Den hurtiga rutten

Vad är de säger på TV-reklamen om Hurtigruten, tror det var något om att "En gång ska det bli av". Så sa jag också ganska länge och en dag bestämde jag mig att nu är det den dagen. Så sagt och gjort vi bokade resa och drog iväg till Bergen.

När vi kom till Bergen var det feststämmning. Det var 17 maj och alla var så finklädda och då menar jag ALLA.

Fast inte riktigt alla var på festhumör. Vår taxichaufför var på lurendrejhumör istället. Vi frågade ordentligt vad det kostade att åka från flygplatsen till Hurtigrutterminalen och fick priset 400 Nkr. Lät ju vettigt tyckte vi och hoppade in i taxin. Men framme vid terminalen kom han plötsligt på att det var helgdag och vi hade nog varit fem i bilen och då skulle det kosta 700 Nkr istället. Efter mycket dividerande fram och åter, frågor till andra förare vad den resan borde kosta och när vi ville att han skulle köra oss till polisen, så gick det bra med det förutbestämda priset. Vart den femte passageraren tog vägen det fick vi dock aldrig någon klarhet i.

 Men lite trubbel så här i början på resan skulle inte få förstöra vårt festhumör. Vi drog ut på stan. Kom visserligen för sent för att få se Barntåget men vi fick se alla finklädda människor.

Nu var vi hungriga och letade reda på ett ställe att äta något gott. Gott var det!

Dags för inchekning och ombordstigning på vårt hem för 12 dagar framöver. M/S Nordlys.

Så lämnar vi Bergen.

En av alla oljeriggar.

Nu har vi 34 hamnar och världens vackraste sjöresa framför oss. Vissa hamnar kommer vi se på dagtid och andra anlöper vi på natten, men förhoppningsvis så får vi se de på dagen på södergående resan.

Innan vi kryper till kojs den här första dagen så hinner vi med att avnjuta en härlig middagsbuffé.

Tog en tripp över till Tallinn.

Om man besöker Tallinn så föreslår jag att man också besöker Ryska marknaden där. Kul att gå runt och titta på allt som är till salu, även om man kanske inte köper så mycket. Jag fastnade framör den här montern.

Lite synd att alla kameror var bakom glas så att det blev blänk i alla bilder.

Nu är det inte bara fotoutrustning som säljs där, vi gjorde ett fynd med syltad pumpa och god ost.

Sedan kan man ekipera sig med lite chica kläder.

Även verktygslådan kan få lite påfyllning.

Sedan finns det mycket, mycket mer att se och fotografera i Tallinns gamla stadsdel, men det tar vi en annan gång.

Nu åker vi hem

Så kom då den allra sista dagen på vår resa. Tre veckor har vi varit på resande fot och jag skulle nog kunna tänka mig tre till. Kunde inte före resan föreställa mig att den skulle bli så här fantastisk och innehållsrik.

Här på River club kan man ta en promenad på egen hand eftersom området är inhägnat och inga farlig djur finns innanför stängslet, så innan packningen tar jag en runda i det markerade spåret. Ser några djur, fast de är inte så värst farliga. Den här lilla larven är mest bara ullig och söt.

Några näshornsfåglar skränar i ett träd.

Sedan efter morgonpromenaden är det dags för packning, men eftersom jag inte har så mycket med mig går den fort, så några bilder hinner jag med att ta.

Vi hinner även med en kopp kaffe på altanen innan det är dags för avsked och avfärd till flygplatsen.

Flygplatsen i Livingstone är inte så stor.

Så var det dags att gå ombord på vårt plan för en kortare färd till Sydafrika.

och därefter en längre resa, ut ur Afrika för resa hem.

Nu är det slut.............!

Mighty Zambezi

På kvällen gjorde vi en skön båttur på Zambezifloden. Av ortsbefolkningen fick vi lära oss att den skulle kallas för "Mighty Zambezi" och visst var det en mäktig flod så här års.

Fast först lite afternoon tea på verandan.

Sedan äntrade vi båtarna och gav oss iväg.

Bred och som sagt mäktig flyter den fram.

En hel del fåglar håller till vid floden.

Inte bara fåglar utan en och annan krokodil fanns det där. De var inte så lätta att få syn på, där de låg och mest liknade en gammal stock och när vi närmade oss med båten så slank de snabbt ner i vattnet.

Inte så långt från vårt hotell hittade vi ett gäng med flodhästar.

Jag var den enda som röstade för att vi skulle åka lite närmare dem, för att få bättre bilder. Men när jag fick höra att det skulle bli simmandes så avstod även jag, tror inte att min kamera var så vattentät.

Den här apan sitter i ett träd i Zimbabwe och gränsen till det landet går här ute i vattnet, så nu är vi alltså på Zimbabwes del av Zambezifloden.

När vi ska tillbaka stänger vi av motorn på båten och driver med strömmen. Tyst och sakta flyter vi fram smuttandes på en G&T och njuter av den nedåtgående solen och stillheten.

Vi möter ett filminspelningsteam....

...som följer efter den här båten och filmar, jag trodde först att mannen i båten har en mikrofon i handen men det är en ölflaska.

På många ställen ser man att det är mycket vatten i floden nu.

Skymningen sänker sig och vi återvänder till River club och den väntande middagen.

Skola

Det enda på den här resan som var lite synd att jag inte visste i förväg, var det här besöket på skolan. Pennor och papper är inte så tungt att packa ner och brukar vara poppulärt att ha med sig till barnen. Kanske en fotboll också. Men nu kom vi direkt från vattenfallet och jag hade inte ens min penna med mig.

Såg både på skolgården och i barnen skrivböcker, att de jobbade med och informerade om faran med AIDS.

Ett litet besök på rektorsexpeditionen med information om skolan och dess arbete.

Även klassrummen besökte vi. Poppulärt att bli fotograferad.

Alla ville vara med på bild och sedan se sig själv i displayen i kameran.

Det var inte så lätt att få någon bild på flickorna, pojkarna var vildare och mer framfusiga än de tysta och stillsamma flickorna som mest satt och väntade och hoppades på att någon skulle se dem. Även då så lyckades någon pojke komma med på bild.

Två vänner.

Ibland blev det tuffa tag för att få vara med på bild.

De minsta barnen gick i den här lokalen.

Många barn hade 4 - 7 km att gå till skolan ena vägen, de skulle hem också. De fick inte så mycket stöd hemmifrån för att gå i skolan, föräldrarna ville helst att de skulle vara hemma och hjälpa till.

Efter skolan besökte vi en liten by som inte låg så långt därifrån. Många glada barn fanns det där också. De barnen hade antagligen eftermiddagspasset i skolan.

Här bor jag.

Hej då!

Lite kontrast mot hur vi bodde, men vi fick veta att vi indirekt stödde skolan och byn genom att bo på River Club, för en del av vinsten från hotellet gick till byn och skolan. Det senaste som de finanserat var en vattenledning till byn så att barnen slapp gå och hämta vatten i floden, utan kunde ägna sig åt skolarbetet istället. Nu skulle en ny samlingsal byggas.

Men visst kändes det lyxigt att få bo så här.

Går vi en trappa ner så har vi egen badavdelning, med t.o.m dörr till toaletten.

...och ute på altanen en alldeles egen liten pool att slappna av i,  med utsikt över "Mighty Zambezi".