Engelska och Silk street.

Lite svårt med tidsomställningen än så länge, svårt att sova då det är natt här men desto lättare på morgonkvisten då det är natt hemma i Sverige. Men vi vaknade i tid för frukost och sedan ut i diset. Vi bor på 16:e våningen och det är knappt vi ser ner till backen, så disigt är det. Pekings högsta hus försvinner upp i diset.

Julian Bond lär ha sagt: "Kina är i själva verket det land som har det största antalet engelsktalande i världen. Problemet är att ingen förstår någon av dem". Jag är nog beredd att hålla med, hela tiden kommer det fram personer som vill prata med oss på engelska, synd bara att vi inte förstår så mycket av det de säger.

Vi styrde kosan till Silk street.

Tre våningar med kläder och prylar, det var inte bara utlänningar som var där och handlade. Kopior på alla kända och dyra varumärken, var det gott om.

Trångt och varmt och så gällde det att pruta. Bästa sättet att pruta var att spela ointresserad och gå sin väg. Sänkte de inte priset då, så var man nere på lägsta nivå.

Vi stannade inte där så länge utan gick ut bland de lunchlediga kineserna. En grupp damer passade på att koppla av med lite Qigong.

Andra kände för lite mat.

Såg faktiskt lite gott ut det han lagade. Såg ut som någon slags pankakssmet som han gräddade på sin platta, knäckte sedan i ägg och något mer i som fyllning. Vek sedan ihop den och stoppade i en påse som kunden fick med sig.

Dumplings var också en poppulär lunchrätt. Ångan gjorde sig bra på bild.

Soldater får man inte fotografera, så bara därför kan jag inte låta bli.

Blommar inte träden så ser kineserna till att det blommar ändå.

Sedan tycker jag att kinserna är ganska så kul, vill de lägga sig och vila med kantstenen till blomrabatten till huvudkudde, då gör man det också.

Eller vill de ligga i cykelkärran och läsa tidningen, då gör man det.

Eller sitta i gathörnet och virka små amigurumier.

Sätta sig ner mitt på torget och filosofera.

Eller bara stoppa in huvudet i papperskorgen.

Österut - Mot Kina går färden.

Varje resa börjar med ett enda steg, men en stor del av resan är även planeringen inför resan. Vår planering började för ungefär ett år sedan då vi hittade den resa som vi i flera år pratat om att göra. Ända sedan järnvägen från Peking till Lhasa öppnade år 2006, så har vi pratat om att åka den och nu hittade jag en resa som hade med allt som vi ville ha i vår resa. Tvekade inte många minuter innan jag ringde och bokade den resan.

Tiden gick och plötsligt en dag så var vi där i Peking.

Vi bodde på Hyatt, ett trevligt hotell mitt stan, kan verkligen rekommendera det. Redan på flygplatsen blev vi mötta direkt när vi klev ur flygplanet. Lotsade genom hela proceduren med passkontroller och bagageutlämning. Hämtade med bil och avlämnade vid hotellet även där mötta för att checka in.

Sedan var vi sugna att gå ut på stan och se hur där såg ut nu. Det var sista dagenpå en stor nationell helg och alla var lediga och alla var även ute på stan.  Himmelska fridens torg var välbesökt och för att komma in dit måste man gå genom säkerhetskontroller som på flygplatser. 

Hela torget var vackert blomstersmyckat.

Luftföroreningarna, som kineserna visserligen inte ville kännas vid, de låg som en slöja över hela staden. Inte så konstigt med alla dessa bilar.

Enorma filmdukar var uppsatta på torget och det visades propagandafilmer.

Soldater får man inte fotografera, då kan man riskera att bli av med kameran.

Om man är rädd om bilen så kan man skaffa sig en sådan här parkering, inte så lätt att stjäla den när den befinner sig flera meter upp i luften.

De små fordonen fick plats på trottaren.

Mobiltelefon såg det ut som om de flesta hade men det verkade inte vara nödvändigt för här kunde man slå sig ned och ringa.

Efter den rundan på stan så var det inte så dumt att bli bjudna på evening cocktails på hotellet.

Kocken stod beredd att servera oss.

och vi lät oss väl smaka av godsakerna.

Östersjökryss - Visby och åska

Så var vi tillbaka i Sverige igen. vaknar och ser hur Gotland växer och blir större och större när vi närmar oss Visby. I dag ska vi åka livbåt in till land eftersom vi inte fått kajplats utan får ankra ute på redden.

Klart för avfärd.

Visby, här kommer vi!

Toaletten till höger.....nej titta i spegeln för vi startar med en liten rundtur med Lilleputttåget för att få en liten överblick av staden.

Vi kommer förbi Almedalen, men i dag är det inga politiker där. Parken såg mycket mindre ut än vad jag hade föreställt mig.

Vi får också en fin överblick av ringmuren.

Visby verkar precis så mysigt som jag har föreställt mig med små butiker, fast just i dag massor av turister.

Fina gränder och mer butiker.

Hittade även en bagge mitt i stan.

Eftersom vi var på Spötorget eller Klinttorget som det heter nu, så hittade vi även Spöpålen. Inte den gamla ursprungliga pålen, den här är uppsatt 1987.

Där bredvid ligger brandstationen, anas bakom rosorna. Eftersom Visby kallas för "Rosornas stad" så tyckte jag de var viktigare. Gula rosor är dessutom min favorit.

Rosor behöver vård.

För att bli så här fina.

Vi kommer till Dalmanska tornet och där kommer en guidad grupp, men varför gömmer de sig där inne under tak..........jo det har börjat regna. Först bara några små droppar.

Men vädergudarna nöjer sig inte med bara några små droppar, kolla in molnen som tornar upp sig ovanför det 17 meter höga tornet.

 Sedan börjar det fullkomligt ösa ner, eller snarare det vräkte på från sidan och åskan mullrade i fjärran.

Vi hade tänkt oss en lunch med Saffranspankaka och slambärssylt borta vid Botaniska trädgården, på väg dit sökte vi skydd i Domkyrkan. Kan väl säga att vi inte var ensamma där.

Men regnvädret var ihärdig, det hade bestämt sig för att stanna och saffranspankakan lockade fortfarande. Vi styrde kosan till Botaniska trädgården, visst var det fint där men att sitta ute i snålblåst och ösregn var inte så lockande. Vi gav upp och tänkte oss en "tenderbåt" tillbaka till vårt fartyg och torra kläder, kan väl säga att även där var det fler som kommit på samma tanke. Lång kö och lång väntan innan vi  åter var på fartyget.

Jag är inte speciellt åskrädd, men det här åskvädret var av det häftigaste slaget, så när blixt och åska kom med en millisekunds mellanrum då gick även jag in från balkongen. Hörde att hela Gotland blev utan ström.

Blev inte så många bilder i Visby, men Visby är nog den plats av de vi besökt på den här resan, som jag helst av allt vill återvända till och då stanna några dagar. Det gav mersmak med andra ord.

Kvällen kom med en drink i baren.

Sista middagen tillsammans med våra nya vänner.

Tummen upp, vinet verkar ha fått godkänt.

Lite fotande också.

...och till sist fick vi en blomma på vår säng.

Många har frågat mig vilken resa som var den bästa av den här Östersjökryssningen eller Hurtigruten. Det är en lätt fråga att besvara, för om det är någon resa av de båda som jag vill göra om, så är det Hurtigruten. Den gav så mycket mer, vi var sällan långt från land och hade så fantastisk natur runt omkring oss hela tiden.

Östersjökryss - Gdynia

Jag trodde före resan att vi skulle komma till Gdansk och det kunde vi också ha gjort om vi åkt på utflykt men varken jag eller min make hade lust med en busstur i dag så vi nöjde oss med att titta på staden Gdynia. Var trevligt det också. Speciellt när den bjöd på ett sådant storslaget välkomnande.

Först så var alla skarvarna samlade på piren för att hälsa oss välkomna. Förstora så ser man att prickarna där är fåglar.

Sedan när vi närmade oss kaj så hördes det musik, men än så länge såg vi inte varifrån den kom.

Vi spanade nyfiket men såg bara tullarna och passkontrolanterna.

Tills det plötsligt tågade ut en hel promenadorkester med medföljande fotograf.

Var lite svårt att få med hela ringen och skuggor så här uppifrån däck eftersom de gick så nära fartyget. Var lite för högt upp för att jag skulle våga hänga ut över kanten.

Men även om vi avstod från bussutflykt så var det andra som skulle iväg.

Nu är det dags för oss att få gå iland, men undrar varför vår fotograf har livbojen med sig, solen skiner och inte ett moln syns på himlen, inget reng eller översvämning i sikte..

Skippar shuttlebussen även i dag och tar en svettig promenad in mot stan. Traskar förbi ett enormt skrotupplag.

Mer skrot och en häftig kran som verkade äta skrot i stora munsbitar.

Passerade brandstationen, huset i bakgrunden verkar behöva en liten uppfräschning.

Det här huset kändes som om det var från sovjeteran.

Stora monument fanns det.

och höga monument.

Även påven hittade jag, det måste var något speciellt med den påven, se bara så det strålar över honom.

Hittade också en väldigt stor filmrulle, förstår av texten att den har något med filmfestivalen 1974, att göra.

Vi har promenerat hela huvudgatan fram och gissa vilken sida vi valde, skuggsidan eller solsidan. Det var bara förmiddag och +30,5 grader redan.

För att få lite svalka går vi ut på piren,  där alla andra turister verkar ha samlats, här fläktar det lite. Så pass mycket sa att segelbåtarna får vind i seglen.

Där ligger en del historiska fartyg. Som det här vackra skeppet Dar Pomorza.

Träffade på en söt pirat här. Kolla kameran som jag lyckats få med..:)

Det finns inte bara gamla byggnade här i Gdynia. Sea tower ser väldigt modernt ut.

Efter att ha suttit och vilat lite i skuggan på piren återvänder vi till vår kaj där kranarna står i givakt.

I kväll hade vi en solande hund på sängen.

Östersjökryss - Riga

Vår resa fortsätter och i dag ska vi bese Riga, Lettlands huvudstad. Riga ligger vid floden Daugava, eller Dyna som den också kallas. Det var på den floden vi kom inseglandes också och bland det första vi såg var den här pampiga bron

.

På andra sidan reste sig Swedbanks märkliga byggnad, det var nästan så man trodde sig kommit till Dubai.

Om det inte varit för den här katedralen strax intill.

Dags att gå iland och vi skippade schuttlebussarna och tog en promenad i värmen. Gamla stan låg ju inte så långt bort. Innan vi gick dit tog vi en liten tur på gatan Valdemära passerade en liten å.

Många pampiga byggnade är det utefter den gatan men då jag ser lite äldre ruffiga hus så kan jag inte låta bli att få med dem på bild.

Så var det dags att bege sig till den gamla stadsdelen, kommer först fram till domkyrkan, den började byggas 1211. Den är den största kyrkliga byggnaden i Lettland.

Det syns att det är ett kryssningsskepp i stan, alla vill se domkyrkan.

Fast jag tyckte att Rigas keligaste katt var mycket sötare.

Hinner inte stanna så länge för att klappa katt om jag ska få se mer av gamla stan. Det finns en intressant byggnad som är dekorerad med två svarta katter på taket. Det berättas att ägaren, en rik köpman, var i konflikt med kommunfullmäktige därför bestämde han sig att sätta rumpan på katterna mot stadshuset. Stor skandal blev det.

Det här lilla torget hade en kul gatulampa, ser nästan ut som om någon tagit ut den från vardagsrummet med skärm och allt.

Blev lite förvånad över att se julgranar lite varstans här i Riga, fick sedan veta att man firade att julgranen funnits i 500 år. Här några blommande granar.

En som blommar ändå mer.

Nära inpå.

Hittade en gran som blänkte och glänste av en massa silverfärgade plåtar. Passade på att ta ett självporträtt i den.

Som i alla gamla städer har även Rigas gamla stad trånga små gränder.

Även gatuförsäljare. Här säljs det bärnsten och stickat.

Träffade på "Musikanterna från Bremen" vet inte varför de stod staty där, men det gjorde de.

De blev både klappade och betittade.

Rigas slott började byggas 1220 men har både rivtis och byggts upp igen ett flertal gånger sedan dess. Numera har presidenten sitt kontor här.

Inne på slottets gård såg vi att det finns rester från sverigetiden, antar att det här har något att göra med en utställning om Lettlands och Sveriges gemensamma historia som var här förra året. Jag kunde inte kontrollera eftersom det inte gick att komma in dit.

Det finns en legend om Riga, den är så här:

En gång i tiden, för mycket länge sedan, långt innan staden Riga fanns. Då fanns det en lång och stark man som hette Lielais Kristaps ( Store Christopher) han bar folk på ryggen över floden Daugava. Han bodde i ett litet hus vid floden. En natt när han låg och sov hörde han ett barn gråta på andra sidan floden, han skyndade sig över floden och hämtade barnet. Halvvägs över blev barnet plötsligt så tungt så att han knappt klarade att bära det över till andra sidan. Med att uppbåda sina sista krafter klarade han det, lade barnet i sin hydda för att sova och somnade sedan själv. Nästa morgon hade barnet förvandlats till en kruka full med guld. Kristaps var sparsam och gjorde inte av med guldet och efter hans död användes det till att finansera byggandet av Riga.

Sant eller ej, men här är Kristaps och barnet.

Utefter floden hittade jag lite klotter.

Nu är det snart dags att kasta loss och bege oss iväg mot nästa hamn, bara alla kommer ombord. Kön är lång och varmt är det.

På väg ut från Riga får vi lite annan överblick av staden, många torn är det.

Och kranar också.

Kranar och kol.

Och ändå mera kol.

Började med en bro så jag slutar med en annan bro. 

I kväll har vi en sköldpadda på sängen.