En annan liten by.

Även om byarna ligger i samma distrikt och inte så långt ifrån varandra så har de olika karaktär och utseende.

Den här byn som har mer stadskaraktär och avslutas med att husen klättrar uppför bergväggen.

Burgare går bra att få här, inte Burger King precis, men burgare fanns det.

Flera kyrkor har byn förärats med.

Kyrkan såg liten ut utvändigt, men guldig och pampig invändigt.

Fanns även en väggmålning av nyare dato där inne.

På vissa hus var fasaden viktigast.

Gatlyktorna var vackert dekorerade med glasfigurer.

Klart de skulle ha en vulkan på dem också, när de nu är omgivna av vulkanberg.

Stängt.

På torget där alla försäljningsstånd trängdes, fanns det en hel del fint att köpa med sig hem.

Sjalar var populära souvenier.

Så fina vävnader och arbeten och snart ska vi få se hur de tillverkas också.

Men först lite mat i magen. Nä! Vårt huvudmål på lunchen var inte marsvin, men eftersom de här i Ecuador har det som delikatess, liksom i Peru, så ville de bjuda på lite smakprov.

Även trädtomater är speciellt för landet och juice på  just trädtomater var utsökt god.

De växer så här.

Forellen som var dagsfärsk var också mycket god.

Några glimtar från en indianby i Ecuador.

Vi befinner oss i Otavalo en ort som är omgiven av vulkaner, eller rättare sagt så är man mitt i vulkanen. De berg som vi ser runt omkring oss kallas för Mamma vulkan, Pappa vulkan, vulkanbarnen och kusinerna men är resterna av en större vulkan.

Vi börjar vårt besök i saluhallen.

Vandrar runt lite och tittar.

Tar  en sväng och tittar på byn.

Fast oftast var det de i byn som tittade på mig.

Klara för leverans.

Tvätt.

En regnig dag.

Det blev som väderleksrapporten utlovade, en regnig dag. Vi skulle iväg på en guidad rundtur, så jag lämnade kameran på hotellrummet och tog bara med mig mobilen. Regnvåta rutor är ändå inte bra att fota igenom.

Klockan på The Balmoral hotell går alltid tre minuter före, det för att de som ska med tåget vid järnvägsstationen, som ligger strax intill, inte ska missa sina tåg.

Vid ett av stoppen hoppar jag ut  och får en bild på skolan som inspirerade Rowling till hur Hogwarts skola för häxkonster skulle ske ut.

Här vid den röda dörren bodde Sir Arthur Conan Doyle.

Blev inte så många bilder tagna på själva rundturen, men vi fortsatte att promenera efter att den var över. Blev några butiksfasader.

På The Elephant house, satt ofta Rowling då hon var arbetslös och det var där som Harry Potter föddes.

Vi traskar genom smala gränder, Anchor Close.

Ser att det inte är mycket kvar av pariserhjulet, som håller på att monteras ner, den ser mer ut som något från spelet Packman.

Upptäcker att kyrkan nära vårt hotell fått lite nya målningar. "Seasons of Change" av Redhall Walled Garden.

Dags att återvända till hotellet och packa inför hemresa i morgon.

Dimmig morgon.

Farväl Skottland.

Siktat i Edinburgh.

I Edinburgh håller man på traditionerna och då det ska vara bröllop kommer dessa stiliga skottar med sina säckpipor.

Inte bara säckpipespelarna är finklädda.

Släktfoto.

Även folk på stan ses skymta i kilt.

Den mannen står nära ett av Edinburghs äldsta hus.

Det är stora nivåskillnader i en här staden.

Bra att hitta en trappa som genväg då, The Scotsman Steps. Dessa trappor finns i ett torn och har 104 trappsteg.

Tidigare var dessa trappor i ett bedrövligt skick av vandalism och antisocialt beteende. I folkmun gick de under namnet "pishy steps". Men 2011 startades ett privat projekt för att renovera trappan och nu ser den så här fin ut, med marmortrappsteg där alla har olika färg.

Den här puben är också gammal, en av de äldsta i Edinburgh. Fast det verkar vara många om den titeln.

Puben såg ut att ha en vaktande katt; kattvakt.

Tittar man ner då man promenerar omkring, så finns det lite information att hämta.

En fin dörr.

På en piedestal i stan så sitter det en liten hund som är flitigt klappad på nosen, det är Greyfriars Bobby. Bobby är inte vilken hund som helst. Det har skrivits böcker om honom och även gjorts film. Historien förtäljer oss att Bobby levde i Edinburgh på 1800-talet, hans ägare polismannen John Gray avlider 1858 av tuberkulos. John begravdes på Greyfriars kyrkogård och där vid graven tillbringade sedan Bobby sina sista 14 år. Kyrkogårdsarbetarna försökte få bort honom men utan resultat, till slut tyckte de så synd om honom att de byggde ett litet skjul till hunden och gav honom mat.

Eftersom Bobby var en hund  så fick han inte begravs inne på kyrkogården utan fick en grav med sten strax utanför och relativt nära sin husses grav. Bobby har mer eller mindre blivit som ett helgon och besökare lägger ofta en pinne vid hans gravsten.

Outlander - Doune Castle och en del andra slott.

Vi fortsätter vår utflykt i Outlanders spår.

Spisen här är enorm, så stor man kan gå in i den. För filminspelningarna av Outlander byggde man upp en exakt kopia av den här spisen.

Lite kul att gå runt och titta här, vi har fått en audioguide och kan knappa in och få lite information om de olika rummen vi kommer till.

Många stora rum är det och tanken och vetskapen om att här bodde och levde människor för 700 år sedan.

Lord´s Hall.

Eldstad mitt i rummet, behövdes nog mycket ved för att värma upp dessa stensalar.

Efter att ha fördjupat oss i Dune Castle far vi vidare till Linlithgow.

Linlithgow Palace är liksom de flesta slott här en imponerande byggnad.

Det ligger vackert vid Linlithgow Loch, en populär plats för picknick.

Det är lunchtid för oss, så vi letar reda på ett ställe där vi kan få en Ploughman´s lunch.

Mätta och belåtna tar vi en promenad i den lilla byn, någon har varit väldigt flitig här och stickat 100 vallmoblommor en blomma som används som symbol för "Remembrance Day".

Vi stannar inte där så länge utan dar vidare mot Blackness Castle. Det användes i Outlander som Fort William. Det var här som Jamie blev piskad och där han bryter sig ini slottet för att rädda Claire från Black Jack.

Här står båtarna på ben vid lågvatten.

När vi är där så är det full fart och mängder med folk som är där för att besöka en medeltida marknad. En promenad i omgivningarna och byn känns mer lockande.

Härifrån kan man se de tre broarna vid Firth of Forth.

Dags för en kopp Tea så vi beger oss till den lokal puben.

Pubägaren är en trevlig prick och mycket talför, så det är snudd på att vi missar bussen tillbaka när vi lyssnar på alla hans fantastiska historier.

Han är mäkta stolt över ett träd som Mel Gibson Planterat på hans gård då Braveheart spelades in här.

Till slut kommer vi till Midhope Castle, Lallybroch i filmen.

Det är Jamies hem och hans syster Jenny bor där med sin man och deras barn.

Den här portalen ser man i filmen då Jamie kommer hem efter en lång tid på flykt.

Alexander Drummond och hans frus initialer som bodde här 1587.

Här får man inte gå in och det är bara vid begränsade tillfällen man får besöka stället, för att inte störa jordbruksverksamhet och jakt.

Fin omgivning även här.

Det börjar bli kväller och vi vänder åter till Edinburgh.

Tittar först lite närmare på de berömda broarna.

Den bron som är mest berömd och även upptagen som världsarv är den röda järnvägsbron.