Kolibri.

I trädgården på hacienda Cusin så flög det runt en hel del kolibrir, de är inte så lätta att få på bild eftersom de sällan sitter stilla. Dessutom är de så små, bara 5 cm långa.

Fast ibland händer det att de sätter sig på en gren, då får man vara snabb.

Men det är ju inte den bilden man vill ha utan på den flygande med lite fladdrande vingar. Så jag tog med mig kameran och ställde mig på pass. Kolibrin kom, satte sig igen och då fick jag se hur den fäller ut fjädrarna uppe på huvudet så det ser ut som öron.

Ibland satte den sig även när den sög nektar ur blomman, även det var en snabb handling.

Men det var ju fortfarande inte den bilden jag ville ha på den lilla fågeln. Den ska ju liksom hänga i luften och fladdra som en liten dunlätt varelse.

Hacienda Cusin

Jag brukar sällan skriva om de olika hotellen eller de ställen som vi bor på under våra resor, men första stället på den här resan var så mysigt och fint att det är värt att omnämnas. Det heter Hacienda Cusin.

Stället har anor från 1600-talet och Philip III, Kung av Spanien. 

Med tiden blev den här egendomen ganska förfallen och användes mest som en kornbod, men på 1970-talet kom en ung  engelsman förbi på en biltur från New York och förälskade sig i stället. Köpte det senare och började rusta upp för att kunna ta emot gäster. Vi hade turen att träffa på ägaren, Mr Nicholas Millhouse , då vi satt och åt middag och kunde få höra historien om hur det gått till, från honom själv.

Han berättade hur han från 70-talet har renoverat och förädlat stället till det skick det är i dag.

Man bor i en hemtrevlig miljö med äkta vedbrasor i spisarna och med en mysig atmosfär.

Nu låter jag nog som en reklamannons för stället, men det var verkligen så fint och välkomnande där.

Vacker trädgård med mängder av växter finns det också.

Några lamor betar på gräsmattorna.

Hundar lufsar omkring.

Hela stället bara andas trivsel.

Utsikten från vårt rum. Jag gillar de där takpannorna. Förutom  att vi fick mycket god mat och dryck här så var de också väldigt omtänksamma. Extra element på rummen och en lite ovanlig överraskning hade de gått upp och stoppat ner i våra sängar medans vi åt middag...en värmeflaska. Tur att jag vek upp lakanet och fick syn på den så att det inte blev samma reaktion som någon berättade om. Den personen kröp ner i sängen och kände något mjukt och varmt där i bädden. Flög upp lika fort eftersom han trodde att det var något djur som krypit ner i sängen. Fast den här omtänksamheten var lite bortkastad på mig, för jag vill ha svalt när jag sover.

Sist men inte minst, alla dessa fåglar som flög runt i trädgården. Fast jag tror kolibrin ska få ett eget blogginlägg.

Hantverk

Där, in bakom den lilla kyrkan ska vi gå nu.

Där inne hittar vi ett litet hantverkställe. Där väver man fantastiskt vackra bonader, mjuka sköna halsdukar och stickar gosiga tröjor.

För att färga garnerna använder man en liten lus som håller till på kaktusar, för övrigt samma lus som fixar den röda färgen i läppstift. 

Här har vi den lille gynnaren. Den ser ganska oansenlig ut tills den blir krossad...

...då kommer den röda färgen fram.

Sedan blandas lussmeten med lite olika beståndsdelar,  så som vulkanaska, fårurin, lime och annat och får då fram en hel del olika färgnyanser.

Det blir fina garner att väva med.

Vi förflyttar oss till en annan typ av hantverkare. 

Det handlar inte om matlagning och inte ens vitlök,  den flätan och flugan råkade bara vara där just då. Nu ska det handla om musik. Först får vi en lektion i hur man gör en liten panflöjt av några bamburör.

Färdig för provspelning.

Sedan lite uppvisning i hur man spelar på en del olika traditionella instrument. 

Och till slut en musikuppvisning av familjen, även lille sonen är med. 

Fast han är inte så road av det i början,  vill helst hjälpa till och stämma gitarren när mamma spelar.

Fast till slut rycks han med i rytmen och går lös på sin lilla gitarr.

Hittar en del trevliga väggmålningar i den byn.

Mysigt när hönsen går fritt omkring.

Finurligt placerad målning i tredimensionell tappning och integrerad med levande blommor.

Skön slapp stil på hundarna vid fiket.

Å så dessa skyltar.

En annan liten by.

Även om byarna ligger i samma distrikt och inte så långt ifrån varandra så har de olika karaktär och utseende.

Den här byn som har mer stadskaraktär och avslutas med att husen klättrar uppför bergväggen.

Burgare går bra att få här, inte Burger King precis, men burgare fanns det.

Flera kyrkor har byn förärats med.

Kyrkan såg liten ut utvändigt, men guldig och pampig invändigt.

Fanns även en väggmålning av nyare dato där inne.

På vissa hus var fasaden viktigast.

Gatlyktorna var vackert dekorerade med glasfigurer.

Klart de skulle ha en vulkan på dem också, när de nu är omgivna av vulkanberg.

Stängt.

På torget där alla försäljningsstånd trängdes, fanns det en hel del fint att köpa med sig hem.

Sjalar var populära souvenier.

Så fina vävnader och arbeten och snart ska vi få se hur de tillverkas också.

Men först lite mat i magen. Nä! Vårt huvudmål på lunchen var inte marsvin, men eftersom de här i Ecuador har det som delikatess, liksom i Peru, så ville de bjuda på lite smakprov.

Även trädtomater är speciellt för landet och juice på  just trädtomater var utsökt god.

De växer så här.

Forellen som var dagsfärsk var också mycket god.

Några glimtar från en indianby i Ecuador.

Vi befinner oss i Otavalo en ort som är omgiven av vulkaner, eller rättare sagt så är man mitt i vulkanen. De berg som vi ser runt omkring oss kallas för Mamma vulkan, Pappa vulkan, vulkanbarnen och kusinerna men är resterna av en större vulkan.

Vi börjar vårt besök i saluhallen.

Vandrar runt lite och tittar.

Tar  en sväng och tittar på byn.

Fast oftast var det de i byn som tittade på mig.

Klara för leverans.

Tvätt.