Mot Chuluut canyon

Den camp som vi har bott på i  natt var en av de trevligare, familjeägd och ägarinna påminner lite om min mormor.

När vi ska åka så är det den sedvanliga avskedsproceduren. Jakmjölk hälls på däcken, så nu är bilen välsignad och vi ska nog komma ordentligt fram till nästa ställe.

Vi blir ordentligt avvinkade och jakmjölken som kastas efter oss skvätter i luften.

Jakmjölken till trots så behöver vi tanka, här i Mongoliet gör man inte det själv. Alla bensinstationer är bemannade.

Skönt att se att de har rejäla brandsäkerhetredskap vid macken.

Inte så dramatiskt väder i dag, men grönt är det.

Mer och mer skog ser vi.

Men vägarna är sig lika, de vindlar iväg ut i det gröna.

Floderna har vatten.

Vi har kommit till Chuluut River Canyon, chuluut betyder stenig flod och den ser något stenig ut också . Den är  frusen från november till april. Kanjonen är  25 meter djup. Chuluutfloden är populär för forsränning och vid den här platsen där vi stannat brukar det även gås på lina över kanjonen.  Det sägs att man kan se fisk i floden från toppen av kanjonen fast då behöver man nog ha bra syn..

Fåren betar i lärkskogen.

En riktigt häftig husbil har också stannat här.

Vi ska nu in i Khorgo-Terkhiin Tsagaan Nuur National Parken , registrering och betalning av avgiften sker i byn strax före. Kan vara bra att veta innan man åker fram till bommen. Finns säkert information om det på skyltarna, om man kan mongoliska, vill säga.

Byn är inte så stor, men ett gästhus har de.

Vid bommen träffar vi på den här motorcyklisterna som har packningen i sidovagn,

Vi är på väg till vulkanen Khorgo som är en utslocknad vulkan. Den hade sitt sista utbrott för ungefär 8000 år sedan och var den sista aktiva vulkanen i Mongoliet.  

Dit upp ska vi.

Khorgo vulkankrater ligger på en höjd av 2965 möh. är 200 m bred och 100 m djup. Stigen ringlar iväg och vi passerar en del stupor på vägen upp. Dem ska man passera på vänster sida och gärna gå tre varv runt också.

Ibland är stigen upp lite svårforserad.

Men med ett stort mått av god vilja så tar man sig fram och uppåt ändå.

På en sträcka har det byggts trappor. Om jag tycker det är jobbigt att bara gå uppför här och endast har kameran att bära på, hur jobbigt var det då inte att kånka upp dessa stenplattor.

Ytterligare en stupa. Hoppas jag är förlåten för att jag inte gick tre varv runt den. Jag var tillräckligt trött ändå.

 Så där, nu syns målet och jag är nästan uppe.

Äntligen uppe och kan kika ner i hålet.

Det finns en knaglig stig som går runt kratern.

Men jag nöjer mig med att beundra utsikten.

Här uppe ser man ända bort till Great White Lake, vid den ska vi bo i natt. 

Vi går till slut ner igen och det var betydligt lättare. Där nere håller en del försäljare till och om man känner sig hågad så går det bra att köpa en vargskinnsjacka. Jag nöjer mig med att klappa den lite.

Dags att åka vidare.

                                                                          föregående --- nästa

Jakmjölkning och busväder.

Så var det dags jakmjölkning. Då vi är på väg dit så börjar det regna lite smått. 

Kalvarna är i ett eget litet bås.

En kalvlyfts ut och börjar dia. Samtidigt börjar det blåsa upp.

Dessutom började två tjurar att busa. Det ville jag förståss få med på bild.

De for runt i en väldig dans.

Supporten ansluter.

Det gick inte att urskilja vem han hejade på, men han gjorde sitt bästa med att egga de två busarna.

När de där dansade runt gick det väldigt vilt till och vi var tvungna att springa undan för att inte hamna mitt i bråket och bli nedtrampade.

Samtidigt som regnet ökar så börjar damerna mjölka.

Vinden och regnet ökar.

Syns inte så mycket på bilderna, men här regnar det mer eller mindre vertikalt och både jag och kameran är genomblöta.

Väntar på sin tur.

Damerna verkar ganska oberörda och mjölkar på.

Hon frågar om jag också vill prova att mjölka, men blötan gör att jag avstår.

Klappar en jak och gör mitt bästa med att hålla kamera och lins torra.

Dags att återvända till vår camp och få lite torra kläder.

Inte ens jakarna tycker det är roligt.

Vi ger upp utan att mjölka och på väg tillbaka träffar vi på några herdar som kommer med mera djur.

Mongolerna är sociala av sig och herdarna stannar för att få en pratstund.

Vill du att jag tar en bild?

- Ja gärna!

Herdarna bryr sig inte så mycket om vädret och regnet.

Efter pratstunden så rider de iväg med sina djur.

                                                                  föregående

Besök hos nomadfamiljen

Vi ska iväg och hälsa på en nomadfamilj och få vara med om när det är mjölkningsdags, solen skiner nu...

...men vädret ser lite oroande ut.

Mörka moln och där borta över bergen regnar det, vi får hoppas på att regnet stannar där.

Innan vi åker ska vi äta middag och nu får vi testa den traditionella rätten där man kokar fåret med stenar. Man stoppade glödande stenar i magen på fåret och knyter ihop vid halsen. Traditionellt  lägger man fåret eller geten  på elden för att få bort håren. När köttet är färdigkokt tar de ur stenarna och värmer händerna på dem. Hur de tillagade det här fåret såg jag inte, men stenarna var med vid serveringen. Jag lät dem ligga kvar eftersom jag inte frös om händerna. Stenarna ska också ha en medicinsk bruk, berättade Solongo, har man ont i magen så värmer de gott om de läggs på magen.

Efter middagen ger vi oss iväg, det har inte börjat regna men nog ser det lite oroande ut.

Fast åt det hållet vi ska så skiner solen och regnbågen inramar landskapet

Nomadfamiljens hem består av tre Ger

De välkomnar oss in.

Fint porträtt på familjen, fast det har nog några år på nacken för barnen där på bilden är nu vuxna med egna barn.

På typiskt mongolvis så bjuds det på mat. I skålen  finns det jakost (den vita), koost och de små bitarna underst är torkad yoghurt gjord på jakmjölk.

Vi får också en god yoghurt som beströs rikligt med socker. Den var riktigt god. 

Något som liknade smör, men som jag inte riktigt fick grepp om vad det var, det bredde vi på brödet. Gott var det och Amdraa bredde på riktigt rikligt. Kommer inte ihåg det mongoliska namnet, men det var krämigt och gott.

Barnen kom också in och ville vara med, men de tyckte det var godare med Fanta.

Går man på visit så bör man ha lite gåbortspresenter med sig, så istället för den traditionella vinflaskan eller blomman som det är här hos oss, hade jag med lite leksaker och stickade grejer. Mamman här är den lilla flickan på tavlan.

När alla artighetsfraser är avklarade så är det dags för mjölkning. Får och getter är redan hemkomna, nu väntar vi bara på jakarna.

Under tiden vi väntar så underhåller oss de fyraåriga tvillingarna med en liten modeuppvisning i sina nya mössor.

Så där, då är det dags för oss att gå iväg till djuren.

Själva mjölkningen kommer i nästa inlägg.

                                                                  föregående --- nästa

Kalvbus

Mamma ko har fått ansvaret för fem stycken kalvar,  det ser så ut i alla fall för hon är den enda kossan där på ängen. 

Men kalvarna som är både jakkalvar och kalvar till ko, är lite ystra av sig och börjar stångas och busa. Det gillas inte av mamma ko som avbryter leken.

Det ser faktikt ut som om hon förmanar sin lilla kalv  

-Nä mamma, jag ska inte göra om det.

Mamma ko tog sin lilla kalv och gick iväg, sa till de andra små kalvarna.

-Ni får gå och ställa er i skamvrån.

-Ja, ja. Skratta så lagom du.

-För här tänker vi inte stå kvar. Kom vi går.

                                                                            föregående

Den stora stenen

I byn Ikh Tamir, söder om Khoid Tamir River finns en stor granitsten, den är täckt med 150 skrifter på många olika språk och från många olika tidsperioder .

Platsen för stenen har blivit ett stort utflyktsmål för mongolerna.

De äldsta skrifterna på stenen är på runskrift,  från den turkiska perioden från sjätte och sjunde århundradet. En ovoo (stenstupa) är placerad på toppen av stenen.

Tyvärr är det många som klottrat graffiti på denna sten och de gamla skrifterna försvann nästan. Regeringen bestämde sig för att skydda berget 1994.

Det finns flera legender om denna sten. Den mest kända legenden är berättelsen om Bukhbileg, en jättekrigare, som skulle ha kastat denna sten på en orm, vilket skulle förklarar den konstiga placeringen av stenen.

En annan lokal legend berättar att denna sten symboliserar kärleken till två olyckliga älskare. Tamir var kär i Taikhar, men hon var lovad till en annan och deras kärlek var omöjlig. Så flickan sprang iväg mot floden och hennes älskade Tamir satt nära floden och för att vänta på att hon skulle komma tillbaka. Men väntan var oändlig och Tamir blev till en sten, utan möjlighet att någonsin träffa sin kärlek igen.
Lokalbefolkningen tror också att om någon lyckas kasta en sten upp på toppen av stenen så blir man rik.

Här vid stenen kan man rida jak, häst och åsna. Säkert jättekul tyckte den här turisten men åsnan hade nog inte lika kul.

Vi lämnar jippot vid stenen och går bort till floden istället.

Härligt att se en flod med friskt vatten och hur det gröna frodas. Vi stannar där en stund och kastar macka.

Torra träd tycker jag är så vackra.

När vi kastat macka färdigt så vandrar vi iväg utefter floden.

Här några exempel på hur man tar till vara på allt.

Lite längre ner utefter floden har några turistande mongoler samlats. Där sitter även några barn som jag tror är med sällskapet där borta.

Men när vi pratar med dem så är de där själva och har simmat i floden, tack vare vår guide Solongo kan vi prata med dem och får veta att de är 3 år och där på egen hand.  Strax efter kommer pappan på motorcykel och hämtar pojkarna. Vi frågar om de kan simma.

 - Jodå vi kan simma.

På väg tillbaka till campen ser vi något som påminner om Sverige.

Vi går tillbaka till vår camp och där finns den allra gulligaste lilla valp. Den bor i Geren bredvid oss och tycker inte alls om att vara instängd.

Ett litet potpurri på den oemotståndliga valpen.

                                                                   föregående ---nästa