Guilin Chuanshan Park

Vi har tagit farväl av April och rest vidare från Huangshan till Guilin, med ett kort stopp i Hangzhou. Där i Hangzhou regnade det som om himmelens portar stod vidöppna så någon morgonpromenad före vidare avfärd till Guilin blev det inget av. Dessutom varnades det om en ankommande tromb, så det var bara att  snabbt dra vidare innan ovädret bröt ut.

Framme i Guilin mötte Lele upp och vi begav oss direkt iväg på upptäcktsfärd. I kinesiska mått mätt så är Guilin en småstad med sina fem miljoner invånare.

Vi åker direkt iväg till Chuanshan Park för där finns en av alla de grottor som man kan besöka i området, fast den här grottan är mer som ett hål i berget eller en tunnel. Är man i parken ser man tyvärr inte hålet men det finns en bra bit upp på det här berget. I det här berget finns det mer ihåligheter för här hade japanerna en fabrik för vapentillverkning inne i berget. Fast dit in får vi inte komma.

Tro inte att det är slut på träning bara för att vi har förflyttat oss till Guilin, grottan ligger naturligtvis högt upp med en massa trappsteg upp dit. Moon Cave, som grottan heter, är cirka 9 meter hög, 31 meter lång. För att se hålet från backen måste man stanna på en trafikerad väg och det tyckte ingen var någon bra idé.

Fin utsikt här uppe och här får vi en första skymt av Lifloden.

Lele berättar och förklarar.

Vi går ner till själva parken.

Spanar ut över Pagoda Hill som är 194 meter högt.

Har varit en lång resdag så vi hinner inte med så mycket mer än att fundera på varför man har spikat upp en arbetshandske i ett träd...

...och åka iväg och checka in på hotell Shangri La.

                                                                                  föregående                                   fortsättning

Kinamat

Kinamat i Kina är inte riktigt det samma som att gå på Kinarestaurang i Sverige.  Redan när man ska beställa maten märker man skillnaden. Många gånger har man en hel del färska råvaror att välja på. Färska fina grönsaker ligger i tråg och det är bara att peka ut vilka de ska tillaga, till det kan man välja på kött och fisk. På de flesta restauranger finns det bilder på maträtterna och jag undrade om det inte var lättare att välja från den menyn men fick till svar att de byter kock så ofta att bilderna inte stämmer med verkligheten. Vi är lite osäkra på vad det är för grönsaker vi ser, för många av dem har vi aldrig sett hemma i Sverige.

Men det är inga problem, April vägleder oss i matdjungeln och ser till att vi får in mat som lagas och äts i den regionen vi är.

Så vi tittade på råvarorna, men tog hjälp av guiden för att få ihop en vettig måltid.

Fast ankhuvudena valde vi bort,  näbben såg så hård ut.

Kyckligfötterna och den gröna fisken gick också bort.

Vår guide April visste inte mycket om Sverige innan vi träffades,  men en sak hade hon hörts talats om, en fisk som luktar illa. Alltså surströmming, den var hon väldigt fascinerad av.  Tyvärr hade vi ingen med oss att bjuda på, men hon ville väldigt gärna att vi testade deras fermenterade fisk. Surströmming är gott, speciellt om man får göra en riktig klämma med fisk, mandelpotatis och hackad lök, mellan två hårda tunnbrödskivor, det är mums det. Efter en del övertalning gick vi med på att testa fisken, speciellt då hon lovat att vi inte behövde äta upp den. Gjorde inget om vi lämnade, restaurangen hade grisar.

På de flesta matställen i  regionen där Gula bergen ligger var porslinet förpackat så här. Sedan tar man matpinnarna och slår hål på paketet för att komma in i det, var tydligen en lite kul mattradition att slå med kraft och få en liten smäll.

Fågelfrö serverades som snacks till förrätt.

Rejält törstiga efter all vandring så smakade den lokala ölen väldigt gott.

Kul kapsyl, nästan som de vi hade förr här hemma.

Så, där nu börjar maten komma in, rätt efter rätt.

På ett annat ställe och  när vi lärt oss att portionerna är stora och att kineserna äter mycket, så ber vi att de ska laga lite mindre portioner till oss. Titta bara på soppan, den är för två personer och när vi tagit av den så hade vi bara skummat på ytan. Det är vad kineserna kallar små portioner.

Dessutom kommer det in mer, fisken är färdiglagad. Kan väl säga att det blev ganska mycket över till grisarna.

Kul öl med ananassmak.

Annorlunda Coca colaburk.

Vet inte vad de här vita grönsaken heter, men den var god.

När vi kommit vidare på resan så var vi i lite mer storstadsområde och med modernare sätt att beställa in maten. Vår guide Lele, som vi hade då förklarade hur man beställde mat här.

På väggen vid bordet sitter det en QR-kod, den läser man in i sin mobil och får då matsedeln där. Då är det bara att klicka in på matsedeln i mobilen och sända iväg sin beställning. Sedan bara vänta på att maten kommer. Betala gör man naturligtvis via mobilen.

Flygplansmaten på inrikesflyget var också väldigt kinesisk, fast här fick vi kniv och gaffel att äta med..

Barn är sig lika världen över.

Lite passande att skriva om mat i kväll eftersom nu blir det lite fasta för mig, fast bara tills i morgon.  I morgonbitti är det operation av min axel och beronde på vad de hittar på att göra kan det bli lite svårare att skriva på tangentbordet.  Får låta vänsterhanden jobba ett tag.

En cykeltur i Bishan

April, vår guide ville visa oss byn vi bor i så efter frukost kastar vi oss upp på varsin stålhäst och drar iväg. Ja, kastar och drar iväg kanske blev lite överord. Det är väldigt länge sedan jag cyklade senast. Punka på min cykel där hemma och backigaste området i hela området där vi bor, gör att cykling inte är något nöje där. Blir att jag hellre går. Men lite justering av sadelhöjd och några första vinglig tramptag så sitter färdigheterna där igen. Nu kan även jag susa iväg. Det gäller bara att inte hålla sig för nära vägkanten, dikena är djupa.

Vi stannar till då och då för att ta lite bilder. 

Riset på fälten som kantar vägarna, är snart klart för att skördas.

Efter nationalfirandet så kommer skörden att starta.

Lämnar cyklarna för en stund och går in till systerhotellet till Pig's inn. Där var det förr ett rapsoljepresseri. Rapsen lades mellan de plattor som syns i glipan i stockarna och längst bak pressades en grövre pinne in (den ligger vilande i framkant av bilden) med hjälp av den stora stenen som hänger ner från taket. Oljan rinner sedan ut i den lilla tappen som syns mellan solstrålarna som faller in på stocken.

Passande konst på väggarna.

Vid den bevarade gamla spisen står hela familjens pallar uppradade. 

Vi cyklar vidare.

Kommer till själva byn. 

Som verkligen känns fridfull och avkopplande. 

Inte så mycket folk ute så här på morgonen. Men en hund är i alla fall vaken.

Vid ett litet torg, där brunnen finns, är det lite aktivitet. Den här kvinnan håller på och rensar fisk. Det stundar bröllop, det är hennes dotter som ska gifta sig nästa dag och alla bröllopsgästerna ska serveras varsin hel fisk. Dottern jobbar som guide.

Äta fisk i Kina uppskattar jag inte,  den är sällan färsk utan fermenterad och fiskade i lite sumpiga floder.

De flesta i byn har vatten indraget i husen men det vattnet använder de bara till matlagning och dricksvatten. Men eftersom ledningarna inte är i så bra skick måste allt dricksvatten kokas först.  Vatten till tvätt och städning hämtas i bybrunnen, billigare så.

Men tungt att bära hem.

Medan vi samtalat med kvinnorna har det samlats lite folk på torget. April berättar att hon har lite svårt att förstå allt de säger för de har en diakekt som är annorlunda än hennes.

Byn är inte så stor,  men en karta över den finns det på en mur.

Byn börjar vakna upp mer och mer.

Vi fortsätter att titta oss omkring.

Sopgubben kommer på sin morgonrunda.

Tvätt på tork.

Det finns ett koperativ i byn (Bishan Marketing Cooperative) som säljer lite blandade prylar som konsthantverk och bruksföremål.

Försökte för en tid sedan förklara för vårt barnbarn hur gympaskorna såg ut då jag var barn, lyckades nog inte så bra. Enkla skor utan stötdämpning och stabilitet, mjuk sula, blå för killar och vita för tjejer. Snopen blev jag då den här butiken hade precis sådana gympaskor.

Det blev inget skoköp utan vi cyklade vidare.

Som i ett litet tempel sitter det några träfigurer. Jag tror att det är gudabilder, men figuren i mitten är en man som hade en hög befattning i byn och gjorde så mycket bra för byn att han nu hyllas som en gud.

Medans vi var inne i butiken och tittat på både varor och arkitektur , hann även med att kela med en gullig katt också, så har sopgubben hunnit vara iväg och tömma sitt lass och på väg att hämta mera sopor. Hästen hans, tyckte visst att det räckte med ett lass och försökte vika av hemmåt, men tyvärr så var inte arbetsdagen slut så tidigt .

Byns bokhandel var förr ett slags kommunhus som byggdes om till den här vackra bokhandeln 2014. Den lär vara Kinas vackraste bokhandel och jag tror nog att det är den vackraste bokhandeln jag sett. Här inne finns även en liten servering .

Vågar man sig upp för de branta och slitna trapporna...

... kommer nan upp till övervåningen med mer böcker.

Medan man beundrar utsikten kan man samtidigt passa på att se hur öpningen i taket är konstruerat. Ett vanligt sätt att bygga hus här.

Inte bara böcker som är till salu .

Vi hinner med en liten pratstund också.

Mysiga trånga gränder.

Sedan cyklade vi tillbaka och packade för att åka vidare,  den här gången bar jag ner väskan själv för ägarinnan var inte i närheten och kunde stoppa mig. Hade packat lätt så min väska var inte så tung. 

Nu vidare mot nya äventyr.

Pig´s Inn i Bishan

Finns en visa som vi förr alltid spelade i bilen då vi var på bilsemester med barnen. I refrängen sjöng vi med och den var så här: "Var ska vi sova i natt"  och det var faktiskt lite spännande att få veta var vi skulle sova den här första natten. Hade fått höra att det hotellet som heter Pig´s inn var som att bo i ett museum. Stället har bara åtta rum.

Lite ovanlig konst pryder ingången.

Vi kommer in i ett stort öppet rum och huset är byggt i samma stil som i byn Hongcun med öppning i taket.

Det är rejält högt upp till tak.

På något som liknar en spiselfris står något som finns i de flesta hem. Klockan i mitten ersätter den buddhafigur som fans på den platsen före maotiden.  De två krukorna på var var sida om klockan symbolisera det manliga och kvinnliga. Spegeln är för kvinnorna och den stora krukan är till höger för mannen att lägga hatten på då han kom hem på kvällen efter arbetet. Låg den på krukan behöll den formen.

Det mesta är riktigt gammalt och genuint här.

Matsalen.

Ni ska bo två trappor upp säger den äldre damen, som äger hotellet, och greppar min resväska och drar iväg uppför trapporna. Ja äldre och äldre, hon är nog i min ålder men förvånansvärt rask i benen och stark i armarna. Måste nog ta och vänja mig vid att räknas till de äldres skara. Känns inte rätt att hon ska bära min väska, men det spelar ingen roll att jag protesterar, hon bär den ändå och jag får snällt följa efter med en liten fotoväska. Trappan är smal och brant.

Endast personal står det på skylten som hänger i trappen så vi kanske ingår i personalstyrkan nu och kommer att få bära väskor tills armarna kroknar. Vem vet.

Jag brukar inte ha med vårt hotellrum i bloggen om det inte är något speciellt, men det här rummet var lite speciellt i sin gamla stil. Dessutom är det inte bara stilen som är gammal, hela huset är mycket gammalt. Det enda som kunde ha varit bättre här är om de hade haft vattenlås i badrummet. Det luktar lite bättre då.

Vi pustar ut en liten stund och konstatera att i de här sängarna kommer vi sova gott och går sedan ut för att inspektera omgivningen. Solen är på väg ner och vi får komma upp på taket i byns högsta hus för att beundra utsikten.

Där borta i fjärran kan vi se Gula bergen.

Grannen är ute och påtar i sin trädgård.

Lejonfigurerna på takteglet kommer vaka över oss i natt.

Ankorna plaskar glatt i sin damm...

...och vi börjar fundera på om det inte är dags för att få något i magen. Slinker in på den lokala puben "Dogs house". Det är direkt ingen trängsel där men trivsamt.

Efter att tidigare ha ätit en rejäl kinesisk lunch så är vi inte så hungriga, det får bli något lätt. Fyra mackor att dela på räcker bra.

När vi ska gå hem är det becksvart. Tur att vi bara behöver runda huset för att komma hem.

Snubbla inte över skottkärran.

Nästa morgon stärker vi oss med en rejäl kinesisk frukost innan vi ska iväg på en cykeltur i byn. Här är det vår chaufför som förser sig.

Hongcun Village, en 800 år gammal by.

Det finns en liten by i södra Anhui-provinsen i Kina som heter Hongcun. Den lilla byn grundades för 800 år sedan under Song-dynastin och blomstrade under Ming- och Qing-dynastierna och det blev ett centrum för handel. De flesta av byggnaderna från den tiden finns fortfarande i byn idag. Numera är den upptagen på UNESCO:s världsarvslista.

Ända fram till september 2019 fick inga  andra än kineser övernatta i byn, numera får vi bo på ett av byns hotell men trots det så valde vi att bo på ett litet mysigt ställe i en närliggande by, men ett besök i Hongcun är liksom ett måste. Det sägs att dimman ofta ligger över Gula bergen och gör att byn ser mer ut som en naturlig landskapsmålning.

Omgiven av en pittoresk vallgrav med broar in till byn är det ett populärt ställe för konstnärer och konststudenter som kommer hit för att måla.

De sitter i långa rader utefter vallgraven.

En del arbetar på samma målning.

Ser att flera av dem har sina förebilder i surfplattan, gissar att de ändå tycker att det är en inspirerande plats att sitta och måla på.

Vår guide April berättar att numera är det många unga som väljer konststudier, när hennes föräldrar var unga var det fattigt och då var de tvungna att välja att studera något som gav en säker inkomst ganska snabbt. Nu har kineserna fått det bra ställt och de unga kan välja mer fritt och studera till något som de kanske måste vänta länge på innan det ger en säker inkomst.

En del har hamnat mitt ute i spenaten för att söka motiv.

Alla husen här är vita med svarta tak, liksom i de flesta kinesiska byar. Orsaken till det är att det vita symboliserar metall och det svarta vatten och det ska skydda husen mot brand.

I den här byn spelades stora  delar av den berömda filmen "Crouching Tiger and Hidden Dragon" in. Vi går in över den lilla valvbron för att se hur det ser ut inne i själva byn. Många turister besöker platsen, men trots det så lever och verkar folk här. Det är inget Skansen eller museum utan en verklig by.

Trevligt att se att byn inte är översållad av souvenirbutiker istället kan vi se att frukt och chili torkas framför husen, inte för att locka turister att köpa utan för att använda i den dagliga matlagningen.

Det finns restauranger med traditionell kinesisk mat.

Vi vandrar runt i de smala gränderna.

Lite var och här sitter det konstnärer och målar.

Passar på att slinka in i ett hus som tidigare varit skola, den används mest som samlingslokal numera eftersom det bor ytterst få barn i byn.

Husen här är byggda på ett lite speciellt sätt, det finns få eller inga fönster alls, enda ljusinsläppet kommer från taket som är helt öppet i mitten av huset. Anledningen till det är att man var ganska rika i den här byn och männen arbetade långt borta från byn och var borta långa tider. Då skulle det vara svårt att ta sig in i husen för eventuella rövare.

Titta där, medans vi tittat runt har det kommit en elev till skolan.

Jingde hall är ett typiskt hus i den här byn och här bor det ett äldre par, vi får komma in och titta.

Ingången till deras hus är rikt utsmyckat med mängder av symboler.

Deras port är platt, men i ett hus intill ser porten och öppningen ut så här. Den liksom vidgar sig utåt och så fick bara de högt uppsatt ämbetsmännen ha till sina hus.

Fint dekorerat fönster i en mur.

Vi stannar till hos en man som svarvar muggar av bamburör, han vill inte vara med på bild men vi får se hur han tillverkar sina muggar och går sedan vidare.

Där framme verkar det vara mycket folk. Vi går dit.

Och hamnar på stadens torg.

Vi går ett varv runt den halvmåneformade dammen. Tror att vi är de enda västerländska turisterna här, en del av de kinesiska väljer att fotografera oss istället för husen.

Fläsket hänger ute på tork.

Bakom husen här kan vi se Chengzhi Hall det huset byggdes av en rik salthandlare under den sena Qing-dynastin, för att rymma sina två fruar. Huset har nio öppna takterrasser med mer än 60 rum.

Vi går dit.

När Röda arméns trupper var på marsch använde de huset och målade en del slagord på väggarna. De brukade också skära bort ansiktet på konstverk som skildrade figurer från det forna Kina, som tur var gjorde de det inte här.

Här i huset finns även det här fönstret och efter alla information som vi fått här i byn om alla de symboler vi sett så frågar nu April om jag vet vad det är som dessa fåglar symboliserar. Jag testar med Happiness och får rätt!

Innan vi lämnar byn kommer vi till ett annat litet torg där ett 500 år gammalt ginkoträd står. Det är ett unikt träd med oklart släktförhållande till andra växter. Troligtvis är dess närmaste släktingar kottepalmen och barrträd. Det är mycket lik de växter som den härstammar från, och som fanns för mer än 100 miljoner år sedan.

Bladen är solfjäderformade.

Hur intressant den här byn nu är så är det dags att lämna byn och åka till vårt hotell Pigs Inn, det stället är ganska unikt och värt ett eget inlägg.

                                                                                                                  nästa