Fuji-san.

Det var en gång en liten flicka som gick i folkskolan för länge sedan, hon satt i skolbänken med sin geografibok och tittade på bilden av berget Fuji. Det berget låg i ett land långt, långt borta och det landet hette Japan. Åh så vackert tänkte hon, tänk om jag någon gång kunde åka dit och få se det med egna ögon.

Ja, drömma går väl alltid tänkte flickan och slog ihop sin bok och sprang ut på rast. Åren gick och visst kan drömmar ibland bli sanna.

Fuji ligger 10 mil från Tokyo och en solig dag bokade vi en utflykt för att åka och se drömmarnas berg. Vi hade tur för vår japanska guide berättade att dagen innan hade de haft ösregn hela dagen och de hade inte sett ett dugg av berget. I bussen på väg dit så berättade hon och visade att vi skulle åka upp med bussen till femte stationen som ligger på 2.400 m.ö.h.

Vid klart väder kan man se berget ändå från Tokyo, det hade vi inte gjort ännu så jag spanade ut genom bussfönstret för att se när det skulle kunna gå att få se det efterlängtade berget. Det tog inte så många mil innan den första skymten dök upp och halvägs framme så såg vi att i dag var det ingen risk för regn. Lite blänk från bussfönstret får man väl stå ut med för att få en första bild.

Fuji är Japans högsta berg 3.776 m.ö.h och det betraktas som en nationalsymbol. På vägen upp träffar vi på många som är här för att vandra, det finns många vandringsleder och till min förvåning är det också mycket skog på ganska hög höjd.

Tydligen en det vilda djur också.

Vid  klart  väder är utsikten över Stilla Havet  svårslagen. I dag är det klart väder men inte ut mot havet, vi är ovanför molnen och så här vacker är utsikten då.

Toppen på berget som vi såg var så molnfri och fin på vägen hit, har hunnit täckas av moln även den.

Ska jag ha åkt så här långt utan att få se toppen av berget. Klättra upp till toppen får vi inte. Det är bara i juli augusti som det är tillåtet.

Men se där, molnen skingrar sig lite, jag kan i alla fall ana toppen uppe bland molnen.

Jämfört med Tokyo så är det ganska kallt här uppe, men +10 grader och sol är inte så farligt för en viking. De andra passagerarna frågar om jag och maken inte fryser då vi går omkring utan jacka. Då vi svara nej, undrar de var vi kommer ifrån. Jaha det förklarar saken tycker de, då de får höra att vi är från Sverige.

Det blåser en del och molnen lättar mer och mer....

...tills det plötsligt är helt klart och vi ser hela berget.

Vår guide blir så glad när molnen blåser bort så hon hoppar runt och ropar, gång på gång. "We can see the mountain".

Då det är monfritt gäller det att snabbt samla ihop familjen och fotografera sig framför berget.

Sådär, håll i barnen så de inte rymmer och le mot kameran!

Vårt besök är över och vi hoppar in i bussen igen, men kastar först ett öga på skylten som berättar vad man ska tänka på då man bestiger berget.

Vi lämnar berget och i mitt minne har jag kvar den här bilden på mina drömmars berg.Förstora så syns det att det är lite snö kvar och där i snön så kan man även se hur stigen går upp mot toppen.

En sista bild.

Det är en heldagsutfärd vi är iväg på, så det kommer mer från den utflykten.

Polis, polis.

I Tokyo finns det gott om poliser. Sådana här små polisstationer finns det 1.100 runt om i Tokyo.

De är alla i två våningar, på övervåningen har de utrymme för att övernatta.

Såg många poliser som cyklade omkring i staden.

Kul med hållaren de har på cykeln, undrar om det är för paraplyet eller batongen. Den ena hållaren ser ut att vara upptagen med något som trafikpolisen har i handen då de dirigerar trafik eller gående.

Det är mycket sällan som det finns sådana små polisstationer i båda änderna av gatan, ett undantag är den här gatan där ryska ambassaden ligger, där finns en station både i början och slutet. Dessutom står det poliser utposterade som snabbt kan dra för avstängningen om det skulle bli oroligheter.

Undrar om bilderna vid den här polisstationen är på folk som är efterlysta.

Vid många övergångsställen finns det poliser som hjälper till. Den här viftade och skyndade på fotgängarna, varnade för svängande trafik och sa alltid något när man passerade. Glad var han också.

Oftast behövde man inte korsa gatorna och det gick inte heller att göra det. Då fanns det snillrika konstruktioner uppbyggda ovanför trafiken för fotgängarna.

Det finns inte bara poliser ute på stan, på många ställen fanns det privata vakter. De här stod i en park och såg ut att ha det ganska lugnt.

Vid vägarbetena hade de mekaniska vakter som visade hur bilarna skulle köra.

Samuraier och ninjor.

Plötsligt kommer han gåendes där på kajen, har hört att de ska vara lite farliga men den här ninjan ser mycket fredlig och snäll ut.

Ordet ninja betyder ungefär "en dold person", ordet används som benämning för personer som praktiserar ninjutsu. I ninjutsu ingick strategi, spionage och rekognosering, men också överfall och bakhåll, alltså var det inte alla ninjor som var stridande soldater.

Ninjorna vi ser i äventyrsfilmerna verkar ha mycket lite gemensamt med de historiska ninjorna förutom klädseln.

Den här ninjan var mycket fredlig men han ville väldigt gärna visa upp sina kunskaper.

Vi tackade vår ninja för uppvisningen och traskade vidare, såg att dagens ninjor har fått ändra lite på sin sysselsättning. Såg många som hade övergått till att köra omkring turister i  Rickshaw.

Om det här är en ninja eller en samurai låter jag vara osagt.

Han verkade i alla fall ganska fredlig där uppe på taket.

En samuraj var förr en adlig krigare, de tillhörde de högsta samhällskasten. Samurajerna hade en hederskodex, bushido ("krigarens väg"), som beskrev hur en samuraj skulle leva och dö. Det samurajidealet levde kvar länge. Bushido var viktigt i den japanska armén ända fram till andra världskrigets slut. Fast från början var de inte krigare utan var en slags tjänare till kejsaren. Ordet samuraj betyder "att tjäna".

Plötsligt så träffar vi på en samuraj också. Han ser väldigt fredlig och trevlig ut och vill gärna posera för en bild.

Han ställde sig helst i en stridande position för att visa hur farlig han egentligen är, människorna bakom verkar ta honom på allvar.

Fast jag tycker det är roligare om han visar lite aktion och då sätter han fart.

Under alla broar.

Vi passade på att ta en flodtur på Sumidafloden nu när det var så fint väder, vi  var förstås inte ensamma om att ha kommit på den idén. Fast är man i Japan så ska man väl trängas vare sig det gäller att åka tunnelbana eller en tur på floden. Vi försökte sikta in oss på en fönsterplats men den tanken var bara att släppa så vi ställde oss längst bak istället, för att kunna ta några bilder under färden. Det här är den tjusiga båten som vi ska ut och åka med. Vet tyvärr inte vad den heter för namnet stod bara på japanska.

Här startade vår flodtur. Långt där borta ser vi Tokyo Sky Tree det är dit bort vi ska åka.

Nu var det väl inte alla broar som vi skulle åka under, men många var de.

Den pampigaste av broarna är Regnbågsbron eller Reinbô Burijji. Den är 570 meter och har två våningar.

Området i Tokyo som kallas för Odaiba var förr ett stort sopberg. Där hittar man numera Fuji-TV:s huvudkvarter. Ett riktigt spännande bygge, liknar nog inget annat som jag sett tidigare. Arkitekten till det bygger var Kenzo Tange. Titta vid det vänstra brofästet på den övre bilden så syns huset även där.

Det där med vägar kan de också japanerna. Många vägar i flera våningar går kors och tvärs genom hela staden. Tur att jag slapp köra där, förutom att det kan vara svårt att hitta har de vänstertrafik.

Det är inte många båtar ute på floden, men vi blir omkörda av ett gäng tuffa killar som ser ut att ha varit iväg på en fisketur.

Höga hus och däremellan något litet hus kantar floden, på kajkanten står folk och vinkar...

...och en del ser bara ut som om de vinkar, men är där och tränar för någon sport.

En del broar var lite färglösa.

Medans andra var desto färggrannare. Som den här gula bron.

Eller som den röda bron.

En del hus är så höga så det ser nästan ut som om de svajar.

Andra hus blänker ikapp med solen.

En del broar är bara för cyklar och gående som den här gröna bron.

På andra broar kör tågen.

Och så finns det de vackra broarna. Här närmar vi oss målet på flodturen.

Närmare Tokyo Sky Tree tower än så här kom vi inte med båten. På den här båtturen såg jag att även Tokyo har uteliggare. Man ser en del av dem under den här bron.

Här ligger också öltillverkaren Asahis huvudkontor, deras hus ska symbolisera ett gyllene ölglas med skummet på toppen och en mugg med en gyllene flamma på toppen. Den gyllene flamman ska antagligen föreställa skummet på muggen men japanerna kallar den oftast för "the golden turd",

Vi traskar iväg och ser om vi kan hitta någon ninja eller samurai, de lär hålla till i det här området.

Hama-Rikyu Garden

Hama-Rikyu Garden är en offentlig park som ligger vid Sumidaflodens mynning. Inträdet här är 300 yen då ingår en audioguide på engelska. Det kommer inte så många utländska turister till den här parken därför finns det inte så mycket information på skyltarna än på japanska. Den enda skylt jag hittade med lite engelsk text var om det här tallen. Den planterades 1709 och är över 300 år gammalt. Det är den största svarttallen i Tokyo och det är Shogun Ienobu som ska ha planterade den tallen.

Stora fält med blommor för varje säsong planteras här. Det regnar inte men nu har paraplyerna fått bli solparasoll istället.

Den blomman kallade guiden för Conrad, vet inte om jag missuppfattade men annars var det ett gulligt namn på en blomma.

Det finns mycket att titta på här i parken, en utställning med bonsaiträd var det just nu, den inledande informationen gick vi snabbt igenom eftersom all information var på japanska men de små fina träden var kul att titta på.

Man kunde också lära sig att tukta och skapa ett eget bonsaiträd.

Ville man lära sig lite om origami så gick det också bra.

Kul att de som lärde ut var traditionellt klädda. Även skorna var av det traditionella slaget.

Fina men dyra penslar fanns till salu.

Vi vandrar vidare i parken och kommer till en tesalong där man kunde avnjuta en traditionell japansk teceremoni. Det är ett mycket konstnärligt och förfinat sätt att dricka te på.

Här vid tehuset var till och med stuprören konstfullt utformade. De ser ut som små klockor.

Parken är ett populärt utflyktsmål för japaner och vid en av dammarna satt det en hel rad med konstnärer och målade.

I den här parken finns två dammar som är anlagda speciellt för andjakt. I mitten av båda dammarna finns det en liten platt ö som är tätt bevuxen och lämplig för häckning. Här kunde de tama ankorna och de vilda änderna häcka tryggt. I närheten av gömslen matade man fåglarna med ris och när det var jakt lockade man dit även de vilda änderna med hjälp av de tama ankorna, som inte kunde flyga, de var vana vid att bli matade. Fåglarna  lockades in i smala kanaler där jägarna satt gömda bakom lerkärl med nät. När de vilda änderna blev skrämda och började flyga iväg fångades de i jägarnas nät.

Det finns änder kvar i dammarna men ingen andjakt bedrivs här numer.

Inte bara änder utan jag träffade på en korp också.

Kejsaren Tokugawa Shogun Yoshimune fick några elefanter i gåva från Vietnam. De kom 1728 till Nagasaki, tyvärr så var det bara en som överlevde och den fick officiell rang som “Konan Jyushii (junior 4th rank) Hakuzo (white elephant)" för att få komma in i Kyoto. Efter 74 dagar kom han till Tokyo och den här trädgården. Här blev kvar här i 12 år. Det är till minne av den elefanten som det nu finns en grönskande elefant här.

Vi lämnar den fina parken och tänker ta en "River Cruise".