Road trip north VIII - mot Narvik.

Vi lämnar Mo i Rana innan solen riktigt gått upp. Fast innan vi lämnar stan så vill jag ha en bild på "Havmanen" som står med fötterna i fjorden.

Inte många är vakna, men några fåglar simmar i viken.

Vi lämnar stan och hoppas på att det ska bli en solig dag, det ser i alla fall lovande ut nu.

Den sträckan vi ska åka i dag är rikligt begåvad med vägbyggen och vi hinner inte så långt innan det första dyker upp.

Här är det stopp från båda hållen och vi väntar och väntar i en halvtimme. Tiden går sakta då man bara sitter och tittar på hur det lastas sten och vi hinner ju nästan bli kompis på Facebook med killen med stoppskylten.

Även om vägen inte är vacker och vägarbetena avbyter varandra med jämna mellanrum så är naturen runt omkring vacker.

Ibland försvinner solen bakom ett berg och vi får en ny soluppgång.

Ovanliga moln.

Vi kommer upp på högfjället.

Snart är vi vid polcirkeln.

Det har byggts en enorm anläggning här uppe sedan jag var här förra gången, fast dit kommer vi inte. Det är stängt och oplogat så vi får nöja oss med att titta från vägen.

Vi njuter av allt det vita och alla fjäll.

Efter den här fjällpassagen kommer vi ner till fjorden. Solen värmer och sänder ner sina strålar på fjället.

Isen i fjorden skapar små konstverk.

 Sedan bär det uppåt igen och naturen blir vit och vacker.

Frosten klär in träden i vitt.

Så vackert med alla vita träd.

För att inte tala om fjällen som ser ut som gräddbakelser.

Beskådar de sista vita landskapen innan vi kommer ner till fjorden igen.

Där nere bor men fint.

En ovanlig skylt i en vägkorsning.

Till slut har vi kommit ner till fjorden och färjar över från Bognes till Skarberget i regn.

Efter färjan är det inte så långt kvar till Narvik, bara några broar och lite berg.

Framme i Narvik är det isigt och halt med dålig halkbekämpning. En promenad där var obehaglig, blev bara en kort en till restaurangen. Vi hittade ett riktigt bra ställe, Viva,  som serverade en utsökt skrei.

Road trip north VII - mot Mo i Rana.

Är man uppe i norr i februari så tar det ett tag innan det ljusnar på morgonen. Vi lämnar Gäddede för att köra mot Norge, vi tar vägen över fjället.

Det sägs att det är lite snö i år, men jämfört med hemma i Bromma så är det bra mycket mer här.

Vitt och fint, fast så här innan det ljusnat riktigt så blir det ett mjukt blåskimmer över fjälllet och snön.

Vägen går över fjälllet och även genom fjälllet. 

Tunneln som vi kommer fram till ser ut att vara stängd, men när vi närmar oss tunnelöppningen går porten automatiskt upp. Rödljuset ändras till grönt och vi kan köra in. Bakom oss sluts porten igen. Ingen återvändo alltså.

På andra sidan fjället har vädret förändrats. Dis och dimma döljer utsikten. 

Vi kommer till porten till Nordnorge.

Vid Laksforsen stannade vi vid vår resa i maj, lunchade på en god laxmacka och hade tänk att reprisera det på den här resan. Tyvärr var det stängt så vi fick nöja oss med forsen. Där var det bara -8 grader men luftfuktigheten som vattenkaskaderna från fallet skapade gjorde att kylan trängde in genom märg och ben.

I Norge byggs det vägar och breddas vägar på många håll. Så emellanåt tar det lite extra tid att ta sig fram.

Nya broar skapas. 

Under bron var det en fors, den var helt frusen nu.

Dagens etapp innehöll inga dramatiska tillfällen eller tillbud och vi anlände välbehållna till Mo i Rana.

Fick en fin solnedgång, synd bara att det stack upp en byggkran mitt i vår utsikt från hotellet.

Sov gott!

Road trip north VI - Hällingsåfallet.

En av orsakerna till att vi valde att stanna i Gäddede, förutom att det är en trevlig och lugn plats, var att vi hade tänkt att besöka Hällingsåfallet. Där störtar sig vattnet utför i ett drygt 40 meter högt fall, ned i Sveriges längsta kanjon. Har varit dit på våren i maj och fick se ett väldigt mäktig fall med vatten som störtade nermed en enorm kraft, skulle vara kul att se det på vintern också.

Vi vaknade upp till en rejält kall morgon, termometern visade på -17 grader så vi bylsade på oss våra varmaste kläder och laddade bilen med extra kläder och for iväg. Solen sken och glänste i vägen.

Vi kom till avtagsvägen till Hällingsåfallet, 4 km angav vägvisaren att det var dit. Vägen såg jämn och fin ut, lite isig men körbar. Det är allmän väg där så intet ont anande for vi iväg. 

Det gick bra i ungefär en och en halv kilometer, sedan ville det sig inte riktigt längre. Det som såg ut som plogad väg var bara tillplattad snö och is, när vi kom in i skuggan bar den inte längre. Det ser inte så farligt ut på bilden här, men bilen står på underredet och hjulen hänger i luften.

Ibland tänker man inte rationellt och det gjorde vi inte nu, vi lämnade bilen för att gå iväg och skaffa hjälp. Hade ju sett några gårdar på vägen hit. Kanske hade de en traktor, så vi gick och gick. Fast vem vet, det kanske inte är någon hemma och då får vi gå till Gäddde, dit är det två mil. Såg massor av djurspår av ren, älg och hare. Även en och annan ekorre hade skuttat fram. Men så fick vi syn på något som jag trodde var vargspår. De gick i en rak linje och tassavtrycken var betydligt större än räv. Fast fick veta senare av lokalbefolkningen att visst finns det varg där, men de här spåren var lokatt.

Fast nu var det inte alla djurspår som var det ologiska tänkandet utan då vi traskat där med bara knarret i snön som sällsksp och kommit iväg en bra bit kom vi på en klurig sak. Vi har ju en försäkring som täcker även bärgning av bilen. Telefonens batteri har en förmåga att ladda ur sig då det är kallt och -17 grader är ganska kallt, men jag har lärt mig att vill man ha batteri kvar så ska mobilen förvaras i behån. Sån tur att jag inte är karl som inte bär ett sådant plagg, hur klarar alla killar sig utan detta mobilvärmande plagg? Ja ja, när vi nu hade kommit till klarhet med hur man gör så slog vi en signal och en vänlig dam någonstans i Sverige,  knöt ihop alla trådar. Lovade att skicka en bärgare, så vi vände åter till vår bil. Men först kikade vi på Hällingsån, den var helt frusen och det gjorde oss inte mindre nyfiken på hur fallet såg ut.

Efter en halvtimme ungefär så ringer bärgaren och säger att han skickar en traktor til oss.

Inte någon Flygande holländare är det som kommer men väl en holländare som blivit Jämte.

Det går inte att vända vare sig traktor eller bil, men ett rep kopplas till vår dragkrok och strax är vi loss och kan backa ut igen. Något vattenfallbesök blev det inte, så det fjärde fallet vi tänkt besöka fick oss på fall. På bilderna ser det inte så djupt ut, men trots att vi skottar bort en del snö så når hjulen inte ner till fast mark.

Klart man kan gå till fallet,  men nu lockade inte en promenad på ca 8 km. Hade ju redan fått en rejäl promenad.

Vi lämnade tanken på vattenfall och åkte till hotellet.

Road trip north V - Gäddede.

Dags att lämna Östersund och resa vidare, vi styr kosan lite längre norrut. Stannar efter några timmar för att äta lite frukt, jag tar en liten minnesbild.

Vi kommer fram till Valsöbyn, vi har åkt den här vägen förr men har inte sett att här finns ett vattenfall. Men i dag missar vi inte skylten och åker in en liten skogsväg för att komma till Regnsfallet.

Det brusar och dånar rejält även här.

Kylan gör att det blir en rejäl vattenånga och den sätter sig fint i träden runt omkring.

Valsöbyn ligger inte så långt från Norge och vår väg för oss in över gränsen en sväng.

Norrmännen värnar om sina skidåkare och här har Frode Estil fått en staty. Han var aktiv under åren 1996-2007.

Efter några timmars biltur så är vi framme vid dagens mål, Gäddede. Vi checkar in på Pilgrimshotellet.

Och tar sedan en promenad i byn. Det knarrar mysigt under skorna där vi traskar fram och om man känner sig alltför frusen så finns det en vänlig själ här som delar med sig av sin ved.

Hundar gillar man, men inte om de luftar sig vid byns stora fina tall.

Vi tar en sväng förbi kyrkan som ligger vackert på en kulle.

Går sedan ner till sjön.

Solen är på väg ner och nu sänker den sig fort. Vi hinner bara över bron och på vägen tillbaka börjar solen försvinna bakom bergen.

Dags att återvända till Pilgrimmen och äta middag och sedan krypa till kojs för att vara utvilad för nya mål i morgon. God natt!

Road trip north IV - Vinterparken, Östersund

Jag är inne på dag fyra av vår tripp norrut och eftersom vi är kvar i Östersund så passar vi på att titta på Vinterparken.

Vinterparken ligger nere i Badhusparken och vid stranden till Storsjön. Här kunde vi njuta av Göran Strands fina fotografier.

Barnen har de också tänkt på, det finns snöfort och stora snöhögar för pulkaåkning och isbana för andra vinterlekredskap.

Vi drog ner på playan för lite avkoppling.

Där kan man låna en bok från bokvagnen och slå sig ner i solen för en lässtund.

Solen går ner tidigt här, men en skridskotur på Storsjön kan vara trevligt. Flera och långa banor är upplogade för långfärdsskridskor.

Blank fin is som solen speglar sig i.

Tvärs över sjön till Frösön finns även en kryssled för promenader. Eller varför inte en sparktur.

Trevligt ordnat var det där.