Loch Ness

Dags att fortsätta på utflykten i Skottland. Vi har mer eller mindre nått målet för dagens utfärd, men nu var vi hungriga och ett pubbesök satt inte i vägen. Vi lämnade av vårt ressällskap som ville åka båt.

Och begav oss till den lilla byn Drumnadrochit och den mysiga puben Fiddler’s Highland. Här kan man även övernatta om man vill.

Var man sugen på en whisky till lunch så hade man kommit rätt.

Nu var det inte whisky vi var ute efter men fick en rejäl och mycket god lunch.

Sedan kunde vi fortsätta färden mot dagens mål.

Fast jag fastnade en stund på parkeringen, Att de har mycket får i Skottland visste jag och det är klart att det inte bara är ullen som de föds upp för, men det känns inte lika kul att se hur de transporteras på sin sista färd.

Jag och fåren hade en liten pratstund, fast det här är kanske baggar. Vet inte om tamfårhonor kan ha horn, fast baggar är ju också får.

Sedan kunde vi fara vidare. Karl var beredd.

Som de flesta har förstått så var målet för vår resa Loch Ness och vid ruinen efter  slottet Urquhart skulle vi plocka upp båtresenärerna. Vår guide Karl visste var bästa utsikten över det gamla slottet Urquhart var så vi fick några fotostopp på vägen. Det första var där vi kunde se slottet på håll även en bra plats att spana efter sjöodjuret Nessie.

Men det är tveksamt om det där odjuret verkligen finns.

Vill man fördjupa sig i Nessies historia så finns det en artikel om det här.

Sjön Loch Ness är vacker och välbesökt, också tack vare historierna om Nessie.

Fast med det här slottet ute på udden så undrar jag om det hade behövts något odjur, slottet är intressant bara det. 

Vi vandrar ner, förbi Trebuchet en enorm stenkastare, för att ta oss en närmare titt på det som en gång var ett av Skottlands största slott.

Det kommer mer om slottet.

Lite skotsk natur.

Det är inte så många turister i Aberdeen, det märks speciellt då vi är på turistbyrån för att försöka boka en utflykt. Dit vi vill åka är vi de enda som bokat den veckan och blir det inte två till så körs inte utflykten. Lite spännande väntan till måndagsmorgon för att se om vi kommer iväg.

Vi hade tur, för det är två till som bokat, två som bor i Norge.

Trevligt att se lite landskap och inte bara grå granithus.

Tyvärr är det inga fotostopp på vägen så jag försöker få till några minnesbilder på landskapet som vi susar förbi. Det är gott om får i Skottland, det är dubbelt så många får som människor.

Kommer till byn Elgin. Stannar till vid Johnston Courtyard för en fikapaus och titta på lite dyra hantverk i kaschmir.

Fast vi är inte fikasugna ännu utan går iväg till den gamla Elgin Cathedral.

Det är inte så mycket till katedral längre, mer en ruin efter den ståtliga katedralen.

Elgin Cathedral började byggas redan 1224 och växte under åren till en pampig domkyrka. Men den mötte sitt öde vid den skotska reformationen då den skotska protestantiska statskyrkan grundades och de katolska mässorna förbjöds.

Man kan se att det varit en rejält pampig byggnad.

Inte så mycket kvar av den nu, mycket av kyrkan återanvändes av traktens innevånare då de byggde hus och vi fick höra att taket monterades ned och skulle skeppas till Norge. Det var uppenbarligen en högre makt som inte uppskattade tilltaget och skeppet förliste.

Ett gulligt litet hus som ligger nära kyrkan.

Vi far vidare och vår guide Karl berättar att Skottland satsar massor på vindkraftverken.

Fascineras av det vackra landskapet och alla linjer som det bildar.

Lite hotande mörka moln tornar upp sig på himlen, få se om vi klarar oss utan regn.

Ser på åkrarna att det blåser en hel del.

Skörden har varit god.

Nu börjar vi närma oss målet för dagens utflykt.

Sandnessjøen och hur det blev.

Vi har altså kommit till Sandnessjøen, där var vi i maj på vår bilsemester. Då liksom nu så var Norsk Husflid nere på kajen för att möta Hurtigresenärerna.

Här blir vi mottagna med öppna armar av bankens lille gut.

Då, i maj när vi var här, så höll några spanska graffitimålare på med att måla några husväggar. Så här blev det.

Så här såg det ut i maj.

Nu.

Och i maj.

Nu.

Och i maj.

Nu.

Då.

Tar en liten promenad genom stan, den är inte så stor så det går ganska fort.

Kom att tänka på berättelsen om Jona och valfisken.

Lite speglingar.

Men nu ska vi åka vidare och titta på de Sju systrarna, den här gången från sjösidan. I maj såg vi dem med snö på.

Nu har alla snö smält och vi ser dem från havssidan.

En liten motorbåt kommer farandes och verkar vilja köra ikapp med Hurtigruten.

Peter Dass var en Poet och författare till den berömda diktsamlingen Nordlands Trompet, i vilken livet bland fiskarbefolkning och småbönder skildras initierat. Petter Dass skrev även många psalmer. Han bodde och var kyrkoherde här i Alstahaug.      

Mäktigare så här med berget i bakgrunden.

Närmar oss nästa hamn som är Brønysund. Där var vi också i maj.

Där har de också en pampig bro.

Solen skiner och det är sommarvärme så vi går iland och tar en promenad.

Nere på kajen sitter välkomstkommittén, samma personer som vi såg här i maj.

Solen blänker i havet och kul mönster framträder.

Vi lämnar Brøysund och vinkar till Steinar Breiflabb, ett naturkonstverk som ligger mitt i farleden...

...och styr kosan mot Torghatten.

Då vi var här i våras hade vi tur med vädret och fick en uppriskande promenad upp till hålet i Torghatten.

Nu står vi på balkongen och väntar på att kaptenen ska manuvrera fartyget i rätt position för att vi ska få se hålet. Inte lika jobbigt som att gå dit upp. 

Skickligt rattar han sitt stora fartyg i bästa läge och alla kameror smattrar.

Vacker kust

Vårt fina väder på Hurtigrutenresan håller i sig.

Det är så fascinerande att studera landskapet som vi åker förbi för ljuset förändras och landskapet med det. Ibland är bergen gröna och med mustiga färger och ibland går de i olika gråa och blå toner.

Nästan allt är vackert.

Många platser som vi åker förbi ser nästan ut att kunna vara med i TV-programmet, "Där ingen kunde tro att någon kunde bo".

Vi har nu kommit till Nesna.

Aktiviteter på kajen.

Stilstudie på Nesna kaj.

Det är bara ett kort stopp i Nesna. 

Nästa hamn som vi kommer till är Sandnessjøen och där kan vi beundra Norges vackraste bro.

Den heter Helgelandsbrua och från resan i maj så bloggade jag om den här.

Här ska vi gå iland, det tar vi i nästa inlägg.

Polarsirkelfirande.

I dag är det ganska många ute på däck och spanar, beror inte bara på det fina vädret utan många spanar efter en speciell sak.

Solen skiner och det blir ganska milda färger ut över havet.

Det vankas champagnefrukost ute på däck för de hågade, men av åtgången att döma så är det inte den som lockat ut folk den här morgonen.

En hel del fiskformade skedar har också dukats fram, inte ska man väl äta champagnen med sked?

Landskapet lockar till fler bilder.

De här tre kullarna ser nästan ut som om Storsjöodjuret simmat hit.

Nu börjar vi se vad det är som alla väntar på.

Vi ska passera polcirkeln, polarsirkeln på norska. Lite kul att de gör så stor affär av det, minns från barndomen och resor upp till mormor och morfar i norr, hur vi passerade den och då var det mer ett rastställe för oss än något märkvärdigt.

Fjället Hästmannen dyker också upp här, det fjället finns med i en historia som har med de Sju systrarna och Torghatten, dit har vi inte kommit än men de som vill läsa om sagan kan göra det här.

Nu börjar det att hända något på däck.

Kapten ser lite finurligt skadeglad ut. Vad är det han har i kikaren, blicken har han i alla fall på de där fiskskedarna.

Det har smugit sig in en katt bland hermelinerna, eller något som inte liknar champagne bland champagnen. Något som är väldigt rikt på omega-3 och vitaminer, men inte lika gott som skumpan.

Det är dags för polcirkelcermonin och den består av att man ska ta en hel sked fiskleverolja.

Stora som små får den nyttiga dosen. En del grimaserar illa och andra ser ut att gilla dosen.

Skeden får alla behålla som belöning och minne av proceduren.