Engelska parken

I dag på promenaden mötte jag kungen, han hade lite bråttom och hade ingen krona på sig. Men ståtlig var han även om han såg ganska ung ut.

Men vi tar det från början, dagens promenad gick i Engelska parken. Lite lummigare där än runt slottet.

I dag hade vi en promenadkompis med oockså. Alltid trevligt ned sällskap. Ronja har hunnit bli 11 år och lite grå om nosen,  men pigg fortfarande. 

En trevlig sak med Drottningholmsparken är att de satt upp en hel del informationsskyltar. Alltid kul att få läsa och veta mer om det man ser.

När Gustav III tog över Drottningholm  hade han stora planer, det var då idén om Engelska parken kom till. Den skulle efterlikna ett naturligt landskap med skog, gräsfält, kullar, sjöar och floder. Möblerat med exotiska byggnader och lusthus. Det som då hette Karusellplan och där karusellspel anordnades ( historiska skådespel), där är det nu en stor parkeringsplats. Förr var det många som använde den som infartsparkering, men efter att en avgift på 15 kr/timme infördes så är den ofta tom. 

Runt Karusellplan anlades geometriska boske'r, med höga väggar av klippt lind. Men efte Gustav III död fick det mesta av det förfalla, nu försöker man återskapa så mycket som möjligt. I bilden under ser man stenläggningen efter en stor rund plan som var omgärdad av klippta lindar och i gräset kan man på flera ställen gå och följa där det fanns gångvägar förr.

På andra sidan om Ekerövägen ligger Hemmet som var ståthållarbostad, efter 1960 stod det övergivet men renoverades på 80-talet för att användas som magasin av Kungl. Husgerådskammaren. Nu är det bostäder och läkarmottagning där.

Lite längre fram på promenaden ser vi något på andra sidan en bäck och vid rododenronbusken som står och spanar på oss.

Ronja är van vid rrådjuren på vår tomt så hon bryr sig inte, rådjuret verkar mer intresserad av henne.

Vi kommer till Götiska tornet,  från det här hållet syns det bättre än där vi gick häromdagen.  Det började byggas 1792, men blev aldrig färdigt inuti.

På taket finns en optisk telegraf, med den kunde man sända meddelanden. Första sändningen gick från  Katarina kyrktorn till Drottningholm  slott med en födelsedagshälsning till Gustav IV Adolf.  Huvuduppgiften för den optiska telegrafen var inte att sända födelsedagshälsningar utan att varna för eventuellt fientliga angrepp. Fanns många olika mellanstationer, såg vid ett besök vid Vaxholms fästning att det finns en där.

Eftersom jag ska undvika att gå i backar nu så får jag nöja mig med att gå runt det och se tornet från flera håll.

Vi går tillbaka genom Ormholmen, men som kallas för Hundholmen för där får man släppa hundarna lösa.

Ronja är inte på lekhumör utan vi kikar på  Monumentholmen, där skulle det bli ett kärlekens tempel men blev inte mer än en skiss och en stensockel. Inte ens något minnesmonument för Gustav III blev det. Lite tråkigt att han inte hann fullfölja alla sina storståtligaoch romantiska planer. Tänk vilken praktfull par det skulle ha varit. 

Har du orkat läsa ända hit så förstår jag att du undrar lite över det där kungamötet. Jo det var verkligen en stor överraskning när vi fick syn på den här. Tänk att skogens konung tagit sig till Drottningholm. 

Visst har jag sett älgar förut men aldrig i Drottningholmsparken. Först sprang den så det såg ut som om den tänkte sig ut på den starkt trafikerade Ekerövägen, men ändrade sig och kom mot oss.

Den såg ganska stressad ut och fortsatte med stora kliv bort mot slottet och parkeringen. Såg inte vart den tog vägen sedan. Vi mötte en man som sa att han skulle gå och varsko jägmästaren så han kunde hjälp älgen på något sätt. 

Saknade verkligen riktiga kameran och telet i dag.

klarar att gå 3 km nu, men får inte bära tungt ännu.

Från vår till sommar

Det har gått fort från vår till sommar. Tiden mellan hägg och syren blev kort, tog ungefär en vecka. 

Den här bilden tog jag den 7 maj då jag tog första promenaden på Drottningholm. 

Stod på ungefär samma ställe i dag  den 15 maj och nu ser det ut som full sommar där i parken.

I dag hälsade jag på vakterna när vi kom till Drottningholm,  de stod och småpratade vid grinden in till slottet. Men stramare upp sig då jag frågade om jag fick ta en bild. Det gick så bra men närmare än så här fick jag inte komma.   Finns en stenlagd rundel där i grusplanen, den måste man stå utanför, sa de. Har inte tänkt på att det var en grind där, vår yngsta dotter var lekkamrat med Madelein och då hon skulle lämnas vid slottet körde jag in där utan att någon grind öppnades. Var bara att köra fram till vakten och berätta vilka vi var och vilket ärende vi hade. Sedan gällde det att parkera på rätt ledd. Ordning och reda. 

Ser att det även kommit upp en bom lite längre fram. Större säkerhetsanordning nu än på 80-talet.

Vi lämnar vakterna och börjar dagens promenad. Går ut genom den pampiga porten där jag nyligen fick lära mig att det står HERS i monogrammet. Tack Peter för den lärdommen.

Parken grönskar och fler och mer blommor slår ut. Påskliljorna sjunger på sista versen och gullvivor,  maskrosor och smörblommor tar över. I en slänt lyser det alldeles gult av smörblommor. Där lutar det så pass att min ännu stela rygg når ner till några. Tror det är smultronblommor som skymtar i det gula.

I dag går vi så Götiska tornet anas mellan träden. För en del år sedan när det var öppet hus på Drottningholm då fick nan komma in där i tornet, måste ta och leta reda på de bilderna. Nu nöjer jag mig med att vända åter mot bilen.

Vi promenerar utmed dammarna och ser att knipan har fått tre dunbollar som simmar med henne, en hane närmar sig och då blir det dramatik i dammen. Honan far iväg med en rasande fart och ett rejält plaskande blir det när hon ger sig på honom. Ungarna pilar iväg åt andra hållet så fort som deras små ben förmår. De väntar snällt där tills mamman har jagat bort hanen. Fast jag är inte helt säker på arten, kollade på nätet och fågeln liknade knipa, men en fågel vart det är jag helt säker på ;). Har inga bilder att visa på dem, de var för långt bort. 

Ser att gässen ungar har växt till sig, hela familjen är ute på promenad. 

Kom inte för nära säger pappa gås.

Ser lite ut som gässens dagis.

Bakom teatern står det en slaga mätutrustning, undrar vad de mäter?

Lådan den är kopplad till liknar den som var vid vårt hus då de sprängde kraftledningen och även när de sprängde här under för nya avloppsledningar, den mätte vibrationer i marken. 

Elements, Inspired by Ciel Bleu

Var ute och åt middag för en vecka sedan och den här middagen var lite mer än bara en middag, det var en hel smakupplevelse och eftersom restaurangen har öppet kök så blev det även en hel föreställning i matkonst. Den här restaurangen heter Elements har MICHELIN One-Star status 6 år i rad, restaurangen ligger  i  det hotell vi bodde på, Okura Prestige Bangkok, så vi hade bara att ta hissen ner.

Förväntansfulla visades vi in till vårt bord och vi hade glädjen att få ett bord med utsikt till köket. 

Har hört att det är bra att fotografera maten för om man blir sjuk så tycker läkaren att det är bra att veta vad man ätit. ;). Nu tror jag inte risken att bli sjuk av den här maten är speciellt stor, men bilderna är trevliga minnen när man tänker tillbaka på den måltiden. Dessutom lovade jag hotellchefen att skriva ett blogginlägg om kvällen. Av förklarliga skäl så hade jag inte stora systemkameran med utan mobilen fick var min kamera för kvällen. 

Vi blev välkomnade till bords med ett glas Pommery en fin gest av hotellchefen Mr. Niek Hammer.

Sedan kommer några små aptitretare in, allt är som små konstverk.

Stjärnkocken på Elements är Chef Gérard Villaret och han berättar att han lagar mat med fokus på säsongsbetonade specialiteter med en "från nos till svans"-filosofi, vilket resulterar i sofistikerad fransk matlagning spetsad med japanska inslag. 

När det är dags för den egentliga förrätten så kommer Chef Gérard själv in, presenterar sig och serverar maten.

Den första rätten på menyn heter CHUTORO.

Som är en speciell sorts tonfisk. Ovanpå ligger  Daikon, Hijiki och marmorerad Kombu

Nästa rätt som kommer är SMOKED DUTCH EEL.  Alltså rökt holländsk ål med Oscietra Caviar. De små vita kulorna som det dekoreras med, är djupfrysta och det blir som en dimma runt dem då de läggs på den varma maten. Effektfullt!

Maken fick också samma skådespel

Nästa rätt är HOKKAIDO SCALLOP. På den rivs fermenterad Kammussla.

Till den rätten serveras IWA 5  Sake of Japan. Sake har jag förr trott var en ganska stark dryck men den här var väldigt speciell i smaken och var mild som ett vin. 

Man ska ju inte titta för djupt i glaset sägs det, men här var det lite kul att titta ner i botten av glaset.

Mellan rätterna så har vi hela tiden skådespelet inne i köket, hur kockarna med precision lägger upp och dekorerar maten.

Så har vi kommit till fjärde rätten, LANGOUSTINE, Havskräfta. Det ser nästan ut som om vi fått in en grammofonskiva, men en riktigt delikat sådan.

Dags för NORWEGIAN WILD COD, därtill rakknivsmussla. Så här har jag aldrig fått torsk serverad förut.

Både elegant och gott.

Till det fick vi CELERIAC MILLE-FEUILLE, serverat på fiskben.

Den plockade man för hand och kunde lägga på tallrikskanten eller bara stoppa i munnen direkt.

CANARD EN CROUTE DE SEL, här har jag tappat räkningen på antalet rätter och vad de olika rätterna heter men det här är and med Foie Gras. Det smakade gudomligt gott och namnet på rätten hade räckt med just Gudomligt god.

Naturligtvis var vinerna anpassade till rätterna och serverades men den anordning på flaskan som gjorde att de luftades på ett perfekt sätt.

Mellan rätterna kan vi passa på att se hur det arbetas inne i köket.

Nu kommer vi till dagens viktiga huvudingrediens, det japanska undret Wagyu. Den till och med får en egen presentation före tillagningen. Har nog aldrig sett ett så marmorerat kött förr.

Ser att Chef Gerard nu är igång med att montera våra portioner.

Självklart smakade rätten, som heter A5 MIYAGI/WAGYU "BABA", bara så otroligt gott. Köttet smälte i munnen och de där köttknivarna som de lagt fram hade de kunnat spara. Vi hade lika gärna kunnat skära köttet med smörknivarna, så mört som det var.

Till den här rätten serverades en POMMES DAUPHINE en Umeboshi, som är mjölksyrat torkat "japanskt plommon" och en liten klick Wasabi.

Det här var nog den elegantaste POMMES DAUPHINE jag någonsin sett.

Nu före desserten är det dags för lite rensning av smaklökarna.

Sedan kommer BINCHOTAN in, binchotan är en typ av träkol som traditionellt används i japansk matlagning och den maträtt vi får in ser verkligen ut som om vi ska äta en bit träkol. Ovanpå träkolsbiten ska vi grilla en marshmallow. Fast det är lite lurigt här, för innanför chokladen som täcker det som ser ut som en träbit så är det glass, smaksatt med japansk whisky. Vet inte riktigt hur jag ska beskriva den här smakupplevelsen, men nog var den kronan på verket ovanpå alla de andra fantastiska smaker och upplägg vi fått uppleva under kvällen.

Till det passade, den Madeira vi serverades, helt perfekt.

Till avslutning får vi KABOCHA, en vacker låda med små godsaker.

En riktigt personlig macadamia.

Finally, I want to thank chef Gerard Villaret for such a fantastic meal and a nice chat,  for the show in the kitchen and also congratulate for another year of Stellar Success of retain MICHELIN One-Star status.

Also warm thanks to the hotel manager Mr. Niek Hammer for a nice hospitallity.

Slaget om Vukovar

Innan vi lämnar Ungern är det en massa passformaliteter, först ska tulltjänstemännen gå igenom alla pass. Vet inte om de är extremt noggrann, för god tid tar de på sig. Sedan är det ansiktsigenkänning. Passen jämförs med våra ansikten och trots att jag själv inte tycker att jag är mig speciellt lik på bilden i passet så blir jag godkänd. Alla klarar sig igenom kollen och efter sina modiga timmar vid den här kajen i Mohacs, så får vi lämna Schengen och flyta vidare in i Kroatien.

Några fåglar iakttar oss.

Vid gränsen för bilarna är det lång kö med långtradare. 

Även fåglarna på stranden har bildat kö. 

Deras kö löses upp i ett nafs.

Några roar sig i loungen med att lära sig baka apfelstrudel, jag inser att det kommer jag nog aldrig baka så jag passar på att titta på landskapet vi flyter förbi. Men när vi sedan får det till lunchen med vaniljsås till så hoppar jag inte över dem.

Vi seglar nu fram på Donau mellan Serbien och Kroatien, ser inga broar men färja kan man åka över med.

Staden Vukovar drabbades väldigt hårt under jugoslavienkriget 1991. Striderna förstörde så gott som allt i staden.

Jag minns tidningsrubrikerna om Vukovarmassakern där människor torterades och sköts till döds för att sedan dumpas i massgravar, senare dömdes tretton serbiska soldater för krigsförbrytelser.

Fortfarande ser man hus som drabbades under kriget.

Inne i själva staden ser man inte så många spår från kriget.

Men vissa rester har sparats.

Som vattentornet i Vukovar, det reparerades aldrig och finns kvar som minne av belägringen. Det byggdes på 60-talet och var då ett mycket populär plats med restaurang på toppen. Under belägringen var det ett av det mest beskjutna föremålet. Det träffades över 600 gånger.

Efteråt beslöt man att inte bygga om tornet och är nu ett skyddat monument och en sorglig påminnelse om det tragiska historien.

Vi gör oss beredda för att gå iland och promenera runt i staden och även besöka fransiskanerklostret. Vi hinner iland och då börjar det regna lite smått, åskmolnen tornar upp sig.

Innan jag hinner tillbaka ombord på vår båt, vi ligger som båt nummer två vid kaj och måste över en båt för att komma till vår, då vräker regnet ner åskblixtar ljungar och hagelkorn slår som spikar i ansiktet. Pustar sedan ut genomblöt i hytten.  Även svanarna som simmade så lugnt runt vår båt inser att det är dags att ge sig iväg.

Budapest och skorna på stranden.

Den judiska synagoga i Budapest är den näst största i världen. Den ligger i det distrikt som är känt som det judiska gettot och var inhägnat med murar runt om under andra världskriget. Judar kunde bara lämna området med särskilda tillstånd.

Totalt dog det  550.000 ungerska judar och i Raul Wallenbergs trädgård vid synagogan hittar man Livets träd eller silverträdet. På silverlöven står namnen på de judar som dog i Budapest.

Vi går vidare till Frihetstorget och träffar på ett annat minnesmonument. Överst står det på ungerska, "Ett monument över den tyska ockupationens offer".

I mitten står är ärkeängeln Gabriels bronsfigur med armarna utspridda, med landsäpplet i sin högra hand. En av hans vingar saknas, den ersätts av ena änden av draperiet som vrider sig runt kroppen. Landsäpplet ser ut att falla ut ur handen och den  kejserlig örnen gör sig beredd på att slå ner på det. Örnen representerar Nazityskland. Den har en ring på höger ben som lyder "1944". Vid sidan av finns tretton delvis stympade kolonner,
Ända från att monumentet planerades och även i fortsättningen har det här monumentet varit  mycket omgärdats av stor upprördhet, eftersom många anser att dess symbolik är en historieförfalskning.

Trots alla protester så står monumentet där och senare har en hel del judiska minnessaker placerats intill det.

Den bilden med skuggorna var väldigt speciell.

Raoul Wallenberg är inte bortglömd här i Ungern.

Nere vid Donaus strand står nog det mest känslosammamonumentet. Här vid kajen står 60 par tidstypiska skor fastgjutna, alla är i brons.

Dessa skor ska vara som en påminnelse om alla de människor som avrättades här.

Människor radades upp här på kajen för att avrättas. De sköts och föll sedan ner i Donau, en del var fastbundna två och två då sköts bara den ena av dem och den drog då med sig den andra ner i floden. Detta bara för att spara ammunition.

Skor var dyra så även om de var slitna skulle de återanvändas, därför måste alla ta av sig skorna.

Många kommer hit och tänder ljus och lägger ner blommor.

Många judar sökte efter gömställen eller skydd. De fick hjälp av den svenske diplomaten Raul Wallenberg och andra utländska diplomater som organiserade falska papper och "säkra hus" åt dem. Dessa handlingar räddade tiotusentals judar. Det är omöjligt att uppskatta exakt hur många som räddades genom Raoul Wallenberg och hans medhjälpares insatser. Men det är obestridligt att det var tiotusentals.

Ganska nära skorna sitter den här mannen, vet inte vad den symboliserar men han ser både ledsen och uppgiven ut.

För oss återstår en spårvagnstur tillbaka till vår båt. Kvinnan jag då ser på spårvagnen visar att alla har det inte så bra nu heller. Önskar jag hade kunnat ge henne ett par skor, men jag hade ju bara en normal sko med mig.

Kvällen sänker sig och vi ska lämna Budapest.

Vi får en tur förbi de upplysta prakthusen. Slottet.

Parlamentsbyggnaden.

De ljusa prickarna som syns ovanför huset, det är inte stjärnor utan fåglar som tyckte om att hålla sig där i ljuset som spreds från husen.