Smycken, stenar och batik

Att det bryts och finns gruvor för ädelstenar i Sri Lanka är nog mindre känt än att det finns teplantager. Den blå safiren är den mest kända och exporterade ädelstenen från Sri Lanka. Eftersom det finns en hel del ädelstenar på ön så är de också naturligt att det finns en hel del duktiga hantverkare också.

Vi fick tillfälle att besöka ett ställe för ädelstensslipning och smyckestillverkning. Riktigt finlir och pillerjobb är det för att slipa en sten på rätt sätt och låta dess lyster komma fram.

Det gäller att vara stadig på hand också när stenen ska fästas i ringen...

...eller i örhänget.

Kronan som den här mannen håller på med, är nog inget nybörjarprojekt.

Efter att några i vårt sällskap stillat sin köplust i smyckesbutiken drog vi vidare till ett ställe som gjorde batikarbeten.

Det var ingen enkel knytbatik som tillverkades här, riktigt pillerjobb med att vaxa ytorna för att få fram önskade mönster.

Mycket jobb innan den här blev klar.

Lite annat hantverk, skräckinjagande figurer i trä.

Den snidade elefanten karvar man nog inte fram på en eftermiddag.

Elefanten ger skön skugga till hunden och även folket bakom.

Nyvaken,!

Vi lämnar alla hantverkare och tänker åka tåg istället.

                                                                                        föregående    -  nästa

Ceylonte

Är man i Sri Lanka, forna Ceylon och färdas förbi grönskande teplantage så kommer det sig ganska naturligt att man vill besöka en tefarm med tefabrik.

Vi lämnar Kandy och reser vidare genom höglandskapet. Vi  befinner oss på relativt hög höjd, runt 1900 m.ö.h, så den tyckande värmen vi hade nere i Colombo är inte lika jobbig här uppe, men det känns definitivt inte kallt ändå. Vi stannar vid Glenloch, som trots att namnet mer påminner om en skotsk whiskeyfabrik än en tefabrik så är det ändå te som framställs här.

En tjusigt klädd kvinna hälsar oss välkomna och ska bli vår guide och berätta allt om hur de nyplockade tebladen blir till det te vi dricker.

De stora och långa banden för torkning och luftning lockar fram kamerorna. Blir trevliga motiv.

Här läggs bladen för torkning.

Folk jobbar för fullt med att flytta om blad.

Och luft släpps på för att få bladen att cirkulera.

Teet torkas i stora fläktar så att ungefär hälften av vikten försvinner. Sedan hackas det, sorteras, separeras och förpackas. Mycket av maskinparken i fabriken kommer från början av 1900-talet. Men maskinerna går än. Man kan säga att av fem kilo teblad blir det ett kilo färdigt te. Så väldigt, väldigt mycket går bort.

Det är ganska mörkt inne i fabriken, så med min lilla Sonykamera som inte är så bra i mörker blir det bara några minnesbilder.

De som jobbar ute på fälten och plockar tebladen är kvinnor, det sägs att de är flinkast i händerna och att männen klarar inte av att plocka lika snabbt.

Varje plockerska ska få ihop 20 kilo teblad om dagen i den klassiska korgen de har på ryggen. För det får hon ungefär 60 kronor.

Fördelen med te är att det kan skördas året runt. Man ger bara den just plockade busken en vila på en vecka. Därefter är den plockbar igen.

Tefält.

                                                                                        föregående - nästa

Peradeniya botaniska trädgård

Utanför Kandy ligger Peradeniya botaniska trädgård,  den anses vara en av de vackraste i Asien.

Välkomstkommiten höjer lite på ögonbrynen, flyttar om tassarna och släpper förbi oss in i den pampiga kungliga palmallén. Förr i tiden var den här trädgården bara tillåten för kungliga besökare. Tur att den här hunden inte hade för avsikt att sålla bland besökarna utan att vi kunde vandra vidare i parken.

Bland det första vi träffar på efter hunden är ett helt gigantiskt benjaminfikusträd. Trädet planterades här på 1600-talet och numera är det så stort att det måste stöttas upp. Fikusen räknas som världens största.

Ett annat lite speciellt träd är det här, Crooked Cook Pine. De kallas även för "The drunken trees" eftersom de ser ut som om de vinglar lite hit och dit. De böjer sig efter solen och får på så sätt de här lustiga formerna.

Det finns en hel del vackra träd där i parken.

Stora träd är bra att söka skugga under.

Tjocka rötter fungerar bra som bänk.

Ett annat väldigt speciellt träd är kanonkuleträdet. Trädet planterades 1901 av kung Georg V och drottning Mary av Storbritannien. Frukterna ser verkligen ut som rostfärgade kanonkulor. Couroupita guianensis, som den heter på latin, är en del av familjen Lecythidaceae och kan bli upp till 25 m högt.

Vackra orangefärgade blommor.

Det svärmade omkring en hel del flygfän vid blommorna.

Självklart vimlade det av vackra blommor i träldgården.

Pride of Burma.

Bougainvillea eller Trillingbloma. Den egentliga blomman är liten och vit, men varje samling av tre blommor omges av tre eller sex färgstarka, tunna, pappersliknande högblad.

Rätt vad det var så träffade vi på några söta apor. Otrolig charmig frisyr har de, lite åt pottklippningshållet. Det är  ceylonmakaker.

I en del träd ser det ut som om det samlats stora mängder med humlor

Men vid närmare betraktande ser man att här är något mycket större än humlor. Det är mängder av flygandehundar.

De flesta hänger bara där och vilar, men några flyger omkring. Jag skulle gärna vilja ha en bild på en flygande också, men det var inte lätt. De flyger högt och zoomar jag in är det omöjligt att hitta dem i sökaren.  Men en av dem lyckas jag få på en någorlunda bild.

                                                                                  föregående - nästa

Kryddträdgård i Matawelle och Tandtemplet.

Sri Lanka är känt för sina kryddor och kryddträdgårdar. På 1500-talet koloniserades Sri Lanka av Portugal och de började snabbt handla med kanel och andra kryddor. Så det var ju självklart att vi ville besöka en kryddodling.

Återanvändning är bra. Av det yttre skalet på kokosnöten kan man bygga stöd för jorden.

Kryddorna används idag både i matlagning och som läkemedel, vi fick en lång föreläsning om vad man kan använda de olika kryddorna till och som avslutning lite massage med en örtbaserad olja. Den oljan var så bra, att svullnaden på mitt meniskopererade knä gick ner, klart att det blev ett köp av den då.

Vi åker vidare, Vår alltid så glade chaufför.

Dagens mål var Kandy som är en mycket gammal stad som grundades på 1300-talet och blev då huvudstad i kungariket Kandy.  De flesta byggnaderna där från 1800-talet och i dag är staden ett Unesco-världsarv. Här ska vi göra ett besök vid Sri Dalada Maligawa - Tandtemplet. Det tempel som vi ser i dag är från 1697 eftersom portugiserna förstörde det gamla templet.

Templet byggdes för att förvara en relik som anses vara en av Buddhas tänder. 

För att komma in på området måste man gå igenom en säkerhetskontroll, en kö för damer och en för herrar. Var tydligen mest kvinnliga besökare den här dagen.

Vissa saker får man inte ta med sig in.

Det är många besökare just den här dagen då vi skulle dit, är en speciell högtidsdag inom buddhismen.

Skorna får vi lämna utanför och sedan är det bara att följa strömmen in i templet. 

Här uppe var trängsels så stor så det kändes faktiskt lite obehagligt och jobbigt att vara där. Folk trängde på från alla håll så man hade bara att följa med i strömmen för att inte bli mosad.

Om jag inte har helt fel så är det bakom silverdörren där framme som tanden finns, men jag stannade inte tills de skulle öppna för att visa den. Trängseln var så obehaglig så jag valde att ta en snabb bild och gå vidare.

Många, många hade med sig blommor.

På nedre våningen trummades det och någon sa att ceremonien var försenad eftersom det var så mycket folk där.

Jag gillar inte trängsel, så jag valde att gå ut istället. Såg ingen tand, men templet var vackert.

                                                                                        föregående - nästa

Galle Face Hotel

På anrika Galle Face Hotel ska vi bo en natt, det hotellet har funnits där sedan 1864 och lär vara det äldsta hotellet öster om Suez. Många kända personer har varit gäster här genom åren, kända namn så som Sir Conan Doyle, Mahatma Gandhi och Roger Moore bl.a. Förmodar att även de blev hälsade välkomna av en dörrvakt i denna tjusiga uniform.

Bor man på Galle Face Hotel får man inte missa deras välkända afternoon tea. Får hoppas på att alla dessa kändisar som bott där genom åren också fått det. Vi fick det i alla fall och gjorde vårt bästa med att länsa faten som bars in. Men vi fick se oss besegrade och mätta lite i överkant och även med en hel del kvar på faten då vi gick ut för att njuta av solnedgången.

Pusta ut i hammocken och sedan...

... en drink i solnedgången.

I den ljumma vinden vajar palmerna lite lojt och solen sänker sig sakta.

Då är det dags för flagghalningsceremonin. Säckpipemusik hörs och sakta kommer det två stiliga herrar vandrandes.

Flagan halas och ...

...sedan försvinner solen ned bakom horisonten och det blir kväller.

Ny dag randas och det är dags att ge sig ut på äventyr, känns tryggt att vår buss är välsignad med både rökelser, lite speciella frukter och inne i bussen ljuder "om mani padme hum" ur högtalarna.

Vi ska upp till de grönskande bergen i Kandy där det även är lite svalare klimat än nere i Colombo.

Vi åker genom små byar, trafiken är tät och dessutom är det massor med vägbyggen. En liten annorlunda detalj i trafiken här är att vid omkörning så är det den mötande trafiken som ska hålla undan och släppa fram den som håller på och kör om.

Det är inte bara vägbyggen som gör att det blir stopp i trafiken, även här är det demonstationer. Vad de demonstrerade mot vet jag inte.

Men vi har ingen brådska, kul att se byarna vi åker igenom. Många bilverkstäder och de flesta har lagt ut sin specialiteter ute på infarten.

Vatten är viktigt värmen.

Att det säljs burgare där förstår jag, men undrar vilken sorts burgare det är. En filial till Burger King kanske.

Bra att det finns olikheter, något att komma ihåg i dag då många rockar sockorna för att hylla våra olikheter.

                                                                                föregående - nästa