Påskresa - Wannås slott

Mätta nöjda och belåtna lämnar vi Åhus, vi är ganska nära Wannås slott. Där har vi aldrig varit men läst en del om så det blir vårt nästa mål.

Då är det främst skulpturparken som lockar. Här fanns tidigare en borg men den brändes ner och 1556 byggdes det slott som står här i dag. Vi ställer kosan mot parken och försöker gå in för att betala inträdet till parken men blir stoppade i dörren av en person som är där och städar.

-Det är stängt, säger han.

-Vi tänkte besöka parken, säger vi.

-Varsågod, säger han. Det är bara att gå.

Så det gör vi.

Skulpturparken startades 1987 av Marika Wachtmeister. Eftersom shoppen också är stängd så kan vi inte införskaffa guideboken om konsten, men det finns skyltar vid de flesta konstverken där vi kan läsa om dem. Troligtvis hittade vi inte alla utan guiden och det finns inte heller information vid alla.

Det första vi träffar på är en trädkoja av Tadashi Kawamata. Den sitter högt upp och tanken är inte att man ska kunna ta sig dit utan en ska leda till tankar om naturen, stadsplanering och arkitektur.

Här fanns det ingen skylt, så jag gissar på att det är något gammalt. Ser ut som en pump av något slag.

Näst på tur är Yoko Onos Önsketräd. Jag passar på att hänga upp min önskning i ett av träden.

Där hälsar vi också på Jason Rhoades glasfiberhäst och gröna bod. Älmhult och platsen för IKEAs första varuhus ligger inte så långt härifrån, där startade Kamprad sin försäljning i en liten grön bod.

Någon information om de röda bollarna i träden hittade jag inte, där får man troligtvis fantisera helt fritt.

"Rött kaniktegel", heter den här skulpturen. Tanken där är tydligen att de öppna kortsidorna ska rama in himlen och naturen medan de stängda långsidorna omsluter besökarna. Jag gillar skuggorna som förlänger skulpturen.

Det som i mina ögon är mest udda i skulpturväg är nog den här inhägnaden. Ett 2.500 kvm stort område som är inhägnat. Dit in har ingen tillträde. Det ska vara så för all framtid och visa hur det utvecklas utan någon mänsklig inverkan.

På en återvändsväg hittar vi Svenungsons "Åttonde skorstenen", vet inte om det finns sju andra eller om det här är den enda.

Där inne i skogsgläntan växer det mängder av vitsippor.

Flera av dem är dessutom röda.

Det rostiga hjärtat med alla fjolårslöv tycker jag är fint.

Men den här skulpturen väcker lite obehagliga känslor i mig. Får nästan en känsla av död och mordutredning. Går snabbt vidare.

De gula träden ser däremot lite gladare och inbjudande ut.

Strax intill dessa träd hittar vi Snapphaneeken. Det sägs att det är vid den eken som det avrättades och hängdes upp de snapphanar som tillfångatogs av svenska soldater. Svenskarna ansåg att snapphanarna var förrädare och sådana skulle straffas med döden.

I utkanten av parken står det en tågvagn. det är Carolina Falkholts "Train of Thoughts".

När vi närmar oss detta konstverk så blir man en aning förvirrad, för på håll hör man en pojke ropa på mamma. Då vi är i parken är det även en skolklass där, rösten som hörs stämmer i ålder med de ungdomar vi träffat på så jag tror att det är någon av de som klättrat upp i ett träd och inte kan komma ner. Men det är tydligen en installation, för det finns ingen i trädet. Vi behöver inte skicka ut någon räddningsstyrka.

Vid den här färggranna skulpturen finns det lite information, det är Jacob Dahlgren som har satt ihop 104 ståldelar i 18 färger till något han kallar "Repetition av en grundform".

Strax intill finns det en stor "Grå mussla" av Jene Highstein.

Inne i skogen bland de spirande boklöven skymtar vi "A house for Edvin Denby", inifrån den hörs det mässande röster.

Nu har vi hamnat på platsen där man kan se slottet från baksidan, där står det en lite annorlunda bänk.

Vi har nu gått runt nästan hela parken, har troligtvis bara sett en del av alla konstverk, fotat en del och tittat på många fler, men visst är även naturens konstverk också ganska fina.

Avslutar med en hyllning till alla mammor.

Påskresa - Var ska vi sova i natt?

Dagens etapp gick till Åhus och Åhus Gästgiveri. Där var det så trevligt så det får ett eget blogginlägg. På deras hemsida kan man läsa att man blir  personligt och vänligt mött. Nu vet vi att det stämmer och det här blogginlägget blir nästan som lite reklam för stället, men det bjuder jag på för det är de värda.

Läste på en skylt vid gästgiveriet att redan 1737 kunde man övernatta och äta där. Priserna var förstås lite annorlunda då, en måltid med husmanskost kostade 12 öre och en kanna öl 8 öre. Ville man sova över så kostade det 4 öre.

Vi får vårt rum och där finns det inget att klaga på. Högt upp på vinden ska vi, letar oss fram i lite mörka gångar.

Kommer till ett mycket charmigt och trevligt rum.

Har man barn med sig så kan jag förstå att det här rummet är populärt, då det även finns ett loft.

Även badrummet ståtar med en charmfull inredning

Utsikten från det här rummet var kanske inte den charmigaste men inte så illa ändå, det tyckte i alla fall min maskot.

Fast nu tar vi en promenad och kollar in hur det ser ut i Åhus.

Färgglada hus.

Forsythian lyste i sprakade gult.

Är det fint väder kan man sitta ute och äta och njuta av lite närhet till vatten, nu var det lite för kallt för det så vi valde matsalen till vår middag.

"Mat och dryck av gourmet-karaktär är vår specialitét".  Så står det på gästis hemsida och jag håller med. Det var utsökt gott det vi åt. Får jag fresta med lite matbilder.

Först en liten smaklöksretare.

Som förrätt får vi svamppanerad harterrin.

Och vad sägs om halstrad torskrygg med örtpuré, nässel-& ramslöksveloté, vit sparris, vaktelägg och lite primörer därtill.

Jag är egentligen inte så förtjust i glass, men när den serveras och smakar så här så kan inte ens jag avstå från glass. Violglass, mums!

Påskresa - så långt söderut som det går.

Vi lämnade Varberg och for söderut, stannade i Träslövsläge.

Nästa stopp gjorde vi för att kolla in bron.

Fortsatte sedan ändå mer söderut, spanade efter de vilda djuren som de varnade för men såg inga så vi kunde lugnt fortsätta på vår väg att komma söderut.

Då vi för några år sedan, försökte ta oss ner till Skanör och Falsterbo så var det sommar och bilköerna milslånga. Då vände vi och tänkte att dit åker vi en annan gång. Nu var det en annan gång och nu var vi var nästan de enda  som var på väg dit.  Vi letade oss ner till stranden för att kolla in badhytterna, härifrån kan man även se bron över till Danmark och känna sig lite internationell.

Jag hade förväntat mig att badhytterna skulle ligga på rad vara mindre och mer färggranna. De här ligger också på rad, men såg mer ut som små friggebodar. Tänkte att de som ligger lite längre bort vid Skanörs strand kanske ser ut som de jag hade på näthinnan. Vi förflyttade oss dit bort, men där blåste det så mycket att om vi lämnat bilen vi hade blivit helt täckta i sand.

Nöjde mig med att få en bild på alla vindmöllor istället.

Blev ingen promenad i Skanör och Falsterbo, vi for så långt söderut som man kan komma istället.

Där stänkte det rejält och förutom  några tappra fotografer så var vi ganska ensamma där också.

Kikade genom ett konstverk...

...och for till Ystad.

Där blåste det också.

Spanade efter Wallander, men han hade gått i pension och syntes inte till.

Men nu var vi hungriga och  slank in till Zara i stället.   

Eftersom det var tisdag så var det de grillade revbensspjällen som lockade in oss. Zara var en trevlig man som påpekade att de hade pensionärsrabatt. Men ni är väl inte pensionärer, sa han. Vet inte om han verkligen tyckte det, för vi behövde inte visa leg på att vi passerat det strecket för ett bra tag sedan, men han påstod att vi inte såg ut som pensionärer. Hur de nu ska se ut, men vi insöp den komplimangen och stillade vår hunger med de goda revbensspjällen.

Sedan när vi var mätta och belåtna ville vi se lite av Ystad.

Såg lite typiskt skånska hus.

Sedan for vi vidare för att leta reda på den här dagens nattläger.

Påskresa - Varberg

När vi nu var på tur i Sverige och hade kommit en bit söderut så tyckte vi att det var lika bra att fortsätt lite längre söderut också. Första bensträckaren efter Vadstena blev i Gränna. Hittade en trevlig bänk där, men inget möte blev det av.

I en av alla Grännas godisbutiker var vi in och provianterade lite, där inne hade de inga språkproblem...ibland.

I Bottnaryd  kom vi fram till en vacker bro över Nissan, då kom jag plötsligt ihåg en minnesramsa från skoltiden. Vi ska äta, ni ska laga, undrar om skolbarnen får lär sig den nu också.

Ullared åkte vi förbi, tog bara en bild genom bilfönstret. Finns roligare saker att göra en påskdag än att gå i ett köptempel.

Så kom vi till Varberg.

På hotellet får man lite information om staden.

Tar man trapporna upp till rummet får man lite peppning på vägen.

Varsamhet

Men solen skiner och då kan man inte bli sittandes på hotellet, följ med ut på en promenad.

Vi börjar nere vid hamnen.

Kikar på Kallbadhuset.

Havet har fått sig en hyllning.

Är havet färdigt så ska man väl bada tyckte dessa småflickor.

Fler som badar, fast ingen låg i och svalkade sig så länge i vattnet.

Vi tar en sväng upp till  fästningen också. Går in genom porten där soldaterna tog sina rökpauser förr i tiden. Det har man kommit fram till genom utgrävningar då det hittades mängder av kritpipor just här.

Fortsätter in till borggården.

Ser att det just nu pågår en utställning om Kirgizistan som vi blir väldigt nyfikna på, men i dag är vi för sent ute för att kunna gå in.

Tänker att det gör vi morgon. Nästa morgon kollar vi in öppettiderna på nätet. Stängt på måndagar, ja men det är annandag påsk den här måndagen och stan full av turister. Har de verkligen stängt då. Jo det står STÄNGT med stora bokstäver på hemsidan. Hur som helst vi ska ju ändå ut på promenad så vi går en sväng ändå. Tur det för när vi kommer upp till fästningen så är det öppet och vi kan gå in. Vi påpekar att  det står på deras hemsida att det är stängt, jo de vet det och ska ändra.

Den lilla utställningen av Kirgizistan var väl inte värd inträdet men det var det övriga. En bra och informativ utställning om både fästningen och Sveriges historia. Är du där så passa på att gå in. Kulknappen, Bockstensmannen och en massa annat kunde vi beskåda.

Vi fick även reda på att det fyrkantiga hålet på sjösidan som vi undrat över, var en damm för att samla ihop dagvatten.

Sedan tog vi en promenad ner på stan.

Även den här staden har mönster mitt  i gatan, kan det där möjligtvis symbolisera vågor.

Där nere var det ganska folktomt.

Våren hade kommit långt här nere, det blommar rejält i alla rabatter.

Här doftade det underbart av alla hyacinter. 

Körsbärsträden stod i blom redan på annandag påsk.

Något som liknade en väggmålning hittade jag också.

Snygg dekor på hotellets hiss.

Påsk i Vadstena - Det fanns mer att se där.

I vårt program för påskvistelsen i Vadstena ingick det en historisk odysse och jag måste säg att den var riktigt givande. Guiden var en vältalig man med röstresurser så att man verkligen hörde honom och han berättade på ett sådant sätt att man levde sig in hur det var på den tiden då klostret var i full gång och även tiden före då unge kung Valdemar höll hov där.

Vi började inne i matsalen och fick en berättelse om hur munkarna bodde, där hade de sina celler och nischen där urnan står var det ett litet fönster.

Slottet såg helt annorlunda ut på den tiden, det enda som är kvar av den ståten som rådde då är teglet som det var byggt i. Tegel var dyrt och ansågs väldigt fint. När heliga Birgitta fick sin vilja igenom så lät hon förändra hela byggnaden. Inget av prakten som rådde under kungens tid fick vara kvar. Kungen hade tydligen en enda tanke med slottet, det var att ha roligt och festa och i Birgittas synsätt var det väldigt syndigt.

Inne i det, som nu var vår frukostmatsal, finns i alla fall platsen kvar där kungen hade sin tron.

Ute på den nuvarande gården finns rester kvar av den enda platsen där abbedissan och munkarna hade någon form av kontakt med varandra. Vid gallret kunde de pratas vid och här fanns även en anordning som gjorde att de kunde överlämna föremål utan att träffas.

Birgitta Birgersdotter som numera är mer känd som Heliga Birgitta. När hennes make Ulf Gudmarsson dog fick Birgitta en av alla sina uppenbarelser om att grunda en ny klosterorden i Sverige. Nu var det inte så lätt att få till stånd en orden och ett  klosterbygge, bland annat satt hon 20 år i Rom och väntade på att påven skulle komma till henne för att bevilja tillstånd för sitt kloster. Problemet var bara att påven sedan 1309 residerade i den franska staden Avignon samt att kyrkan förbjudit inrättandet av fler ordnar. Detta hindrade dock inte Birgitta som redan tidigare i en uppenbarelse fått veta att hon skulle få se påven och kejsaren mötas i Rom. Birgittas envishet segrade till slut och hon fick träffa påven i Rom och hon fick sitt tillstånd.

Fast Birgitta återvände inte till Sverige utan påbörjade en pilgrimsresa till det Heliga landet. Men klostret byggdes efter noggrant nedtecknade föreskrifter från Birgitta. De nunnor som bodde här hade det inte lätt. Nunnorna i klostret hade en mycket sträng och strikt tillvaro. De fick aldrig lämna det inhägnade klosterområdet och bön och arbete kantade deras dagar. Vid de fönsterliknade luckorna bakom guiden skulle de bikta sig inför munkarna. Jag undrade i mitt stilla sinne vad de kunde ha att bikta sig för. Fanns inte så mycket de kunde synda med i det liv de levde.

Innanför dessa luckor satt ordensbröderna och tog emot bikten.

Vi går in i kyrkan och högt uppe på väggen kan vi se rester av den dörr och läktare där nunnorna tidigt varje morgon kom in i kyrkan för att höra gudstjänsten, för de såg inte själva gudstjänstförrättarna.

De åtta nunnor som numera bor här i klostret, har det betydligt trevligare än på Birgittas tid, de driver ett B&B och får vara ute på stan och även träffa andra människor.

Vi lämnar klosterområdet och går ner till Vadstena slott som byggdes som en försvarsanläggning på Gustav Vasas tid. Den lite skira grönskan som började framträda på träden då var som ett fint filter framför byggnaden.

Starkt solsken och titta på en mobiltelefonskärm är väl inte det optimala, svårt att se något i det ljuset, men lite spegling blev det ändå i vallgraven.

Vi går in till borggården och titta.

Jag klickar upp mobilens vidvinkel och får med nästan hela slottet. Tyvärr var det inte öppet så vi kunde inte gå in och titta.

Får nöja oss med att bara gå runt och titta.

Museijärnvägen är inte heller  igång.

Sedan kommer vi ner till stan igen och fastnar för en vacker byggnad som kallas för Rödtornet. Den byggnaden har tydligen varit både kyrka och skola.

Alla bilder är tagna med Huawei Mate 20 Pro, visserligen ett enkelt sätt att fotografera då man kan ha mobilen i fickan och inget tungt som hänger på axeln eller håll med onda händer, men inte lika roligt som med systemkameran.