Santa Teresa.

Santa Teresa är en stadsdel i Rio de Janeiro som är väl värt ett besök. I det området bodde de styrande av landet då Rio var huvudstad, men då Brasilia tog över som huvudstad flyttade de dit och de fina villorna blev mer eller mindre övergivna. Stadsdelen har fått sitt namn efter ett Carmelitekloster som låg ganska ensligt uppe på det berget. 

När den elektriska spårvagnen började trafikera området 1896 så tog byggandet av de fina villorna fart.

Många av de pampiga och nästan slottsliknande husen har fått stå och förfalla.

Vi har bokat in en tur med en lokal guide; Edoardo är charmig och kunnig italienare som bor i Rio sedan flera år tillbaka och ett utmärkt val om man vill se lite av Rio som man som turist har lite svårt att hitta runt till på egen hand.

Edoardo tar oss upp via de slingrande gatorna, det är en söndag som vi gör vår rundtur, lite synd för på söndagar är det mesta stängt. Under 1960- och 70-talen flyttade konstnärer, författare och musiker in i det förfallna området; de återställde några av de åldrande husen och väckte nytt liv i området. De öppnade studios och skapade kreativa evenemang - afro-brasilianska trummor på gatorna, konst promenader - som gav distriktet sitt rykte, även ett antal trendiga butiker öppnar sina dörrar.

När vi har slingrat oss upp kan vi få lite utsikt över den närliggande favelan...

...och bebyggelsen nedanför berget.

Vi är inte ensamma som tittar på utsikten här uppifrån.

Där borta kan vi se fotbollsstadium Maracanã.

Så här uppifrån ser det ut som ett riktigt myller av hus.

Vi letar oss nedåt igen via de branta gatorna.

Den gula spårvagnen "Bonde de Santa Teresa" som var en bidragande orsak till att det här området började bebyggas blev också en turistattraktion, men tyvärr så var det en otäck olycka för fyra år sedan. Spårvagnen spårade ut och sex personer omkom och minst 50 skadades. Spårvagnslinjen lades då ner eftersom det behövdes så mycket renovering och underhåll för att få den säker, men protesterna från befolkningen var så pass kraftfulla så nu har man beslutat sig för att restaurera spåren och öppna linjen igen. Troligtvis är det arbetet klart till OS nästa år.

Spårvagnsstationerna är vackert målade och står där bara och väntar på att spårvagnen ska börja gå igen.

Vi åker vidare och Edoardo överraskar oss med ett lite speciellt ställe som vi nog inte hade hittat på egen hand. Vi ska till Parque das Ruinas men det tar jag i nästa inlägg.

______________________________________________________

Tar en promenad på stan.

Det är både kul och intressant att gå runt lite och bara iaktta då man kommer till en ny stad. Kallas kanske gatufoto fast för mig är det mer att lära mig hitta och få en känsla för staden jag hamnat i. Följ med på en liten promenad.

Ser att många transporter sker med kärror och cyklar.

Brödet kommer.

Vatten levereras.

En röd hand istället för röd gubbe vid övergångstället, men då det är fritt fram att gå över så lyser det en lite grön gubbe lite käckt på sned.

Folk här verkar inte så stressade.

Man tar det ganska lugnt.

Hittade en helt underbar sybehörsbutik, så som de såg ut här hemma förr i tiden, där fanns allt.

En trång men mysig bokhandel, synd att jag inte kan portugisiska.

Här kan man lära sig yoga.

Titta de har isbjörnar även i Rio. ;)

Även pingviner.

Istället för Scholls och fotriktigt.

En hel butik med bara frukt.

Oväntat motiv, jag skulle fota hunden men något kom i vägen.

______________________________________________

Ipanema gränsar till Copacabana.

Stadsdelen Ipanema räknas som en av de lyxigare delarna av Rio och ett av de dyraste områdena att bo i. Stranden Ipanema som bara ligger ett stenkast från Copacabanas strand anses vara lite finare. Eftersom vi bor så nära är det självklart att vi måste gå dit och titta.

Träffar på en charmig hund på vägen dit.Sådana där stackelhalsband är sedan 2003 förbjudna i Sverige.

Det här gänget hittade jag på en trappa på väg till stranden.

Vart den här killen är på väg, syns ju ganska tydligt.

Ipanemastranden såg inte så där mycket finare ut, men det var tydligen lite bättre surfvågor där. För om det var brädpaddlare på Copacabana så var det betydligt fler surfare här.

Trottoaren har ett eget mönster också.

Här liksom på andra stränder kan man hyra solstolar...

...och köpa förfriskningar.

Kokosvatten serverat direkt ur nöten var populärt och det kan knappast bli färskare än här där de hämtar ner nötterna på stranden. Två varianter av nötplockning.

Finns en del försäljare även här.

Den här stranden är inte lika lång som Copacabana men har det häftiga berget Två bröder som blickpunkt i slutet av den.

I Rio finns det flera olika favelor, en av dem syns vid foten av Två bröder.

Men nu börjar lite hotfulla regnmoln torna upp sig.

Två bröder försvinner in i molnen och vi drar oss hemåt.

Vi kommer nog att återvända hit en annan dag.

______________________________________________

Matmarknad i Copacabana.

Matmarknader är alltid kul att besöka. Färgglada och ofta är det ortsbefolkningen som är där för att handla. Inte bara turister.

Glada och trevliga försäljare var det på den här marknaden, ofta erbjöd de ett smakprov.

Utbudet av kryddiga frukter var verkligen rikligt.

Här säljs inte bara grönsaker, gott om fisk är det också.

Många fisksorter som jag inte känner igen.

Sardinerna rensades på plats.

Jag är lika fascinerad varje gång jag besöker en sådan här matmarknad utomhus för att se både fisken och köttet så här.

Här kan man köpa det mest, korv, kyckling och kött i alla tänkbara styckningar.

Tänk att folk överlever utan alla våra bestämmelser om hur mat ska hanteras och försäljas.

-Blir det bra så här?

Härliga frukter av alla de slag och allt är så gott.

En kaka till kaffet, kanske. Här finns de i lösvikt.

Och så behövs det väl lite blommor till middagsbordet eller en bukett att ta med om man är bortbjuden. Utbudet är rikligt för det också.

________________________________________

Lite gatuliv i Rio.

Har man traskat iväg så måste man ju gå tillbaka också, istället för att gå vid den fyra km långa stranden igen så valde vi att gå upp i stan. Först passerade vi S:Göran och draken.

Passerar ett färggrant hus.

Ser att det finns telefonautomater kvar i den här staden.

Inga röda gubbar vid övergångställen utan en varnande röd hand.

Vi är lite tidigt ute så alla butiker har inte öppnat ännu.

Många försäljare och hantverkare håller till ute på trottoaren.

Såg att det var gott om hundar här i Rio, men inga lösspringande hundar.

Här liksom i Bangkok var det mycket handarbete vid gatuarbetena.

Rio börjar nu vakna upp ordentligt och det blir mer och mer folk ute på gatorna.

Fick syn på en matmarknad, det är alltid kul så vi slinker in på den.

______________________________________________________