det finns mycket att se och fotografera här och jag är inte ensamen om att gå runt och fota, fast jag såg bara en enda person som gick runt med sin ipad och tog bilder. Alla sätt är bra.

När vi tittat färdigt på alla människor, hus, båtar och fåglar......

...så känns det som det är dags för lite mat.

Jul på Tivoli.

Det sägs att julen närmar sig.

Tivoli i Köpenhamn är julsmyckat, i år är temat ryskt.

Fader Frost sitter i sin släde och tar emot önskningar.

Hem

I dag åker vi hem, men vi har nästan hela dagen på oss här i Ho Chi Minh City. Några bilder blir det innan vi säger farväl. Vi bor alldeles bredvid den här skapelsen. En enorm skyskrapa med egen helikoterlandningsplats, som ser ut som en läpp som sticker ut på sidan av huset. Ser lite märkligt ut med kvarteret intill och de gamla husen där.

Det byggs så det knakar i staden, förmodar att om jag kommer tillbaka om några år skulle jag inte känna igen mig.

Gott om motorcyklar är det.

Vinkar farväl till Vitnamesiska flaggan.

Och flyger hem med mellanlandning i Qatar.

En innehållsrik resa har det varit och det kommer nog dyka upp en och annan bild till från den här resan. Tack till alla som följt min blogg.

Återföreningens palats

Ett till måste att besöka, förutom  Cu Chi tunnlarna, när man är i Ho Chi Mihn City är presidentpalatset. Redan 1868 byggdes ett palats här, då till den franske generalguvernören. När fransmännen lämnade Vietnam tog den sydvietnamesiske  presidenten över palatset. Ngo Dinh Diems, som han hette, var ingen populär person, han var så avskydda att hans eget flygvapen bombade palatset.

Trots att palatset inte var mer skadat än att det skulle gått att renovera, lät Diem ge order om att riva byggnaden och bygga ett nytt palats med skyddsrum i källaren. När det bygget stod klart 1963 hade presidenten blivit mördad av sina egna trupper.

I dag är det ett museum och en påminnelse över att kriget äntligen var slut. I presidentens kotor står fortfarande hans stora skrivbord kvar. Lite gulligt är det med den rosa telefonen.

Vi vandrar runt och tittar på de olika rummen.

Det finns t.o.m en liten trädgård inomhus.

En jättelik rund matta, som vi inte får gå på, ligger i en av hallarna.

Fasaden är klädd med pelare som ska symbolisera bambu, jag personligen tycker att de mer påminner om benknotor.

 I ett rum fanns det en mängd intressanta bilder.

Den mest kända är nog den då nordvietnamerserna kraschar genom grindarna med en tanks den 30 april 1975.

Här finns också en kopia av den jeep som presidenten åkte i från palatset till radiostationen där han tillkännagjorde kapitulationen. Hade kanske varit roligare att se den riktiga jeepen.

Nere i källaren kan man titta på de olika kommandorummen och den gamla kommunikationsutrustningen. Gick det för långsamt att ringa kunde man hojta till genom hålet i väggen i stället.

Det här var på den tiden det hette datamaskiner och inte dator. Tror att den inte var speciellt bärbar heller.

Jag tror att även om utvecklingen gått framåt även här i Vietnam så rensades det ogräs på samma sätt då som nu. här är det palatsets gräsmatta som ska bli fin.

Nästa besök senare i dag är Notre Dame katedralen.