Turistfika på turistkaféet.

Är man turist så ska man väl lyda alla uppmaningar om att vara en riktig turist, står det att det är just ett turistkafé så ska man väl stanna och ta en fika.

Är det dessutom en gullig liten stuga med magnifik utsikt så är valet att stanna inte så svårt. Men vad är det här, var det inte dalahästar som man skulle köpa i Dalarna?

Hur som helst, det var ett bra ställa att vila lite på. Leverpastejsmörgåsen smakade så gott och med den här utsikten från verandan blev det extra gott.

Storstup och Helvetsfall, Dalarna är ett spännande landskap.

Vill man uppleva forsande vatten och djupa raviner kan Ämån i närheten av Orsa vara ett bra utflyktsmål. Vid Storstupet finns det rester kvar av flottningsrännan där kan man också se Inlandsbanans 34 meter höga järnvägsbro.

Lite längre upp hittar vi Helvetesfallet, där får vi ta en liten skogspromenad för att komma fram till fallet. Bruset av vatten hörs på långt håll och surret av myggor på nära håll.

Går man ut på bron kan man betrakta den 30 meter djupa kanjon där vattnet forsar fram.

På vägen därifrån ser jag att en buss eller om det är en rälsbuss kan användas till mer än att åka omkring i. Det står SJ på den så jag gissar på rälsbuss, fast det kan ju vara så att SJ även hade bussar.

Gopsmor.

I år hade vi tur att vi var i Mora en helg och Gopsmor var öppet för besökare. Efter en liten skogspromenad kommer man fram till platsen där stugan ligger.

Nu är inte det här exakt samma plats som Zorn kom till, för den platsen ligger numera under vatten. 1970 när Dalälven skulle regleras flyttades stugorna till en plats som liknar den gamla platsen. Så det vi ser nu stämmer väldigt mycket med hur det såg ut på Zorns tid.

Även om inte platsen är densamma så känner man väldigt mycket av historiens vingslag då man stiger in i stugan.

Allt ser ut som då Zorn var här och kvar på bordet ligger t.o.m en lista över hur fisket gick. Tittar man på tavlan "Dans i Gopsmorsstugan" så känner man igen sig. Zorn bjöd ofta in ungdomar från trakten till vad han kallade "lekstuga".

Inne i ateljén är det bara Zorn själv som fattas och kanske någon modell också.

Allt verkar de ha tänkt på då stugorna flyttades hit, t.o.m jordkällaren ligger så som den gjorde på originalplatsen.

I dag är det aktiviteter här, nere vid sjön sitter bl.a slöjdarna Thorleif Andersson och Bengt-Åke Nyström och visar hur man täljer dalahästar.

De som vill får gärna prova på att tälja lite.

Små, små hästar kommer till i stora händer. Plastkassen som skymtas där bakom har även den en funktion. Ämnena måste hållas fuktiga för att inte spricka och även vara lättsnidade.

I Mora var det marknad.

Där fanns de vanliga "knallarna" som sålde diverse krimskrams. Vi åkte till Zorns gammelgård, där var det stängt men det var fint att kunna titta runt och beundra Zorns förutseende att bevara det gamla innan det var för sent. Redan 1914 började han samla på sig hus och flytta dem till den här platsen vid Siljans strand.

Många som släkt sin törst vid det här ämbaret.

Huset längst in i hörnet är Sveriges äldsta bevarade timmerbyggnad och är ett sk. Eldhus från 1237.

Vackra låsbeslag hade de förr i tiden.

Nyckeln som passar i det låset är kanske inget man stoppar i jeansfickan.

För att rymma kyrkbåtar behövs det rejäla båthus. Det här kommer från Laknäs och är troligen från 1600-talet.

Kyrkbåtarna är byggda på Sollerön och har tillhört Vattnäs byalag.

Är du ute och fotograferar?

Jag åker på  Ockelbovägen  någonstans mellan Hamrångefjärden och Ockelbo, det är så vackert i dikeskanterna. Det blommar av lupiner i massor av färger och till slut ber jag min man att stanna. Vi hittar en liten ficka vid vägkanten där det går att komma av vägen och jag hasar mig ut med kameran i högsta hugg. Där står jag i dikeskanten nedhukad över färgprakten.

Då hör jag en röst bakom mig som säger; "Är du ute och fotograferar?" Det kan jag förstås inte neka till utan håller med, men tar en sista bild innan jag vänder mig om för att se vem som frågar något så självklart. Jag vet att det inte är maken för han sitter kvar i bilen studerandes kartan.

När jag så till slut vänder mig om, upptäcker jag en uniformerad man, blir ganska så snopen och undrar var kom han egentligen ifrån och vad gör han här. Samtidigt ser jag att bakom honom är ett högt stängsel och där sitter en stor skylt som upplyser om att här råder det fotoförbud. Inte hade jag sett det och inte hade jag heller sett att vi stannat vid någon slags kraftanläggning. Ingen större fara skedd för jag hade ju bara fotat nere i diket. Jag frågade honom om han ville se bilderna och det ville han, gissar att det inte var blommorna på bild som han var intresserad utav, utan att jag inte var någon förklädd spion som låtsades fota blommor. Mina bilder blev godkända trots att jag nu ser att jag även fick med en liten bit av staketet.

Lite kul början på semestern var det väl, att börja fota precis där man inte fick göra det. Satt sedan i flera mil och funderade på var han egentligen kom ifrån. Ingen bil eller cykel fanns i närheten och vi var långt ute i skogen. Var han på riktigt ?

Vi for vidare och på en liten väg mitt ute i skogen hittade vi en intressant sten. Den är rest nyårsafton 1920 av Marnäsbor vid 400-årsminnet av sägnen om Gustaf  Vasa och hans flykt undan danska spejare. Gustaf Vasa fördes gömd i ett hölass av bönder från Isala till Närbo. Här hölls han gömd under en kullfallen fur i tre dygn.

Intressanta saker som dyker upp då man väljer en lite annorlunda väg på färden mot Mora. Kändes lite som att fara i Gustaf Vasas fotspår eftersom även han var på väg till Mora.