Vadstena - Gränna

Växlande väderlek i Vadstena, då kan det vara bra att vara beväpnad med paraply för en promenad.

I Vadstena tittade vi på slottet som Gustav Vasa lät bygga på 1500-talet.

Passade även på att gå in på borggården och det var vi inte ensamma om, det var tämligen fullsatt där.

Det var någon stor mässa som hölls på slottsgården.

En lite olämplig parkering av cykeln i vallgraven, kan man tycka. Kanske inte i samtycke med ägaren av cykeln.

Vättern såg riktigt idyllisk ut i dag.

I Vadstena klosterkyrka kunde man lyssna till vacker sång.

Hittade även ett roligt fönster i Vadstena.

Det märks att det börjar bli lite höstlikt nu, stora flockar av fåglar samlar ihop sig och det känns nästan som i Hitchcocks Fåglarna ibland. Fick  ducka i bilen då de anföll.

Rådjuren tittade nyfiket på och verkar undra hur det ska gå.

Nästa stopp för oss blir vid Alvastra kloster, inte mycket kvar av det men historiens vingslag känns när man går runt där och tittar.

Det här var det första Cisterciensklostret i Sverige. Den fromma svenska drottning som bett de franska munkarna att komma hit, var troligtvis drottning Ulvhild, maka till kung Sverker den äldre.

Det första som byggdes var kyrkan och den invigdes 1185.

Munkarnas livsuppgift var att hålla mässa och lovsjunga Gud även en del praktiskt arbete utförde de.

Men inte visste jag att de även tillbad Musse Pigg.

Men nog syns det tydligt att Musse var närvarande här i klostret.

Sedan var det Omberg som fick ett besök. En  stärkande promenad upp genom den vackra skogen belönades med strålande utsikt över omgivningen och Vättern.

Vi närmar oss målet för resan som är Gränna. Undviker  man motorvägen och istället tar  de små vägarna så ser man Brahehus underifrån.

I Gränna står Amalia, polkagrisens moder, och tar emot oss.

Trevligt eftersom vi skulle bo i hennes gamla hus. Kan rekomendera "Luftseglaren August Andreés rum". Där bor man riktigt mysigt. Det är rummet med balkongen, i det gula huset.

Stockholm - Motala

En varm sensommardag på väg till Gränna blev det först ett besök i Berg för att titta på alla slussar där. Många är de, Carl Johans slusstrappa har 7 sammankopplade slussar som lyfter båtarna 18,8 meter.

Ett fascinerande skådespel att se hur båtarna lyfts upp och också en svindlande tanke att allt det här grävdes för handkraft med stålskodda träspadar för ungefär 200 år sedan.

Av betydligt nyare slag är "Dubbelgångaren" av Kent Karlsson som står på en vågbrytare i sjön Roxen.

Det verkar vara poppulärt att ta en tur med Wasa Lejon för kön till fartyget var längre än vad som fick plats på bilden.

.

Wasa Lejon är så stor så den fick en helt egen slussning i Oscars sluss.

Vi var några där som tyckte det var spännande att se hur fartyget lyftes upp smidigt och elegant av vattnet.

Slussvakten var måttligt road. Han har väl sett det ett otal gånger förut.

Wasa Lejon skulle till Borensberg och dit åkte även jag.  Göta Hotell i Borensberg ligger väldigt charmigt. Där skulle jag kunna tänka mig att övernatta. Har hört att amerikanare har blivit så förtjusta i hotellet att de mätt och ritat av det för att sedan bygga en kopia av det i USA. Vet inte om det är en skröna eller sanning men kul om det är sant.

Strax före Borensberg finns en akvedukt, närmare bestämt vid Kungs Norrby. Den byggdes så sent som 1993 i samband med omläggningen av riksväg 36. Man tömde kanalen på vatten och grävde sedan bort 25.000 kubikmeter från kanalens sidor och botten. Akvedukten byggdes vid sidan om och sköts sedan på plats in under kanalen.

Vill man ta en både stärkande och vacker promenad så är det inte så långt mellan Berg och Borensberg.

Jag var hungrig nu och for till Motala och mumsade på en räkmacka som var så stor så den räckte till två personer och blev över. Försökte mata draken i hamnen med överblivna räkor men han ville inte ha så små djur.

Hittade en vacker stenvalvsbro i Motala, räknade och fick det till nio valv.

Mot Stockholm

Resan går mot sitt slut och det är dags att packa väskorna för att åka hem, men en hemresa behöver inte vara "bara att åka hem".  Finns en del att se på vägen och lite kvar i Mora också.

Det går inte att påstå att inte ens en katt är vaken.

På Kyrkogatan utanför  den stora matvaruhuset träffade vi på den här lilla gynnaren. En råtta trodde jag först men är osäker för jag tycker den liknar en lämmel också med sin runda kropp och korta svans. Någon som vet?

Ett obligatoriskt stopp blir det i Rättvik på hemresan, tunnbröd måste inhandlas.

Bagarna var redan i full gång med baket.

Ett besök vid Falu koppargruva stod också på dagens program. en färgrik plats.

Gissar att många trötta ben vandrat uppför den här stegen.

Gruvarbetarna har gått hem.

Hittade en lite märklig minnessten. Undrar om det spökar här.

Kalhyggen är egentligen inte vackra men ändå kan jag inte låta bli att tycka att det finns något där som tilltalar mig. Lite öde, lite övergivet, lite utnyttjat och som här "Ensam är stark".

Siljan runt.

Åker en runda runt Siljan i dag, första stoppet blir i Rättvik. Vad händer i Rättvik nu för tiden, det ser inte ut som om det är så mycket.

Jag har varit i Rättvik många gånger men aldrig gått ut på Långbryggan. Eftersom det troligtvis är världens längsta insjöbrygga och en av världens längsta träkonstuktioner så tänker jag reparera den skadan nu. Bryggan är 628 meter lång.

Nu har jag varit ute på den. För att hjälpa till med renoveringen av bryggan kunde man köpa sig en planka i bryggan och få sitt namn ingraverat i den för 500 kr. Tydligen ett lyckat projekt för 1992 återinvigdes Långbryggan. Såg att nu håller man på att väva en trasmatta som ska läggas ut på bryggan.

Kyrkan i Rättvik ligger fint och syns bra utifrån holmen.

Oroliga moln dyker upp...

...så vi hastar iväg upp till Hedsåsberget  och Vidablick.

Gick inte upp i tornet, de 352 m.ö.h på backen tyckte jag räckte för att se hur vacker Siljan är.

Vi fick en fin dag då vi körde runt Siljan, kände igen många ortsnam eftersom där vi bor i Bromma är de flesta gator döpta med dalanamn, så som Rättviksvägen och Sollerövägen.  Klart vi var tvungna att ta en sväng över Sollerön då.

Sedan var det målgång i Mora.

Inte på skidor dock, men någon hade visst gått i mål strax för oss och ställt skidorna vid målet.

Sedan kom regnet.

Då passade vi på att besöka Zorngården och museet. Inne på Zorngården får man inte fotografera. Tog istället en bild på trädgården och den hjärtformade gräsmattant som Emma Zorn fick i present på silverbröllopsdagen.

Träffade på en fin katt.

Huvudingången på Zornhuset.

Går man närmare så ser man ugglan som porten är dekorerad med.

Zorns atelje som ligger i ett litet hus ute på gården.

På kvällen, då vi redan hade gått och lagt oss, såg vi den första föraningen av hösten. "Black Army" kom svepandes som stora moln över himmlen. De här är fotade genom fönstret.

På med kläderna igen och ut med förhoppning att fåglarna skulle skulle svepa förbi kyrkan också. Jag var inte ensam om att ha rusat ut med kameran, men tyvärr. Fåglarna hade tröttnat och slog sig till ro i träden i närheten. Jag fick nöja mig med en bild på kyrkan utan fågelsvärmar.

Vägen till Mora.

En dimmig morgon i Åre och jag skyndade mig, före frukost, ut på utsiktsterassen vid Fjällgården för att få en avskedsbild.

Sedan var det raka spåret mot Mora.

Fast några bensträckar- och fotostopp blev det utefter vägen. Som vid Marby gamla kyrka. Lite synd att vi var för tidiga för att kunna gå in i kyrkan.

Vila på bänken vid hembygsgården gick bra att göra.

Prylboden i närheten såg ut att ha stängt för gott.

Fint att se att på några ställen tas höet omhand på det gamla sättet, för vist är hässjorna vackrare än ensilagebollarna.

Lite vilda djur igen....inte lika aggresiv som lämmeln.

Vi stannade till vid en vacker kyrka, men tyvärr har jag glömt var jag var här. Någon som vet?

Lunchpausen blev i Noppikoski. Fick en älgbiffsmörgås med stekt ägg som var mycket god. Ore älv rinner invid stället som vi stannade på.

Så var vi framme i Mora.

Trotsade regnet och tog en liten promenad i Mora centrum. Det var ganska folktomt trots att klockan inte var så mycket.